lördag 29 februari 2020

Det är så mycket hat

på internet i sociala media. 

Usch! 

Jag har faktiskt tagit bort mig själv från flera FB-grupper denna vecka just för att det är så mycket hat, negativitet, vinklad information och drev av olika slag, och ofta av folk som bara hakar på utan något som helst kritiskt tänkande eller granskande av information. 

Det skrämmer mig. Folk, skrämmande många, är lättlurade och tror på allt. Precis allt.
-Det stod ju på internet så det måste vara sant, typ. Horribelt! 

Jag tänker på vad skrämmande lätt det skulle vara att utsätta stora delar av befolkningen för psykologisk krigsföring genom desinformation och alldeles för många skulle tro på allt omedelbart och dras med i det som händer utan att ifrågasätta. Bli spelade som marionetter. Som dumma får låta sig ledas till slakt. Följa med gruppen. Svälja allt, hook-line-and-sinker. Vart är världen på väg? 

Nej, jag klarar inte av att se eländet längre. Jag mår dåligt av allt hat och undrar varför många är så otroligt aggressiva. För det är mycket aggressivitet som lyser igenom de skriva orden och det är inte nådigt. Det råder stor brist på ödmjukhet och respekt. 

I alldeles för många FB-grupper klarar man heller inte av att diskutera sakligt och det som började som en intressant och saklig tråd om ett ämne slutar i ofta i fula personangrepp utan dess like, där omogna vuxna går till attack mot varandra på ett barnsligt, elakt och högt skamligt sätt.

Det har spårat ur liksom! 

Vad är det för fel på folk? Man måste kunna skilja på sak och person. Allt annat är otroligt omoget. Man kanske inte tycker lika men det betyder inte automatiskt att någon är en dålig person. 

Så jag checkar ut från vissa forum för att skydda mig själv. Nu vill jag bara bjuda in värme och kärlek och glädje och ljus och omtanke i mitt liv. Medvetet vända mig bort från allt som inte är det. 

Man skall lyfta varandra och heja på varandra och vara glada för varandras framgångar. Man skall respektera att alla har olika åsikter och man behöver inte alltid ge sig in i alla diskussioner där man inte håller med bara för att få sista ordet. Man skall också respektera sig själv genom att avstå från att uppföra sig illa, men det är det inte många som tänker på, bristen på självrespekt. Egot tar över. 

Man måste bara låta vissa situationer vara som de är och utan att blanda sig i. Många gånger är det ju ändå inget man kan påverka så det gäller att välja sina slagfält noga och gå undan allt annat. Det är mitt mål nu och jag ber till Gud om hjälp att inse skillnad på de olika situationerna. Att ge mig styrka och vishet att veta när jag skall agera och när jag skall bara kliva åt sidan och vara tyst. 

Ha en strålande vacker lördag! 


torsdag 27 februari 2020

Lyx eller budget?

När vi bodde i Italien hittade vi en liten by nord-väst om Venedig som heter Nove. I Nove tillverkar man keramik/porslin till flera av de allra största butikskedjorna och märkena i världen och i samma fabrik av samma material. Det är stadens huvudindustri alltså. 

Butikspriset hos de olika återförsäljarna bestäms sedan baserat på märkets exklusivitet, som stämplas under varan redan i fabriken, och det kan skilja en tusenlapp eller mer för till exempel exakt samma skål beroende på om den skall säljas under ett billigare märke som till exempel Åhlens och Pier One Imports eller under ett dyrare namn hos Tiffanys, Ralph Lauren och Oscar de la Renta. Samma pryl, samma material, samma tillverkningsställe fast under olika märken alltså. 

Det som är så underbart med Nove är att privatpersoner kan handla direkt i fabrikernas så kallade Factory Outlets där man kan välja och vraka bland de vackraste porslinet och keramiken i exklusiva märken till pang-priser. 

Jag har till exempel köpt otroligt vackra tårtfat av märket Tiffany's New York i dessa outlets. Tårtfat som jag skulle få betala minst en till två tusenlappar för, om inte mer hos Tiffany's, men som jag köpte för typ 150 kronor i Nove. 

Jag tror att det samma gäller för en massa produkter för i Italien finns det även skofabriker som tillverkar underbara skor i läder och mocka och sedan märker dem med olika märken efter beställning från olika modehus eller affärskedjor. Nu handlade jag mest mocka och läderskor på den lokala marknaden superbilligt när vi bodde i Italien men det var märken som Bass, Liz Claiborne, Prada, LV etc. Tillverkade i samma fabrik men sålda i helt olika prisklasser beroende på vilket märke som skulle ha dem. Galet va! För man tror ju att man alltid skall få något bättre om man betalar mer, eller hur? 

Men det är ju här man verkligen börjar tänka till om man är lite insatt. Hur mycket är jag beredd att betala för en märkesvara egentligen och speciellt när det finns billigare varianter av precis samma kvalitet och material?  

Nu vet jag ju att det jag skriver om här absolut inte gäller alla produkter, men tillräckligt många för att man får ta sig en funderare, som med produkterna tillverkade i Italien till exempel.  

Sedan har vi ju också det där med Fair Trade och miljö-perspektivet att tänka på. Det vore ju väldigt hemskt att välja den billigare varianten om människor och miljö har farit illa för att varan skall kunna tillverkas så billigt som möjligt. Men där man vet att det inte är så kan man ju välja den billigare varianten om man nu inte har några som helst behov att imponera på omgivningen med en massa märkesprodukter. 

Nu har ju jag helt slutat att shoppa åt mig själv eftersom jag har köpstopp på kläder och saker hela 2020. Men om jag någonsin skulle behöva något igen så småningom så skall jag nog se till att i så stor utsträckning det bara går köpa budgetvarianten, om den nu är i samma kvalitet och stil som den exklusivare märkesvaran. En annan förutsättning är förstås att produkten skall vara tillverkad på ett rättvist sätt. Ett toppenbra sätt att sno stilen men utan den höga prislappen. 


Marinblå topp i stretch bomull 199 kronor hos Lindex. 


Eller lyxvarianten i exklusivare märke.....

 Marinblå topp i samma stretch bomull 749 kronor från Veronica Virta. 

Jag ser knappt någon skillnad. Gör ni?

Jag har känt på båda jumprarna och jag kände ingen skillnad på tyget heller.

Det är nästan som man tror att de är gjorda från samma tygrulle. 

Different but same :-) 

Haha...som med tårtfaten och skorna i Italien. 

Ha en fin torsdag! 

(P.S. Det här inlägget är absolut inte ett samarbete) 

onsdag 26 februari 2020

Är det för sent för att pensionera sig tidigt?


Med några få undantag så har jag fått för mig att de flesta FIRE-bloggare i de bloggar som jag följer och läser är i övre trettio-års åldern eller i tidig fyrtio års ålder. Väldigt få skriver ju om hur gamla de är men jag gör en vild gissning utifrån språkbruk, stil, berättelser och de tankar jag läser om i deras bloggar. Är det inte intressant egentligen, men man skapar sig liksom en inre bild av varje bloggare, både vad gäller utseende och personlighet. Skulle vara så förbaskat intressant att få veta om det stämmer. 

För egen del är det ju absolut ingen hemlighet vare sig hur jag ser ut eller hur gammal jag är eller hur jag har det hemma etc. För jag bloggar ju inte anonymt, även om det faktiskt skulle ha varit att föredra speciellt nu när jag ofta skriver om pengar och om att gå i tidig pension, vilka är ämnen av lite känsligare karaktär. 

Men jag har ju absolut ingen som helst aning om hur jag uppfattas av andra som följer min blogg men som inte känner mig, och medan det är uppe på tapeten så kan jag faktiskt känna ibland att jag missuppfattas. 

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad men ibland genom någon enstaka kommentar så kan det kännas som om att någon har fått hela mig om bakfoten på något sätt. Det är något jag läser mellan raderna bara. 

Häromdagen när jag bloggade om att gå i pension tidigt så slog det mej: Men herregud! Jag är ju femtio år gammal! Det kanske redan är försent att pensionera sig tidigt!? Ni vet ungefär så där som när man bestämmer sig för att i kväll skall jag minsann gå och lägga mig tidigt men så tittar man på klockan och inser att den redan halv elva.....Jamen, så kan det ju upplevas och speciellt av bloggare i 30-årsåldern som siktar på att bli ekonomiskt oberoende innan 40. 

Ja, jovisst, i jämförelse kan jag ju kännas som för gammal för att sikta på tidig pension, men då måste man också veta att mitt yrkesliv började vid 40-års ålder, så jag har faktiskt bara jobbat i tio år och lyckas jag bli helt ekonomiskt fri inom tre år så har jag nog gjort det bra ändå trots att jag började senare än de flesta här. 

Men nu tänker jag mer och mer att jag kanske skall satsa på att vara yrkesverksam i ca. fem år till för att generera lite extra inkomst utöver det som bara täcker mina levnadskostnader. Och jobbar jag fem år till så har jag ju ändå lyckats att gå i pension efter bara 15 yrkesverksamma år vilket innebär ett ganska kort yrkesliv innan pensionen i jämförelse. 

Jag läser en amerikansk FIRE-blogg som heter Retire By 40 som ni hittar HÄR och där blogg-författaren gick i pension vid 38 års ålder, för åtta år sedan, och efter bara 16 år totalt i yrkeslivet. Så  där ligger jag också ungefär trots att jag är lite äldre. 

Så är jag för gammal för att pensionera mig tidigt? Inte enligt mig själv eftersom jag ganska så nyligen började jobba vid 40 års ålder. 

Femton år i ekorrhjulet räcker och blir över tycker jag. Jag är nog helt enkelt inte gjord för att jobba-äta-sova-repeat i 45 år. För mig är ett sådant liv alldeles för begränsat och inrutat. Jag tror att jag absolut inte är ensam om att känna så för det är väl den känslan och inställningen som sporrar de flesta FIRE-bloggare, och därmed börjar vi att gräva oss ur situationen med gasell-intensitet, laser fokus och med avfart frihet i sikte. 


En av fördelarna med att vara ledig är att man har tid att laga till och njuta av en riktigt nyttig och god frukost - Godmorgon! 


tisdag 25 februari 2020

Min summa

Det här inlägget blev jag inspirerad att skriva efter att ha läst DETTA BLOGGINLÄGG (klicka) hos Louise som författar den intressanta bloggen En Häst är ingen Spargrisoch som precis som jag strävar efter att bli ekonomiskt fri och att kunna leva på en passiv inkomst istället för att springa i ekorrhjulet med alla andra. 

Att vara ekonomiskt fri är ett främmande koncept för många och de allra flesta tror nog inte ens att det är möjligt om man inte är född rik, har vunnit på Lotto eller Triss eller har ärvt en massa pengar. Men det är det faktiskt.

I USA har Chris Hogan nyligen kommit ut med en bok som heter Everyday Millionaires som bygger på en vetenskaplig studie där man har studerat livsvanorna av flera tusen dollar- miljonärer. I den studien har man bland annat kommit fram till att de flesta är helt vanliga människor samt att nästan ingen har ärvt eller vunnit pengarna. Vidare gick nästan ingen på ett prestigefyllt universitet och de flesta hade medelmåttiga betyg.

Vad dessa människor har gemensamt är att de konstant levt på mindre än de tjänat, undvikit alla typer av lån, utom bolån, samt investerat pengar i fonder och aktier. Det intressantaste för mig med studien är att de flesta som blivit miljonärer på egen hand har följande yrken: Lärare, ingenjörer och revisorer!! De är alltså inte kända skådespelare eller idrottsmän och de lever inga lyxliv i sus och dus.  


Haha, undrar varför just dessa yrkeskategorier är så ivriga och ihärdiga att skynda sig att bli miljonärer? Kan det vara yrket måntro? Vill man ut snabbare än attans? LoL!

Det är alltså helt möjligt för vem som helst med en helt normal inkomst att bli ekonomiskt fri.  Om lärare kan bli det så kan vem som helst! För tro mig, lärare är inte högavlönade precis! Man behöver bara vara villig att inte leva som alla andra i en materialisitisk värld som är som besatt av konsumtion.

Man måste våga vägra vara normal. Normal är pank och normal är belånad och normal är att leva löning till löning. Alla kan. Det är helt upp till en själv vad man är beredd att avstå från för att ta sig dit. Desto mer man kan avvara desto snabbare når man målet.

Med detta i åtanke är det nästan tragiskt när man ser människor som ställer in sina liv på så sätt att det äter upp hela inkomsten och sedan höjer sina levnadskostnader i takt med varje löneökning. Ja, då sitter man där, fast i ekorrhjulet resten av livet med en massa omkostnader, lån och konsumtion som gör att man måste jobba månad efter månad, år efter år ända fram till pensionen för att kunna betala för sina dyra liv. 

Om man istället bestämmer sig för att skära ned på sina omkostnader så mycket det bara går, ställer in sig på att leva som ingen annan under en begränsad tid nu för att sedan kunna leva som få resten av livet, samt att hela tiden leva på mycket mindre än man tjänar och efter en exakt budget där man i förväg bestämt vart varenda krona skall ta vägen innan lönen ens kommit in på kontot så kan man spara massor av pengar som man sedan investerar i aktier och fonder. 

Dessa aktier och fonder ger sedan utdelning varje år och den avkastningen fortsätter man sedan att investera tillsammans med alla pengar som blir över på lönen när allt är betalt varje månad. Fortsätter man sedan så i några år så kan man ganska snabbt bygga en så kallade penning-maskin eller frihets-maskin som genererar en passiv inkomst som täcker ens levnadskostnader.

När man är där, när det investerade kapitalet ger en utdelning som täcker boende, mat, driftskostnader, abonnemang, eventuella försäkringar och transport så är man ekonomiskt fri och behöver inte yrkesarbeta för en inkomst längre. Man behöver alltså inte byta bort sin egen tid mot pengar och äger därmed sin tid 100%. Man är FRI. 

När vardagen känns lite extra trälig fantiserar jag om hur det kommer att kännas att vara helt fri och att äga min egen tid. Jag sätter mig också ned och räknar på olika summor och scenarier och räknar på vad som krävs för att komma upp i en viss summa samt hur mycket jag verkligen behöver för att täcka mina levnadskostnader och kanske lite till för att kunna sätta lite guldkant på tillvaron.

Det är bara så upplyftande och inspirerande att göra detta och jag blir bara så mycket mer taggad varje gång jag gör det. Men jag måste erkänna att den där guldkanten inte alls känns så nödvändig vissa dagar. Då önskar jag mig bara frihet, no matter what, och då räcker det med en summa som täcker endast levnadskostnaderna. Strunt i guldkant!

Louise har skrivit upp sina summor i sitt blogginlägg, gå in och titta om ni är intresserade. Hon har även loggat in på minpension.se och kollat hur mycket pengar hon får i pension vid 65 års ålder om hon slutar att yrkesarbeta vid 55 år. Hon har därmed räknat ut hur mycket investerat kapital hon måste ha för att generera den passiva inkomst hon behöver för att täcka sina levnadskostnader. Vi har alla olika summor beroende på enskilda omständigheter. 

Det intressanta är att jag gjorde exakt det samma häromdagen och blev så förvånad när jag såg att jag bara får ca. 1000 kronor mindre i månaden i pension när jag är 66 år gammal (då jag planerar att börja plocka ut mina pensionspengar) om jag slutar att jobba vid 55 års ålder än om jag fortsätter att jobba tills jag är 66 år.

OBS! Jag kommer alltså inte att ta ut några pensionspengar från det Allmänna Pensionssystemet förrän jag fyller 66 år. Så byta min tid mot pengar, alltså yrkesarbeta, i tio år extra skulle alltså bara innebära ca. dryga 1000 kronor mer i månaden för mig som pensionär.

Jag får en väldigt låg pension genom det Allmänna Pensionssystemet eftersom jag började jobba i Sverige när jag var 40 år gammal och innan dess hade jag bara jobbat i Sverige några år som tonåring samt i tidiga 20-års åldern innan jag flyttade till USA.

Så utan mina egna investeringar skulle jag alltså ha ett liv som så kallad fattig-pensionär att vänta på ålderns höst och därför har det ju i mitt fall varit extra viktigt att ta ett eget ansvar över min situation och se till att jag har ett alldeles eget kapital att leva på när jag kliver av ekorrhjulet och senare i livet. Det tycker jag att alla borde göra föresten eftersom jag inte tror att det svenska allmänna pensions systemet kommer att kunna leverera som förr i framtiden, med tanke på vart Sverige är på väg.

Min summa, den kommer jag inte att skriva om här av den anledning att jag inte bloggar anonymt som de flesta andra gör som har samma mål som jag. Min blogg får därmed handla om en mer personlig sida av vardagslivet påväg mot Avfart Frihet, så det blir en lite annan vinkel på bloggandet än vad de flesta anonyma FIRE-bloggarna har. Utan summor, grafer, excelblad och kontouttdrag från depåer.

I bland önskar jag att jag bloggade anonymt men när jag började blogga för tio år sedan så handlade min blogg bara om vårt vardagsliv och inte alls om min resa mot avfart frihet. Den resan påbörjades en bra bit senare och efter några händelser som gjorde att jag bestämde mig för att aldrig någonsin behöva vara beroende av någon eller något för att kunna leva ett bra liv med min familj och vara lycklig. Så länge man är i beroendeställning så har man nämligen inte hela makten över sitt liv.

Jag har alltså varit med om saker som gjort att jag vill kunna vara helt fri och göra vad jag vill och bestämma över mitt eget liv. Aldrig behöva dansa efter någon annans pipa. Aldrig behöva vara PK eller existera i någon tystnadskultur. Jag vill vara unfuckwithable helt enkelt! Japp.

Klicka också gärna in HÄR och läs Frihetsmaskinens blogginlägg om hur Pengamaskinen vuxit till över 2,5 miljoner. Verkligen intressant och inspirerande inlägg för den som är sugen på ekonomisk frihet.
I dag är det tisdag och jag har Sportlov!

Lucky me. 

Ha en underbar dag. 


Solnedgång över sjön nedanför vårt hus. 


måndag 24 februari 2020

Gårdagen i bilder


Perfekt söndagsrekvisita: 

Min hund, en bra bok, vackra tulpaner, semla och dyr-te :-) 


Det gudomliga ljuset i min Dalaskog. Obeskrivligt. 



Is-segling på Orsasjön. 


Mexikansk frukost  - Hot, hot, hot. 
Tulpaner - Jag får aldrig nog. 


Lando - Always by my side. 


Ha en underbar måndag!

söndag 23 februari 2020

Det där med att ha dyr smak


Jag passade på att fylla på te-förrådet från NKs Tehandel när jag var i Stockholm förra helgen. Te räknas ju som mat/förbrukningsvaror så det är helt i sin ordning att handla te trots att jag har köpstopp. 

Det är speciellt två sorter som jag blivit så förtjust i och som alltid smakar lika gott samtidigt som det känns nyttigt och det är NKs Detox och NKs Fresh Ginger. Båda sorterna passar lika bra som både god dryck till vardags samt som kurerande varm vätska vid till ex. influensa och förkylning. Verkligen. 

Jag köpte en smockfull tepåse av varje eftersom jag inte kommer till Stockholm så ofta (man handlar i lösvikt) och då fick jag även en teburk i present. Så trevligt. Jag hade en fyrkantig sedan innan därför valde jag en rund denna gång. 

Jag har handlat precis de här tesorterna många gånger förut, och numera är det faktiskt bland det enda jag köper när jag är i Stockholm just på grund av att jag slutat att shoppa och lever efter en budget. 

Det var just det, budgeten alltså, som fick mig att verkligen uppmärksamma vad detta te kostar denna gång. Något jag inte riktigt registrerat förut utan bara betalat, och det fick mig verkligen att hicka till. 

Mitt te kostar tydligen 89 kronor per hekto! Och eftersom det allt som allt blev 7,5 hg när påsarna var fyllda till max så hade jag alltså köpt två påsar te för 757 kronor! Läs det igen! 

Och där stod te-expediten utan att röra en min och sålde te till mig för nästan 800 kronor och såg ut som om att det är något som folk gör varje dag i Stockholm, köper te för nästan 800 kronor alltså. Jösses ja. Inte undra på att jag fick en gratis teburk :-) 

Alltså, helt otroligt. Det är ju absolut inget man talar om för någon här hemma på mindre ort i Dalarna, att man handlat 7,5 hg te för 757 kronor alltså, för då tror de att man är galen. Tänk att jag aldrig har upptäckt vad det kostade förrän nu. 

Men då tänker jag på folk som bor i Stockholm. De måste ju ha jätte dyra liv. Eller de kanske inte dricker NK-te i lösvikt. 

Jag såg att tulpanerna inne i stan kostade 169 kronor för en bukett på flera ställen. Det är dyrt. Här hemma kostar en likadan bukett runt 69 kronor max. 

En stor Ramlösa på Coop på Karlavägen kostar 27 kronor. Samma flaska kostar 9 kronor här på ICA. Vilken stor skillnad. Jag tänker att då spelar det ju egentligen ingen roll att människor i Stockholm vanligtvis har högre löner än vad vi har här i Dalarna eftersom livet i stan verkar vara så mycket dyrare. Eller rör jag mig på extra dyra ställen kanske? Jag vet inte. Men dyrt är det i alla fall. Det tänker jag ju på nu eftersom jag medvetet har tagit kontroll över mina pengar och tänker på hur jag spenderar dem. 

Men jag tror att jag har ganska dyr smak, för det slår nästan aldrig fel att det jag gillar och föredrar också nästan alltid är bland det dyraste. Jag kan välja bland olika varianter av något utan att ha den blekaste aning om priset, och 99% av gångerna väljer jag det som är det riktigt dyra. Väldigt opraktiskt om man som jag bestämt sig för att spara pengar. 

Det positiva med den här upplevelsen är att jag faktiskt har börjat att verkligen titta efter vad något kostar. Förr har jag bara blundat och betalat. Jag har köpt det jag ville ha och struntat i priset. Så kan jag absolut inte hålla på längre. 

Nu får jag dricka te med andakt och verkligen njuta lite extra av varje lyxigt hekto. Som tur var kan man använda sumpen flera gånger eftersom det är så otroligt mycket smak på just båda dessa tesorter. 






I dag är det söndag men det gör inget...

för jag har Sportlov hela nästa vecka.

Ha en underbar dag.  

lördag 22 februari 2020

Hemma hos Prinsessan Madeleine i Florida


Jag sitter ofta på internet nuförtiden och letar hus i Florida. Tanken är ju att vi skall köpa hus på varmare breddgrader inom några år och då står vi i valet och kvalet mellan Spanien och Florida. Det finns fördelar och nackdelar med båda, men mitt amerikanska jag börjar nämligen längta hem rätt så rejält...så vi får se vad vi väljer till slut. 

Men vad hittar jag då när jag sitter här och bläddrar på alla MLS (Multiple Listing Services) -sidor? 

Jo....

Jag råkade hitta mäklarsidan där Prinsessan Madeleines och Chris hus i Florida ligger ute. De ska ju flytta, eller kanske redan har flyttat, till ett annat hus i Florida efter att de blev utsatta för inbrott och efter det känner familjen inte att de är trygga här. 

Jag har ju sett bilder i media av hur huset ser ut på utsidan redan, så jag kände igen det direkt. Men jag har aldrig sett hur det såg ut på insidan. 

Det som är ännu roligare är att det är prinsess-familjens egna inredning i huset och det är vad som syns på bilderna. Hur vet jag det? Jo, om man tittar riktigt noga i det blåa pojkrummet så står det NICHOLAS broderat på sängkudden i mitten. Och Nicholas heter ju Madeleines och Chris son. Vidare är barnrummen dekorerade för två flickor, en äldre och en yngre samt en pojke, vilket stämmer exakt in på familjen. 





Den här bilden på Prinsessan Madeleines hall var med i Svensk Damtidning förra veckan, 
så jag visste direkt att jag har kommit rätt :-) 

Det här är familjens hus i Pinecrest som liger lite söder om Miami. 

Nu spekuleras det faktiskt om familjen kanske köper Parneviks hus eftersom 
Parneviks skall sälja och flytta in i något mindre. 


Jag är lite förvånad över att Madeleine använder så pass lite färg i sin inredning. Jag hade nog gått lite modigare fram med färger i ett sådant här stort hus, och speciellt eftersom väggar och golv är så neutrala och ljusa. Jag hade definitivt även använt mer textiler. Jag tycker att gardinerna här försvinner nästan helt. 


Till höger har man lagt omkull ett foto....Kan det vara av familjen? 








Prinsessan Madeleines och Chris sovrum


....och badrum.


...med walk-in-closet



Prinsessan Leonores rum och badrum




Lilla Adriennes rum




Prins Nicholas rum. Tittar man noga så ser man att det står NICHOLAS på den blåa kudden i sängen. 



Madeleines man Chris jobbar tydligen hemifrån, och det här ser ut som hans hemma-kontor med alla skärmar.




Gästrummet - Jag undrar om det är här mormor Silvia sover när hon är på besök?

Kolla in sängkläderna! Känner ni igen lakanen från svenska IKEA? 

Det där påslakan settet finns ju även i blått. 



Gästbadrummet





Bara så kul att se! Eller hur? 

Ha en helt underbar lördag.