Good Morning Lovlies...
Här sitter jag med mitt morgonkaffe och konstaterar att plötsligt så är det är fredag igen. Ekorrhjulet snurrar på och det går redan fort. Det är mycket på jobbet och dagarna känns intensiva. Jag har ett mycket bättre schema det här läsåret än förra året, men är ändå rätt så slut när jag kommer hem från jobbet och orkar inte med så mycket mer än att jobba på vardagarna.
Igår eftermiddag när jag var klar med min sista lektion var jag så trött att jag blev sittandes vid min kateder ett tag och då kom en yngre kollega in på en liten pratstund, och hon var lika trött och slut som jag, och vi har ju precis börjat terminen. Hon berättade att hon funderar på att byta jobb, precis som så många andra som har välfärdsyrken där kraven och arbetsbördan kan kännas orimliga och speciellt i relation till lönen.
Läroplanen kräver också mycket mer av ungdomarna nu än vad den gjorde på den tiden då jag gick på högstadiet. Tempot och nivån kan kännas galna ibland och jag förstår att situationen skapar stress och press som kan leda till psykisk ohälsa för elever som inte har rätt stöd eller goda förutsättningar att mäkta med allt, trots att vi lärare gör så gott vi kan för att det skall bli så bra som möjligt för alla.
Det här läsåret har jag till exempel inte bara baserat mina lektionsplaneringar på kunskapskraven utan även på att vi skall hålla och orka ända fram i mål. Vi får väl se hur det går. Jag undervisar i engelska och spanska och det jag har till min fördel där är att våra svenska ungdomar generellt tenderar att vara väldigt duktiga på engelska samtidigt som man inte nödvändigtvis behöver ha ett godkänt betyg i moderna språk (spanska) för att komma in på gymnasiet. De extra meritpoängen är ju trevliga att ha men inte ett krav.
Ja, med allt ovan i åtanke så blir det inte många knop här hemma på eftermiddagarna efter jobbet och jag som har något att jämföra med tycker ju förstås att det är ett helt galet upplägg i livet. Allt som skall göras får vänta till helgerna och då blir det ju så att det även blir en massa måsten på de få dagarna man har till återhämtning varje vecka.
Jag har full förståelse för att yngre kvinnor vill bli så kallade Soft Girls. De har ju sett sina mammor gå in i väggen i drivor och vem kan ha det som ambition? De vill inte bli som sina mammor. Klättra i karriärstegen och samtidigt ha den större delen av ansvaret över familjen och hushållet, för att inte tala om det horribla med att behöva checka in sina alldeles för små barn på institution med för stora barngrupper där personalen är underbemannad. Det här är bara en hälsosam backlash på att samhället har blivit som det har blivit. Ett prestationssamhälle med tillväxtekonomi där målet är mer och mer, fortare och fortare och effektivare.
Trappan till övervåningen skall slipas...så småningom.
Nu har den en gulbrun färg som var vanlig förr i tiden, med en grön färg som tittar fram på lite mer nötta ställen. Trappen har nog varit grön innan den var gulbrun och kan nog ha haft samma grönfärg som köket hade förr i tiden, lite åt det grågröna hållet.
Uppe händer det saker minsann...
Vi är i full färd med att renovera det stora sovrummet uppe.
Snart har vi alltså då förhoppningsvis ett riktigt sovrum.
Det kommer att kännas oerhört lyxigt när den dagen kommer.
En del av vardagsrummet nere har hittills fått tjänstgöra som sovrum och där har vi boat in oss ordentligt vill jag lova. Vi har till och med börjat skoja om att man faktisk nog inte behöver ha större än så.
Vi skulle lätt kunna bo i två rum och kök, för det är på en sådan yta vi lever på idag. Men man vill ju ändå ha ett riktigt sovrum och så vill jag ju också förstås kunna göra i ordning vardagsrummet som jag vill ha det och så att det får tillbaka funktionen av ett riktigt vardagsrum. Man vill ju också kunna ta hem folk utan att de ska behöva sitta på sängen när de är och hälsar på.
Underarbetet på väggarna tar längst tid.
Det är också det viktigaste för att det skall bli bra och se riktigt snyggt ut.
Måla spärrfärg, spackla, slipa, spackla lite till, slipa igen och så grundmåla.
Fönstret vetter mot nordväst och därmed kallas det här rummet för norder-rummet.
Man får in en liten glimt av kvällssolen innan den går ned har jag konstaterat.
Taket skall målas vitt fastän det redan är vitt.
Det bli så fint och fräscht att göra så och det gör stor skillnad.
Så har vi gjort i alla rummen som vi har gjort i ordning hittills och det blir ett rejält lyft.
Väggarna skall få en jättefin beige färg som heter Shitake.
Det är samma färg som vi har nere i vardagsrummet.
Jag är väldigt förtjust i den färgen. Den är klassisk, ljus, elegant och varm.
Det är så svårt det där med beige-färger och jag har provat många som såg helt OK ut i affären men som absolut gick i grått och såg alldeles för kalla ut så fort vi tittade på dem uppe i sovrummet och i det ljuset som finns där.
Det här sovrummet är jättestort. Exakt lika stort som vardagsrummet nere som ligger precis under.
Vi kommer att lägga klassisk ekparkett på golvet, lika golv som vi hade i huset vid sjön, och det kommer att bli så otroligt fint. Längs den ena långväggen blir det inbyggda garderober. Vi har pappa som konsult och han har så många bra och smarta lösningar på allt. Härligt! Det finns ingen som min pappa. Han kan allt och speciellt inom konstruktion.
I trädgården har äppelträdet, som min mammas morbror Lennart (mormors lillebror) planterat, gett oss livets äppelskörd. Jag har aldrig sett så mycket äpplen och vi plockar och plockar och bjuder hit andra att plocka. Häromdagen gjorde jag en jättegod äppelkaka och så skall det bli massor av äppelmos. Tänk att ha sin alldeles egen hemmagjorda utan en massa onyttiga tillsatser och extra socker.
Äpplena är lika stora som de man köper i affären, och jättegoda.
Tänk att ha egna. Vilken skatt egentligen.
Det kommer också massor av helt fantastiska tomater i växthuset.
De är så söta och goda och luktar underbart gott.
Synd bara att de inte kom samtidigt som gurkorna.
I dag är det fredag redan och vi passar Bellas Bengt för hon jobbar dubbla pass på sjukhuset.
Ha en riktigt fin dag och trevlig helg sedan.
Vram kram