lördag 30 december 2023

2023 har varit ett skitår!

Nu börjar 2023 lida mot sitt slut och lika bra är väl det för det här året har inte varit något vidare. 

Ja, jag som inte solskensbloggar kan till och med kosta på mig att konstatera att 2023 varit ett riktigt skitår på många sätt och vis. 

Visst har det funnits ljusglimtar och med det förstås även sådant som jag kan känna tacksamhet över. Men det har varit ett så jobbigt år på så många plan att jag har svårt att komma på något riktigt bra. Tvärtom har året mest inneburit sorg och tråkigheter. Livet har varit så tungt många gånger att jag har släpat mig fram. Men nu slänger vi ut det gamla och riktar fokus mot det nya. 

Ett år som 2023 får mig att inse hur jag inte vill att saker och ting skall vara och därmed ska jag försöka få till förändringar i livet, för så här kan vi ju inte ha det.  

2023 blev också mitt absolut sämsta bloggår hittills. Det har inte funnits tid, ork eller energi att blogga som förr och dessutom känns det som om att jag behöver återfinna min blogg-röst igen, en blogg-röst som är i kongruens med den jag är nu, och där jag är nu, medelålders och mitt i livet. För att kunna göra det måste jag få känna in och känna av. 

Men nu var det ett tag sedan jag bloggade och vad har då hänt den senaste tiden...

Jag har gått och fyllt 54 år...

och så här ser 54 ut :-) 



 Lando och jag har också gått på en massa promenader.

Vi har så mycket snö och det har varit riktigt kallt från och till. Över - 20.

Lando, min älskade Lando börjar bli gammal. 

Han hör dåligt och ser dåligt och börjar bli lite vinglig i bakbenen. Han fyller 13 år i mars.

 

Precis innan jul blev det en blixtvisit till Stockholm. 

Pappa har opererat hjärtat på Karolinska i Huddinge och vi åkte ned för att hämta hem honom.  

Pappas utskrivning blev framskjuten ett dygn och vi fick ta in på hotell i stan.

Inga sura miner över det då vi hann snabb-njuta av ett supermysigt och juldekorerat Stockholm i vinterskrud, äta lite god mat, samt shoppa lite på NK där jag riktade in mig på Newports Julshop samt NKs Te & Kaffeavdelning.

Lite hotellmys.

Scandic Park vid Hummlegården blev riktigt fint efter renoveringen.



Lite shopping på NK.

Jag fick med mig ett par riktigt vackra julornament hem.



Juligt på NK.


Så otroligt mycket fint att titta på.


 

Väl hemma fick vi till en riktigt mysig och väldigt lugn jul. 


Vi firade hemma hos mamma och pappa på julaftonen och hade gjort knytkalas. 

Precis som man ska göra. Ingen skall behöva jobba ihjäl sig i maten på julaftonen. 

Ingen stress utan bara avslappnad mys. 

Den mest avslappnade julen jag kan minnas, förutom när vi bodde i Florida och blev förkylda hela familjen och gick runt i pyjamas och åt clam chowder soppa på julaftonen.

En liten enkel juldukning hemma några dagar efter jul. 

Enkelt är mitt nya mantra i livet. 

I all enkelhet. Ett enklare liv. 

Jag orkar inte med något annat. 

Hemma hos oss och sista julen i det här huset.


I år blev det en mycket low-key och enkelt juldekorerat hemma hos oss. 

Vi ska ju flytta och hade inte tänkt att julpynta överhuvudtaget. 

Men eftersom flytten blivit försenad pga att hantverkare varit sjuka så fick vi fira jul hemma.
Årets julornament från anrika Hotel del Coronado. 

Hotellet kommer ut med ett nytt ornament varje år och jag har lyckats komma över flera vid det här laget. 

Årets tema: It is a 1920th affair. Lite tjugotal över det hela alltså.

Julfint utanför Kaffestugan i byn.

Det har även blivit en tur upp till vackra Grönklitt.


Ja, det var en liten snabb summering av julen. 

I morgon är det nyårsafton och då får vi äntligen skicka iväg 2023. 

 Nu kan det väl bara bli bättre. 

Ha en fin kväll. 

Varm Kram

tisdag 19 december 2023

Köket och tankar om möblering

 Köket kommer att bli så bra...

...bara det blir klart någon gång. 

Allt tar så mycket längre tid än man tror och nu har personalen på snickeriet varit sjuka.

Häromdagen kom i alla fall stommarna på plats och så blev det en hel del jobb med att bygga in den gamla värmeledningspannan med brandsäkra skivor för att skydda köksskåpen och bänkskivan runtomkring från värme.

Nu väntar vi på skåpluckorna och bänkskivan. 

Sedan blir det nytt kökskakel eftersom det gamla ramlade isär och gick sönder, 

och så skall den ljuvliga Sandberg-tapeten upp.



 

Tapetseringen av hallen är nu klar och det blev så otroligt fint. 

 Tänk att en sådan tapet med så mycket mönster kan kännas så lugn och diskret. 



Hallen på väg in mot vardagsrummet. 

Jag funderar mycket på det här med hur vi skall möblera och inreda. 

En sak är jag helt säker på: 

Jag kommer inte att köpa något nytt utan bara använda sådant som vi redan har och som finns på gården. Även om det hela har kommit lite i skymundan så tänker jag fortfarande väldigt mycket på det här med att leva ett enklare liv. Leva mer med mindre. Jag är fortfarande inne på att göra mig av med massor.

En flytt är ett ypperligt tillfälle att rensa ut sådant som man inte längre vill ha kvar, bland annat sådana saker som tar plats och som man inte använder längre. Genom livet så förändras så mycket, inklusive en själv som person. 

Förr i tiden var jag en enormt utåtriktad person, en riktig trevlighetsmadam, the hostess with the mostest. En person som älskade bjudningar och som hade årliga midsommarfester och glöggpartyn för hur många gäster som helst. 

Nu är jag raka motsatsen. En trött enstöring som undviker sociala sammankomster. En som tackar nej till julmiddagen med sina lärarkollegor som kommunen bjuder på och en som aldrig skulle drömma om att gå på AW, bara för att jag är för trött och för att jag inte orkar se folk utanför jobbet. Nu är man en person som hamnar på akuten med vad som känns som en hjärtinfarkt men som är en rejäl panikångest attack. Ja, och då blir serviser och glasuppsättningar för 24 personen överflödiga. För just nu känns det somom att sådana fester kommer jag aldrig mer i hela mitt liv att ställa till med.

Härom dagen diskuterade hockeytränaren och jag hur vi skall ställa sofforna i vardagsrummet, då sa jag: Vi behöver bara två fåtöljer. En till dig och en till mig. Jamen alltså på riktigt. Hur det har blivit. Men självklart ska vi tänka på att det måste finnas plats för barn och barnbarn och att de inte skall behöva sitta på golvet när de kommer och hälsar på, så vi kör på att försöka få in en svängsoffa, en tresitssoffa, samt två tillhörande fåtöljer med fotpallar. Yes! Då blir det plats för alla. Vardagsrummet går i vinkel och det känns onekligen lite svårmöblerat. 

Vidare så vill jag tänka på att det här är en gammal bondgård. Boningshuset byggdes på 1860-talet, och var då ett timmerhus. Sedan byggdes det på och blev lite större i början av 1900-talet. Det är därför vi hittar tapeter anno 1910 på väggen inne i det platsbyggda linneskåpet i sovrummet på övervåningen. 

Jag vill förhålla mig till husets ålder. För det här är absolut ingen omogen yngling jag har att göra med, nej det är ett klokt hus med mycket vishet och lång erfarenhet. Ett hus som har varit med om mycket och som har varit ett tryggt och älskat hem till många generationer och till personer med olika livsöden genom tiderna. Ett hus som bland annat har stått där genom två världskrig i Europa och genom andra stora historiska händelser och in i modern tid. 

Det vi gör med huset nu skall bara vara Tender Loving Care. Jag vill inte förstöra något och inte påtvinga huset någon stil eller några opassande nymodigheter som skär sig med husets ålder och historia. Jag vill hedra det här huset. Göra det så fint jag bara kan. Det är en balansgång för man vill att allt skall fungera. Vatten, avlopp, värme och el. Vi skall kunna leva här bekvämt utan att det skall rimma illa med husets ursprung och historia. Ja, som sagt var. Det blir en balansgång. Men det kommer att bli bra.


Jamen då kör vi feber och bubblande bältros och öronvärk på det. 

Tjoho!

Doktor Mikael på TV4 pratade nyss om stress och jag kände igen mig i så mycket. 

Långvarig stress på jobbet med väldigt stora elevgrupper och lite för mycket undervisningstid. 

Inte att leka med. 
 
Höja kraven och minska resurserna är visst den politiska lösningen på det hela. 

Själv får jag inte till någon bra balans i livet. 

Varningssignalerna ringer högt. 

Livets sanning. Och det här är ju inte någon solskensblogg. 

Var rädda om er. 

Varm Kram

söndag 17 december 2023

Badrummet på övervåningen

 
På övervåningen finns det två badrum. 
 
Ett långt och smalt som från början var en så kallad kattvind, och ett lite större badrum som min morbror har byggt där det gamla köket låg på övervåningen. Anledningen till placeringen var att där fanns redan vatten och avlopp eftersom där fanns ett fungerande kök. 

Eftersom huset är gammalt så är det byggt så som många äldre hus på bondgårdar byggdes förr i tiden, nämligen med kök både uppe och nere eftersom flera generationer av familjen levde tillsammans på gården. På den tiden checkade man ju inte in de äldre på ålderdomshem som man gör nu för tiden utan man tog hand om varandra hemma på gården och inom familjen och alla hjälptes åt. Gammelmormor och gammelmorfar bodde uppe, och det gjorde även min mormor på senare år efter att min morbror tagit över gården.

 
Tyvärr missade jag att ta en riktig före-bild. 
 
Här har vi hunnit riva ut den gamla våtrumsmattan och tagit bort avloppsbrunnen som fick lov att göras om. Vi öppnade också upp väggen och drar om lite rör.  

 
Den här väggen som sticker ut lite till vänster i bilden, väggen med ventilluckan, är själva murstocken som går upp genom huset. Nu är den övermålad. Mot den här väggen fanns en svart gjutjärnsspis, sådan som fanns i kök förr i tiden. När min mormor bodde här på övervåningen eldade hon i den varje morgon och jag minns att jag tyckte att det var så mysigt när jag sov över hos henne att vakna av att det sprakade i köksspisen. Så många fina barndomsminnen.


 Jag har valt vita väggar och ett grå-mönstrat golv som jag tycker passar fint i huset. 

Det kändes inte aktuellt att sätta in något som känns för modernt utan jag vill försöka behålla tidsstilen.


 Så här blir det när det är klart. 

Snyggt och enkelt. 

Man kan piffa upp det hela med färgsprakande badhanddukar.

 
Våtrumsmattan och nya brunnen på plats. 

 
Här ser man murstocken som var en del av det gamla köket som var placerat här förr. 
 
Taket var i mycket stort behov av lite TLC :-) 

 
Nu har vi satt in nytt tak i badrummet. 


 
Det blev så bra! 

Om allt fortskrider enligt planerna så blir badrummet klart till veckan. 

Vi håller tummarna. 
 
Allt hänger bara på att alla hantverkare håller sig friska. 
 


 Nu är det inte många arbetsdagar kvar till jullovet.
 



 
 Ha en riktigt fin kväll! 

Varm Kram

tisdag 12 december 2023

Lilla toan i hallen på gång

 Lilla toaletten i hallen nere har gått och fått sig en riktigt drömmig tapet...

Men så här såg det ut innan. 




Någon gång på 1980-talet fick toaletten de här färgerna på väggarna. Kanske lite Carl Larsson färgsättning över det hela. Gult och grönt och rött.

Eftersom huset är byggt i mitten på 1800-talet så fanns det från början varken badrum eller toalett inne i huset. Längre fram när sådana nymodigheter blev aktuella tog man en del av farstun och gjorde en pytteliten toalett på nedervåningen i hallen.

 



 Men nu är det gamla och slitna ett minne blott. 
 
Tak, rör och snickerier är nu målade i en grön färg som heter 825 Salvia. 

Tapeten heter Pine Blue och är från Sandberg. 

Nedtill skall vi ha panelskivor i samma gröna färg som tacket och snickerierna.

 
Det här kommer att bli den sötaste lill-toan ever när allt är klart. 

More is more...

 
Tapeten på plats men vi väntar med att snickra in panelen nedtill eftersom golvet ska in först.

 
Hur härlig är inte den här tapeten. 
 
Grenarna i mönstret går i guldbrunt och koppar. 
 
Sååå fint.  
 
Jag har hittat en lampa som skall sitta över spegeln som går i exakt de tonerna. 


 
Emilia målar panelen som skall sitta nedtill längs väggen på lilla toaletten. 
 
Salvia heter grönfärgen och den går igen klockrent i tapeten. 

 
Det är så bra att vi har det stora garaget att vara i när vi jobbar med målning etc. 

Nu väntar vi som sagt på golvet innan vi kan sätta in panelen och lister.

 Ute i garaget har vi satt upp bilden på min morbror 
som drev egen bil- och däckfirma här i över 25 år. 

Det är fortfarande så ofattbart att han är borta. Han fattas oss så. 
Han var bara 70 år, en ung 70-åring, och hade väl kunnat få vara med oss i många år till. 

Vi saknar dig Bengt!

Samtidigt som det är så ledsamt att han inte finns med oss längre så är det som bomull för själen att få ta över gården och att få ge min mammas och min morbrors barndomshem den omsorg det behöver för att kunna gå vidare i familjen i många generationer framöver. Det känns otroligt fint i hjärtat. 

I dag är det tisdag. 

Nu är det betygstider.
 
Hålla i och hålla ut är vad som gäller. 

Ha en riktigt fin dag. 

I ljus och kärlek...

Varm Kram