Ja, då var vi här igen då...
Jag har bloggat sedan 2010 och har faktiskt funderat väldigt många gånger på vad det innebär och vad jag skall blogga om. Jag har valt att blogga om livet generellt och mitt eget speciellt. Jag är en stark person med många tankar och funderingar. Jag går ofta min egen väg och lever livet på mitt sätt och jag hatar avundsjuka och Jantelagen. Vidare har jag mycket starka åsikter om saker och ting och speciellt angående folk som är elaka, uppför sig illa, och om folk som mobbar, som jag avskyr! Sådant skall exponeras och inte sopas under mattan. När jag råkar ut för det ovannämnda bloggar jag gärna om det, dels för att jag blir så förbannad att jag bara kokar när folk inte kan uppföra sig och dels för att det hjälper att skriva av sig, och eftersom detta är en personlig blogg och
INTE en offentlig blogg, så tycker jag att detta är helt i sin ordning och speciellt eftersom jag aldrig nämner någon vid namn. Ja, so far so good. Men nu är det så det sitter tanter i byarna här hemma som tycker om att läsa min blogg, och inte för att de gillar mig som person, nej det skulle inte ens hälsa på mig på stan. De läser av nyfikenhet och för att de tycker om att prata negativt om människor. Jag har inte gett dessa tragiska tanter min blogg adress men det Googlas visst hejvilt i byn och när jag byter blogg skakar jag av dem ett tag, men det brukar inte ta lång tid tills de hittar min blogg igen.
2012 blev jag själv utsatt för grov arbetsplatsmobbing, som mina läsare vet. Jag har utan att nämna någons namn bloggat om vad som hände åtskilliga gånger, dels i ett helande syfte och dels för att mobbing är ett livsviktigt ämne, ett samhällsproblem som inte skall sopas under mattan utan som skall ut i dagsljuset. Det som hände har präglat mitt liv på ett sätt som gjort det livsnödvändigt för mig att skriva om det. Men vet ni hur många gånger
jag har blivit hotad och negativt bemött när jag bloggat om det inträffade, som om det är jag som är problemet för att jag skriver om det, och som om vi inte skall prata om det för att mobbarna och deras vedervärdiga handling skall skyddas. Jag förstår ingenting!
När folk uppför sig markant illa kanske jag väljer att skriva om det, och speciellt om det drabbar min familj, mina vänner eller mig själv. Om tanter i byn inte tycker om det jag skriver i min personliga blogg så finns det bara en och mycket enkel lösning på det:
SLUTA LÄS MIN BLOGG!
När folk uppför sig illa skall man göra något som vi svenskar är katastrofalt dåliga på: Man ska hissa Bull Shit Flaggan och mitt sätt att göra det är att skriva om det, och då är det inte jag som uppför mig illa genom att sätta ord på det som hänt och mina känslor och personliga åsikter runt det hela. Jag bara skriver om det inträffade och
don't shoot the messenger liksom, fast jag förstår ju fullt ut att det kan kännas beklämmande för mobbarna att någon skriver om deras handlingar, för det hela är ju mycket skämmigt, för de som uppför sig illa menar jag. Ja, och då blir det ju besvärligt om det kommer någon som jag som bloggar om det. Men alla har vi ju ett val: Man kan vara snäll eller dum. Jag tycker att man skall vara snäll och omtänksam mot sina medmänniskor, och speciellt mot barn.
Kram!
