I år skall jag minsann göra min egen glögg!

Under alla åren utomlands var det ju nästan helt omöjligt att få tag på färdig glögg och därför har jag alltid gjort min egen när julen började nalkas. 

Har man en gång börjat med hemmagjord glögg så kan det vara svårt att uppskatta köp-glögg  igen och speciellt eftersom köp-glögg oftast är så söt. Gör man egen så kan man ju styra det där lite själv också. Jag gillar att ha i lite mindre socker och spetsar gärna med rom eller en skvätt vodka (Let nothing be boring! Garnish it! är min filosofi på den punkten:-). 

De senaste åren här hemma i Sverige har vi köpt glögg, mest för att det varit enklast så. Men jag har verkligen saknat riktig hemmagjord glögg. Skillnaden för mig är ungefär lika stor som mellan hemmagjorda köttbullar och köpe-köttbullar. De hemmagjorda är alltid godare och känns genuinare och mer riktiga på något vis. Så även med glögg alltså. 

Här ovan är det receptet på glögg som jag har avvänt de senaste åren men nedan länkar jag även till svenska Carin som bor i Spanien och som har delat med sig av ett par spännande glögg-recept i sin blogg. 

Länk till Carin i Spanien och hennes recept på glögg KLICKA HÄR

Bilder från svenskt glögg party med hemmagjord glögg när jag bodde i San Diego.

Det var nämligen sista julen när jag bodde i San Diego, 2014, som jag gjorde egen glögg. 

Ja, det är verkligen på tiden med hemmagjort igen! 

Svenska tjejer på glöggparty i San Diego :-) 

I dag är det fredag!

Tänk va! 

Ha en riktigt fin dag. 

Kramen. 

Det är väldigt mycket viktigt

som händer på jobbet just nu och man inser verkligen vad enormt avgörande skolan är för elevers framtida liv. Mina kollegor och jag sliter som djur varje dag för att alla skall uppnå målen och  därmed kunskapskraven i skolan. 

Men vi har många elever med behov av specialanpassningar och jag har alltid sagt att det är lätt som en plätt att vara lärare till duktiga och studiemotiverade elever, men för att vara en bra lärare till svagare elever, elever med speciella behov eller totalt omotiverade elever som har hamnat sett så ställs det mycket högre krav på lärare. Man måste vara stark, supermotiverad och bered att slita och jobba hårt. 

Det som är lätt är ju alltid enklare, eller hur? Ja, och det som är svårt är ju oftast mera tungrott. Men jag inser varje dag vilka helt fantastiska kollegor jag har på jobbet. Underbara kompetenta kollegor. Människor som sprider glädje och kunskap och som ser och lyfter alla elever. Härligt! 

Men i slutet på arbetsdagen är vi en utmattat skara som vandrar i det bäcksvarta mörkret mot våra bilar på skolans parkeringsplats. 

Jag hämtar Lando hos mamma och pappa och kör hemåt. Väl hemma är jag så trött att jag inte ens orkar plocka ner tvätten, det får vänta till helgen. Det får bli något lätt att äta och så dimper jag ner i soffan där jag sitter tills jag går och lägger mig vid åttatiden. 

Jag tänker att jag måste börja träna. Tänk om jag skulle kunna ta mig till gymmet och trampa på cross-trainern i 45 minuter en si så där fyra gånger i veckan, vad bra det hade varit för mig. Men. Jag orkar inte. Jag vet att man orkar mer när man tränar, men hur gör man om man inte ens orkar börja träna? Jag kan nämligen inte tänka mig att gå ut i kylan och mörkret igen när jag väl kommit hem efter en lång arbetsdag. 

Men jag känner i alla fall att jag i min yrkesroll uträttar något viktigt och det ger mig enormt med tillfredsställelse som människa och en känsla att jag gör något produktivt i samhället, om än i liten skala och så gott jag kan. Jag hade nog inte alls känt mig lika nöjd om jag typ jobbade i en affär eller om jag var kvar på Siljan Turism. Vad gör man då som är viktigt för mänskligheten liksom? Nada. Zip. Nej, nu får jag vara med och direkt påverka unga människors liv på ett positivt sätt och jag peppar och stöttar och ser och lyfter elever hela dagarna.

Det är helt fantastiskt att få jobba med unga människor och jag ser att det finns så mycket där men som många på grund av jobbiga omständigheter och begränsningar och funktionsnedsättningar har svårt att få fram. Men vi jobbar på saken. Mitt mål är att ALLA mina elever skall uppnå målen och få betyg i Engelska. Och har de redan betyg så skall de ha ett bättre betyg. GOALS!

En sak är då säkert, att jag aldrig har slitit så här hårt på en arbetsplats i hela mitt liv. Fram till i höstas måste jag ha varit så pass välsignat att jag har fått åka i gräddfilen i alla år. Men nu får jag verkligen smaka på vad det innebär att jobba heltid som högstadielärare på riktigt. Jag är alltså fysiskt utmattad när jag kommer hem fastän jag bara jobbar med hjärnan på jobbet hela dagarna. 

Jag tänker också att jag är enormt glad att jag inte är ung i dag i denna komplicerade och digitaliserade värld. Att inte min ungdom utspelade sig i intriger på sociala media. Jag är också glad att mina barn är unga vuxna nu som tagit sig igenom skolan och ut på andra sidan helskinnade och i relativt gott skick. 

För det är inte lätt att vara ung nu vågar jag påstå. Jag är supernöjd med att vara 50 och jag är supernöjd med att jag skall gå i pension om fem år. Det vill säga om jag inte har blivit en sådan där lärare då som absolut inte kan tänka mig att sluta undervisa och som stannar kvar på jobbet tills jag blir 76 alltså. Jag hade just en sådan kollega som slutade förra veckan :-) 

Jag har ingen bra bild som passar det här inlägget så jag lägger ut en bild på mina absoluta drömbokhyllor istället. One day.....och inbyggda skall de vara.  

Kramen och ha en fin torsdag! 

I morgon är det fredag igen och, ja vart tog veckan vägen igen nu då? 

Det där med att ha vita tänder

Förra veckan var jag hos tandläkaren och tog den här bilden för jag tyckte att de har det så fräscht och snyggt på mottagningen. Jag går till en privat tandläkare för då kan jag få exakt det jag vill ha, och där är det inte som i välfärden där alla får något men ingen får mer. Jag vill ha mer....alltid, och jag vill bli behandlad som den kund jag faktiskt är. 

Jag älskar att gå till tandläkaren, för jag har aldrig några hål eller andra problem med mina tänder, utan går dit tre gånger om året för en rejäl rengöring med putsning och hela kittet. Underbart! 

Jag bleker även mina tänder med ett blekmedel som jag köper hos min tandläkare eftersom jag tycker att det är så otroligt snyggt och fräscht att ha kritvita tänder. 

Egna skenor att ha blekmedlet i, formade efter mina egna tänder, har jag sedan tidigare. 

Jag är svårt förtjust i kritvita tänder. 

Vita tänder lyser upp ansiktet på något vis och så är det roligare att skratta och le stort om man har snygga, vita, rena, och fräscha tänder. Jag är en glad person som ler och skrattar ofta och därför är det extra viktigt för mig att ha fina vita tänder. 

Man ser också yngre ut faktiskt, tycker jag. För det är ju visst så att det är på tänderna, på halsen, och på händerna man verkligen kan gissa ålder på människor, har ni tänkt på det? 

Därför använder jag även en riktigt bra handkräm. 

Clarins Creme Jeunesse des Mains. 

Förutom att den gör händerna supermjuka och bekämpar ålderstecken så luktar den helt ljuvligt! 

Haha...Nu lät det här lite som ett reklaminlägg. Men det är det absolut inte. 
Nej, det är bara lite av livets ytligheter som jag delar med mig av. 

I dag är det onsdag redan, och snart fredag igen alltså :-) 

Det går undan i ekorrhjulet.  

Ha en fin dag. 

När man får tanka energi

I fredags var jag helt slutkörd och därför kändes det lite extra lyxigt att få sätta sig i förstaklass vagnen på SJ-tåget och åka iväg till Stockholm. 

Är det någon mer än jag som har upptäckt att om man har tur så kan man få en förstaklass biljett för exakt samma pris som en andraklass biljett ibland när man bokar på nätet? 

Gratis dagstidningar, super-mjuka stolar, tyst och lugnt och inget spring, väldigt rena toaletter, och till samma pris som att åka i 2a-klass. Underbart! 

Home-away-from-home: 

I Stockholm bor vi alltid på samma hotell som ligger väldigt centralt men ändå lite undanstoppat och mysigt och lugnt. Vi har varit där mycket och känner oss väldigt hemma. 

Det som är lite extra kul är att det också är det Svenska Fotbollslandslagets officiella hotell och därmed det hotell de alltid bor på när de är i Sverige tillsammans. Vi har stött på dem ofta. 

På lördag förmiddag anlände hela Svenska fotbollslandslaget till hotellet efter att ha slagit Rumänien kvällen innan, och nu bor de kvar där inför matchen på Friends Arena mot Färöarna. 

Det är bara så kul att vara mitt ibland dem, och det underbara med det hela är att folk ser dem men tittar inte utan lämnar dem helt och hållet i fred. Så fint liksom och väldigt svenskt tror jag. Man går om varandra som med vem som helst. 

Ja, så Janne Andersson hälsar på oss med en nick nu när han ser oss eftersom vi faktiskt har setts flera gånger nu på samma hotell. Så kul...Man blir ju onekligen lite star-struck får jag väl lov att erkänna då. 

En annan rolig detalj är att TV 4 alltid har sina Triss-skrapare (som inte bor i Stockholmsområdet) på samma hotell, så i fredags kväll roade vi oss med att spana in folk i hotellets lilla lounge (där många av gästerna gillar att sitta på kvällen) för att gissa vilken av gästerna som möjligtvis skulle skrapa fram år och summa på lördag morgon :-) Någon gång har vi faktiskt gissat rätt, och dä har det oftast varit en person som sett lite felplacerad ut. Haha! Kul. 

Det här är ett hotell med lite personlighet med andra ord. A hidden little gem. 

Älskade Östermalm: 

På lördag morgon blev det en härlig promenad på Östermalm och bort till Fältöversten. Vi gick förbi det mysiga Tössebageriet, där Marianne Jidhoff i Denise Rudbergs böcker köper bröd :-) På andra sidan ligger Karla Frukt, som också förekommer flitigt i samma elegant-crime serie. Så kul!

Jag älskar Östermalm. Skulle jag köpa en lägenhet i Stockholm (något jag drömmer om och planerar ibland) så skulle det vara på Östermalm. Ja, jag vet att det är svindyrt för jag har ju varit på lägenhetsvisning här, men this is the place! Här känner jag mig trygg och så finns det så mycket fint att titta på och att göra på gångavstånd, och så är det nära vattnet och älskade Djurgården. Här känner jag mig hemma. Haha...Ja, det bor nog en liten Östermalms-tant inom mig också :-)  

En tur till på stan: 

Biblioteksgatan

Treårskalas hemma hos lilla familjen Stålberg: 

Lilla Elliot fyllde 3 år och på lördagen var i bjudna hem till Familjen Stålbergs mysiga lilla hus på tårt-fika och efterföljande middag. Vi hade så trevligt och det var så kul att träffa hela familjen igen. 

Födelsedagsbarnets farmor och farfar och faster var också på plats från sin vackra gård i Sörmland. Det var så kul att se dem igen för det blir inte ofta. Goa, glada, lättsamma och trevliga människor. 

 Bathroom selfie: 

Julskyltning och julmarknad på Svenskt Tenn: 

På söndagen gjorde vi stan som nu är helt redo för jul. 

Julen kommer tidigare och tidigare, för så här tidigt har jag aldrig varit på julskyltning förr. 

Jag var inne på Svenskt Tenn länge, länge, och gjorde klart min julshopping där. 

Vi håller inte på med så mycket julklappar men jag köper alltid till mina döttrar. 

Jag älskar, älskar, älskar färg och har som sagt aldrig vart så superförtjust i allt det där vita som många svenskar envisas med att ha i typ hela sin inredning. Nej, det skall vara färgglatt! 

Just so lovely!

Svenskt Tenns lilla jul-marknad inne i affären. 

Så mycket kul att titta på. 

Jag har personligen köpstopp, men handlar några välplanerade julklappar åt mina flickor. 

Jag lever ju efter en budget och då är det så man gör. 

Julmysigt på Eataly på Biblioteksgatan: 

Jag är stormförtjust i allt det här levande och gröna inför julen. 

Dreamy....

Jag fick så mycket härliga inspiration till mossan som jag plockade för några veckor sedan. 

 NKs julfönster och jul inne i varuhuset: 

NK hade även de tagit fram alla sina julsaker och det var full rusch och så mycket folk. 

Jultemat i fönstret i år är rymden. 

Kanske för att det var 50 år sedan månlandningen spekulerade vi. 

Vi tog en fika på övre plan och tittade på folk. Så mysigt. 

Just my style. 

Julgranen inne på NK

Bästa läsningen på tåget hem: 

Jag köpte två böcker i Stockholm som jag hade gått att väntat på eftersom jag vill ha mina böcker i res-vänlig pocket. Det Första Chiffret har jag sett fram emot att få läsa och började redan på tåget hem till Dalarna. 

Vilken fantastiskt trevlig helg vi har haft. Jag har verkligen tankat inspiration, intryck och energi. 

Nu lever jag på det ett tag framöver. 

Ha en underbar måndagskväll! 

Jag får lite smått panik...

när jag ser att folk har börjar med advent och jul redan. För jag är nämligen inte ett endaste dugg redo. 

Efter vad som måste ha varit det absolut rekord-snabbaste året i hela mitt liv så känns det som om att julen dimper ned alldeles för tidigt, som en blixt från klarblå himmel, och vare sig känslan eller inspirationen finns att börja jula måste jag erkänna. 

Men jag har moget bestämt mig för att inte tvinga fram något utan bara ta det lugnt och hoppas på att lusten att börja plantera hyacinter och amaryllis och hänga upp julstjärnor och annat skall infinna sig så småningom. Det får bli som det blir helt enkelt och jag tänker inte dras med i något bara för att det skall vara så och för att alla andra gör det. 

På jobbet är det full fart och jag har knappt tid att gå hem på eftermiddagarna. När jag kommer hem är det mörk och kallt ute och jag är helt slut. Den livsstilen gör mig smått deprimerad. Jag orkar inget annat än att jobba. Jag har det väldigt roligt på jobbet och trivs helt fantastiskt bra, men är helt tömd på energi när jag sätter mig i bilen på eftermiddagen för att åka hem. 

I kväll tittade jag in i min gamla blogg (klicka HÄR) där jag bloggade när vi bodde i USA och tittade på lite bilder från julen 2014 i våran lilla beach cottage på Coronado Island i södra Kalifornien. Så mysigt! Det året hade jag klätt granen i beach-tema. 

Jag är inne i en period nu där jag absolut skulle kunna tänka mig att bo i sol och värme igen, och jag längtar ju alltid till vårt speciella ställe i södra Kalifornien. 

Jul i våran lilla beach cottage i Södra Kalifornien.

Coronado Island....Bara så lovely!

I am a California Girl at Heart. 

Ha en fin kväll! 

Korthårig, välsignad och snart 50....

Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att vara korthårig och faktiskt så gillar jag det riktigt ordentligt. Det trodde jag aldrig efter alla år som ganska långhårig. Det är kul med något nytt men jag är tyvärr inte så bra på att göra någon frisyr av kort hår, så det får väl bli mest vindruffs :-) 

Spegeln i hallen är absolut inte optimal för selfies. Man ser ju inte ens färgen på kläderna, och jag som planerade en massa What-I-Wore-to-Work bilder. Men det går inte så vidare bra. Jag ska nog försöka rikta om en av lamporna i taket. Får se hur jag löser det. 

För 22 år sedan idag hände ett stort mirakel i mitt liv. Jag födde ett litet flickebarn på amerikanska flottans sjukhus på navybasen i Rota, Spanien. Den känslan glömmer jag aldrig så länge jag lever. Då föddes nämligen en helt ny sort av kärlek, en kärlek som inte går att mäta med något annat i livet: Kärleken till mina barn. Den gränslösa och villkorslösa. Den eviga. 

Om fem veckor fyller jag 50 och står då mitt i livet. Jag är välsignad. 

Ha en underbar måndagskväll!