Friggeboden är klar!

Det här har varit sommarens byggprojekt. En friggebod där vi kan förvara cyklar och utemöbler och trädgårdsredskap etc. och nu är den alltså klar. 

Det är ett hemmabygge från början till slut och faktiskt så har jag också hjälpt till lite grann. Tillräckligt för att inse att man kan få rejält med träningsvärk av byggarbete....Vem behöver gå till gymmet och styrketräna, typ, när man kan bygga frigga istället :-) 

Det som återstår nu är målning. Boden skall få ännu ett lager med kritvit färg. Vi får se om det blir nu i höst eller om det får vänta till nästa år. 

Nu känns det att sommaren är på väg att ta slut. Det sista av sensommaren ligger i luften och den syns i naturen. En vecka kvar av sommarlovet 2020.

Bilder från hundpromenaden i morse. 

My neck-of-the-woods. 

Vi har stannat hemma i Dalarna och levt väldigt Corona-adapterat denna sommar faktiskt. Inte för att vi är överdrivet rädda utan för att vi har respekt och är försiktiga och inte vill ta några risker. Vi har umgåtts inom familjen och när vi har träffat mamma och pappa har vi alltid varit utomhus. 

Jag har tänkt att det finns risk för att smittas i mataffären, där folk absolut inte håller det föreskrivna avstånden, samt kanske av bensinpumpen om man inte är försiktig :-)  Har ni tänkt på det någon gång, alltså vad äckligt det är med bensinpumpen som alla människor av alla sorter med tvättade eller otvättade händer tar i dyget runt. Man ska egentligen ha handskar på sig när man tankar, men det glömmer jag alltid och försöker istället att hålla i handtaget på pumpen med en pappersservette. 

Snart börjar skolan igen och då gäller det att försöka att komma ihåg det där med avstånden och ständig handhygien. Jag tänker införskaffa desinfektionsmedel till mitt eget klassrum så att jag kan spruta på bänkarna och torka rent dem ett par ggr om dagen. En del elever kanske har varit ute och rest och vissa har varit på utlandsresor och nu kommer alla tillbaka och blandar sig med varandra igen. Inte en jätterolig situation kanske. 

Jag vet egentligen inte vad jag skall tycka om alla som valt att resa utomlands. Jag dömmer inte någon, så jag låter väl bli att tycka, men det känns som om att de kanske utsätter sig, och därmed andra när de kommer hem, för extra smittorisk. 

Jag ser att många av våra svenska kändisar och stora influencers spenderat sommaren utomlands på olika semesterorter, i vanlig ordning och som om inget har hänt medan vanliga svenskar valt att stanna hemma av försiktighetsskäl. De står liksom i något undantagstillstånd och fortsätter sina glittriga liv medan vanliga svenska familjer ställer in sina planerade charterresor och hemestrar istället. Det gör mig lite besviken faktiskt om jag skall vara riktigt ärlig. 

Mitt i besvikelsen över att kända människor inte föregår med gott exempel, och till deras försvar, så tänker jag att det kanske inte är lika farligt att åka till semesterorter, typ Marbella eller franska rivieran, om man har ett alldeles eget hus med eget kök och egen pool där man kan vistas. Men för min egen del har det absolut inte känts som någon lockande tanke att åka utomlands och bo på hotell och allt vad det innebär på en semesterort där man delar så många ytor och mycket annat med så många andra. 

Inget har dock varit sig riktigt likt denna sommar, det går inte att förneka. Det har känts lite tomt ibland och speciellt här i Dalarna där vi annars har så många evenemang och aktiviteter varje sommar som nu har varit helt inställda. Inga konserter på Dalhalla, inget midsommarfirande, ingen Orsa Yra, inga gatujippon, nej ingenting. Så konstigt. Jag undrar om världen överhuvudtaget någonsin kommer att återgå till vad den var innan Corona igen, och vad händer i USA? Jag känner inte igen det landet längre och jag sörjer över det. Hoppas, hoppas, hoppas att allt ordnar till sig igen så småningom. 

Alltså, den här hunden...Vi har spelat så mycket fotboll i sommar. 

Ha en fin lördag! 

Så många....

Så många tankar, så många drömmar och planer, så mycket att skriva om egentligen men allt far runt som ett virrvarr och flyger runt som små moln: 

• Jag har börjat rensa ur ett förråd och öppnat lådor med sådant vi haft i förvar (storage) i Florida. Jag hittar vackra tyger och tofsar som jag har samlat på mig på våra resor, främst i Italien och Spanien. Råsiden som skulle bli en liten dräkt och tyger som skulle bli gardiner, överkast och som jag skulle sy till kuddar och klä om möbler med. Tapestry från frankrike och Belgien, vad heter det på svenska? Gobeläng? - Plötsligt vet jag vad jag skall ha allt till! YES! 

• I flyttlådorna hittade jag också en massa foton samt ett brev från Prinsessan Diana och ett brev från Drottning Silvia. Vilka skatter! 1982 var tydligen året då jag var extra flitig och skrev brev till alla #thehandwrittenlettersociety :-) Jag har aldrig varit som alla andra :-) LoL! 

• Vi bygger vidare på friggeboden. Den är snart klar och jag har träningsvärk i armarna efter att ha hållit i plankor till takfodret. 

• Jag lyssnar på Sommar i P1 och blir väldigt tagen av mycket. Jag lyssnar innerligt till så många klokord och förundras över olika livsöden. Anna Bennich ord om hur man tappar sin identitet och går vilsen efter en skilsmässa kunde ha varit mina egna. Hennes insikt om sorgearbetet som tar många, många år och berättelsen om hur alla framtida drömmar och om livet som man tänkt det plötsligt dör och inte finns mer...Den identitetskris man kan hamna i när man inte känner igen någonting längre, inte ens sig själv. Ensamheten, skammen....Ja, jag grät när jag lyssnade på hennes sommarprat. Igenkänningsfaktorn var så stark. 

• Björn Olsen sa väldigt viktiga saker om den enormt snäva åsiktskorridoren som finns i Sverige samt om hur media är den tredje statsmakten som dansar efter regeringens och Folkhälsomyndighetens pipa utan att ställa tuffa frågor eller granska kritiskt. Jag blir mörkrädd...Nej, förresten det var jag redan. Jag vet inte om ni som läser min blogg har upptäckt det, men i Sverige får man inte tycka vad man vill längre. Vi måste vara PK och det finns inte utrymme för något annat. Tycker man på något annat sått utsätts man många gånger för hat och hot eller sanktioner. Detta har gjort att det i Sverige nu finns en väl etablerad tystnadskultur. Vi tycker men vi vet bättre än att säga vad vi tycker högt. Det är precis samma sak i USA där man lätt kan få för sig att det är på ett visst sätt men i själva verket är den stora massan knäpp tysta, för de vet bättre. Frustrationen är stor. Tack Björn Olsen för att du vågar säga vad du tycker så att hela det svenska folket hör det. Vi behöver fler som dig, för man måste vara UNFUCKWITHABLE för att kunna säga vad man tycker nu för tiden. 

• Tittar på Uppdrag Granskning Sommar och inser att de ungdomar som rånar och hotar andra barn och ungdomar i våra svenska förorter får fortsätta göra så helt utan konsekvenser. De grips men släpps sedan fria efter bara några timmar och kan sedan återgå till att hota och råna. Sverige är ett tandlöst samhälle. Ett riktigt Mecka för rånare och våldtäktsmän och organiserad brottslighet och annat slödder som spottar på oss och skrattar oss i ansiktet. Sverige är drömlandet och här får man härja fritt, utan straff. Förövarna har nämligen fler och starkare rättigheter än brottsoffren. Hur f*n kan vi svenskar tillåta detta!? Vi har tystnat. Lever i våra bubblor och vet bättre än att protestera för då är vi dåliga människor. Vi skall vara tysta och toleranta, men inom oss kokar vi. I stället för att säga något flyttar vi till trygga områden och snart kommer det att bli lika vanligt med så kallade Gated Communities här i Sverige som det är i USA. Alltså stora fina villaområden som är inhägnade och bevakade så att ingen som inte hör hemma där kommer in. Segregationen blir ett faktum och med ökade klyftor i samhället så eskalerar våldet och brottsligheten. Vad är det våra svenska makthavare inte fattar? 

• Jag läser prostitutions polisen Simon Häggströms böcker och inser att män som ägnar sig åt människohandel och bl.a säljer en 16-årig flicka till många sexköpare i Stockholm får 6 års fängelse max, men är ute efter mindre än fyra år från våra svenska fängelsen där de fördrivit tiden i sköna sängar med bra mat, styrketräning och TV-spelande. Det är ju ett hån mot alla kvinnor och barn som utsatts för människohandel, grova sexuella övergrepp, våld och hot. Sverige i ett nötskal! Människohandlarnas och hallikarnas paradisland. Sverige är nämligen ett helt konsekvenslöst samhälle. Jag skäms! 

• En invandrad man i Sverige döms till fängelse och utvisning efter sexuella övergrepp och våldtäkt på barn. Högsta Domstolen häver utvisningsbeslutet. Mannen får stanna i Sverige! Är det bara jag som blir galen av sådant? Hur kan vi tillåta det i Sverige? För vi svenskar är så mesiga....och ännu en gång...våldtäktsmannens rättigheter är större än de våldtagna barnens. Varför kastar vi inte ut människor som inte kan sköta sig? De kriminella får stanna medan anständig och skötsamma människor som etablerat sig med utbildning och samhällsviktiga jobb blir utvisade. Something is Rotten in the State of Sweden. 

• Jag inser att jag har spenderat alldeles för mycket pengar denna sommar och måste verkligen ta mig i kragen om jag inte skall spräcka tidsramen för ekonomisk frihet på värsta vis. Nu sitter jag och laddar och peppar och inspirerar mig själv genom att läsa FIRE-bloggar (istället för modebloggar :-) och tänker göra en stenhård budget inför nästa månad. Jag måste komma ikapp i sparandet. Fokus, fokus....

• Vi har haft sådana svala dagar och kvällar den senaste tiden att jag har omedvetet börjat att klä mig som inför hösten. Jo, för det är höst i luften minsann. Häromkvällen skulle vi cykla iväg till en närliggande restaurang och då blev det denna totalt o-somriga outfit. På vägen hem insåg jag dessutom att jag minsann skulle ha behövt en jacka. 

• Jag hade lagt ut bilden nedan på Instagram med bl.a. hashtaggen #fiftyandfabulous och fick ta emot gliringar för det. På riktigt alltså. Vad är det för fel på folk på mindre ort i Dalarna? Fifty fick jag tydligen vara men inte fabulous. Ibland längtar jag bort, långt härifrån...till ett ställe där jag (och alla kvinnor) kan få vara fifty and fabulous i fred!

• Oförskämt sköna favoritjeans i stretch med franskant nedtill - DAY Birger et Mikkelsen  
• Tunn tröja i bomull och ull - Lacoste 
• Höga sling-backs i mocka med kilklack- Tamaris
• Klassiska lilla favoritväskan, inköpt i Italien 2003. Väldigt flitigt använd men hänger med än- och kanske resten av livet - Louis Vuitton

När man cyklar iväg en sval men vacker sommarkväll....

Grillkväll i söndags med döttrarna och sällskap. 

Alltid lika mysigt. 

Mitt blåa Mateus är ett riktigt härligt sommarporslin. 

En turkos uppsättning skulle även den sitta fint. Med färgen av grekiskt havsvatten. 

Pelargonerna i köket blommar som bara den och buketten jag plockade i grannens ogräsrabatt är fortfarande vacker. Jag är så tacksam över blomster som står sig länge. 

Jag fortsätter att laga KETO-mat. Här en Kålpudding minus alla ingredienser med socker. Jag kryddar köttfärsen ganska starkt och har i massor av smörstekt vitkål och riven ost för att ge rätten lite karaktär. Man kan toppa med en klick tryffelmajonäs (som jag toppar allt med nuförtiden :-) eller en klick creme fraiche. Lättlagat, billigt, och supergott.   

Ha en helt underbar torsdag. 

Nu är det bara två veckor kvar av mitt sommarlov. 

Så här snabbt har då aldrig ett sommarlov bara sprungit förbi tidigare. 

Kram! 

Det här med att ställa upp gratis

alltså att ge av sin tid som volontär. Det är så främmande för många svenskar att jag blir mörkrädd. Många tror att volontär är något man bara jobbar som i fattiga länder i Afrika, typ, men det är inte svenskarnas fel. 

När jag flyttade hem till Sverige första gången så anmälde jag mig omgående till flickornas skola här i Sverige som en förälder som kunde ställa upp och hjälpa till i klassrummet eller följa med som extra vuxen på studiebesök och utflykter. Behöver ni hjälp så är det bara att ni hör av er, sa jag men möttes av oförstående miner och kommentarer som jag hade svårt att tyda. 

Nu har jag förstått att den reaktionen jag möttes av berodde på att det system som är så djupt rotat i mitt andra hemland, USA, knappast existerar här i Sverige. I USA lär man till exempel barnen tidigt vikten av samhälls service, att ställa upp där man behövs och hjälpa till med det man kan. Hjälpa andra och därmed hjälpa till att skapa ett bättre samhälle. 

Orsaken är ju att i USA finns inte samma sociala och statligt finansierade skyddsnät som i Sverige och då är man mer beroende av varandra. Jag tycker faktiskt att det är att föredra och speciellt nu när den svenska välfärden och därmed dessa sociala skyddsnät håller på att utarmas och gå sönder på många områden och ofta är det barn, äldre och sjuka som drabbas värst. Tänk om vi bara hade ett invant system att det vore en total självklarhet att som privatpersoner organisera oss och gå in och stötta upp där samhället inte längre räcker till. 

När jag födde barn så behövde jag till exempel inte laga mat de första två veckorna. Kvinnorna i mina nätverk hade nämligen pratat ihop sig och därmed levererades färdiglagad mat till vårt hus varje dag. Tänk så underbart....En massa goda och spännande maträtter som de turades om att laga och som gjorde att jag varken behövde tänka på att handla mat eller få till det den första tiden hemma med en ny baby. Priceless! Säger jag då bara. Nu var ju inte vi egentligen av något akut behov av hjälp och hade visst inte fått svälta ihjäl utan denna omtanke, men ändå...Så underbart fint. Och naturligtvis har jag i min tur varit med på listan och lagat mat och levererat till mina vänner när de sedan fick barn. Man ställer upp och hjälper varandra. Det är en självklarhet. 

I USA är det också vanligt att man köper mat till familjer som har det sämre ställt och jag har vänner i Kalifornien som till exempel delar ut kalkoner (typ som våran julskinka) till hundratals behövande familjer varje Thanksgiving men även gör annan välgörenhet året runt. 

Själv har jag verkat som volontär inom Röda Korset både på ett sjukhus och som Disaster Relief Coordinator samt i en så kallad språkbank, där vi koordinerade människor med olika språkkunskaper för att täcka behovet att kunna kommunicera i olika viktiga sammanhang. Sådana människor skulle till exempel ha behövts i våra utsatta områden här i Sverige i början av Corona Pandemin för att ge den livsviktiga information som nu uteblev för att man inte kunde förstå språket. 

Vidare har jag varit med och samlat in motsvarigheten av flera hundratusentals kronor som sedan gått till välgörenhet och stipendier av olika slag. Men sedan jag kom till Sverige finns inte dessa möjligheter till samhällsservice på samma sätt. För tänk om jag bara en dag skulle dyka upp på Mora Lasarett och säga att jag var där för att anmäla mig som volontär. Man hade inte fattat vad jag talade om och skulle inte veta vad de skulle göra av mig där medan man i USA har det som ett mycket väletablerat och inarbetat system på nästan alla sjukhus. Det finns en organisation som ligger bakom det och man får gå kurs och introduction and orientation days innan man sedan arbetar helt gratis efter ett schema så mycket man vill och kan. 

Varför skriver jag om detta just nu då? Jo, för min fina och underbara väninna Amanda som bor i Virginia strax utanför Washington D.C. la ut något på Instagram som fick mig att tänka på detta fina system och på hur olika våra världar ser ut. Amerikaner är bra människor med stora varma och generösa hjärtan. Anständiga människor, good people, i alla fall alla som jag känner.

Jag tycker att den trend som råder nu att hela världen typ skall tycka illa om Amerika och amerikaner är fruktansvärd och enormt osmaklig. Som en skock korkade får utövar man hat mot människor och institutioner som absolut inte har gjort något för att förtjäna detta. Det är så skamligt och så skämmigt att det finns så många aningslösa människor som bara hakar på...Man undrar faktiskt om världen trots allt tyvärr betår till största delen av en skock idioter. 

Men jag vill i alla fall berätta att det finns en massa kärlek och omtanke och värme och ljus, en massa fantastiska människor som gör bra saker, men detta rapporterar förstås inte main stream media om, nej, för de vill bara vispa upp hat och sensation...För det är ju det som säljer och skapar det kaos som de vill åstadkomma. SHAME! 

Min fina väninna Amanda och hennes man och tre döttrar ute tillsammans och jobbar som volontärer med samhälls service där målet är att samla in mat till behövande familjer. 

Underbart initiativ! 

Nu vet jag att det finns många som hävdar att det är tur att vi har staten och bidrag etc. här i Sverige. Ja, men när detta inte fungerar som det ska längre. För så har det blivit nu och det kan ingen förneka. När man drar in på resurser och personal och mat till de äldre...då möts de i Sverige av ett gapande vacuum där de allra svagaste i Sverige blir utan. 

Titta bara på skolan i Sverige där vi inte längre har råd med superviktiga resurser för de allra svagaste eleverna! I USA finns privatpersoner som organiserat sig och som går in och stöttat upp där detta händer. Själv var jag volontär på Gulfside Elementary School i Tampa, Florida och gick in flera gånger i veckan, helt gratis, och hade läsgrupper med elever som var svaga i läsning. Ja, det är fantastiskt fint att det finns sådana möjligheter i USA. Som enskild person tar man sitt ansvar för andra på de områden man kan. Det är något som verkligen saknas i Sverige och sedan får ni säga vad ni vill. Det är i alla fall min åsikt så här på en måndagsmorgon. 

Skulle ni kunna tänka er att regelbundet jobba som volontär? Skulle ni kunna tänka er att ta ett ansvar där samhällets sociala säkerhetsnät brustit? Tänk på saken....Var ärliga.

Jag vet att många tänker: Varför skall jag behöva gå in och ta ett samhällsansvar? Jag betalar ju in en massa skatt som bland annat skall gå till att hjälpa de svagaste. Men nu är det ju så att vi blir lurade och dessa inbetalade skattemedel används till så mycket annat än vad som var meningen från början att pengarna inte räcker till. Pengarna räcker alltså inte längre till att finansiera välfärden och det är de svaga grupperna i samhället som bortprioriteras, allt medan många lyfter löner på mer är 100 000 kronor i månaden i Sveriges Riksdag. Det Svenska systemet funkar inte som det var tänkt längre. Det är ett minne blott...

Kram och ha en riktigt fin måndag! 

Dagarna som bara gick...

Båthamnen klockan 22 på kvällen - Magiskt.

Ojdå, vilket långt blogguppehåll det blev. Det var absolut inte meningen men vi har haft så fullt upp att jag inte ens har haft tid att ladda ner mina bilder. 

Vad gör man när man har hemester? Jo, man lagar en massa god mat och njuter av närområdet och så får man besök förstås. Det är så när man bor på en plats som är en känd och etablerad semesterort för andra. 

Tänk när vi bodde i Spanien, Italien och Florida...Ja, då drev jag hotell nästintill. Alla ville ju komma och hälsa på. LoL! Så man skall absolut se till att ha lite extra sängplatser och gästrum när man bor så här. Toppen att vi har det. 

Annars har det varit en riktig bok-sommar för min del. Jag har fullkomligt slukat böcker och vill varmt rekommendera den senaste som jag precis blev klar med: DÄR KRÄFTORNA SJUNGER av Delia Owens. Alltså vilken bok säger jag! LÄS DEN! 

"En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne...."

Sommarfrukost. 

Lando badar i Orsasjön varje dag. 

Vädret spelar ingen roll. 

Staycation i mitt vackra Mora. 

My Hometown. 

Vad gör man när det spöregnar? 

Man följer med gästerna på lite REA-shopping på gågatan och sedan myser man till lite extra och fikar hemma hos Emma & Anders Zorn (i deras gamla stall) på Zorngården mitt i Mora. Så najs! 

Emelie & Elvira som hälsar på från Stockholm hade aldrig varit där förut, så det var ju kul. 

Jag fortsätter att äta KETO, så ingen av de där gosakerna på fiket var mitt :-) 

Grillat kött med smörstekt vitkål, vitlökssmör och en klick tryffelmajonäs. Mums, mums...

Lax med gorgonzola och broccoli. 

En tripp till fäboden för att fira Anita på Margareta-dagen. 

Anita som annars bor i Grekland spenderar varje sommar här från juni till augusti. 

Mamma, pappa, Ellinor och lilla Milton var också på plats.  

Min älskade vackra mamma som fyller 80 i år. 

Min makalöst händiga pappa, som kan allt,  hade tagit med sig några plankor och lagade Anitas utemöbel som hade börjat ruttna sönder efter alla år. Nu är den som ny igen. Kan man få bättre namnsdagspresent?!

Pappa i snickartagen. 

Jag älskar fäboden. Mamma och pappa är här nästan hela sommaren. 

Elvira som hälsar på från Stockholm fick en härlig ridtur på Bellas häst. 

Där björkarna susar sin milda sommar sång...

Utmeland i Mora - Konstnären Anders Zorns födelseplats. 

Hästarnas grönbetes ängar. 

Bara så vackert. 

Familjen Stålberg från Stockholm på besök - Då ska det bowlas förstås... 

Och drickas bubbel. 

Lilla Elliot tyckte att det var superkul att bowla. Mamma Emelie var coach :- ) 

Middag med hela familjen och jag älskar att duka vackert. 

Det blev en riktigt trevlig kväll med mycket skoj och många skratt. 

Högt i taket som bara den. 

Kvällen avslutades med kortspelet UNO till inpå småtimmarna. 

Jag hade ingen bordsdekoration så jag klev över häcken och plockade dessa skönheter i grannens ogräsrabatt. Det finns hur många som helst och grannen är en äldre man som har slutat att bry sig om sin trädgård för många år sedan. Jag vet att han tycker att det är bra att blommor kommer till pass inne hos mig :-) 

Kvällspromenad med Lando klockan 22 på kvällen. Det är vackert nu, men kvällarna blir mörkare och mörkare. Snart är det höst. Det ligger i luften.

Tänk att i morgon är det fredag igen....Jösses vad tiden springer iväg. 

Ha underbar eftermiddag. 

Omvänd kroppsdysformi

Det är ju så att jag lider av omvänd kroppsdysmorfi - Jag tror nämligen att jag är mycket yngre och snyggare och smalare än vad jag egentligen är i verkligheten. 

Jo faktiskt, jag blir lika förvånad varje gång jag går förbi en spegel och måste ibland gå tillbaka och titta efter: Var det där verkligen jag? Ja, det är galet. Och förresten, hur kan jag som är så snygg i verkligheten bli så ful på bild? Typ...LoL! 

För ett par veckor sedan då det var som varmast hade jag baddräkt på mig och råkade plötsligt få syn på baksidan av mina lår i hallspegeln. Men hjälp! Mormor, är det du?! För det kunde ju omöjligen vara jag. Inte med de där groparna i alla fall :-) 

Men det är väl bara att inse att man åldras, som alla andra, och med det kommer förändringar som man inte alltid riktigt hänger med på. Man överrumplas och plötsligt känner man inte riktigt igen det man ser i spegeln. 

Jag är absolut av åsikten att man skall åldras med värdighet och inte stressa upp sig för mycket över det. Man skall försöka njuta av att man kommit upp i en viss ålder och att man mognat till den man är med alla erfarenheter, upplevelser, kunskaper och insikter om livet. Samtidigt vet jag att man mår väldigt bra av att ta hand om sig själv och inte bara ge efter och ge upp och släppa taget om sig själv bara för att man plötsligt är medelålders. 

Hälsosamma kostvanor, god sömn och rikligt med motion gör mycket, men man kan också se till att ta hand om det yttre som håret och huden och naglarna, för man piggnar faktiskt till och mår bättre psykiskt om man möter en fräschare version av sig själv i spegeln. Ungefär som när man plötsligt har fått lite färg i ansiktet av vårsolen efter att ha sett glåmig och grådaskig ut hela mörka vintern. Alltså det gör mycket. Det lyfter humöret. 

Jag är en ganska low-maintenance-woman men har mina favoriter. Jag gillar till exempel att gå på ansiktsbehandling och att få en riktig djup och proffsig ansiktsmassage, som faktiskt gör att man får färre linjer i ansiktet. Vidare har jag hittat en superbra ansikts-scrub från FILORGA som också är en ansiktsmask och som är speciellt för en åldrande hud. 

Först skrubbar man bort döda hudceller och när man är klar så löddrar scrubben upp till ett skum av sig själv och blir till en ansiktsmask som syresätter huden. Det tinglar och man känner verkligen att masken jobbar. När bubblorna försvunnit är man färdig. 

Skinnet känns genast lenare och det ser också omedelbart mycket finare, fräschare och jämnare ut. Det är verkligen en scrub som verkar direkt och det gillar jag skarpt. Toppen, toppen! Jag gillar nämligen inte alls att vänta i veckor på att se resultat.

I dag är det tisdag. Det regnar ute och jag är trött och tung i huvudet och har precis gjort klart min amerikanska deklaration som skall vara inne i morgon, 15 juli. Tax Day blev nämligen framflyttat tre månader i USA på grund av Corona. Alltid lika krångligt och jag är alltid lika rädd att göra fel, så nu är jag helt slut i hjärnan. 

Vi har också haft besök här i fem dagar och efter det så storstädade jag hela huset igår. Skrubbade varje vrå, bytte i alla sängar, tvättade ur tvättstugan, och organiserade upp varenda pryl. Det blev en riktig sommarstädning och nu är huset skinande och kliniskt rent. Bara så skööönt...Nu går jag barfota på rena lena golv och bara njuter. Mmmm....Love that crispy clean feeling.

Älskar, älskar, älskar känslan av ett riktigt rent och nystädat hem. 

Ha en riktigt fin tisdagskväll