tisdag 18 februari 2020

Man ska inte behöva "gilla läget"

Ojoj...Nytt rekord vad gäller blogguppehåll, och det var inte ens planerat att det skulle bli så. Här kommer därför ett lite längre inlägg med massor av bilder. Det blir så eftersom jag inte har bloggat på så länge.

Jag skyller på en vardagsrutin i gråvädret som ibland kan kännas som att den saknar innehåll värt att skriva om OCH på en vardagsrutin där det faktiskt finns ett märkligt innehåll som jag verkligen skulle vilja skriva om, för att få det ur systemet, och som verkligen är värt att ta upp, då det utgör ett problem, men som jag väjer att inte nämna nu på grund av att jag inte bloggar anonymt.

Jag ligger lite lågt med situationen men jag kan bara konstatera att det hela verkligen påminner mig om varför man skall satsa på att vara helt ekonomiskt fri då det kan vara väldigt påfrestande att tvingas ha att göra med en väldigt osorterade människa som enligt min mening agerar både ovänligt och gränslöst.

Bara så trist, men tyvärr enligt min erfarenhet ett rätt ständigt återkommande tema bland grupper av kvinnor och speciellt när det finns typer med behov att helt utan något som helst mandat bossa och gapa och styra över andra på ett högst oacceptabelt sätt. Nej, sådant skall man vara helt fri att bara kunna walk away from helt enkelt, och jag måste erkänna att det får mig att vilja gasa på ännu hårdare och köra på så snabbt det bara går mot avfart frihet.

Syftet med resan mot friheten, som kan grumlas ibland på grund en massa annat som kommer emellan, blir liksom så glasklart och tydligt i sådana här situationer och i och med det så skärper jag fokuset på vägen mot målet.

Man skall vara helt oberoende. Helt fri, och man skall aldrig någonsin behöva utsätta sig själv för en massa BULL SHIT bara för att man inte har något annat val än att bara bita ihop och stå ut.

Men det jag kan säga är att jag är så trött, så trött, så trött på sådant här. Kopiöst trött på en viss sorts människor som tycks finnas lite var stans här på mindre ort i Dalarna, och säkert lite överallt. Men problem uppstår i och med att svenskar generellt är så fega och konflikts-rädda och inte säger ifrån utan låter personerna härja fritt och gränslöst. Man går undan bara och hoppas att det skall försvinna av sig själv.

Men så plötsligt kommer en no-nonsense människa som jag, och med kanske mer cilvil kurage än vad mindre ort i Dalarna är vana vid, och bara säger ifrån, för det är det ju självklart att göra i min värld när någon agerar oacceptabelt. Men det är då det kan det bli bråk eftersom den där sortens människor som jag beskriver är vana att få härja fritt och gränslöst och utan att någonsin bli tillsagda och så har det säkert varit i många år i det här fallet misstänker jag. Säger någon ifrån blir de jätte arga och börjar skrika och härja. Det har jag sett på nära håll förut faktiskt. Nej, det blir inte snyggt.

Jag förvånar mig själv med att fundera på att avstå denna gång faktiskt, alltså låta bli att sätta ned foten och hantera det genom att inte hantera det alls, för det är den svenska modellen har jag upptäckt. Om man bara sköter sitt i sin bubbla och inte låtsas om att problemet finns så är det inget problem längre, eller hur? Jag provar den varianten nu i alla fall och kanske återkommer längre fram om jag kokar över och ändrar mig.

Men som det är nu så orkar jag inte befinna mig mitt i en storm, för det är så det kommer att bli. Den som säger ifrån blir nämligen nästan alltid också en del av problemet. Tyvärr så är det så.

Sorry att jag är så kryptiskt nu, men ämnet finns med på listan över sådant som jag absolut skall ta upp och skriva om en dag, jag lovar. Men summa summarum...Man skall vara helt fri och oberoende. Fri att aldrig behöva stå ut med något och aldrig behöva bita ihop. Aldrig någonsin behöva gilla läget.

Nu till något positivt....


Lunch på Zorngården. 

Det här stället får ni inte missa om ni kommer till Mora. 

Det är alltså hemma i stallet hos konstnären Anders Zorn och hans fru Emma. 







Vad har jag annars gjort då? Jo, jag har umgåtts med döttrarna, både lokalt och i vår vackra huvudstad. Båda döttrarna fick biljetter till Magnus Uggla på Göta Lejon i julklapp och det var vi på i lördags. Bara så bra och så supertrevligt. Vi myste runt i stan...




Phil's Burger på Birger Jarlsgatan har super goda burgare. Jag brukar äta deras tryffelburgare. Den är underbart god.


Tänk att vi hittade snödroppar alldeles utanför hotellet. 


Saluhallen är ett riktigt favoritställe. 
Så mysigt med alla människor som bara sitter där och njuter en lördag mitt på dagen. 









Vi tittade förstås in på Svenskt Tenn. Jag älskar alla färger. 











På Eataly på Bibliteksgatan åt jag pasta med tryffel. Mums, mums, mums...

Jag åt tryffel för första gången när vi bodde i Italien och jag har varit svårt förtjust sedan dess. 



Tänk så fint de har fått till det på Eataly. 

Taket och kristallkoronorna...Men så vackert! 


Nu har vi tankat på med lite storstadsenergi som vi kan leva på ett tag. 
Det behövdes verkligen. 

Nu blir det en kortvecka och sedan går vi på Sportlov. 

Vi har absolut ingen snö i Mora och ändå ska Vasaloppet visst gå av stapeln som planerat. 

Det skall bli spännande att se hur det skall gå till. 

Jag tror att det tillverkas konstsnö dygnet runt, för det skall ju räcka till nio mil. 

Ha en riktigt fin tisdag! 


söndag 9 februari 2020

Enkel glädje: Semlor och tofsar

Helgen har varit väldigt lugn och skön men gick försvinnande snabbt förbi i vanlig ordning. 

Nu sitter jag här och tar sats för att kliva på ekorrhjulet igen i morgon bitti. 


VM och EM-tävlingar på sjön nedanför huset hela helgen. 


På lördag kväll gick vi på hockey. Det gör vi inte så ofta nuförtiden trots att vi har säsongskort. Hockeyn har känts så bedrövlig helt enkelt att jag inte ens orkat titta. 

Men nu har det vänt verkar det som och Mora vann så det kändes extra kul förstås. 




Det är så mysigt nu när tulpanernas tid äntligen är här. 

Nu fattas bara en semla :-) 

Jag skall unna mig en sådan på Tösse Bageriet på Karlavägen nästa helg. Där skall de nämligen ha Sveriges godaste semla enligt Semmel-mamman som recenserar semlor varje år. Oj, vad jag ser fram emot det! 



En annan bloggare skrev i mitt kommentars fält att hemligheten till lycka är att kunna glädjas över det enkla i livet, och ja det kan jag verkligen...

Mina "tassels" gör mig verkligen så glad :-)  Jag har samlat på tofsar från hela världen i många år under alla mina resor och hänger dem på möbler och på dörrhandtag. Här nedan är tofsar från Ronda i Spanien, Florens i Italien och från Japan. De står även för olika minnen i livet. A part of the story of my life....Sådant känner jag mycket stor glädje över. 
Tassel me happy :-)  

Ha en riktigt skön söndagskväll. 

fredag 7 februari 2020

Livet i Ekorrhjulet

Oj! Då var det fredag redan! 

Vardagarna bara flyger förbi i en rutin som gör att det inte finns så mycket att skriva om just nu förutom att livet är just det, en rutin. Och den får mig att gnissla lite extra just nu...

Om jag tänker tillbaka så har mitt liv ALDRIG varit en rutin innan jag flyttade tillbaka hem till mindre ort i Dalarna och började jobba heltid som de flesta andra. Nej, mitt liv har varit spännande och varierande och enormt innehållsrikt och jag har levt ett liv där jag haft en massa valmöjligheter att lägga upp dagen efter eget behag, och jag vet att det inte mottages på bästa sätt av många men jag kan bara konstatera att upplägget jag hade före livet i ekorrhjulet är att föredra varje dag i veckan hela året runt. Punkt slut! 

Jag kan inte låta bli att undra för mig själv hur man ens kan gå runt och vara nöjd med att ha det så här ett helt liv egentligen. För det är precis vad folk gör, och det spelar ingen roll hur mycket man trivs på jobbet för man sitter ju fast i yrkeslivet och är därmed inte fri. Man äger inte sin egen tid när man måste sälja den för pengar. 

Folk håller på så här ett helt liv till de går i pension, och då finns det folk som inte vet vad de skall göra av livet, när de äntligen är fria. De är alltså rädda för egen-ägd fri tid. Det är nästan som när man släpper ut en vacker fågel ur en bur och fågeln flyger upp och sätter sig på buren för att den inte vet vart annars den skall ta vägen. Den vet inte vad den skall göra med sin frihet för den har aldrig haft någon, och därför flyger den inte iväg ut och njuter av friheten. En del fåglar flyger till och med in i buren igen och sätter sig på pinnen, för där känner den sig trygg eftersom det är det enda den vet. 

Jag tror faktiskt att det är svårare att stå ut i rutinen, vardagen och ekorrhjulet när man har varit helt fri innan. Men jag får se det som så att jag redan vet exakt vad jag skall göra med mina fria dagar när jag kliver av ekorrhjulet för gott inom snar framtid. 

Vad gör jag nu ens? Jo, jag vaknar på morgonen och gör mig i ordning och åker till jobbet. Sedan är jag på jobbet hela dagen och kommer hem tidigas halv fem. Då brukar jag vara trött och hungrig och så behöver Lando gå på promenad. När alla dessa behov är tillfredsställda så goar jag ner mig i soffan och orkar inte så mycket mer. Ja, och så vips så är det läggdags och så vaknar jag igen och så REPEAT. Sedan kommer helgen och den går blixtsnabbt förbi. Man blinkar till och så är det måndag igen. 

Så där är det meningen att vi svenskar nu skall hålla på tills vi fyller 67 år, men egentligen så tror jag inte att det är så det skall vara egentligen. Livet skall inte behöva vara ett ekorrhjul eller rutiner, men det blir lätt så automatiskt. Innan man vet ordet av det så är man där liksom och springer för glatta livet. 

På vinterhalvåret i mörkret och kylan är upplägget lite tristare än när dagarna är långa och varma. Det  gör något med psyket och det finns liksom lite mer liv i gemene man när dagarna är längre och man kan sitta ute en ljummen vårkväll och umgås tills det börjar skymma. 

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det blir svårare och svårare att hantera mörkret och kylan och tomheten på vintern. Därmed vet jag att ett boende på mycket varmare breddgrader i ett annat land finns där i mitt framtida liv och jag håller på att visualisera det för fullt nu. Planerar och kollar upp platser och kostnader och har hur kul som helst när jag gör det. Om inget annat så är det ett alldeles förträffligt sätt att få vinterkvällarna att gå. 

Jag har dock tagit extra D-vitaminer hela hösten och vintern och jag tror faktiskt att det har varit min räddning eftersom jag absolut inte har kommit i närheten av den trötthet och håglöshet som jag kände förra året under samma tid. Jag har varit piggare och gladare har jag märkt och det är verkligen guld värt!


I dag efter jobbet köpte jag med mig en bukett tulpaner hem. 

#fredagsbuketten





Ett glas Prosecco efter en så kallad "varierad" dag på jobbet, som en kollega så fyndigt kod-ordade dagen till. Den svenska skolan är en exakt spegel av det svenska samhället just nu, precis som det historiskt har varit genom alla tider, på gott och ont, och numera mest ont. Vi har stora utmaningar att ta i tu med samtidigt som resurserna till skolan kapas rejäl och vi står inför stora besparingar. Tur att jag har helt fantastiska kollegor.

Ha en riktigt fin fredagskväll!

måndag 3 februari 2020

Focused and not finished



Så många planer, så många tankar...Men just nu är livet lite av en transportsträcka kantad av delmål och åtgärder som skall ta mig mot själva målet. Till exempel mitt totala köpstopp hela året som går hur bra som helst kan jag konstatera. Jag har inte ens varit frestad, för nu är fokus på frihet det allra viktigaste 

Livet får bli så här ibland, en förberedelse inför något annat.  Ja, nästan som när man pluggar och väntar på examen och att det hela skall börja på riktigt liksom. Det tar tid, det måste det få göra eftersom det hela är en process. Men jag känner mig otålig och vill att det som måste få ta tid, för att det hela skall fungera, skall ske på stört. 

Under tiden gör jag listor och kalkyler och lite research där jag letar information som skall göra mig riktigt på-läst och skarp. Det är ju faktiskt också väldigt roligt att få drömma stort och göra planer. Redan befinna sig där i fantasin liksom, och jag gillar verkligen både mitt framtida liv och mitt framtida jag. Sedan är det laserfokus som gäller, för det är nämligen så att det man fokuserar på växer. 


Lando och jag på promenad vid sjön. 

Tur ändå att det inte finns så mycket annan distraktion här än naturen, och den är helt gratis. 








Vacker turkos is på Orsasjön. 


Vilken konstig vinter vi har. Mina vårlökar i landet börjar redan kika fram.

Jag blir ju orolig och vill bara säga åt dem att de ska vänta ett tag till :-)

Men de verkar lika otåliga som jag. 



Ha en fin måndagskväll!