Ja, och det är faktiskt så att jag ibland har tänkt tanken att hela jag faktiskt borde komma med en så kallad disclaimer. Alltså förvarnade text: Här har ni en kvinna som inte bara har starka åsikter utan som även med jämna mellanrum, trots bättre vetande, faktiskt uttrycker dessa åsikter både muntligt och skriftligt. Och står för dem, med namn och allt. Hur dum får man vara?!
Jag bor ju i Sverige och här fullkomligt vimlar det av ju åsiktspoliser som har som uppgift att se till att folk bara vågar tycka det som är i linje med den alltmer avsmalnande svenska åsiktskorridoren. Skjut mig liksom...
Jag har, på riktigt alltså, en så kallad disclaimer på min bloggs startsida. Under bilden på mig själv till höger där det finns en liten introduktion om mig så står det även två viktiga saker....starka åsikter därom....och senare avslutningsvis följande:
"VIKTIGT! Alla åsikter i denna blogg är mina privata och representerar således absolut inte någon arbetsgivare eller organisation där jag verkar i professionell kapacitet!"
Jag har blivit tvungen att skriva in det faktiskt, av förekommen anledning måste jag tyvärr berätta. Det finns faktiskt folk som har försökt att göra livet surt för mig baserat på mina personliga åsikter som jag har uttryckt i min alldeles egen personliga blogg. Fattar ni!? Det gjorde inte jag först och satte således morgonkaffe i halsen när jag insåg detta.
När en vän till mig som har jobbat många år som kommunikatör på Regeringskansliet och som nu jobbar med kommunikation på UD fick nys om detta sa hon att det var mycket allvarligt att någon försökte inskränka på min yttrandefrihet genom hot om konsekvenser på något sätt.
Hon informerade mig vidare om att jag har all laglig rätt i världen, med grundlagsskydd och allt, att uttrycka mina alldeles egna och personliga åsikter samt återberätta händelser och erfarenheter från mitt liv utan att någon har rätt att försöka tysta ned mig. Det kallas yttrandefrihet. Det kändes skönt att höra. Hon har nämligen full koll på vad lagen säger gällande kommunikation och yttrandefrihet eftersom hon jobbar med det på så hög nivå. Det uppskattar jag verkligen. Det är skönt att ha någon man kan checka av med ibland. Sådana personer skulle jag behöva inom flera områden i livet.
Skriver jag om något känsligt eller kontroversiellt så nämner jag aldrig namn på vare sig personer, organisationer eller företag, och jag är alltid väldigt noga med hur jag ordar mina uttryck så att de hela tiden tydligt kommer från vinkeln att det är hur jag uppfattar det. Ingen kan nämligen argumentera emot faktumet att jag uppfattar något på ett visst sätt, för det finns lika många uppfattningar om och tolkningar av verkligheten som det finns människor på jorden och allt, precis allt, filtreras genom våra alldeles egna och unika situationer och positioner här i livet. På samma sätt så kan folk läsa in saker i mina texter som inte ens står där, helt baserat på hur läsare tolkar något utifrån deras egen livssituation och erfarenheter i livet. Väldigt spännande ämne om man tänker efter. Något som det säkert redan finns både föreläsningar och böcker om.
Vidare gör jag allt för att låta bli att generalisera. Man kan aldrig säga att något gäller alla i en viss kategori, för det stämmer nästan aldrig, det brukar alltid finnas undantag. Men om man däremot skriver eller säger att man upplever att något är på ett visst sätt så får an sällan någon som protesterar eftersom det inte är rimligt att protestera någon annans upplevelse.
Vad gäller hur andra upplever saker och ting så är ens enda redskap, i ett försök att ändra hur någon annan upplever något, att försöka förklara, förtydliga och påvisa, om man nu känner att någon fått något om bakfoten. Japp, det lyckas faktiskt ibland om man är riktigt duktig och tydlig i sin belysning av situationen.
I alla handlingar och icke handlingar ligger kommunikation: Hur vi rör oss, hur vi står och går, avstånd, hur vi klär oss, vad vi gör, vad vi inte gör, vad vi säger och vad vi inte säger. Gester, blickar, läten, körsätt etc. Precis allt.
Jag tycker att kommunikation är enormt intressant och speciellt skriftlig kommunikation. Jag tror att det har att göra med att det är den kanalen jag själv känner att jag kan kommunicera som allra tydligast igenom. Det är också enormt roligt att skriva. Man utvecklas under tiden när man skriver, både i sin tankeverksamhet och som skribent.
Det är parallella processer. Helt fantastiskt när man inser det. Det är också mäktigt att se sina tankar i en text för då blir de så tydligt på något vis. Man får syn på vem man är och vad man står för, och lika mycket som man kan revidera sin text kan man också revidera sina tankar och åsikter. Det är en dynamisk process. Japp, jag ändrar mig ofta i frågor allt eftersom jag lär mig mer och samtidigt sorterar upp kunskapen och tankarna i skrift. Det låter nördigt, jag vet. Jag är en nörd!
Det är också den här insikten som gör att jag oroar mig över upptäckten att unga skriver mindre och mindre. Vad kommer detta faktum att få för konsekvenser? Skolan måste se till att förmedla vikten av att kunna uttrycka sig även i skrift.
Jag har just precis lärt alla elever i årskurs 9 på skolan där jag jobbar hur man skriver starka argumenterande texter, och framförallt hur man backar upp sina argument med fakta, statistik och forskning, på engelska. I detta arbete insåg jag även att många skulle även behöva en grundkurs i källkritik.
På tal om elever, när jag gick igenom några oöppnade kartonger så hittade jag ett gammalt tidningsurklipp från The Monterey Herald, och från när jag själv var elev. Kul!
4,0 i USA på ett amerikanskt college betyder att man har A i alla ämnen.
Jag hade glömt bort det här :-)
Jag har alltså varit ihärdig...Det måste ha varit innan jag blev gammal och trött :-)
I dag är onsdagen efter det amerikanska presidentvalet och precis som jag förutspått så blir det en riktig nagelbitare. Jag har själv varit uppe sedan tre i morse och följt nyhets rapporteringarna från USA. Nu håller vi tummarna så de blöder.
Ha en underbar dag.
Varm kram till alla som just läste detta inlägg.
