California is always a good idea!

Just nu sitter vi på flyget och är på väg till våran underbara blommande ö, Coronado Island, vid Stilla Havet i södra Kalifornien. Här bodde vi i början på 90-talet och här bodde vi 2014-2015, och jag längtar alltid mer eller mindre hit faktiskt. 

Nu skall man ju helst inte skriva på sociala medier att man åker bort, för då kommer ju tjuvarna :-) Men vi har huset fullt med hantverkare som renoverar badrum, mamma och pappa kommer att åka dit varje dag och grannarna som bor vägg i vägg och runt om på typ 4 meters håll vet att jag är borta och håller koll, så jag är inte ett dugg orolig. Det är väl det som är rätt praktiskt med radhusområden. Vidare har vi inget att stjäla hemma då vi varken har kontanter eller smycken i huset, och vill någon prompt släpa iväg med en 6 år gammal TV, så får de skylla sig själva. Nej, jag är inte orolig. 

För att komma ut till ön måste man åka över en bro som byggdes 1969 och som svänger 90 grader. Den är också så pass hög att flottans hangarfartyg kan passera under bron, ett måste då 32nd Street, alltså Stilla havsflottans högkvarter i San Diego ligger precis höger om bron på fastlandet. 

Här skall vi bo jättebilligt under vår vistelse. 

Vi kommer att ha vår alldeles egen Stilla Havsstrand, helt fri från turister, då hotellet, som är flottans eget, ligger tryggt inne på en amerikansk flottbas där endast personer med anknytning till det amerikanska försvarsdepartementet har tillträde, och det har ju vi så lucky us! 

Precis där i vita ringen ligger hotellet.

Det skall bli så underbart härligt med lite semester i solen nu när hösten och mörkret smyger sig på hemma i Sverige. Det är ju också den här tiden på höstterminen som man börjar känna sig lite lätt sliten. 

Jag skall bara slappa och ta sköna promenader på min vackra blommande ö. Jag skall även träffa både svenska och amerikanska vänner som bor här. Folk av högsta kvalitet som är vänner för livet oavsett både det avstånd och den tid som separerar oss. Jag lever faktiskt med en ständig sorg över att mina vänner som finns utspridda över hela världen inte längre är en del av min vardag. Samtidigt är glädjen och tacksamheten över dessa vänner enorm. Ja, välkommen till livet i mellanförskapet som ni kan läsa om HÄR.  

Jag skall absolut inte shoppa för det har jag inte råd med. Jag håller ju på att renovera radhuset i Sverige och så har jag ju tagit upp min resa mot frihet igen och skall ju därmed försöka få upp sparkvoten. Det hela sätter igång med gasell-intensitet i november efter renoveringen och efter denna resa. Haha...ja lagom tills när jag kommer hem och är pank, barskrapad och maxed-out, typ. Vilken tur att det fylls på med pengar på lönekontot varje månad. Hur skulle det gå annars? 

Det finns dock några få praktiska saker som jag skall pass på att inhandla och det är främst mina hudvårdsprodukter från Estee Lauder som är relativt billiga i USA, eftersom det är ett amerikanskt märke, men svindyra hemma i Sverige. Men för övrigt skall jag försöka att hålla mig i skinnet. 

Ha en helt underbar söndag! 

Att åldras

Härliga Annika i Reston, Virginia skrev ett fantastiskt inlägg om klimakteriet i sin blogg häromdagen som ni kan läsa HÄR, och själv funderar jag lite ibland på det där med att åldras och hur jag själv förhåller mig till det. 

I dagsläget är min ståndpunkt i detta ämne att jag vill hålla kroppen och knoppen starka och friska och i så god form som möjligt så att jag skall kunna leva livet fullt ut och orka göra en massa trevliga saker. Nyttig kost, motion, god sömn, glada skratt, kärlek och intellektuell stimulans är receptet har jag förstått och det försöker jag följa så gott det bara går. 

Vidare har jag bestämt att jag absolut inte tänker jobba tills full pensionsålder utan tänker kliva av ekorrhjulet i förtid för att istället få tid att leva och resa så mycket som möjligt. 

Fördelar med att vara medelålders: 

Jag är lugnare i mig själv. 

Jag är trygg med den jag är.

Jag börjar acceptera min kurviga och kvinnliga kropp. 

Jag har inte lika stort bekräftelsebehov som när jag var yngre. 

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker om mig längre.

och

Jag håller absolut med underbara Mia Skäringer som säger:

"Varför måste vi alltid vara så jävla omtyckta hela tiden?"

Här är guda-gott att vara!

Jag önskar alla en helt underbar lördag! 

Kram! 

Just for the record

Examen i psykologi från University of Maryland 2008 efter 4 års studier. 

Ämneslärarexamen 300 hp 2018 efter 5 års studier.

4 + 5 = 9 års heltidsstudier. 

I tisdags kom då äntligen min lärarlegitimation. 

Känslan är enorm. 

Ja just det ja.....

Ha en underbar kväll! 

Stress dödar!

Och stress gör oss sjuka. 

För några år sedan dundrade jag in i den berömda väggen så det bara small om det och slutade att fungera under en längre tid. Sedan dess tar jag stress på största allvar och är väldigt rädd om mig själv på den punkten för det som hände då får aldrig hända igen. 

Min energinivå, alltså hur mycket jag orkar, har aldrig blivit fullt återställd till den nivå den var innan jag bräde ut mig och nu blir jag både fortare och lättare trött. När jag känner den där mentala tröttheten krypa på så vet jag att det är kroppen som sänder varningssignaler, samma varningssignaler som jag ignorerade i många år, för vi skall ju klara allt och vara så duktiga, och måste då vara väldigt lyhörd för att aldrig hamna där jag var förut igen. 

Vad gör jag då: Jo, jag minskar ned på aktiviteter, ger mig själv mycket egentid och ser till att jag får ordentligt med tillfällen till återhämtning. Vidare tackar jag nej till mycket, vilket faktiskt kräver en hel del disciplin eftersom jag tycker att mycket är så spännande och intressant och vill därför gärna delta. Jag vill ju alltid lära mig nya saker och brinner för många saker. Men man måste träna på att säga nej, och utan att behöva producera en förklaring. Det måste nämligen inte finnas en i andra människors ögon legitim orsak till ett NEJ, som många av oss tycks tro. Säg bara nej tack och säg sedan inget mer. Det är en mycket nyttig övning, prova! Det handlar om integritet. Din alldeles egen.

Just nu räcker det bra för egen del med att jobba heltid och vara mamma och matte. Vidare är jag också en av fyra handledare i läslyftet på våran skola och det är väldigt roligt. Jag tycker att man håller många bollar i luften som lärare eftersom det krävs mycket planering runt varje enskild elev samt samarbeten med olika klasslärare. Alltså, väldigt mycket att hela tiden tänka på och hålla reda på som kräver att man verkligen har ordning och reda på hjärnkontoret. Och då måste hjärnan vara utvilad och slipad för att fungera optimalt. 

Men så fort det blir något extra känner jag genast av det. Jag ligger vaken på nätterna och konstruerar lösningar och planerar och fyller hjärnan med oändliga listor. Detta är absolut inte bra. Nej, listorna måste ut ur huvudet och in på papper istället, först då kan jag slappna av, för då vet jag nämligen att jag bara kan stryka det på listan senare när det är gjort.

Att prata om det här ur eget perspektiv är ju faktiskt att erkänna en svaghet, MEN det är just i den svagheten som styrkan ligger. Man har fått sig en smäll. Man har varit till botten tur-och-retur. Men man har rest sig upp och klättrat upp till toppen igen. Det är väldigt lärorikt. Sinnena är slipade och mer lyhörda nu.

Jag måste påminna mig själv om att släppa taget, vara väldigt selektiv och låta mycket bero. Det går ändå.  Livet fortsätter och inget går under bara för att du låter bli att utplåna dig själv på jobbet.  Det gäller att prioritera rätt....

Kom ihåg att om man bränner ut sig och blir sjukskriven så ersätts man snabbt av någon annan och verksamheten flyter på som vanligt.

Man är alltså inte outbytbar på jobbet, men i sitt eget verkliga liv, i sin egen familj är man det, ingen kan ersätta dig där, så var rädd om dig själv. 

Ha en underbar dag!

I dag är det fredag :-) 

Badrumsrenovering del 1

Godmorgon i stugan!

Här händer det saker.....

I går kväll drog vi igång med förarbetet inför badrumsrenoveringen på övervåningen. Lister, dörrfoder och vitvaror skulle ju ut för nästa vecka, när vi är i Kalifornien, kommer hantverkarna. 

Badrummen i det nyinköpta radhuset är ju i originalskick från 1989 så det är verkligen dags att göra en uppdatering. 

Väggarna skall bli kritvita och på golvet skall jag ha en våtrumsmatta som ser ut som kakel och som heter Istanbul (från Tarkett). Jag tror det kommer att bli jättebra. 

Anledningen till att jag väljer att inte helkakla badrummet är att då skulle jag först behöva förstärka både väggar och golv plus lägga in golvvärmeslingor och det blir enligt min mening en för stor och  påkostad renovering för denna typ av hus och prisklass. 

Ja, så jag väljer våtrumstapet och våtrumsmatta för det finns ju så fantastiskt mycket fint att välja på nu. Sedan när duschdörrar, nya vitvaror och snygg belysning är på plats så kommer det att se ut hur tipp-topp som helst. Jag funderar även på en hissgardin i ett fägglatt tyg från Svenskt Tenn i badrumsfönstret som en färgklick att sedan matcha handdukar till. 

Våtrumsmatta Istanbul från Tarkett

Här har vi lite bilder från igår kväll när vi var klara med att tömma badrummet. 

Tänk att man tyckte att detta var snyggt på 80-talet. Rosa-aprikos dröm. 

Badrummet kommer att se ut ungefär så här när det är färdigt. 

Pärlhalsband och kofot...Här kör vi en hälsosam balans i livet :-) 

Ha en fin torsdag! 

Jag är så glad att vara tillbaka!

Jag vill börja med att tacka för alla fina ord i samband med att jag kom tillbaka hit till blogger, det värmer mer än någon kan ana. Tusen tack! 

Nu är inte bara jag tillbaka utan även lusten att skriva. För den fanns faktiskt inte riktigt där i den andra bloggportalen för hela mitt jag sa på något vis ifrån på cellnivå och till slut förstod jag vad det hela handlade om. Jag passade inte in och då kändes det krystat. Nu känner jag mig hemma igen och fri.

Ute på våran lilla altan. 

Tänk hur det fungerar egentligen. Som när man hamnar i fel boutique eller på fel restaurang och man känner sig så obekväm för man är helt fel liksom. Ni vet vad jag menar. När kyparn eller expediten tittar på en som om man vore något som katten släpat in. 

Det jag skriver ovan är ganska så intressant faktiskt och är ett verkligt etablerat socialt fenomen. Alltså att kyparen och expediten tycker att de är "finare" än vissa kunder. Jag läste faktiskt om det hela i en kurs i sociolingvistik på universitetet som handlade om språk och makt.

Det som händer är att människor i serviceyrken, som till exempel kypare, servitriser, dörrvakter, expediter etc. som jobbar i exklusiva kvarter i exklusiva butiker och restauranger omedvetet till slut identifierar sig själva med de kunder och de gäster som frekventerar ställena och därmed börjar prata, klä sig, röra sig och uppför sig som sina kunder från societeten och överklassen, som om de själva tillhörde samma klass. Och det är därför dessa människor kan känna sig besvärade över att kreti och pleti ens funderar på att kliva in i butiken eller äta på restaurangen avsedd för "deras" kunder och gäster. Ja, ni vet vad jag menar och som kund känner man det där direkt. Man passar inte in och blir då obekväm och skyndar sig därifrån.

Nu var det ju absolut inte så att någon fick mig att känna mig ovälkommen i bloggportalen Nouw, nej tvärtom. Men jag kände själv att jag inte passade in bland alla unga Influencers som faktiskt ser likadana ut om man tittar snabbt. Samma snitt. Det hela blev så ointressant och innehållslöst liksom. 

Men jag hittade faktiskt några trevliga bloggar där jag faktiskt misstänker att bloggarna är lika fel ute som jag var men att de bara inte har upptäckt det ännu. Haha...De kanske inte har hunnit sett sig omkring ännu, vem vet. Jag har lagt till dessa bloggar i min läslista här och kommer att fortsätta att läsa deras bloggar. 

Men det här med att göra om och göra rätt har faktiskt blivit lite av min melodi sedan jag skilde mig och flyttade hem till Sverige. Jösses vad många U-svängar det har blivit under åren och jösses vad många misstag jag har gjort och det har faktiskt berikat mig med många lärdomar och insikter.

 Mycket av det som har gått lite snett har faktiskt gjort att jag har fått bekanta mig närmare med sådant som jag förr hyst mycket starka fördomsfulla åsikter om men som nu har gett mig mer kunskap och därmed ödmjukhet i ämnet. 

Jag tycker att det är livsviktigt att våga prova nya vägar även om man riskerar att åka vilsen och hamna fel. För gör man inte det så missar man chansen att utforska livet, och genom att utforska livet så lär man också känna sig själv ur olika vinklar. Det är väldigt utvecklande.

Det värsta som kan hända är att det blir fel och då är det bara att göra om och göra rätt. 

Det funkar varje gång. Jag lovar. Det är meningen att allt skall lösa sig för det gör det alltid. 

Ha en fin dag!

Remember to stay in the gratitude and focus on the joy! 

När vardagen blir en transportsträcka till helgen

Det är nästan så att jag skäms att erkänna det men jag lever för helgerna. 
Japp, så är det! 

Oj! Att jag ens säger detta högt för så ska det ju inte få vara, i alla fall inte utåt. För utåt sett skall vi ju alla vara så tillfredsställda med våra intressanta, utvecklande och välordnade vardag där vi har fixat drömjobben och ordnat det optimalt för oss så att livet osar Carpe Diem oavsett veckodag och därmed är vi hur glada och nöjda som helst vare sig det är måndag eller lördag. Men skulle jag säga att det är så för min del ljuger jag. 

Det här har absolut inget med mitt jobb att göra och det betyder inte att jag inte trivs på jobbet, för det gör jag. Jag är oerhört lyckligt lottad i min jobbsituation och trivs alldeles utmärkt med hela kittet. Sanningen är faktiskt den att jag aldrig har trivts så bra på ett jobb i hela mitt liv som jag gör nu. Jag har fantastiska kollegor, elever och chefer, och den kombinationen är inte helt vanlig har jag förstått, men där är jag oerhört välsignad. 

Nej, de hela har att göra med hur skevt livets delar är sammansatta och att det hela slutar med att man spenderar den största delen av sitt liv på jobbet. Att så mycket tid går åt att jobba att det inte blir mycket tid kvar att leva.

Det har också att göra med att det jag värderar högst i livet och det jag tycker mest om att göra har jag bara tid att göra på helgerna. För det går inte att pressa in i vardagen.

På vardagarna går jag in helhjärtat i min yrkesroll och när jag kommer hem på eftermiddagarna är det hushållet och alla göromål förknippade med att få vardagen att rulla som tar över innan jag somnar utmattad i soffan vid 21-tiden där jag satt mig för att jag optimistiskt inbillat mig att jag skall orka titta på kvällens TV-höjdpunkt, som av någon tokig anledning alltid börjar kl. 21.

För hur många av oss som springer i Ekorrhjulet och som går upp före kl. 6.00 varje morgon är fortfarande vid fullt medvetande kl. 21 på en vardagskväll? Tyvärr verkar jag inte tillhöra den tappra skaran i alla fall. 

Vad gör jag åt det här nu då? För så här kan jag ju inte ha det? Och jag är ju inte en sådan som bara sitter och gnäller. Jo, jag gör något åt saken och gör upp en plan som leder till en förändring och så följer jag den.

Men jag kommer att få kämpa och det kommer att innebära några rejäla hästår för min del med väldigt stora uppoffringar. För sparkvoten skall upp i taket so to speak. Men det kommer det att vara värt och det finns ett mål och en tidsgräns. Och man klarar ALLT under en begränsad tid.

Jag har ju redan börjat på denna resa för några år sedan. Resan mot AVFART FRIHET, men den har ju spårat ur lite i och med husköpet. Men nu är det dags att komma upp på banan igen och fortsätta där jag slutade.

Jag har räknat och räknat igen väldigt noggrant och om inget oförutsett händer så kan jag gå i tidig pension våren-sommaren 2022, vid 52 år ålder, om jag vill. Jag satsar på det! Det blir mitt mål, och det är ju så kul att ha ett mål att jobba mot.

Ha! Jag fattar inte att jag just skrev det här offentligt. Det känns lite läskigt faktiskt. Men i och med det blir jag också held accountable för att det hela skall ske på riktigt, och det är kanske just därför jag skriver om det. Otroligt! Men oj så spännande det skall bli att se om det hela går i lås.

Jag kommer säkert att skriva tusentals inlägg från och med nu som har med detta att göra, så ni som inte är ett dugg intresserade av att läsa om mina hästår och sparsamma leverne där jag handlar allt på REA :-) framöver får väl hitta en annan blogg att läsa :-) :-)

Startskottet går i november, för först skall vi ta oss en riktigt härlig semester på våran underbara blommande ö vid Stilla Havet i södra Kalifornien. 

Ha en helt underbar dag! 

Inte riktigt min stil

Jag kommer tillbaka hit till Blogger!

Jag har ju provat på att blogga på bloggportalen Nouw sedan i maj nu men det var inte riktigt min stil och jag kände mig inte riktigt hemma där om jag skall vara helt ärlig. 

Det som drog mig till Nouw från första början var deras bildhanteringen. Alltså hur man kan ladda ned och redigera bilder samt få in dem på bloggen i ett väldigt högupplöst format, vilket är trevligt om man gillar fina bilder. 

Men jag upptäckte rätt snabbt att syftet med bloggportalen Nouw var väldigt kommersiellt och många använder nog den för att nischa sig och skaffa sig samarbeten och sedan tjäna pengar som så kallade Influencers där man pushar produkter och kläder på sina läsare vilket är något som inte tilltalar mig på ett endaste plan. 

Nej, för mig handlar ju livet just nu om att de-clutter, köpstopp och att skära ned på all materialistisk konsumtion till fördel för ett aggressivt sparande och investerande som skall göra mig FRI. Haha...så jag blev ju kärringen-mot-strömmen! 

Hahaha...Ja och då blev det ju fel när de andra bloggarna i portalen riktigt skrek: KÖP! KÖP! KÖP! 

Fasiken så panka de där bloggarna som shoppar så mycket måste vara! Visst, de tjänar säkert en bra slant genom sina samarbeten men de har också dyra liv eftersom det är fasaden som säljer och i slutändan blir det nog nästan inget kvar på kontot kan jag tänka.

Visst älskar jag att shoppa och visst blir jag förtjust över mycket som är materialistiskt, det måste jag erkänna för annars ljuger jag, men jag vill inte att det skall kännas fejkat och ytligt. Jag vill ha äkta och så som det är på riktigt. 

Jag läste just ut boken The Millonaire Next Door och den handlar genomgående om att miljonärerna är inte de människor som ser ut som miljonärer,  alltså de som har dyra märkeskläder, dyra klockor, dyra bilar och som bor på exklusiva adresser. Det är lätt att tro att det är så men det är inte så på riktigt och det har gjorts studier om detta. 

Nej, även om dessa glittriga människor är höginkomsttagare så ägnar de sig åt sådan högkonsumtion att de inte har en chans att ackumulera de summor som behövs för att bli rika. Och detta på grund av att de lever väldigt dyra liv, jo för det kostar multum att hålla fasaden polerad. Man måste ju klä sig för sin rikemansroll, köra dyra bilar, tillhöra exklusiva klubbar, äta på fina restauranger, ha barnen på privatskola, spela golf, ha båt och ställe i skärgården....Ja, ni kan ju tänka er att det precis går jämt upp ekonomiskt....om de har tur. Det är helt sant! Jag läste just en hel bok om detta fenomen. 

Det är ju lite det här jag kommer att tänka på när jag ser alla dessa Influencers i svindyra märkeskläder och märkesväskor och som roar sig på dyra ställen och reser och ser rika ut i andras ögon. Nej, det kan inte bli mycket över att bygga upp en framtid med genom sparande eller investeringar, och detta tycker jag är så synd. 

Ännu tristare blir det när dessa bloggare försöker få andra unga kvinnor att ta efter dem, jo för det är ju så de tjänar pengar och detta kan ju bli rena rama Lyxfällan för många. Det är här det blir så fel eftersom man förmedlar värderingar som är totalt snedvridna och som även leder till psykisk ohälsa hos alldeles för många unga människor som inte uppnår det de ser i sociala medier. 

Dessa bloggar sänder ett ohälsosamt budskap, alltså: "Köp saker ock kläder och väskor som du egentligen inte behöver för pengar som du inte har för att imponera på folk som du inte ens känner".  

Bloggportalen var inte i kongruens med mina egna värderingar helt enkelt, och då funkar det inte för mig. Jag har nämligen lovat mig själv att jag skall aldrig mer skall befinna mig i en situation som inte är i kongruens med mina egna värderingar här i livet. Nej! Fel ställe för mig, och därför återvänder jag hit. Ännu en U-sväng för min del, vilket är fullt tillåtet, och det är ju tur det för det är ju så jag testar livet. 

What I wore this weekend

Fredag

Mitt liv är inte Instagram-vänligt!

Tänk vad full i skratt jag blev när jag hörde ordet Instagram-vänligt för första gången. Varför? Jo, för Instagram-vänligt betyder nämligen att allt man har och allt man gör i livet gör sig fantastiskt bra på bild! Många som strävar efter denna Instagram.vänlighet går således till ytterligheter för att arrangera allt från frukostmackan till innehållet i handväskan så att det skall se helt perfekt ut på bild.

Seriöst! Inte undra på att psykisk ohälsa sedan är rampant bland unga människor vars liv inte ser ut som de Instagram-bilder som de använder som riktmärke och mät-sticka till sina egna verkliga liv.

Jag är så glad att jag är en medelålders kvinna utan några som helst behov att imponera på någon, för mitt verkliga liv är absolut inte något vidare Instagram-vänligt. Mitt liv är däremot äkta och verkligt och jag är förbi pretentiös. Gud så skönt!

Det är nog det som är så skönt med att bli lite äldre: Man lär sig vad livet egentligen handlar om, och inte är det ytligheter som spelar roll i slutändan minsann. Man slutar också att bry sig så mycket om vad folk tycker, för det spelar ju ingen roll och är inget man kan påverka.

Vad gäller mode, ja visst är det kul. Men nu är jag mer intresserad av stil än mode. Mode kommer och går men stil består. Min egen stil är nog mer amerikansk än svensk och amerikanska kläder är enligt min uppfattning mer färgglada, mer sportiga och mer klassiska än de plagg som många svenskar föredrar. Svenska kvinnor är i regel mycket modemedvetna och mycket snyggt klädda tycker jag.

I USA kan man i princip klä sig helt i sin egen stil utan att någon lyfter på ögonbrynen och den stilen kan komma i många olika genres. Däremot är man mer noga med så kallade dress-codes i USA, och det gillar jag som tycker att det skall vara ordning och reda på torpet.

Är man vuxen skall man veta vad som passar var. Är man på jobbet skall man vara klädd för det jobb man har och blir man bortbjuden på middag sätter man på sig något trevligt och snyggt. Allt annat är bara dåligt uppförande och tråkigt att behöva se.

Själv är jag svårt förtjust i färg och gillar att matcha toppen (jackan, kavajen, tröjan eller blusen) med skorna. Så enkelt och vipps så är man omedelbart ganska välklädd.

Gårdagens outfit där jag matchade skor och tröja. 

Nu myser vi med lite ljus och Kärleksört! 

Ha en underbar dag! 

Jag har flyttat min blogg!

Från och med idag så bloggar jag 

HÄR

https://nouw.com/franglamtilldamm

Jag provar en annan bloggportal på grund av att det har varit en massa krångel med denna portal. 

Klicka på länken så kommer ni dit