När man renoverar ett gammalt hus och bara nedervåningen är klar men alla sovrummen ligger på övervåningen. Ja, då får man göra om en del av vardagsrummet till sovrum, och det funkar hur bra som helst. Kammar-delen av vardagsrummet har därmed blivit sovrumsdelen.
Vi lever i princip i två rum och kök och det betyder att det hade gått hur bra som helst att bo i funkislägenheten mitt i stan, ni vet den jag precis hade renoverat färdigt när det stod klart att jag skulle ta över en släktgård med anor från 1700-talet. Jamen, det är ju ändå en riktigt skön insikt om inget annat, att man trivs att bo litet alltså. Är man inte en hel barnfamilj så behöver man ju egentligen inte så mycket större.
Tänk hur det är egentligen. När jag var yngre ville jag ha stort och lyxigt. Det var målet. Ja, och så levde vi i många år. I hus som tog två dagar att städa. Nu vill jag bara leva enklare, ha mindre saker att ta hand om och färre rum att städa. På så sätt är det perfekta scenariot då att flytta för då tvingas man att ta i varenda pryl man äger och det är ett ypperligt tillfälle att rensa. Men det är en process det där med att kunna släppa taget, och av egen erfarenhet så gör man det bäst om man gör det i omgångar. Renas lite och sedan lite till och sedan ännu ett varv. Det är bra att tänka på det hela som att ta ett varv.
Nu har jag rensat allt som hör till köket på ett bra sätt. Trots detta så känner jag att det fortfarande finns några onödiga glas som aldrig används och som kan rensas bort (men de tillhör hockeytränaren. Får man verkligen rensa bort sådant som andra äger?) och så behöver jag ju absolut inte längre en glögg-servis för 24 personer, för sådana tillställningar hörde till mitt gamla liv. Så det är sådant som skall plockas bort framöver tänker jag.
När man tror att man har glömt att släcka lampan i trappen och inser att det är solen som har letat sig fram genom rummen och ut i trappen med sitt gudomliga ljus. Man blir riktigt glad. Tänk vad lätt det är att glädja mig. Ge mig lite sol på en vacker tapet och jag står där och ler och känner mig tacksam och välsignad.
Trappuppgången blev så bra med vitmålat tak och vita snickerier.
Färgen som den fick vid en renovering 1950 var smutsbrun-gul.
Nu är den ett minne blott, men den vackra trärelingen från ca. 1910 är kvar.
Vi har inte gjort någonting med själva trappen ännu,
men den skall putsas och målas någon gång framöver.
Lite ledighet...
Nu är det sportlov, men vi har inte åkt utomlands eller till fjällen eller till någon trevlig storstad eller någon annanstans. Dels för att vi ju redan bor på ett ställe dit många åker nu. Det är ju Vasaloppsveckan och 100-års jubileum på det, så typ halva Sverige är på plats i Mora känns det som och speciellt när man står i bilkö in mot centrum eller skall hitta sig en parkering.
Den andra anledningen är att jag har så många andra stora kostnader nu i samband med huset. Vi gör så mycket vi kan själva men det finns vissa saker som man måste anlita proffs till som till exempel el, vatten och avlopp, samt takbyte. Vi tog också hit proffs för att installera kanalerna i skorstenen så att vi kan elda i braskaminen i vardagsrummet samt i värmeledningspannan i köket. Den gamla skorstenen från mitten på 1800-talet var inte duglig för det längre, men nu är allt fixat som det ska vara enligt alla regler och godkänt av brandskyddet till och med. Det känns tryggt.
När jag får vara ledig i några dagar kommer kreativiteten smygandes och då blev det gorgonzolafyllda älgköttbiffar (på älg som min 80-åriga pappa har jagat) till middag. På den tiden då jag slapp lönearbeta älskade jag att laga mat. Jag planerade maten och hade full koll på kampanjepriser och reor i mataffären.
Dessutom var jag The Queen of Coupons och hade gjort det till en sport att handla mat så billigt som möjligt med hjälp av kampanjer och kuponger. Ja, ungefär som i programmet på TLC som heter Extreme Couponing, förutom att jag handlade aldrig så där extremt mycket utan bara sådant som vi behövde.
Jag har en väninna som var expert på det där (och lärde mig, men jag blev aldrig fulländad som hon) och hon kunde lämna en mataffär där affären fick betala henne några cents när hon var klar. Hon shoppade alltid affärens så kallade lost leader, alltså den billiga annonsvaran som lockade folk till affären till att börja med, men hon hade också alltid en rabattkupong för den redan rabbaterade varan. Ja, det gick att göra så i USA och på amerikanska Commissary på militärbaserna, både i USA och utomlands.
Tänk när vi bodde i Italien och jag brukade stoppa döttrarna i baksätet på bilen och åka ner från Gaeta, där vi bodde, till NATO basen i Neapel för att storhandla mat på mataffären inne på militärbasen. Jag hade alltid med mig en hel bunt med rabattkuponger till alla mina inköp som var otroligt välplanerade. Ja, det är ju sådant man har tid med när man slipper springa i ekorrhjulet, att planera alltså.
En dag dag hade jag verkligen bestämt mig för att handla jättemycket mat superbilligt, ja, jag kommer ihåg att jag hade en rabattkupong till allt som stod på listan. Jag skulle till och med få a gallon of milk gratis om jag köpte ett 12-pack ägg. Bara en sådan sak gör ju en bargain-hunter euforiskt lycklig. Alltså, jag var så glad.
När jag sedan står i kön för att betala och det är min tur så känner jag att någon knackar mig på axeln. Jag tänkte genast att det skulle vara någon som hade bråttom och som därför skulle komma med invändningar över min enorma hög av kuponger som tog lite extra tid att skanna. Tvärt vände jag mig om lite i försvarsställning och sa: -What?! varpå mannem bakom mig i kön sa: - Excuse me mam, but could I give my wife your phone number? Han var så imponerad över mitt sätt att spara pengar och ville att hans fru skulle lära sig att göra likadant. Alltså, hysteriskt roligt och jag skrattade hela vägen hem till Gaeta. Jamen vilka minnen. Kul man har sådana att plocka fram ibland.
I Sverige upplever jag att det inte är lika lätt att köpa mat billigt (i alla fall inte på mindre ort i Dalarna) och i våra lokala butiker måste man också oftast handla för en viss summa för att ta del av till exempel rabatten på laxen eller kycklingen. Vidare får man ofta bara köpa kampanjvaror till max 2 köp per hushåll.
Vilka kommunist-fasoner, tänker den amerikanska shopperskan i mig. Att först kräva att kunden skall handla för en viss summa och sedan begränsa inköpet av de rabbaterade produkterna. Systemet är verkligen riggat så att kunden aldrig kan vinna. Men i Sverige får alla något och ingen får mer. Det måste man lära sig att förstå.
Jamen tillbaka till det här med matlagning.....Under veckorna känner jag absolut inte för att laga mat när jag kommer hem efter en lång dag, det är jag för trött för. Trött och hungrig, och då blir det lätt så att man äter det som finns tillgängligt, och oftast är det inte det hälsosammaste alternativet. Det känns inte bra.
Jag önskar nyttig, näringstät och vällagad mat gjord på bra råvaror. Mat man inte blir sjuk av. För vi blir sjuk av mat vi stoppar i oss. Processad mat, mat med socker, mat med farliga E-ämnen, besprutad mat, mat som kontamineras av själva förpackningen den säljs i. Man får nästa panik om man tänker på det för mycket. Oj vad jag längtar till den dagen då jag har ork att planera och laga nyttig och god mat igen. Jamen, tänk hur man kan komma av sig i livet. Det får bli en ändring snart.
Den här tiden på året förvandlas min blogg till en tulpan-blogg.
Denna förunderliga och föränderliga blomma.
Jag är svårt förtjust.
Levande blommor är nog den vackraste heminredningsdetaljen i ett hem.
Efter det kommer levande ljus.
Tack för tipset om att plantera pelargoner i de gröna krukorna!
Jag tror nog att det skall få bli röda pelargoner.
Kväll i köket och jag är så glad att jag kan tända levande ljus i kristallkronan.
Gula tulpaner - En bukett med solsken på köksbordet.
Nu ska jag sätta mig och skriva några brev.
Skriver ni brev för hand?
Det gör jag.
Ha en riktigt fin tisdag.
Varm Kram
