Varför låter så många bli att räkna in risk?

Jag är med i ett par Facebook grupper där kvinnor diskuterar ekonomi. Förutom att det är intressant så är det ju förstås också väldigt lärorikt. Man får en massa bra tips och råd och väldigt mycket ny information.

Ett par saker som jag dock reagerat starkt på är följande ekonomiska beteenden: För det första, när folk med stora skulder att tackla uppmanas av en övervägande mängd av FB gruppens medlemmar att spara regelbundet samtidigt som de försöker betala av sina enorma skulder. För det andra, om man ärver eller gör en vinst på en stor summa pengar så uppmanas man av FB gruppen att det är bättre att investera pengarna i aktier och aktiefonder än att betala av sitt bolån.

Jag protesterar respektfullt men mycket starkt mot båda dessa råd av följande anledningar:

För det första, det viktigaste redskapet man har för att blomstra ekonomiskt är till att börja med den alldeles egna inkomsten, pengarna som kommer i på lönekontot varje månad. Har man en inkomst så kan man sedan börja spara och investera för framtiden. Ger man ifrån sig stora delar av sin inkomst varje månad till långivare så går detta inte lika bra.

Det allra största hindret som står mellan folk och ekonomisk frihet är skulder. För så länge man är skuldsatt så kan man inte komma upp i de sparkvoter som behövs för att bli ekonomiskt fri eller ens för att ha en sund och välbalanserad privatekonomi. Det är dagens sanning! Så länge man har skulder så kan man inte leva det liv man vill fullt ut och många fler än man tror lever löning till löning med alldeles för mycket månad kvar i slutet av lönen.

Vidare är det så att så länge man har skulder så sitter man fast i ekorrhjulet eftersom man är beroende av sin inkomst för att kunna betala av sina skulder och för att inte hamna hos inkasso och kronofogden. Man är alltså slav till att jobba, äta, sova, jobba, äta, sova, repeat. Ball & Chain...Working for the man....Man har då också sällan valmöjligheter att lämna vare sig en osund arbetsplats eller relation. Man måste ha pengarna.

Mitt råd att man till varje pris skall försöka göra sig totalt skuldfri toch att skuld skall behandlas som om den är en härjande och skadlig eldsvåda, för det är precis vad skulder är. Det är nämligen människors drömmar och valmöjligheter i livet som brinner inne. Pengar som går upp i rök. Pengar man betalar till andra istället för till sig själv. Det man fokuserar på vinner! För alla vet hur det är att försöka göra flera saker samtidigt. Det blir inte alltid så bra. Det måste vara full fokus på målet att betala av skulderna samt totalskärpa. Först när man betalat av sina lån och krediter lyckas man som allra bäst med att bygga upp ekonomin. Vidare går det mycket snabbare att betala av sina skulder om man lägger allt man kan på dem varje månad och inte försöka spara och investera samtidigt.

Nu vet jag att det är många som tycker att ett sparande är nödvändigt så att man har pengar utifall något händer, och jag håller helt och hållet med. Man skall spara ihop en buffert innan man kastar sig över och attackerar sina skulder på ett väl beprövat systematiskt sätt, för om man inte har en buffert så kommer man att behöva gå djupare in i skuld om olyckan är framme för att man inte har pengar att täcka den. Och tro mig, det oväntade och olyckliga inträffar alltid om man är pank och skuldsatt. Det är Murphys Lag helt enkelt: Broke, Dumb and Stupid tenderar att flytta in i gästrummet. Det gäller att kasta ut dem, fort som attans.

Gör så här:

1.    Ta total kontroll över din ekonomi även om det kan kännas skrämmande, och det är det, speciellt om du har en massa skulder och krediter. Men JUST DO IT! Bli arg på det som står mellan dig och ekonomisk frihet som ett hinder.

Kom ihåg att du inte är dina misstag. Kom ihåg att de flesta av oss har gjort misstag med pengar. Kom ihåg att det normala är PANK. Men nu har du fått nog! Nu får det vara slut med det! Du tjänar alldeles för mycket pengar för att vara så här pank. Bli förbannad! 

2.    Sätt dig ner med papper och penna och lista dina inkomster och utgifter. Gör nu en budget där du inkluderar boendekostnad (hyra/lån-amortering) mat, förbrukningsvaror, (tvättmedel, städmedel, hygien, hushålls-toapapper etc.) driftskostnader (el, vatten, sophämtning, försäkring), transport (bil, drivmedel, underhåll, försäkring), TV, dator och telefoni kostnader.

När du har gjort det här så har du precis räknat ut vad ditt liv kostar att driva varje månad. Nu har du minimum summan du behöver få in för att täcka dina levnadskostnader. Kan du trimma ned något kanske? Kan du göra dig av med dyra abonnemang och prenumerationer?

3.    Börja nu med att spara ihop till en buffert på ca. 10 000 kronor. Denna buffert skall endast användas i nödfall. Nödfall är till exempel om bilen behöver lagas, om taket läcker eller om frysen går sönder. OBS! Julen är inget nödfall. Vi vet alla att den infaller den 24 december varje år. Planera för den i din budget. Börja nu.

4.    Nu när din buffert är ihop-sparad skall du lista alla dina lån och krediter (utom bolånet) i storleksordning med den minsta skulden först för nu rekommenderar jag att du betalar av dina skulder med något som kallas för snöbolls-metoden. Den går ut på att du betalar den minimum summa som krävs på alla skulder utom den minsta som också står först på listan. Den betalar du ett högre belopp på. Den attackerar du med vartenda öre du får över efter att dina levnadskostnader (från steg 2) är betalda. När den översta skulden är betald gör du nu samma med skuld nummer två som nu hamnat överst på listan. Du nu tar alla pengar som du förr la på den första skulden och lägger hela det beloppet på nästa och sedan nästa tills alla skulder är avbetalda. Ju längre ner du kommer på listan desto större blir summan du kan kasta på att släcka skulderna. Det är därför denna metod kallas för snöbolls-metoden.

Många protesterar denna metod och hävdar att man skall sätta skulden med den högsta räntan överst, oavsett storlek. Detta kallas avalanche-metoden. Men eftersom personlig ekonomi är 20% ekonomi och 80% beteende och psykologi så är det bättre att få uppleva att något händer och att man faktiskt kan beta av och betala av skuld efter skuld, än att rädda några futtiga hundralappar i ränta på ett år. I slutändan så brukar det jämna ut sig i alla fall. Att se att skuld efter skuld försvinner fungerar som motivation att fortsätta.

Under denna tid då man betalar av skulder så kan det hända att man måste dra in på din livsstil, du vet den som gjorde att du skuldsatte dig från början. Har du stora skulder så rekommenderar jag riktigt drastiska åtgärder som köpstopp och att sluta äta ute. Vidare rekommenderar jag att låta bli att åka på den där semestern, teaterhelgen och utlandsresan och helt uteslutande fokusera på att släcka elden. To live like nobody else so later you can live and give like nobody else. Allt går om man vet att det finns ett stopp datum. Och försök inte vara som grannarna, ni vet de med den fina leasing bilen och resan till Thailand med hela familjen över jul. För de är med största sannolikhet panka! Så var inte som dem.

Att betala av skulder och krediter tar olika lång tid beroende på tre faktorer: 1. Storleken på skulden. 2. Storleken på inkomsten. 3. Hur mycket man är beredd att uppoffra för att bli skuldfri en gång för alla. Dina WHY måste vara större än varenda ursäkt i boken. Glöm YOLO! Det är bara ett jäkligt barnsligt tankesätt och ännu mer så om man är skuldsatt. Vuxna gör upp en plan och följer den. Barn gör det som känns bra. (Läs YOLO=Barnsligt och oansvarigt beteende.) Tänk tanken. Känn känslan att inte vara skyldig någon ett endaste öre utan ha hela din inkomst att disponera över precis som du vill. Känn!

Att betala av dina skulder kan ta ett tag. Det kan ta några månader eller ett år eller tre år eller fem år. Men JUST DO IT! Det kan kännas som en evighet när man står där på START, men kom ihåg att den tiden går ändå. Avstå inte från att göra dig fri för alltid bara för att det kommer att ta tid.

Jag vill komma med ett bra tips: Förutom att dra in på livsstil och införa köpstopp vad gäller prylar och kläder så kan man (istället för att gå på krogen och istället för att åka på semester) städa och rensa igenom hela huset och alla förråd och sälja allt man inte använder eller egentligen inte behöver. Det sägs att medel-Svensson har ca.20 000 kronor i prylar hemma som de inte använder och därmed kan sälja. Bra ställen att sälja på är loppis och lokala köp/sälj Facebook-grupper. 

5.    Nu när du är skuldfri, förutom ditt bolån som skall attackeras senare, ska du nu spara ihop en större buffert på 3 – 6 månaders levnadskostnader eller mer om det känns som om du behöver mer för att känna dig trygg.

Kom ihåg att jag inte menar 3-6 månaders löner utan vad ditt liv kostar att driva under den tiden. Den kostnaden som du räknade ut i steg 2. När du har den bufferten på plats kan du känna dig trygg och kommer att klara dig ett tag om du av någon anledning skulle bli av med jobbet (som många har blivit nu i Corona-krisen) eller vill säga upp dig.

6.    När du har din buffet på plats på ett bankkonto, som inte är kopplat till ditt bankkort, men där pengarna ändå går att komma åt snabbt och enkelt och utan avgifter om det skulle behövas, så rekommenderar jag att du börjar investera. 

Nu när du inte längre har lån att betala så har du friat upp en massa pengar som kan användas till att bygga upp en passiv inkomst. Läs på och öppna ett ISK-konto på t.ex Avanza. Kom ihåg att aldrig spara i eller investera i något som du inte förstår själv. Kom också ihåg att bankernas rådgivare är försäljare som tjänar provision på att sälja på dig investeringar så som fonder av olika slag. So STAY CLEAR! Var försiktig. Något som kan låta bra kanske inte alls är den och kan dessutom vara kopplat till höga avgifter.  

OBS, superviktigt: Den som lär dig hur du skall investera skall ha en lärares hjärta. Alla andra är försäljartyper som vill sälja in dig på något som de själva tjänar på. Om någon får dig att känna dig dum och okunnig och som om att du behöver duscha när du kommer hem så skall du absolut inte något med dem att göra. Och de skall framför allt inte få hantera dina pengar. Spring!

Läs på själv. Ta ett eget ansvar. Det är inte så svårt. Kan jag så kan vem som helst! Och slutligen, om något låter för bra för att vara sant så är det oftast så. Personligen skulle jag aldrig investera ett endaste öre i Bitcoins till exempel. Investera i stora, starka, stabila företag med en lång historia av bra avkastning. Företag som du förstår vad de gör och är kund i eller skulle kunna tänka dig att vara kund i.

Kom sedan ihåg att aktiemarknaden går upp och ner som en berg-och dalbana, det har den alltid gjort. De enda som gör illa sig när det går brant utför är de som hoppar av i panik. Så sitt lugnt kvar i vagnen. Går marknaden ner så betyder det att det är REA och då skall du köpa, precis som du gör när du skall handla kläder J. Investera minst 15% av din inkomst varje månad för bästa resultat. Alla pengar du bara kan om du som jag vill bli ekonomiskt oberoende. Historiskt sett så dubbleras investeringarna i värde var 7:e år. Om du lämnat 100 000 kronor i en bra indexfond och inte rör den så är den alltså värd 200 000 kr efter ca. 7 år. 

7.  Nu när alla skulder är betalda och du har dina investeringar på automatik rekommenderar jag att du satsar på att betala av ditt bolån.  Har du ingen bostad och vill köpa en så rekommendera jag att du backar lite i dessa steg och börjar spara ihop till en handpenning i steg 5 efter att du fått ihop pengar till 3-6 månaders buffert. Köp aldrig en bostad så länge du har skulder och ingen buffert. För då kan huset lätt bli en förbannelse. Man har inte råd helt enkelt!

Men har man ett hus så är alltså steg 7 att försöka betala av det, och det är här man kan stöta på patrull. Det finns nämligen massor av experter där ute som säger att man absolut inte skall betala av bolånet. Men Guess What?! De har helt fel. Alla lån utgör nämligen en risk och så länge man är skyldig en bank pengar så är man i riskzon. Om något händer som gör att man inte kan betala lån och amortering så riskerar man alltså att bli av med sitt hem. Ett bolån är en risk, precis som alla andra lån. Först när du är helt skuldfri, har betalat av ditt bolån, har en stark buffert med kontanter, samt har investeringar på konton där de genererar en inkomst så kan du andas ut. Då äger ingen dig och du är ingens slav. 

För att återgå till inledningen av detta inlägg där jag berättade att jag protesterar mot att man rekommenderar folk som är skuldsatta att spara samtidigt som de betalar av skulder, så kan man ju också ställa frågan: Skulle du låna pengar för att kunna spara? På den frågan svarar nog de allra flesta svara NEJ! Men det är just precis vad man gör när man sparar och investerar samtidigt som man betalar av skulder. Ja, och då är det avhandlat och klart. Man skall inte spara medan man försöker att betala av sina lån. Man ska lägga vartenda öre man har på lånet. Sedan kan man spara allt man vill resten av livet. 

Nästa råd jag protesterar mot är att folk som av någon anledning får en stor summa pengar rekommenderas att spara och investera dessa pengar istället för att betala av sitt bolån. För att kolla om detta är logiskt ställer jag en liknande fråga som i scenariet ovan: Skulle du belåna ditt avbetalda hus för att investera pengar? Svar: NEJ! Men det är det man gör om man investerar ett stort kapital istället för att se till att bli den enda ägaren av sitt eget boende.

Lån är en risk. När folk vill spara och investera pengar sina pengar istället för att betala av sina skulder så bortser man ju helt ifrån den enorma risk som är kopplad till att ha skulder. Varför låter man bli att räkna in denna risk? Det förstår inte jag i alla fall. Det tycker jag är dumdristigt. Hoppas att folk har börjat tänka om i dessa Corona tider. Nu blir belånade människor av med sina jobb till höger och vänster. Tänk om dessa människor vore helt skuldfria, inklusive sina hem. Ja, då klarar man sig lätt på A-kassa tills stormen blåst förbi.

Oj, så mycket jag skrev nu. Men det här är ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och som jag därför känner starkt för. Tack för att ni läste!

Något annat jag är ekonomiskt allergisk mot är när man tar lån för att köpa en bil eller ännu värre leasar en bil...

Det finns nämligen nästan inget med en större värdeminskning än bilar. Det finns en tum regel att man inte skall äga saker med motorer till ett gemensamt värde som är högre än halva årslönen. Ja, det inkluderar båten, bilen och åkgräsklipparen, just på grund av den enorma värdeminskningen.

Att ta ett billån eller att leasa en bil är därför bland de absolut värsta investeringar man kan göra. Folk köper bilar som de egentligen inte har råd med för pengar som de inte har för att imponera på människor de inte ens känner eller kanske inte ens gillar.....Allt för att se bra ut på utsida. Inte bra!

Nu har jag rantat klart. 

Tack för ordet. 

Ha en fin söndagsmorgon!

När man går och blir lärare i spanska!

Nästa läsår skall jag undervisa i spanska på den högstadieskola där jag jobbar! Och gissa om jag är glad! Alltså det skall bli så roligt. Jag skall även ha alla klasser i åk 9 och två av klasser i åk 8 i engelska. Men spanska...det kommer att bli så bra och jag känner mig så taggad. 

Jag har bott i Spanien i fyra år, och jag har fött barn i Spanien, och jag har även läst spanska på universitetet, så det är väl bara till att ta fram kunskaperna och damma av dem lite. För jag har ju inte använt spanskan på ett tag nu. Jo, föresten, senast på resan till Fuerte Ventura i höstas och det gick ju hur bra som helst. Vi varken svalt eller törstade ihjäl .-) 

 Jag tror att det är med språk som det är med att cykla. Har man en gång lärt sig det så sitter det i benmärgen på något vis och med bara lite uppvärmning så kommer man upp på banan igen. 

Det som känns allra roligast är att jag skall få göra något nytt. Nya utmaningar. Ett av mina allra första lärarjobb var att undervisa i franska på en högstadieskola, men jag har aldrig haft tillfälle att få undervisa i spanska förr.  

I dag är det fredag igen och tidigt i morse när jag var ute och gick med Lando tog jag denna bild. Våren har inte kommit lika lång här som jag ser att den kommit i de södra delarna av Sverige. Syrenen kommer nog inte att blomma förrän i juni någon gång men det kommer små mus-öron på träden och och gräsmattorna börjar skifta gröna. Nu väntar en härlig tid. 

Ha en fin helg! 

På måndag får vi internet hemma! Jippi! 

Fiberkabeln kommer då äntligen in genom väggen efter att ha legat på utsidan i flera veckor. Vi har levt utan internet hemma i flera veckor nu och det är faktiskt skönt, och jag tror att det är nyttigt också. 

Många inser nog inte vad mycket tid internet tar upp av livet. Jag har gjort annat:Jag har hunnit läsa massor av böcker till exempel, lagat en massa smarrig mat och städat på Marie Kondo-viset :-) 

Ska man flytta hem till Sverige?

Vitsippor på våren. Bland det svenskaste jag vet. 

Det är en fråga som ställs ganska ofta i en Facebook-grupp där jag är medlem och som består av svenskar som bor eller har bott utomlands i en stor del av sina liv. 

Jag har också fått den frågan privat några gånger och då främst av svenskar som bor i USA och som har levt där ganska länge. Ska jag ta familjen med mig och flytta hem? Vad tycker du? 

Man vill oftast veta hur det är att flytta till Sverige efter alla år i USA. Hur är det svenska samhället nu? Hur är skolan? Hur kommer det att funka jobb- och bostadsmässigt? Hur får jag med mig maken eller makan? Kommer vi att trivas i Sverige tror du? 

Svaret på den frågan är absolut inte självklar utan har att göra med en massa olika faktorer och där alla har sin alldeles unika situation. Vi är ju alla olika som människor. Vi har alla olika personligheter och behov, olika levnadsstandard, olika resurser, olika relationer och anknytningar till folk där vi bor respektive här hemma i Sverige. Vidare har vi alla väldigt olika åsikter om hur ett samhälle där man kan tänka sig att leva skall vara och hur staten ska eller inte ska uppföra sig. 

Vissa av oss vill leva självständigt under eget-ansvar och i total frihet medan andra kan tänka sig att leva i ett socialistiskt kontroll-samhälle, bara man får gratis sjukvård, betald föräldrarledighet, djupt subventionerad barnomsorg, gratis högskolestudier samt äldreomsorg av staten (läs skattebetalarna), så är man beredd att ge upp det man har nu (frihet och eget-ansvar och en massa pengar) i gengäld. Även om det betyder att man bosätter sig i ett land med ett av världens absolut högsta skattetryck och kan tänka sig att leva i total förnekelse när dessa enorma summor i inbetalda skattepengar konstigt nog börjar ta slut, mest för att de går till så enormt mycket annat än vad som var överenskommet i samhällskontraktet mellan staten och medborgarna, och som resulterar i att välfärdssamhället börjar falla samman. Fråga vilken polis, socialsekreterare, sjuksköterska, undersköterska, vårdbiträde i hemtjänsten eller lärare ni vill så kan de bekräfta detta med otaliga exempel. 

Och man får absolut inte börja undra vart pengarna tog vägen, i alla fall inte högt! Eller, hemska tanke som den f.d. Scania chefen Leif Östling gjorde, fråga: Vad fan får vi för pengarna? För då kan man råka väldigt illa ut. Fråga Leif Östling får ni höra. Vilken tur att han är totalt ekonomiskt oberoende och därmed lever i frihet och under eget ansvar. Han är UNFUCKWITHABLE och det var väl också därför som han så självklart vågade ställa den frågan. Man får inte ens berätta sanningen om vissa situationer som Leif gjorde i sitt sommarprat i P1 för då blir det konsekvenser minsann. I Sverige tystas nämligen all obekväm fakta ner. Vi får inte prata om det. För syns det inte så finns det inte. Snacka om att stoppa huvudet i sanden och gå runt och låtsas. 

Det jag menar med detta är att om man vill flytta hem så måste man vara beredd att ge upp det ena för att få det andra. Men får mindre frihet men man behöver inte heller ta ett lika stort personligt ansvar, som man absolut måste om man vill leva bra i USA. Staten finns ju där och tar hand om alla som inte kan ta hand om sig själv och därmed kan man slappna av. (NOT!) 

Jag vill också påstå att Sverige nu är ett helt annat land än det man som utlandssvensk lämnade för många år sedan. Allt det där som vi har skrutit om alla åren utomlands, alla de där sakerna som vi så stolt berättat om, hur bra allt funkar i Sverige och jämfört med allt det där dåliga i andra länder, ni vet det där som aldrig skulle hända i Sverige....Känt oss enormt stolta över att vi kommer från ett sådant präktigt och bra land....Guess what?! Det landet finns inte längre, allt har förändrats och nu händer det där som aldrig skulle hända i Sverige var och varannan dag i Sverige. Alltså, jag vet för jag har sagt allt det där själv och naivt trott under alla åren utomlands att Sverige är Utopia.

 Jag återvände till Sverige och först efter att lyckodimman över att vara hemma i svenskheten igen, eller the honeymoon stage som det kallas, var över så insåg jag att Det Svenska Folkhemmet hade brunnit ned. Kvar fanns bara aska. 

Sverige är ett bra land ur många aspekt och fortfarande långt mycket bättre än de flesta och det går utmärkt att leva här bara man förstår vad Sverige är för slags land nu och om man är beredd att leva med och acceptera hur saker och ting har förändrats och försämrats.  

Mina största anledningar att bo i Sverige just nu är min närmaste familj som finns här och den makalösa naturen. Nu när båda döttrarna är etablerade här i Sverige så vill jag vara i närheten. De är ju mina närmaste. Det bästa jag har. Home is where your heart is.

En av mina största anledningar varför jag bor här: Yngsta dottern och hennes häst :-)

Jag tror också att det är viktigt att man tänker sig väldigt noggrant för angående VAR man bosätter sig i Sverige efter alla åren utomlands. Mindre ort är nog svårt, mindre barndomsort är nog ännu svårare.  Man måste vara oerhört stark för att klara av det. Tänk Änglagård, Masjävlar, Jägarna och Så som i Himmelen. 

Vidare måste man komma ihåg att det inte bara är Sverige som har förändrats, man har även förändrats enormt mycket själv. Man har nu helt andra referensramar i livet än de som alltid bott kvar i den lilla orten där man växte upp. Man har blivit en annan person och även om man inte tänker på det själv eftersom det ju skett gradvis, ni vet ungefär så där som ens egna barn växer varje dag utan att man ser det, så kommer man att sticka ut och alla kommer inte att tycka om att man kommer hem.  

För några upplevs man ett direkt hot om det vill sig riktigt illa, och det är då man kan råka ut för elakheter och rykten och hat. För speciellt sådana med dålig självkänsla och som känner sig underlägsna mår inte bra när det kommer någon som är så annorlunda och tar plats i deras revir, och allra värst är det om man är från orten och känd sedan innan. Då är det No Mercy, om man har otur. Det har jag råkat ut för och skulle kunna skriva en bok om. 

Men det behöver absolut inte vara så, det kan bli hur bra som helst, det beror på. För min egen del blev det inte så bra till att börja med på grund av den totala avsaknaden av "mina människor", alltså likasinnade. 99% av mina gamla vänner har flyttat från orten där jag växte upp och dit jag nu har återvänt. Mina vänner flyttade till Uppsala, Stockholm, Karlstad eller någon annan ort med högre lärostäte direkt efter studenten och kom aldrig tillbaka. För vad skulle de här och göra med sina utbildning och nyfunna liv, typ? Några drog utomlands...

De flesta som stannade kvar är inte sådana som jag umgicks med när jag växte upp. De är sådana som valde ett helt annat liv än jag, och om vi inte hade något gemensamt när vi växte upp så hade vi ju ännu mindre gemensamt när jag återvänder efter ett halvt liv utomlands med ett helt annat perspektiv och helt andra erfarenheter, sätt, språk och referensramar. Man sticker ut. Och jag stack ut lite för mycket enligt vissa 

I en större stad får man inte sådana problem som jag beskriver ovan på samma sätt. I större städer är man vana vid mångfald och människor som bott utomlands på ett helt annat sätt än på mindre ort. Därmed är man absolut inte konstig eller ovanlig som har bott utomlands, för det är det ju så otroligt många som har gjort. 

Så här med 20/20 hindsight så skulle jag ju ha bosatt mig i en större stad när jag flyttade hem för då hade jag kanske passat in lite bättre och säkert sluppit många av de tråkigheter jag råkat ut för här på mindre ort. 

Nu har jag "boat in" mig här och skapat min egen lilla bubbla där jag bara släpper in sådant som jag mår bra av. Jag har några fantastiska kollegor på jobbet och så åker jag iväg med jämna mellanrum och tankar energi och livs-syre från lite andra sammanhang. Jag lyssnar på poddar och läser böcker och vandrar i mina dalaskogar och umgås med mina närmaste. Det känns bra men det finns alltid ett sug inom mig, en längtan.....Det är väl det där mellanförskapet som jag har skrivit så mycket om i tidigare inlägg. Det där som man hamnar i när man passar in överallt och ingenstans. När man har lämnat delar av sitt hjärta på olika platser runt om i världen. Det som gör att man får leva ett rikt liv men med en innerlig längtan som aldrig tycks gå över. 

Så tillbaka till frågan: Ska man flytta hem till Sverige? Ja! Gör det för guds skull om du har hemlängtan. Men var beredd på att man senare kan börja längta hem till det andra landet också. Landet där man inte är född men där man levt ett halvt liv. Så se till att ni lämnar dörren på glänt så att man lätt och smidigt kan flytta tillbaka om behovet uppstår och längtan blir för stark. Själv har jag flyttat hem till Sverige två gånger och till USA fyra gånger, och nu har jag flyttat hem igen men dörren står fortfarande på glänt. Kom ihåg att inget varar för evigt och det finns inga forever-homes! 

Den underbara svenska naturen. 

Priceless. 

Ha en underbar dag. 

Sen for jag hem...

Då har ännu en härlig långhelg passerat lika blixtsnabbt som all annan tid. Vi har firat Valborg utan majkase och vårsång, men vi har grillat med båda döttrarna med sällskap, tagit härliga promenader längs sjön och i skogen och fått mycket gjort här hemma. 

Jag har också deklarerat. Deklarationen skall vara inlämnad i morgon. Kom ihåg det! I USA har man skjutit fram deklarationsdagen, Tax Day, till den 15 juli på grund av Corona. Här fick man också tydligen skjuta upp det till september men jag tycker att det är lika bra att få det gjort. 

Helg som i härliga frukostar...Lando vet var man bör ligga när det serveras bacon :-) 

Jag tycker att man skall äta färgglad mat. 

Grillat på verandan...

Sköna promenader.

 Under helgen har också passat på att städa, men inte vilken städning som helst minsann. Jag läste nämligen en bok av japanska Marie Kondo som heter Konsten att Städa och som går ut på att man rensar igenom och organiserar upp varenda pryl och plagg man har i huset, och att man sedan organiserar dem i kategorier. Garderoben är redan klar och organiserad efter Marie Kondo-konceptet sedan förut men nu plöjer jag även bland prylarna.

Titta vad som blev kvar i lådan i hallen! Jag glömde förstås att ta en förebild, men jag kan tala om att man fick rota för att hitta det man letade efter där innan.

Jag har också läst klart böckerna Vi For Upp med Mor och Sen For Jag Hem av Karin Smirnoff som är uppföljarna till den första boken Jag For Ner till Bror. En helt fantastisk trilogi som jag ihärdigt och entusiastiskt vill varmt rekommendera. Böckerna blir bara bättre och bättre, just när man inte kunde tro det kunde bli så. Både personerna och berättelsen utvecklas på det mest fantastiska sätt och man slutar aldrig att häpnas. Språket i boken är också mycket speciellt. Ovant i början men härligt när man kommer in i det och det passar berättelsen klockrent. Väldigt spännande!

Jag skickade precis hem böckerna med mamma och hoppas att hon läser dem på Fäboden i sommar. Där vill hon alltid ha något bra att läsa, och hon kommer nog inte att bli besviken. Jag brukar göra så, pracka på folk böcker alltså.

Efter att ha läst trilogin av Karin Smirnoff om Jana Kippo uppe i de norra delarna av Sverige så undrar jag nu förstås om det verkligen finns samhällen som de hon beskriver? Finns dessa korrupta, och egenmäktiga religiösa grupper som den som kallas “Gemenskapen” i boken? Finns det så våldsamma människor med så mycket korrupt makt? Existerar sådana misärer?

Jag har ju sett filmer som Jägarna och Rebecka Martinsson och någon film med Helena Bergström som alla utspelar sig uppe i norraste norr och i små samhällen där nästan alla är släkt och lever maktstrukturer och korruption som man inte i sin vildaste fantasi trodde fanns. Men det måste ju ligga något i dessa miljöbeskrivningar efter som de ger stoft till både litteratur och filmer, ja, ungefär som Masjävlar och Änglagård. Vi som vuxit upp i sådana miljöer och bland sådana människor vet att det ligger mer sanning än man vill medge i dessa skildringar. Så nu vill jag veta, finns de samhällen som Karin Smirnoff skildrar i sin trilogi på riktigt? Är det någon som vet? Det är något jag absolut måste undersöka.

I morgon kör vi måndag igen. Men nu är det inte många veckor kvar till sommarlovet. Jag har då börjat nedräkningen i alla fall.

Ha en toppenfin söndagskväll!

Att leva utan internet

Just nu har vi inget internet hemma då vi skulle ha fått in fiber och därmed sa upp bredbandet som kom in genom det gamla telefonjacket och som redan fungerade katastrofalt dåligt här ute på landsbygden.

Men nu är det så att vi inte har fått in fiber i huset ännu då det är försenat. Japp, så vi får klara oss utan internet hemma i någon vecka till. Jag har hittills delat surf från min mobiltelefon vilket nu har resulterat i att jag har slut på surf där också, men det fylls på igen i morgon så det är ingen större fara, men ändå. Det är ovant och speciellt då jag vill blogga, svara på alla trevliga och intressanta kommentarer som jag får, samt läsa och kommentera andras bloggar. Vilket jag inte kan göra så mycket som jag vill nu. Känns trist. 

Jag vill i alla fall tacka varmt för alla kommentarer på min blogg och tala om att jag läser dem med stor glädje men ber så väldigt mycket om ursäkt för att jag inte har haft tillfälle, på grund av internetsituationen, att svara i lika högsträckning som jag brukar. Så där har ni det. 

Jag ville till exempel svara Louise, som har den fina bloggen En Häst är ingen Spargris som ni hittar HÄR, och som skrev att när de letar lägenhet i Stockholms innerstad och går på visningar så har alla exakt samma status-prylar hemma. LoL! Precis vad jag också har tänkt på. Har de exakt samma saker hemma eller har jag varit i den här lägenheten förr? Typ. Så tänkte jag. Jag det blir ju så som man börjar fundera. Men jag tror att det kan vara stylat. Någon som får betalt för att få lägenheterna att se bra ut och därmed göra dem säljbara alltså åker runt med dessa statusprylar i sin bil och placerar ut dem inför varje fotografering och visning. Ja, så måste det ju vara. För så dålig fantasi kan väl inte alla i Stockholms innerstad ha att de har precis samma grejer hemma. Men tanken slog mig att det kan ju faktiskt också vara så illa. I alla fall, Louise, you hit the nail on the head! Right on och jag satt här och drog på mungiporna när jag läste din kommentar. Tack för din kommentar!  

Tack till alla för fina kommentarer!

Ha en riktigt fin första maj. 

Här i Dalarna har det snöat idag!