När man äntligen har ro i kroppen att göra det lite juligt

I dag gjorde jag i ordning gäststugan inför julen, och det blev så mysigt så att jag nästan fick lust att flytta in där själv. Jag bytte ut de vita sofföverdragen mot de röda och i och med det så gjorde julen omedelbar ingång. 

På morgonpromenaden plockade jag med mig en vacker bukett tallris från skogen som jag satte i öppenspisen och klädde med röda kulor och ljusslinga. Det blev bara så fint och julmysigt. 

I morgon kommer lilla familjen från Stockholm och skall fira jul med oss. Det känns väldigt skönt att ha ordentligt med gästutrymme så att vi alla får plats och att vi slipper trängas. Livskvalitet! 

I dag är det 4:e Advent redan. 

Tiden går rekordsnabbt. 

Det blir ingen riktig jul utan mina hemmagjorda köttbullar. 

Lando har sett fram emot dem sedan i går och han har legat utanför kylskåpet och vaktat smeten. 

Köttbullarna blev helt perfekta och supergoda, och ja, jag är så nöjd. 

Ja, och Lando har provsmakat minsann :-) 

Tallriset som jag plockade i dag i skogen på plats i öppenspisen. 

Ha en strålande fin kväll! 

När man lägger in sin egen sill...

Plötsligt händer det! 

I dag har jag lagt in sill för första gången i mitt liv och det känns jätte roligt. 

Femtio är en bra ålder att börja med sådant tycker jag :-) 

Det skall bli spännande att smaka om några dagar och jag hoppas att det blev bra. 

Det blev vackra färger  i sillburkarna. 

I dag har det varit väldigt gråmulet och så här såg det ut på morgonpromenaden med Lando. 

Ha en fin lördagskväll! 

Nu är jag mitt i livet!

I dag fyller jag FEMTIO och står därmed mitt i livet! 

Tänk att jag tog mig ända hit! 

Men vad livet bara rasslar på alltså. Nu kan jag prata om sådant som hände för 40 år sedan och saker som hände för 35 och för 30 år sedan. Tänk så konstigt! 

Till skillnad från många andra så har jag absolut inga som helst problem med att åldras utan tycker tvärtom att med åldern kommer ett större lugn och en större acceptans samt insikten om att livet är som det är och och det blir som det blir och att man därför never shall sweat the small stuff in life. Everything will pass....

Där jag står nu känner jag mig lugn och trygg och söker inte andras bekräftelse för att känna mig värd något som människa och kvinna, vilket gör att jag kan slappna av och vara mig själv fullt ut i alla lägen. Härlig känsla! 

Nu kan jag få sätta på mig min snygga hatt och få vara en tant, dam, lady, you name it,  i lugn och ro om jag vill. Förresten så är ordet Tant ett fint ord i min värld. Ett ord som för mig är förknippat med respekt gentemot damer i mogen ålder. Vissa gillar det inte alls, men jag tycker om det.

Jag blickar tillbaka på de gångna åren i mitt liv med enorm och ödmjuk tacksamhet och kan bara konstatera att hittills har livet varit oerhört innehållsrikt och spännande. Jag har levt ett liv som är få förunnat där jag bland annat har fått kalla några av de absolut vackraste platserna runt om i världen mitt hem och jag är mycket lyckligt lottad.

Att livet är föränderligt och förunderligt har jag också lärt mig genom åren, och det blir som man tänker så det är bara att ta full kontroll över den egna tankeverksamheten och styra så att tankarna ständigt är i kongruens med det man önskar sig i livet.

Ja, nu står jag då här vid 50, och då kör vi....50 till :-)

My Fab students and I - Lucky me!

Äntligen jullov!

Ha en alldeles underbar kväll!

Men, vilken skillnad...

I går eftermiddag när jag kom hem från jobbet tog jag ut Lando på en riktigt lång promenad trots dunklet som alldeles för snabbt övergick till mörker.

Vi var ute och gick i rask takt i nästan exakt en timme medan jag även betade av några avsnitt av mina favoritpoddar. Andas, röra sig, andas, röra sig...puls, puls...

När jag kom hem var jag så pigg och glad och kände verkligen att jag hade fått en omedelbar extra boost av energi, bara så där, på grund av att jag tog mig ut på en riktig runda. Tänk vad små förändringar i den dagliga rutinen kan göra.

Vanligtvis så går jag ju långa hundpromenader efter jobbet under de ljusare årstiderna, men nu när det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem så blir de inte av på samma sätt. Det blir en kort snabbvända bara och det får kännbara negativa konsekvenser för energinivån. Jag måste röra på mig för att må bra, och det gör jag inte nu.

Men att vara ute och gå ensam i mörkret, trots att jag har en stor vaktande schäferhane med mig är faktiskt ingen höjdare.

Det nya Sverige känns otryggt även för mig, och speciellt nu när man verkligen fått det bekräftat att Brottsförebyggande Rådet mörkat sanningen ang. brott i Sverige, vilket absolut inte var någon nyhet för mig! Don't insult my intelligence! Har jag velat skrika åt alla röster som försökt förminska de absolut groteska och oacceptabla händelserna i Sverige just nu genom att komma dragandes på missvisande och falsk BRÅ-statistik och säga saker som att: "Sverige är faktiskt mycket tryggare nu än förr!" Varför propsar man på sådant egentligen? Vill man sopa det som händer under mattan måntro? För det verkar så. Men sanningen är faktiskt att regeringen nu har tappat kontrollen över Sverige. På men än ett plan vill jag påstå. 

Ja, så det skall bli skönt med två veckors jullov nu...Vilket betyder att jag äntligen får leva i dagsljus.

Ha en fin tisdag! 

Så här kan jag ju inte ha det

Jag har skrivit om det förut och nu skall jag skriva om det igen, nämligen orsakerna till varför det är färre inlägg här i min blogg än någonsin förr och som stavas trött, slut, och tömd. Bara så trist! 

Jag har stora klasser och nästan 200 nya elever som jag undervisar i engelska och som jag har gjort mitt yttersta för att lära känna den här terminen. Vidare ställer jag väldigt stora krav på mina elever och har lagt undervisningen på en hög nivå, som jag sedan försöker få med mig alla elever att nå upp till. 

Jag vill att skolan skall vara bra och jag vill ge mina elever en undervisning av hög kvalitet. Detta kräver mycket av mig i mitt sätt att arbeta med eleverna som enskilda individer i syfte att kunna möta dem där de befinner sig nu kunskapsmässigt och sedan höja nivån.  

Jag älskar mitt jobb och är därmed förstås oerhört engagerad, men som jag har nämnt förut så kan det vara en ganska tung-jobbat situation många gånger och det tar på mina krafter något alldeles enormt. Vidare har jag nästan aldrig tid att ta en endaste rast under dagen i skolan utan det går i ett. 

Sedan jag brände ut mig för några år sedan är jag inte alls lika stress-tålig längre och blir alltså mycket fortare trött, slut och tömd än förr. Det, plus en ganska hög arbetsbelastning gör att jag är så trött när jag kommer hem att jag skulle kunna gå och lägga mig på stört. Jag är trött i både knoppen och kroppen men jag känner igen det hela som en slags mental trötthet där hjärnan inte kan ta in något mer i slutet på arbetsdagen och detta ledet till noll lust att göra något annat än bara sova eller sitta i soffan när jag kommer hem och inte heller finns någon inspiration eller kreativitet. Intresset är noll. För allt. 

Jag förstår ju att så här kan jag ju inte ha det och måste därmed lägga om hur jag gör saker och ting. För att jag skall hålla måste jag bland annat börja ta hand om mig själv igen. För det har jag ju absolut inte tid med som det ser ut nu. Jag måste se till att få i mig mer näring och vätska och jag måste faktiskt verkligen börja träna på gym igen även om det är något jag absolut egentligen inte gillar att göra. Jag måste stärka kroppen med både mer motion och bättre kost. Vissa dagar kommer jag på att jag glömt att dricka vatten. Inte bra, och denna mörka årstid gör att jag inte alls rör mig lika mycket ute längre. Nej, enstaka hundpromenader gör inte jobbet helt enkelt utan jag måste vrida upp intensiteten på det området. 

På något sätt måste jag även designa om lektionsuppläggen lite och släppa taget ibland istället för att hålla så förbaskat hårt i allt hela tiden. Men jag tänker att det svåraste kanske är över nu då jag har lärt känna de flesta elever samt jobbat in ett system och skapat ordning och reda i klasserna där studiero och måluppfyllelse nu står i fokus. Så kanske kan jag släppa taget och lätta lite på tyglarna....

Jag tar också med mig mycket hem av det som försegår i den svenska skolan just nu och de samhällsproblem som avspeglas i skolan. Jag bryr mig för mycket och blir involverad och vill hitta lösningar och hjälpa till. Men det blir inte bra. Jag måste lära mig att släppa allt sådant när jag kliver ut genom skolans dörrar på eftermiddagarna. Som det är nu måste jag distrahera mig med en bok innan jag somnar för att liksom få komma bort från skolans värld som råder i min hjärna och in i en annan innan jag somnar och drömmer. 

Jag fick av en slump veta att en kollega gör precis samma sak och av exakt samma anledning, alltså tar hjälp av skönlitteratur för att byta miljö efter en lång arbetsdag. Det funkar faktiskt! Själv är jag i just nu i Stockholm i början av andra världskriget i Denise Rudbergs bok Det Första Chiffret och bland tre unga kvinnor som på grund av sina unika matematiska förmågor har blivit ombedda av den svenska försvarsmakten att försöka knäcka de koder som Tyskarna använde under andra världskriget. Oerhört spännande och bra bok och därmed perfekt miljö att ha som alternativ till skolans. 

Men tänk ändå vad fantastiskt att man kan använda böcker som nästan en slags terapi och distraktion för att ta sig bort från stressande tankar och funderingar i det verkliga livet. Och så intressant att det finns fler än jag som gör det. 

Nej, så här kan jag alltså inte ha det. Jag måste få till balans i livet. För livet får inte till slut bara handla om att ÄTA, SOVA, JOBBA, DÖ. 

Julen börjar komma på plats men julkänslorna lyser med sin frånvaro. Hjärnan är bara trött. Kreativiteten och lusten finns inte. När jag är ledig vill jag mest bara sova. 

Då kör vi måndag! 

Sista veckan. Sedan tar vi jullov. 

Så skönt och verkligen välbehövligt. 

Godmorgon! 

About last night...

I går eftermiddag gick vi på hockey som planerat. Vi har säsongskort men har inte varit på så många matcher den här säsongen eftersom de är nästintill smärtsamma att titta på eftersom Mora har spelar oerhört dåligt den här nya hockeysäsongen, efter att de åkte ur elitserien och numera spelar i Allsvenskan. 

Hockey har alltså varit allt annat än kul med andra ord men nu kände vi ändå att det var dags att gå dit och sitta på de där platserna som vi har betalat så mycket pengar för denna säsong.

Mora spelade bra i första perioden men sedan tappade de fokus helt och förlorade mot Västerås. Trist. 

Ja, och så går vi då ut ur hallen och mot bilen trodde jag, men nej, vi skall visst ta en promenad i regnet in mot centrum och så småningom hamnar vi på en lokal restaurang där det visar sig att resten av familjen väntar för att fira mig på min kommande 50-års dag nästa vecka med en riktigt trevlig middag. 

Kvällens hockey-klädsel: Röd kappa i bästa Mora-färgen :-) 

Mora - Västerås slutade med förlust för Mora. 

Nej, hockey är inte kul den här säsongen. 

Min älskade pappa och mamma var även de på plats för att fira mig.

Vid bordet bredvid satt Odd Mollys grundare Per Holknekt, som ju har sina rötter i Mora.
Och Molly i Odd Molly är min faktiskt min äldsta dotters f.d. klasskamrat. Kul va? 

Vilken underbar present jag fick!

Vänskapsknuten från Svenskt Tenn. 

En riktig klassiker med en historia. 

Jag älskar saker som har en historia. 

"I en tid då Europa var fyllt av konflikter, formgav Josef Frank Vänskapsknuten som en symbol för vänskap och fred. Den allra första skissen av ljusstaken är daterad 1938, bara ett år innan andra världskriget bröt ut. Idag har Vänskapsknuten kommit att bli en ikon i Svenskt Tenns sortiment. Efter en noggrann genomgång av Josef Franks originalritning har Vänskapsknuten under 2018 återfått sin ursprungliga form från 1938." 

Ha en fin söndagseftermiddag!

En känsla av otrygghet och olust

I lördags kväll promenerade vi bort till en lokal restaurang där vi åt en god middag. Efter middagen gick vi hem till en äldre släkting som bor i närheten dit vi var bjudna på ett glas vin efter maten. Kvällen blev trevlig och vi började titta på gamla foton och prata gamla minnen och vips så var det nästan midnatt och verkligen dags att börja röra sig hemåt. 

Ja, så vi vandrade hem där i den krispiga vinternatten. Det kom några snöflingor i luften och centrum var vackert upplyst av julens alla ljus och julgranar. En fin promenad med andra ord....

Helt plötsligt kom ett gäng killar och gick på andra sidan vägen borta vid parken och det kändes lite olustigt på något sått så vi sneddade åt andra hållet så att vi skulle slippa möta ungdomarna. Jag vet inte vad det var men det bara kändes som om att det var något vi skulle undvika och jag har lärt mig genom åren att lita på min intuition, magkänslan alltså, och det gjorde jag nu. Jag tror att det var något i deras sätt att röra sig och tala som grupp. Det kändes rörigt och okontrollerat och på något sätt hotfullt. 

När vi kom bort mot kyrkan i riktning mot tingshuset så stod det ett annat gäng med killar där och det kändes inte heller helt 100 utan vi vände helt om och tog stora vägen på kortsidan av kyrkan och förbi sjukhemmet hem istället. Makalöst egentligen om man tänker efter. 

Två gånger ändrade vi alltså riktning för att undvika gäng med killar och slippa hamna i något som kanske skulle kunna bli olustigt. 

Det var bara att konstatera att NU har vi också börjat känna oss otrygga ute på kvällen. HÄR, på mindre ort i Dalarna. Det var första gången i hela mitt liv som jag har känt mig rädd här. Känslan av att inte känna sig helt trygg ute i mörkret på natten HÄR. Helt otroligt. Men så har det alltså blivit nu. Är det så här det skall vara nu? Skall man behöva undvika att möta unga män i grupp sent på kvällen? Det är bara att konstatera. Rädslan och olusten har nu även infunnit sig här. Suck! 

På grund av alla personrån som sker runt om i landet så tänker jag att man inte skall ha något av värde på sig när man är ute och går sent på kvällarna och inte heller plånbok med en massa viktiga saker i. Nej, man kan typ ha körkort och en femhundring i fickan, om man nu skall gå ut och äta till exempel. Det räcker. 

Vi har också pratat om att man inte skall ha något av markant värde hemma i huset heller. Det har inte vi. Vill man stjäla TV-apparater som är tio är gammal så varsågod, men sedan har vi inget annat än möbler och husgeråd och vanlig inredning. Nej, man skall inte äga en massa värdefulla saker som folk kan stjäla. Har man dyra smycket etc. så skall de vara inlåsta i kassaskåp eller i bankfack. 

Tänk hur samhället har blivit! Det finns ingen respekt längre, vare sig för andra människor eller andra människors egendom. Man tänker att det lätt kan bli så när inte ens barnen och ungdomarna i skolan får lära sig att visa respekt för någon eller något. Jag tror att många föräldrar helt enkelt låter bli att uppfostra sina barn, eller så är föräldrarna lika respektlösa själva och så helt plötsligt har vi ett mega-stort samhällsproblem i våra händer. 

Fy vad bestört jag blir!

Under helgen som gick

...passade jag på att äntligen få in mossan, som jag plockade på fäboden tidigare i höst, på plats i Adventsljusstaken och i ett litet arrangemang med hyacinter. 

Mossan hade ju frusit fast ute i en kruka på altanen där jag hade förvarat den inför julen och nu när det blev lite töväder fick jag äntligen loss den och kunde plocka in den och använda den som planerat. 

På lördagen kom döttrarna hit och vi bakade havrekakor och lussekatter som aldrig förr. Vi gjorde en dubbel sats av degen för att få många lussekatter som möjligt och det blev ju roligt värre när det visade sig att degen bara växte och växte, även efter jäsningen, och vi fick baka på i ilande fart. Ja, jösses :-) 

Jag blev verkligen bara så nöjd med mossan. Jag tycker att grönt är en av julens allra vackraste färger och tycker om att ha levande material och göra julfint med. Det blev så fint i både ljusstaken och i den vita krukan. 

Båda döttrarna åker utomlands med sin pappa över jul så jag tänker ha det rätt sparsamt med juldekorationen och målet är att försöka hålla det hela så naturnära och enkelt som möjligt. 

Adventsbak :-) 

Solen tittade fram en sväng precis inför helgen och det var bara att passa på att få i sig lite solstänkt dagsljus ihop med friskluften. 

Förra veckan var lite extra jobbig på jobbet och därför fanns det faktiskt liksom ingen livsgnista kvar att blogga för. 

Skolan speglar samhället, det har det alltid gjort genom historien, och det är fortfarande precis så. Ja, och har man då lite koll på vad som händer i samhället i Sverige just nu så kan man ju bara tänka sig vad vi lärare står inför för utmaningar på jobbet. Man gör så gott man kan, men i slutat av dagen är man dödstrött. Så trött att man inte ens orkar blogga om livet längre. 

Nu vill jag ha jullov.....Då ska jag sova. 

Ha en fin måndagskväll! 

På tal om husmanskost

Häromdagen efter jobbet gjorde jag spenatsoppa efter att ha fått tipset av Hanna som skriver den väldigt trevliga och informativa bloggen Hannas Krypin och som ni hittar om ni klickar HÄR. 

Spenatsoppa är ett väldigt hälsosamt alternativ som man också blir mätt på. Vidare är det så lagom att äta soppa på kvällen för man vill ju inte gå och lägga sig proppmätt. Hanna kör Keto-varianten av soppan och jag tillsatte lite smör och creme fraische samt vitpeppar. Mums. 

Tack Hanna för tipset! Det blev supergott!

Ha en fin dag!

Always by my side...

Alltså den här hunden, min Lando, han är det trognaste som finns och viker aldrig från min sida. Mina döttrar brukar skämta om att han tror att han är ihop med mig, men jag vet ju att schäfrar är enmanshundar och utser en alfa-människa som de sedan tyr sig till. 

Så här låg min Lando i går och tittade på mig när jag satt och rättade uppsatser. 

I går var det ju första advent och eftersom jag ligger lite efter då tiden går för snabbt så var jag inte så förberedd på det som jag trodde. Jag hade till exempel förvarat mossan som skall vara i adventsljusstaken i en kruka ute på altanen, där den frusit fast. Så medan mossan tinar i garaget ser advent lite kal ut, men det skall vi råda bot på i eftermiddag. Vi har i alla fall tänt det första ljuset i advent. 

Nu återstår det att plantera några amaryllis och hyacinter, men det blir senare i veckan. Julen hemma hos mig kommer att gå i rött, vitt och blått, och med gröna inslag i form av levande julväxter. Det brukar alltid bli så krispigt och klassiskt och samtidigt väldigt färgglatt och juligt. 

Gårdagens morgonpromenad på 5 km. Grått och kallt men krispigt och skönt. 

Hoppas att isen lägger sig fint så vi kan åka skridskor på sjön snart. 

Ha en underbar måndag!