Tillbaka i ekorrhjulet igen...
Höstlovet för oss lärare innebar en ledig torsdag och fredag efter tre så kallade K-dagar (arbetsdagar), och trots ledigheten hade jag svårt att varva ned. Den ro jag hade behövt infann sig aldrig.
Den höga arbetsbelastningen och galna tempot den här terminen har gjort att jag inte ens har hunnit tänka på att ha någon slags nedräkning inför lovet som jag ju alltid brukar ha. Plötsligt var det där och nu har det blåst förbi som alla andra dagar i livet tenderar att göra nuförtiden.
Häromdagen möttes jag av orden Du som kan, lev dina vill. Men vilken fantastisk uppmaning, tänkte jag. Sådana enkla ord men med den djupaste av mening. På riktigt alltså. Lev dina vill, för det är det inte alla som kan.
I fredags fick jag veta att mamman till en av mina elever har gått bort efter en två år lång kamp mot bröstcancer. En ung mamma på 37 år, som inte ens var mitt i livet, med tre unga barn, varav det yngsta bara tre år gammalt. Så fruktansvärt! Så otroligt tragiskt.
Mammor ska inte behöva dö ifrån så unga barn. Vilken panik jag skulle ha känt om jag hade behövt dö ifrån mina små barn. Jag minns att jag var rädd för att dö när flickorna var yngre, just för att jag oroade mig över hur de skulle ha det utan sin mamma. Jag ville ju vara där och ge omvårdnad och se till att de fick kärlek, trygghet och stöttning i livet. Nu är jag inte så rädd för döden längre, men visst vill man väl ändå leva så länge det bara går, för livet är underbart och värdefullt. En gåva.
Vi är nog många som tar saker och ting i livet för givet, som god hälsa till exempel. Vidare fastnar vi lätt i ett vardagsliv som vi underskattar eftersom det ibland kan innebära lite väl mycket rutin, lite av en transportsträcka, där vi slentrianmässigt uträttar det vi måste medan vi ser framemot helger, lov, och semestrar, där vi kan leva och göra som vi vill. Eller så går vi och suktar efter den ultimata friheten då vi äntligen får äga våra liv och leva våra vill, om vi är bland de lyckligt lottade som får leva och vara friska: Pensionen.
Medan många rättar in sig i livets led och gång och accepterar att det är så här det ser ut så kan jag känna mig inte så lite upproriskt lagd gentemot detta livsupplägg. Det kan ju inte vara meningen att livet ska se ut så här. Då syftar jag på livet i ekorrhjulet. Aldrig. För tänk om vi sitter fast i våra måsten så länge att vi inte sedan har möjlighet att leva våra vill. Nej, det gäller att ställa om livet så att man kan leva som man vill medan man kan.
Jag måste bli bättre på det här med att leva mina vill och det är ju själva anledningen bakom resan mot Avfart Frihet. Förr i tiden var jag expert på att leva mina vill och jag hade som motto att bara göra sådant som jag tycker är roligt, och det gjorde jag också. Men nu är det som om jag har dragits in i ekorrhjulets vardag av rutiner och måsten. Jag har kommit av mig på något sätt och känner mig sliten och gnällig. Grå, blek, trist och trött.
Ja, resan mot Avfart Frihet, hur går det med den? Jag har i alla fall kommit så pass långt att jag har räknat fram ett preliminärt datum. Jag har bestämt både år och månad då jag kommer att försöka kliva av ekorrhjulet och sedan bara ägna mig åt att leva mina vill, medan jag kan.
Månaden är augusti, eftersom jag har betalt sommarlov vore det dumt att sluta i juni, men själva året kommer jag inte att skriva här i bloggen, däremot står det skrivet med riktigt stora siffror i min vackra gröna bok där jag beställer och planerar mitt liv och det kommer att bli så bra, klockrent. Jag visualiserar fram det datumet. Hoppas, hoppas, hoppas att allt klaffar. För jag tror inte att jag vill jobba som lärare i så många år till.
Jag tycker att den svenska skolan överlag har blivit en galen värld på många sätt och vis, och det är min känsla att vi är på väg i fel riktning. Det är tufft att vara ung idag och hur skall den svenska välfärden mäkta med att fungera med alla nedskärningar, och hur skall folk som jobbar i den orka? Jag har skrivit om det förut men jag upplever det som om att allt skall effektiviseras och kosta så lite som möjligt samtidigt som kraven blir högre och högre.
Jag kan ärligt säga att den enda anledningen till att jag fortfarande lönearbetar är för att jag behöver pengarna, och det är en jobbig insikt, jag som älskar att vara lärare. Orken fattas. Jag känner mig redan helt utmattad och vi har inte ens kommit fram till jullovet ännu.
Allt fler lärare väljer att sluta att jobba som lärare och byter yrke och det har oftast inget att göra med att de inte vill vara lärare utan om själva arbetssituationen i våra svenska skolor. Skolan speglar samhället, så har det alltid varit historiskt sett, och titta på Sverige som det ser ut nu. Vi håller på att bli sämst i Europa inom många områden.
När jag frågar eleverna i mina klasser om vad de vill bli när de blir stora så vill absolut ingen, inte en endaste elev, bli lärare. När jag gick i skolan hade jag flera klasskamrater som ville bli lärare och som blev det också. Vi är faktiskt ett helt gäng med medelålders damer från min bekantskapskrets bland skolkamrater som är lärare, inklusive två av mina kvinnliga kusiner på min pappas sida.
Efter en dag på jobbet kan jag vara så mentalt trött att jag har ont i kroppen. Hade jag haft möjlighet hade jag slutat jobba omedelbart, och jag vet att det är tyvärr många med mej som känner så. Men snart så...Det viktigaste är att man har en plan för när man vet att något är tidsbegränsat så orkar man. Man vet att det finns ett slut en dag. En målgång. En avfart mot friheten att leva sina vill medan man kan.
Ja, det var lite vardagstankar om livet just nu. Det kan låta negativt men det är nog så att jag skriver av mig för att få bort mitt inre gnäll och styra tankarna i en positiv riktning, för det finns så mycket att vara tacksam över och så mycket att se fram emot. Vi lever, vi är friska, vi har det bra.
Man måste komma ihåg att man styr själv och då gäller det att ta tag i livet och rikta det mot sådant man mår bra av, i alla fall de delar som man absolut kan påverka. Det gäller att ha ett trevligt liv utanför jobbat så att man kan fokusera på det och låta tankarna befinna sig där när arbetssituationen känns för tung.
Vi skapar vår egen verklighet med våra tankar. Det är ju hur vi tänker om livet som avgör hur vi upplever det. Så enkelt är det. Alltså är det avgörande för vårt mående hur vi tänker.
När jag bodde i San Diego gick jag till en Life Coach som lärde mig att rätta ut en livsavgörande och rejäl tankevurpa som många av oss gör och det insikten har sedan varit starkt avgörande för både måendet och för hur jag upplever livet.
Felet många av oss gör är följande: Något händer i våra liv som gör att vi mår dåligt, och därmed skyller vi vår sinnesstämning och mående på det inträffade. I och med det blir vi alltså maktlösa offer av det rådande världsläget, livets händelser, det inträffade och av andras beteenden gentemot oss. Men detta är inte sant utan bara en tankevurpa!
Sanningen är den att det är hur vi tänker om det som händer i våra liv som i sin tur styr hur vi mår. Något händer och det är hur jag väljer att tänka om det inträffade som sedan avgör om jag mår bra eller dåligt, eller inte reagerar alls. I den här kedjan är jag inget offer för livets händelser eller andras beteenden gentemot mig. Det är nämligen jag som är herre över mina tankar och väljer hur jag skall tänka över det inträffade och därmed hur jag kommer att må. Alltså vilken helt livsavgörande insikt!
Händer det något hemskt så är det förstås helt naturligt att initialt bli ledsen eller upprörd eller till och med arg. Men sedan är det viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och ta tag i hur man tänker om det man råkat ut för eller den situationen man befinner sig i. Man tar tag i sina tankar och styr dem i en annan riktning vilket gör att man återtar makten över sitt mående och inte längre är ett offer för livets omständigheter. Detta är dock något man ständigt måste påminna sig om. Ta tag i dina tankar om livets skeenden!! Men vet man hur man gör så skapar det under. Du styr ditt liv med dina tankar. Du skapar din verklighet med dina tankar. Dina tankar om ditt liv och om din omgivning avgör hur du upplever ditt liv.
Under helgen besökte vi kyrkogården.
Vi var också på ljusmässa i Orsa Kyrka där namnen av församlingens avlidna lästes upp.
Mamma och pappa följde också med.
Det var så overkligt att höra min morbrors namn och hockeytränarens brors namn läsas upp.
Jag har fortfarande inte förstått på riktigt att de är borta.
Det var en fin ljusmässa med mycket vacker musik och reflektion.
Många hade tänt ljus på graven där Bengt, Jörgen och Nancy ligger begravda.
Det värmde hjärtat.
Älskade - Saknade - Aldrig glömda.
Vi tände också ljus på graven där min svåger Tony ligger begravd tillsammans med sin yngre bror Mats. Mats omkom i en drunkningsolycka när den kanot han paddlade tillsammans med en jämnårig kompis drogs ned genom dammluckorna i en av dammarna längs med Ore älv. En sådan fruktansvärt ruskig olycka. Jag tänker ofta på pojkarnas mamma som har fått begrava båda sina söner alldeles för tidigt i livet. Det är sådant som sätter livet i perspektiv. Man ska f*n inte gnälla över något egentligen.
Vad händer på gården?
Massor....
Köket är på gång och här händer det saker!
Alltså jag älskar mitt gröna bondgårdskök.
Vi har beslutat att ha kvar de gamla platssnickrade överskåpen i massivt trä och eftersom den nya köksinredningen som vi har beställt och som består av kökets alla underskåp går i grönt så får överskåpen ett par lager färg i exakt samma färgkod.
Överskåpen är nu grundmålade.
Här skall vi ha kyl/frys kombo till höger och skåp till vänster.
Från början var det här ett litet tvättrum med tvättställ som man gick in i via öppningen till vänster. Min morbror gjorde om det till ett skåpparti med plats för kylskåp och städskåp någon gång på 1980-talet. Tittar man riktigt noga i den högra öppningen så ser man uttaget för den gamla vägglampan som satt ovanför tvättstället.
Det här kommer att bli så bra.
Braskaminen är beställd och på ingående.
Sotaren kom och trycktestade den gamla skorstenen från 1860-talet och tyvärr så är den inte tät. Men lösningen blev att dra en slang från murstocken där braskaminen skall sitta och upp genom skorstenen. Yes, just do it, och nu är slangen på plats.
Vi fick lov att ta upp ett nytt hål i höjd med den
nya braskaminen då det gamla hålet in i murstocken satt för lågt. Nu är det gamla hålet igenmurat och skall bara spacklas lite och målas så försvinner spåren efter det.
I lördags åkte vi till byggaffären och köpte gipsskivor till badrumsväggarna till badrummet på uppevåningen. Sedan blev det till att mäta och såga och spika fast gipsskivorna.
Vi skall lägga in nya våtrumsmattor i badrummet och det kommer att bli ett nytt och fräscht badrum med nytt tvättställ och ny dusch. Vi håller också på att sätta in en ny golvbrunn.
Bilderna nedan visar badrummet innan gipsning. Här pågår även rörmokeri på avancerad nivå och vi har plockat bort inte mindre än två varmvattenberedare som satt uppmonterade i taket. Nu drar vi in varmvattnet direkt från systemet bredvid jordvärmepumpen istället. Så smidigt.
Vi kommer att ha vita väggar och grå-mönstrad våtrumsmatta på golvet.
Det kommer att bli ljust och krispigt.
När vi var på byggaffären snubblade jag över ett tillfälligt parti ekgolv i tre-stav på grav REA.
Den inbitna bargain-hunter som jag är så slog jag till.
Nu blir det riktigt ek-golv i stora sovrummet på övervåningen.
Tänk vad jag spenderar mina pengar på nuförtiden:
Gipsskivor, målarfärg, tapeter, panel, lister och golv.
Förr köpte jag kläder och skor och dyra hudprodukter.
Men livet är förunderligt och föränderligt och man får andra prioriteringar.
Toa-prepp.
På lilla toaletten nere skall vi ha denna ljuvliga tapet från Sandberg på väggarna.
Nedtill blir det panelskivor i den grönfärg som finns i tapeten.
I söndags kom Emilia och Philip och målade panelskivorna som skall vara på väggen.
Det skall på ett till lager med målarfärg, men så bra det blir.
Jag ägnade tid åt att storstäda det gamla härbret på gården. Jag tvättade tak och väggar och dammsög, putsade fönstren och skurade trägolvet. Det här är ett urgammalt härbre där man från början förvarade mat men det har blivit ombyggt till en gäststuga med el och det är precis det vi kommer att använda det till i framtiden.
Ett kliniskt rent härbre.
Taket är målat i en grön-grå färg sedan tidigare och både Emilia och jag är helt inne på att vi kommer att måla de obehandlade furu-väggarna i en mjuk vit färg så småningom. Vad tycker ni? Skulle det vara snyggt med vitmålade väggar?
Alltså ja...
Nu skall det stuvas in lite möbler här i väntan på att själva huset skall bli färdigrenoverat.
Bella har hand om målningen i tvättstugan som ligger i en separat timmerlänga bredvid huset.
Hon har målat väggarna i en fin lavendelfärg och taket och snickerierna blir vita.
Det kommer att bli så fint.
Nu blir det en hundpromenad i det kalla och råa och gråa novembervädret. Det kan vara vädret som påverkar humöret och som gör mig lite extra trött och missnöjd just nu. Ja, så är det nog. Ju äldre jag blir desto svårare känner jag att jag har att klara av mörker och kyla. Det måste vi råda bot på. Mysa under en varm filt, tända levande ljus, dricka te och läsa en bra bok eller kika på en spännande serie. Eller kanske ta sig en liten tripp till en vacker ö med plumeria, bougainvillea, avokado och citrusfrukter.
Sammanfattningsvis:
Du som kan, lev dina vill!
Och ta för guds skull tag i dina tankar om det som händer i ditt liv.
Du skapar din verklighet genom dina tankar.
I djup tacksamhet och glädje.
Varm Kram
