Om någon hade ställt den frågan till mig för några månader sedan så hade jag fått lov att gissa, och jag hade med största sannolikhet gissat helt fel, för jag hade då absolut ingen aning om att begravningar kostar som de gör.
Jamen alltså på riktigt. Att vara
begravningsentreprenör är mycket lukrativt rätt och slätt, det är det
bara att konstatera. Jösses alltså! Dessutom är det en bransch där det alltid kommer
att finnas jobb, oavsett hur omvärlden ser ut. Lågkonjunktur,
högkonjunktur...spelar ingen roll, för folk väntar ju inte med att dö
tills det blir bättre tider precis.
Om begravningskostnader...
Ja, vad kostar då en begravning? Jo, det ska jag berätta: Någonstans mellan 35 000 - 60 000 kronor kan det lätt hamna på och det är utan att man gör några stora utsvävningar. I det här hushållet har vi ju ordnat med två begravningar ganska så nyligen och nu börjar räkningarna att trilla in, så vi vet. Vi har färska siffror, so to speak.
För som nära anhörig är man ju den ansvariga beställaren av allt från begravningsbyrån, och även om begravningskostnaden skall bekostas av dödsboet så ska ju fakturorna betalas enligt förfallodatum och de är ju långt tidigare än någon bouppteckning är uppklarad. Vi är uppe i över 40 000 kr. i begravningskostnader redan och det är utan den gravstenen som vi kommer att beställa så fort det blir lite mera vår. Den tillkommer. Det blir nog bara att blunda och betala i slutändan.
I min vildaste fantasi hade jag aldrig gissat att en begravning kostar de summorna som det gör. Jag hade nog gissade på runt 15 000 kronor innan jag själv fick erfara att ordna med begravningar. Ja, så det gäller att se till att man sätter undan en slant på ett konto medan man lever så att ens anhöriga kan få ner en i jorden på ett värdigt sätt den dagen det blir aktuellt. Kanske till och med ha ett alldeles eget konto bara för det. Det planerar jag att ordna med. Absolut.
Jag kan ju faktiskt tänka mig att väldigt många inte har den summan på kontot. Realistiskt sett, i Sverige finns det alldeles för många som lever från löning till löning, många lågavlönade i välfärdsyrken, ensamstående och fattigpensionärer. Eller folk som tjänar bra men som bara inte har disciplinen att spara ihop en sådan kontantsumma på ett konto. Det senare är nog vanligare än vad vi tror.
En liten sidotanke - Nu i deklarationstider så ser man ju en rad på deklarationsblanketten där det står hur mycket staten eller kommunen dragit av inkomsten i något som heter Begravningsavgift. Vad täcker de pengarna kan man undra? För det blir ju tusentals med kronor som man som skattebetalare debiteras över åren tänker jag.
Om bouppteckningar...
Det här med att upprätta en bouppteckning har sedan fått mig att inse vad viktigt det är att se till att städa upp livet och sedan hålla det städat på alla plan och inte minst gällande ekonomi, fastigheter, fordon och annan kvarlåtenskap.
Det Vita Arkivet i all ära, men en fysisk pärm där allt som är aktuellt finns listat på papper är guld värt. Inte minst eftersom saker och ting ändras. Typ: Här är mina konton, mina skulder, här är mina abonnemang och medlemskap, det här är mina försäkringar, mina elavtal, det här är mina fastigheter (med fastighetsbeteckning), mina fordon (med registreringsbevis), besiktningsprotokoll etc.
Jag tänker absolut ägna några dagar av sommarlovet till att organisera upp allt som handlar om mig i alla ovanstående kategorier. Det skall vara glasklart för de efterlevande helt enkelt. Ingen skall behöva ägna sig åt detektivarbete bara för att kunna ordna upp det och göra det som krävs efter ens bortgång.
Om testamenten....
Något annat som är mycket viktigt att ha är ett testamente där man klart och tydligt talar om hur man vill att ens kvarlåtenskap skall fördelas bland de efterlevande. Vem skall få vad? Man kan ju ha preferenser och då är det viktigt att det står skrivet tydligt och klart så att ingen sedan behöver gissa hur den avlidna skulle vilja ha det.
Jag tänker även ett steg längre och det är att man medans man lever skall prata med sin familj om sitt testamente. Man kan samla sina närmaste runt köksbordet hemma, bjuda på en kopp kaffe och sedan tydligt och klart tala om hur man vill ha det och hur man vill att saker och ting skall hanteras och gå tillväga efter ens bortgång. På så sätt vet alla vad som gäller och då har ingen heller mandat att bråka om saker och ting den dagen man inte finns längre.
Om det här med döden...
Det är lite mycket död i mitt liv just nu, och många tankar om det vilket verkligen har satt själva livet och inte minst hur vi lever det i perspektiv. Det har till exempel aldrig varit så lätt att göra sig av med materialistiska ägodelar som det är nu. Hur befriande är inte det?!
Jag vill aldrig mer skaffa något nytt utan helst bara rensa och sortera och använda det jag redan har. Jag har till exempel rensat i linneskåpet och frågat mig själv: Hur många set lakan och handdukar behöver man ha egentligen? Man kanske kan ha tre ombyten var, alltså om man är två i ett hushåll så räcker det med 6 st. badlakan och 6 st. handdukar. Ett par strand-sol-badhanddukar behöver man nog också om man ägnar sig åt sådana aktiviteter.
Brukar man ha många gäster som stannar kvar över natten så kanske man vill utöka det med ett par extra set. Samma sak med sängkläder. Men annars tänker jag tre set till en dubbelsäng. Alltså att man har en omgång i sängen, ett set i tvätten och ett extra i linneskåpet. Då kan man varva och även ha lite variation.
Genom att tänka precis så kunde jag göra mig av med ett helt lass handdukar och sängkläder. Hunddagis, hjälpverksamheter och återbruksaffärer, typ den Second Hand affären som vi har i byn, tar tacksamt emot både lakan och handdukar. Lakan i sämre skick kan man slita i stycken och göra till städ/damm/fönsterputs trasor.
På tal om återbruk: Jag har inte köpt och planterat några tulpanlökar på flera år men ändå kommer de upp starka och täta och kraftiga varje vår. Det hela har nog att göra med att jag bara klipper ned dem när de har blommat över och vissnat. Det gör jag för att jag är lat och det är lättast så.
Jag tillhör skaran som älskar att ha en vacker och blommande trädgård men som är urkass på trädgårdsskötsel. Jag har nog vad man kallar bruna fingrar, trots att jag uppskattar blommor och alla slags växter med stor förtjusning. Under åren utomlands hade vi alltid trädgårdsmästare eller en firma som skötte om trädgården. Det var ett helt fantastiskt upplägg måste jag säga. Här i Sverige är det lite svårare att köpa sådana tjänster som är helt självklara i många andra länder.
