fredag 20 september 2019

När man kommer till en chockerande insikt

Å vilken rolig dag jag hade på jobbet i dag med helt enastående elever. Jag älskar mitt jobb som lärare! Imagine that! Häromdagen kom jag till den chockerande (för mig) insikten om att jag verkligen faktiskt älskar att jobba. Helt otroligt eftersom jag ju egentligen strävar efter och är helt besatt av total frihet. Men, ingen dag på jobbet är den andra lik och jag får ha att göra med helt fantastiska ungdomar varje dag. Jag är bara så välsignad. Älskar't! 

Jag blir visserligen trött, det sticker jag absolut inte under stol med. Men så är det faktiskt nu efter det att jag brände ut mig för några år sedan. Jag orkar inte lika mycket. Jag blir helt tömd och slut efter en hel dag runt människor och speciellt eftersom jag själv innehar ledarrollen och typ står för showen varje dag. Helgen blir då naturligtvis en oerhört viktig och helig tid för återhämtning. Jag måste acceptera att jag troligen aldrig mer kommer att komma upp i den energinivå som innan jag gick in i väggen. 

Till alla er duktiga kvinnor där ute som sliter och är så otroligt ambitiösa: Var rädda om er! Kom i håg att i yrkeslivet är ni hur utbytbara som helst, som en förbrukningsvara, men inte i era egna liv. Så släpp taget lite, för ingen tackar er när ni har utplånat er själva för jobbets skull. Tro mig. Jag vet! 


Att få börja morgonen med en tidig och lite svettig power walk: Priceless! 


Sjön låg vackert spegelblank tidigt i morse. 
Tänk att det här har vi alldeles utanför huset. 




Fredag eftermiddag efter jobbet och jag goar ner mig i favoritfåtöljen med ett glas iskall Prosecco och en hög med rättning. Perfekt läge för lite jobb helt enkelt. 


Skål mina vänner! 


Stay in the gratitude and focus on the joy!

Thank you God for blessing me so much. 

Ha en fin fredagskväll. 

torsdag 19 september 2019

När man lyxar till en torsdagseftermiddag...

med en skön ansiktsscrubb och ansiktsmask och lite ny nagellack och upptäcker att det boostar både humöret och energin. Ja, då inser man helt plötsligt att man nog allt är en riktigt low maintenance woman after all. Det krävs så lite liksom :-) och det finns inget som lite egentid för att sätta guldkant på tillvaron en helt vanlig torsdag i september. 


Den här scrub & mask från franska FILORGA är makalöst härlig. Först skrubbar man ansiktet och när det är klart bubblar skrubben upp av sig själv till en syresättande ansiktsmask. När bubblorna sedan lagt sig och försvunnit är det hela klart. 

Man känner verkligen hur det tinglar när masken verkar. Jag kan varmt rekommendera den! Själv hittade jag den överst på en topp-lista i Damernas Värld över ansiktsscrubb som är bra för kvinnor i min mogna ålder. 


Try it! You'll like it!


Jag hann också med att måla naglarna i en lite mörkare och varmare rödfärg som passar så bra nu till hösten. BILBAO #64 från Mavala. Jag målar alltid naglarna själv och det där som kommer lite utanför försvinner så fort man diskar och då blir det perfekt :-) Nu känner jag mig redo för fredag i morgon. 

I helgen blir det hockey premiär på hemmaplan i Mora för våran del. Nu blir det Allsvenskan igen eftersom Mora IK tyvärr åkte ur SHL i våras. Men vi är Mora-supportrar i vått och torrt, så det är bara att gå dit och heja fram dem igen. Ja, och speciellt nu när naglarna matchar säsongskortet :-) 


Ha en fin torsdagskväll! 

I morgon är det fredag igen.  

Vad hände med den här veckan egentligen? 

måndag 16 september 2019

Godmorgon vardag!


Måndag igen och jag kliver åter på en ny vecka av rutiner och jobb.

Rutiner och jobb som gör mig så trött att jag inte orkar så mycket mer än att bara jobba under vardagarna, trots schemaändringen, vilket i sin tur gör att helgerna går åt till att göra allt det där man inte orkar efter jobbet som att städa och tvätta och försöka få lite ordning i livet. Fredag kväll räknas bort helt för då är man så trött att man somnar helt utslagen i soffan före halv nio, innan den där filmen som man så gärna skulle vilja se ens har börjat. Jösses så hopplös man är! 

Men det är vardagen som utgör livet inser man helt plötsligt. 

Hur vill man då att vardagen och därmed livet skall se ut? Och hur gör man om vardagen inte har plats för själva livet eftersom man jobbar heltid och sedan är sliten som få när man kommer hem? Så sliten så att man liksom inte ens får plats med allt det där vardagsinnehållet som skall ge livet mening. 

Ja, det kan man ta sig en funderare på...
Speciellt nu när ekorrhjulet börjat snurra på för fullt igen.

Jag känner starkt att jag vill att mitt liv så småningom skall bestå av något helt annat än heltidsjobb och därför är det så skönt att veta att jag har planer och mål som kommer att möjliggöra ett sådant liv inom snar framtid. Bara vetskapen att jag snart kan välja är en enorm lättnad. Tack gode Gud för det! 

Tur att naturen finns där så länge för den syresätter livet och får mig att förundras även i vardagen. 



Vardag och på väg till jobbet. 


Vardag hemma och bilder från min enkla vardag. 
Vardagskläder.

Ha en helt underbar måndag! 

söndag 15 september 2019

Sunday feeling...

 Helgerna går alldeles för snabbt förbi!



Nu känns det att hösten har anlänt för det är så friskt, rent och krispigt ute. Höstluften är verkligen underbar och den piggar upp och syresätter på ett sätt som är omöjligt en kvalmig sommardag.  Härligt! Hösten kan faktiskt vara min favoritårstid. Äntligen får man sätta på sig riktiga skor och kläder och tända myslampor och ljus inne. Krypa upp under en filt och försvinna in i en god bok. 


Hösten är myslampornas och de levande ljusens tid. 


Levande ljus i nystädat kök - Härligt. 

Jag håller på med Kon-Mari, alltså förenklar livet genom att super-organisera allt jag äger och har till förmån för livsenergi över prylar. Det är också lite som att död-städa faktiskt. Om jag dör skall det vara hur lätt som helst för mina efterlevande att ta hand om det materiella som jag lämnar efter. 

Fy skäms på alla de som inte ens drar sig en sekund för att lämna efter sig ett hem och garage med typ femtio år av ackumulerat skit och bråte till sina efterlevande. Nej, skärpning! Börja städa, organisera och sälj, skänk och släng allt onödigt som bara tar plats och som ändå inte används. Städa efter er nu så att ingen annan skall behöva göra det senare. Livet blir så mycket lättare att leva på en gång. Jag lovar. Att göra sig av med saker ger plats för livsenergi på ett sätt som man inte förstår innan man verkligen städar ur sitt liv på riktigt. 

Precis så här undanplockat och kliniskt rent gillar jag att ha det i köket. Alltid. Jag sätter mig inte ens ned och äter innan precis hela köket är undanplockat och rengjort efter matlagningen. Orsak: Jag avskyr tanken på att behöva ta reda på ett helt kök med disk och annat efter en måltid. Alltså ha en sådan syssla som väntar på en senare....Nej, då skall det redan vara undanplockat och snyggt och bara att ställa in disken i diskmaskinen och sedan njuta av kvällen. 




Kon-Mari was here :-) 


Ljuslyktor på köksbordet en lördagskväll. 




Alltså den här boken...förtvivlande sorglig och rå, som bara det verkliga livet kan vara när det är som allra värst, och den går bara inte att lägga ifrån sig. Läs den! Fenomenal! 


Ha en fin söndagseftermiddag! 

torsdag 12 september 2019

Min älskade, älskade, älskade

Bella fyllde19 år i går! 


Hon föddes på amerikanska flottans eget sjukhus The National Medical Center i Bethesda, Maryland, USA, vid sjutiden på kvällen den 11 september 2000. Jag kommer ihåg att hon var lång och blond och blåögd och att jag slogs av att hon var så olik sin storasyster som hade kommit till världen tre år tidigare med stora chokladbruna ögon och ett huvud fullt av brunlockigt hår. Vi hade fått en av varje :-) Jag var världens lyckligaste, och det är en lycka som bara kvinnor som fött barn förstår, för man inser omedelbart i det ögonblicket att det är det absolut största och häftigaste man kan göra i livet, att föda barn. Det slår nämligen allt! 

Men tänk vad fort tiden går och så plötsligt så är ens yngsta dotter 19 år gammal redan och på väg ut i vuxenlivet. Det hela är bitter-sweet på något sätt för man får aldrig igen sina barns barndom. Tänk på det ni som är småbarnsföräldrar. Njut av allt, varenda sekund, och sluta bli så stressade och irriterade över lite stök och bök och kaos. Gläds! Le! Skratta! Snart är den tiden förbi och den kommer aldrig mer i livet tillbaka. I close my eyes only for a moment and the moment is gone.....

På onsdagar har jag ett stort hål i schemat mitt på dagen och då passade det alldeles utmärkt att bjuda Bella på födelsedagslunch på Mora China House. Emilia och mamma (Bellas mormor) gjorde oss sällskap och det var så mysigt och trevligt. Eva och Eveline hade gjort så fint på vårt lilla bord i restaurangen. Gulliga människor är de i China-familjen :-) 


Efter jobbet tog jag en tur förbi stallet och matade Trollet & Madison med lite morötter. 


Så fin energi i stallet med hästar, katt och kaniner.

Jag önskar att jag kunde stannat längre. 


Ha en fin torsdag!


tisdag 10 september 2019

Att få byta miljö

är guld värt mitt i höstens vardagslunk och det gjorde vi verkligen i helgen då vi åkte ned till Sölvesborg i Blekinge för att vara med när lilla Blekinge-familjen skulle döpa sin lilla Calle. 

Calles pappa är utvandrad hockey-spelande Dalmas som mötte kärleken i Blekinge och blev kvar. Japp, sådant händer ibland minsann :-) 
Vackra Sölvesborg som vi gjorde under lördag förmiddag. 


Vi hittade mycket gott på torget i Sölvesborg. Vi började med fika på Ritz och avslutade med den bästa burgaren jag någonsin ätit från ett ställe som heter Shady Burgers. Mums, mums. 
Kan mycket varmt rekommenderas! 


På plats här nere så nära äppelriket måste man ju förstås dricka äppelmust från årets skörd! 

Vi bodde mysigt i gamla borgmästarresidenset som nu är omgjort till hotell. 
Jag älskar när man har tagit gamla historiska hem och förvandlat dem till mysiga hotell. 
Det blir bara så bra! 

Frukosten fick extra-poäng då det serverades ingefära-shots som boostar immunförsvaret. 
På lördag eftermiddag åkte vi ut till lilla familjen som bor i vackra Djupekås och där var det full rulle redan eftersom både kusinerna från Stockholm och gudföräldrarna från Göteborg hade anlänt. 

Kusinerna från Stockholms mamma är även hon utvandrad Dalkulla och syster till dopbarnets hockeyspelande pappa. Hänger ni med? :-) Ett glatt gäng i alla fall....
På söndagen var det då dags för dop i Mjällby kyrka som ligger ett stenkast från huset i Djupekås. 
Så trevligt och så vackert och alla barnen skötte sig exemplariskt! 

Men lite bus och bubblig glädje skall det ju vara :-) 
Efter dopet serverades det kaffe och fantastiska godsaker i den gamla stenlängan som hör till kyrkan. 
Mums! Allt var hembakat av dopbarnets mamma. Så smarrigt! 

De där tårtorna is to die for by the way! 

Elliot, Erik & Elvira från Stockholm. 

Min outfit på dopdagen som jag kände mig så otroligt välklädd i. Klockrent! 

Sedan bytte vi om till skönare kläder mitt på kyrkoparkeringen vid bilen. Hoppas ingen såg oss. LoL! Och så körde vi de 65 långa milen tillbaka till Dalarna. Jösses vad avlångt vårt land är och vad långt borta lilla familjen i Blekinge bor. Det är lite tradition att alltid stanna till och ta en fika vid Göta Kanal under vägen. Mysigt! 
Fika-placet!

Ja, det var alltså en liten bildbomb från helgens tripp till vackra Blekinge. 

Ha en fin tisdag! 

måndag 9 september 2019

Så blir man aldrig omodern!

Det skall vara färg! 

Det kände jag verkligen i helgen när vi skulle gå på dop i Sölvesborg nere i Blekinge. 

Jag hade tidigare valt ut en riktig söt marinblå klänning från Ralph Lauren och ett par ballerina skor i guld, men när det väl var dags denna helg så kände jag helt plötsligt att det blev lite för mörkt för att jag skulle trivas i det.  

Förbrilt började jag att tänka om och då hittade jag en vacker 13 år gammal röd kjol från H&M i garderoben och den matchade jag med en benvit sidentopp inköpt 2014 från Ann Taylor och en klassisk marinblå kofta med split cuff och guldknappar från franska Busnel. På fötterna satt underbart sköna mockapumps i marinblått från Gabor som smäck, och voila så kändes det hela helt rätt igen.

Red, white & blue är en klar favoritkombination vad gäller färger. Classy, classic, crispy! Och därmed så rätt för mig. En totalt tidlös outfit som håller tills man nött ut plaggen. 





Naglarna blev vackert röda med MACAO 7 från Mavala. Jag älskar de små nagellacken från Mavala eftersom större varianter alltid hinner torka upp innan jag hinner göra slut på dem. Men det här är en praktiskt storlek. Någon har tänkt till här! Det gillar jag.


Mitt bästa klädtips är att alltid välja stil över mode för då blir man aldrig omodern. 


Då kör vi måndag! 

Ha en underbar dag! 

onsdag 4 september 2019

My not so exciting life


Ekorrhjulet har snurrat igång på allvar och nu är jag inne på min fjärde arbetsvecka och min tredje med elever. 

Jag tänker att jag måste få till lite mer livskvalitet i privatlivet under veckorna men det är fasiken inte så lätt eftersom jag är helt slutkörd när jag kommer hem och helst bara vill softa i soffan tills det är dags att gå och lägga sig. 

Jobbet tar mycket energi. Det är så när man jobbar med människor, och dessutom är den som står för fiolerna. Jag har ca. 200 nya elever som jag undervisar i mitt ämne, engelska, och det känns som om att jag är social och engagerad och i mitt esse från det att jag stiger innanför skolans portar på morgonen tills dess att jag sätter mig i bilen och kör hemår på eftermiddagarna. 

Det är så roligt att jobba med eleverna och jag har helt makalöst fantastiska kollegor. Vilka människor! Vilka stora hjärtan! Vi jobbar i en skola som blivit klassad som en socio-ekonomiskt utsatt skola av självaste Skolverket, vilket faktiskt stämmer, och därför kan det vara lite extra slitit och tung-jobbat ibland och då är det guld värt att kunna hämta energi hos alla underbara kollegor. Det är jättelätt att vara lärare till studiemotiverade och duktiga elever från hem med högutbildade föräldrar och studietradition men det krävs så mycket mer att vara lärare till elever som inte har det så och som behöver enormt med extra stöd, pepp och starkare självkänsla. Jag känner mig behövd. Jag känner att jag kan göra skillnad. Jag gör mitt allra yttersta varje dag och därmed känns mitt jobb också väldigt meningsfullt. 

However....Det finns inte så mycket energi till övers när jag är klar för dagen och därmed blir livet utanför jobbet inte något som är så mycket att rapportera om precis. Inget speciellt händer. I kväll har jag dock lagat till en supergod höstsoppa till middag. Man behöver faktiskt inte äta så mycket på kvällen när man är i min ålder och dessutom äter en riktig lunch mitt på dagen. Soppa är bra. 

Ha en fin kväll! 

I morgon är det torsdag redan! 
Tänk, va. 


tisdag 3 september 2019

Just i dag är jag glad

för i går eftermiddag fick vi lärare (och klasser) på högstadiet nämligen nya scheman vilket innebär att jag inte längre undervisar 27 lektioner i engelska varje vecka. Det nya upplägget innebär alltså att jag inte längre har 27 uppstart och 27 avslut och 27 lektionsplaneringar i veckan. Yeah! 

Men det har varit några intressanta om än jobbiga veckor där jag verkligen har fått känna på var gränsen går. Nu har jag 18 lektioner istället för 27 och känner mig som en helt ny människa. Jag tycker att det är toppen att man i skolledningen rättade till något som blev fel. Det är så skönt att jobba på en skola där man kan göra om och göra rätt! Nu blir det bra. Det känner jag. Nu är schemat klockrent! Tack kära gode Gud!

I stay in the gratitude and focus on the joy.

What I wore to work: 


Top - Lexington 

Byxor - White House Black Market 

Skor - Billi Bi 


Ha en fin tisdagskväll!

söndag 1 september 2019

Man skall väl egentligen bara sticka huvudet i sanden

och göra som de flesta andra i bloggvärlden och bara skriva om positiva händelser och sådant som skänker glädje, precis som om att man totalt missat vad som händer i omvärlden. 

Faktiskt så tror jag att det är lösningen. Att inte låtsas om eländet helt enkelt. Fokusera inläggen på familjen, heminredning, naturen och andra vackra miljöer, lite mode, matlagning, böcker, resor, fitness, privatekonomi, resan mot avfart frihet och bara det som är bra och produktivt och positivt i min lilla bubbla. Skita i eländet och aldrig ens nämna det. För en svensk tiger, är det inte så? För det drabbar ju inte mig direkt, bara jag håller mig så långt ifrån det som bara möjligt. 

Ja, så får det bli. Alternativet tar för mycket energi då det skapar oro, sorg och ilska och till slut uppgivenhet. Nej, man skall inte tänka så mycket och ju mindre man vet desto bättre är det. Ignorance is bliss sägs det ju. Jag tror på det. 

Dagens tankar bland de ämnen som jag nu kommer att begränsa mig till här i min blogg har att göra med ett dilemma vad gäller träning och fitness. När jag fyller 50 i slutet av året vill jag nämligen vara precis där jag har bestämt mig för att jag skall vara vad gäller hälsan och fitness.

Just nu har jag några envisa trivselkilon som bara vägrar att ge sig av, och även om det inte låter så farligt så är det just dessa kilon som just nu gör att jag inte kommer i precis alla plagg som hänger i garderoben. Detta irriterar mig till max av två anledningar: 1. Det är bl.a.vackra klädklenoder som jag inte kan dra upp dragkedjan på. 2. Jag har köpstopp och kan därmed inte byta ut dem, och det vill jag ju inte heller. 

Jag har tagit tag i kosten och försöker att äta anti-inflamatoriskt och sockerfritt. Det funkar för det mesta men inte alltid. Mest på grund av tidsbrist där det inte alltid finns ork och utrymme till den organiserade stenplanering som faktiskt krävs för att laga den bästa och nyttigaste maten. En dag i skolan då jag skulle äta pedagogisk lunch med eleverna serverades till exempel pannkaka med jordgubbssylt, alltså socker med socker. Inte optimalt. Tänk att vi serverar så många rätter som består av snabba och onyttiga kolhydrater till skollunch. Men tyvärr är det väl så att detta är den billigaste maten, och det är också därför fattiga människor i västvärlden tenderar att väga men än rika. Nyttiga råvaror kostar. Nej, nu är jag på väg ditåt igen...där jag oroar mig för något i samhället (läs andras barn och hälsa). 

Jo, tankar på att kanske börja träna på gym igen har kommit smygandes, men samtidigt är jag tveksam. Jag hatar nämligen att träna och speciellt på gym. Det kan faktiskt vara så att träning på gym är bland det absolut tråkigaste jag vet att ägna mig åt i livet. Mer än en gång har jag låst fast mig i dyra gym-medlemskap som inte går att säga upp hur som helst bara för att typ träna i två månader och sedan stå och betala för tio månader till utan att ens gå dit. Ja, usch! 

En stor orsak till att jag kommer av mig efter att äntligen ha kommit igång på ett gym är att jag brukar åka på en sjuhelsikes till förkylning. Typ bronkit eller liknade som envist sitter i bröstet hur länge som helst och som gör att jag inte kan träna och så kommer jag aldrig igång igen. Det händer varje gång. Jag börjar träna på gym och så blir jag sjuk. Sedan är det ju som att börja om på nytt igen när man äntligen frisknat till ca. tre veckor senare och då blir det inte av. 

Det hela handlar faktiskt om en inre kamp över mitt riktigt envisa och tjuriga jag. Vill jag komma i form? Ja, då kanske jag måste krypa till korset och härda ut. Bli min egen överman. Just do it! ✔✔ Ha! Det har ju faktiskt varit mitt mantra inom andra områden i livet, så varför inte nu? Jag skall fundera mer på saken. Det kanske mognar. Det hela beror också på om det blir några förändringar i schemat för så länge jag undervisar 27 engelsklektioner i veckan så har jag ändå inte ens ork att göra något efter jobbet. Jag är nämligen så trött när jag kommer hem från jobbet att jag har ont i kroppen.

Det blev heller ingen Tjejmilen i går, trots att jag var anmäld, och det på grund av att jag domnade av i hela högersidan av kroppen för någon månad sedan och inte har samma styrka där som i vänstersidan. Och även om det bara visade sig vara inbillning, enligt medicinläkaren, så känns det så ändå, lite avdomnat och svagt och då är det inte läge för att åka till Stockholm och springa en mil.

Nu skall vi åka och fira min pappa som fyller år idag! Grattis till min fina pappa! Den bästa i världen. Tänk om alla flickor finge ha en sådan fantastisk man till pappa. Det skulle ju vara fint. 


Ha en fin söndagseftermiddag!