Good Morning Lovlies...
Det här är dock ingen soluppgång utan gårdagens solnedgång redan före fyra på eftermiddagen. Nu är vi inne i mellandagarna och då får man önska God Fortsättning minsann. Jag var lite osäker så jag bestämde mig fär att googla en gång för alla. Från och med annandag jul säger man God Fortsättning, före det och till och med juldagen är det God Jul som gäller. Yes, då vet vi det. Skönt att ta reda på saker och ting ibland. Ordning och reda.
Mellandagarna är nog mina absoluta favoritdagar på hela julledigheten.
Det är mysigt och julstädat hemma och kylen är fylld med rester av färdiglagad mat som man kan äta av i flera dagar efter julaftonen. I går gjorde vi potatismos och åt skinka och rödbetssallad till det. Så enkelt men mums så gott.
Mellandagarna innebär också en total kravlöshet. Den uppstyrda delen av julen är avklarad och nu får man bara gå runt och mysa och liksom ha tid att ta in det vackra och stämningsfulla i lugn och ro.
Överblivna julkakor står framme på bordet. Den som vill får ta för sig.
Det här amerikanska julljuset köpte jag när jag var i Kalifornien förra november och det doftar julkakor.
Det är inte Yankee Candle som jag brukar köpa, utan Martha Stewart.
Jag fyndade det på The Home Goods Store för runt 5 dollar, och log hela vägen hem.
Ja, ni som vet ni vet :-).
Det är väldigt speciellt att få fira jul i det här huset.
Visst har vi firat jul här många gånger förr när jag var liten när mormor levde, men det var senast på 1980-talet. Men känslan att ha fått göra i ordning det här huset fint och hemtrevligt igen och sedan bjuda hit familj och vänner att fira jul är helt obeskrivlig. Mamma tyckte att det var så rörande fint att få komma hem till sitt gamla barndomshem och fira jul nu när det är jag som bor här och har huset som mitt hem.
Morgonkaffe i kammar-delen av vardagsrummet som är mitt absoluta favoritrum i hela huset.
Oj så julmysigt det blev med de röda överdragen.
Det är lite svårmöblerat i sådana här avlånga utrymmen men det här funkar bra.
En bricka på fotpallen gör att den kan agera soffbord. Perfekt.
Jag hade absolut inte önskat mig något i julklapp eftersom jag håller på att rensa bort materialism från livet i den mån det går. Men i flera år har jag gått och kikat efter ett par ljusstakar från Kosta Boda som heter "Krinolin" och som är designade av Göran Wärff och nu hade Bella sprungit på ett par på en loppis i byn Hansjö där hon betalat 60 kronor för dem och det blev min julklapp.
Underbart! Jag älskar att de är lite återbruk över det hela, och vilket kap. Ibland vet folk inte vad de säljer, det har vi varit med om förut. Det är också lite extra kul att vara på jakt efter något speciellt på loppisar och i second handaffärer. Det ligger ju också helt i tiden att handla på det sättet.

Årets juldukning...
Jag är svårt förtjust i att duka middagsbord till speciella tillfällen och tänker till lite innan hur jag vill att det skall se ut. Jag vill att familj och vänner skall känna sig riktigt välkomna och det gör man ju när man kommer hem till någon som har dukat ett riktigt fint bord.
Ett bra tips är att duka bordet dagen innan eftersom själva bjudningsdagen
oftast går åt till att göra the final touches på mat och dryck. Ja, och så skall man ju göra sig själv i ordning också.
I år blev det äkta levande grankvistar mitt på bordet och uppe på det la jag torkade apelsinskivor.
Det doftade ljuvligt.
Jag hade tänkt att ha vita ljus men hade glömt bort att köpa sådana så det fick bli röda.
Vi blev åtta personer och två hundar hemma hos oss på julaftonen.
Toppen att vi har många sittmöbler så att alla fick plats.
Det måste alltid finnas en Bengt i det här huset.
Bellas Golden Retriver heter Bengt efter min morbror Bengt som bodde här förut.
När gästerna kom så blev det glögg och lite godsaker till Kalle Anka.

Pappa tar för sig.
I år hade jag en mörkblå sammetsklänning från Jumperfabriken.

Den ser svart ut på bilden men var vackert djupblå.
Den har massor av praktisk stretch och är därmed så skön att ha på sig.
Jag brukar ha linneservetter men i år kände jag mig lite bekväm så det fick bli engångsservetter som jag slipper tvätta och stryka sedan. Det hela är nog en del i hur jag förenklar livet. Men vi skulle aldrig äta på papperstallrikar, där går gränsen!

Det var första julen utan Lando och det kändes så sorgligt. Han hade alltid full koll på maten i köket och speciellt när det vankades köttbullar till jul och midsommar. Men jag behövde inte vara ensam i köket för Bellas Bengt och Mila listade snabbt ut att köket var bästa stället att hänga på när det var julafton. De fick absolut smaka av köttbullarna. Jag blev så full i skratt eftersom jag fick kliva över hundarna som placerat sig så strategiskt.

Köttbullarna var så goda och vi hade massor.
Mina assisterande kockar. Bästa sällskapet.
Ja, och sedan kom alla och jag glömde bort att ta bilder på både maten och sittningen :-)
Tänk hur det blir ibland.
Jag är fortfarande så glad över hur bra trappen blev.
Här ser man färgen riktigt bra i dagsljuset.
I dag är det lördag och det har redan gått en hel vecka av jullovet.
Jag känner att jag skulle kunna vara ledig hur länge som helst faktiskt.
Det är så skönt att få leva livet utan att bli avbruten av att man måste jobba.
Är det så man känner när det börjar bli dags att runda av och kliva av ekorrhjulet snart?
När man känner att man skulle kunna fortsätta att vara ledig från jobbet i all oändlighet menar jag.
Är det en indikator? Hur känner ni?
Ha en riktigt fin dag.
Varm Kram