Jag har skrivit om det förut och nu skall jag skriva om det igen, nämligen orsakerna till varför det är färre inlägg här i min blogg än någonsin förr och som stavas trött, slut, och tömd. Bara så trist!
Jag har stora klasser och nästan 200 nya elever som jag undervisar i engelska och som jag har gjort mitt yttersta för att lära känna den här terminen. Vidare ställer jag väldigt stora krav på mina elever och har lagt undervisningen på en hög nivå, som jag sedan försöker få med mig alla elever att nå upp till.
Jag vill att skolan skall vara bra och jag vill ge mina elever en undervisning av hög kvalitet. Detta kräver mycket av mig i mitt sätt att arbeta med eleverna som enskilda individer i syfte att kunna möta dem där de befinner sig nu kunskapsmässigt och sedan höja nivån.
Jag älskar mitt jobb och är därmed förstås oerhört engagerad, men som jag har nämnt förut så kan det vara en ganska tung-jobbat situation många gånger och det tar på mina krafter något alldeles enormt. Vidare har jag nästan aldrig tid att ta en endaste rast under dagen i skolan utan det går i ett.
Sedan jag brände ut mig för några år sedan är jag inte alls lika stress-tålig längre och blir alltså mycket fortare trött, slut och tömd än förr. Det, plus en ganska hög arbetsbelastning gör att jag är så trött när jag kommer hem att jag skulle kunna gå och lägga mig på stört. Jag är trött i både knoppen och kroppen men jag känner igen det hela som en slags mental trötthet där hjärnan inte kan ta in något mer i slutet på arbetsdagen och detta ledet till noll lust att göra något annat än bara sova eller sitta i soffan när jag kommer hem och inte heller finns någon inspiration eller kreativitet. Intresset är noll. För allt.
Jag förstår ju att så här kan jag ju inte ha det och måste därmed lägga om hur jag gör saker och ting. För att jag skall hålla måste jag bland annat börja ta hand om mig själv igen. För det har jag ju absolut inte tid med som det ser ut nu. Jag måste se till att få i mig mer näring och vätska och jag måste faktiskt verkligen börja träna på gym igen även om det är något jag absolut egentligen inte gillar att göra. Jag måste stärka kroppen med både mer motion och bättre kost. Vissa dagar kommer jag på att jag glömt att dricka vatten. Inte bra, och denna mörka årstid gör att jag inte alls rör mig lika mycket ute längre. Nej, enstaka hundpromenader gör inte jobbet helt enkelt utan jag måste vrida upp intensiteten på det området.
På något sätt måste jag även designa om lektionsuppläggen lite och släppa taget ibland istället för att hålla så förbaskat hårt i allt hela tiden. Men jag tänker att det svåraste kanske är över nu då jag har lärt känna de flesta elever samt jobbat in ett system och skapat ordning och reda i klasserna där studiero och måluppfyllelse nu står i fokus. Så kanske kan jag släppa taget och lätta lite på tyglarna....
Jag tar också med mig mycket hem av det som försegår i den svenska skolan just nu och de samhällsproblem som avspeglas i skolan. Jag bryr mig för mycket och blir involverad och vill hitta lösningar och hjälpa till. Men det blir inte bra. Jag måste lära mig att släppa allt sådant när jag kliver ut genom skolans dörrar på eftermiddagarna. Som det är nu måste jag distrahera mig med en bok innan jag somnar för att liksom få komma bort från skolans värld som råder i min hjärna och in i en annan innan jag somnar och drömmer.

Jag fick av en slump veta att en kollega gör precis samma sak och av exakt samma anledning, alltså tar hjälp av skönlitteratur för att byta miljö efter en lång arbetsdag. Det funkar faktiskt! Själv är jag i just nu i Stockholm i början av andra världskriget i Denise Rudbergs bok Det Första Chiffret och bland tre unga kvinnor som på grund av sina unika matematiska förmågor har blivit ombedda av den svenska försvarsmakten att försöka knäcka de koder som Tyskarna använde under andra världskriget. Oerhört spännande och bra bok och därmed perfekt miljö att ha som alternativ till skolans.
Men tänk ändå vad fantastiskt att man kan använda böcker som nästan en slags terapi och distraktion för att ta sig bort från stressande tankar och funderingar i det verkliga livet. Och så intressant att det finns fler än jag som gör det.
Nej, så här kan jag alltså inte ha det. Jag måste få till balans i livet. För livet får inte till slut bara handla om att ÄTA, SOVA, JOBBA, DÖ.
Julen börjar komma på plats men julkänslorna lyser med sin frånvaro. Hjärnan är bara trött. Kreativiteten och lusten finns inte. När jag är ledig vill jag mest bara sova.
Då kör vi måndag!
Sista veckan. Sedan tar vi jullov.
Så skönt och verkligen välbehövligt.
Godmorgon!