Bland hattar och rosor

Är man uppe kvart i fem på morgonen och det regnar ute så är det väl lika bra att blogga lite...

Jag är svårt förtjust i hatt. Jag använder faktiskt hatt. Det har jag gjort på förmiddagsbröllop till exempel samt på stranden för att skydda ansiktet och håret mot solen förstås. Det är riktigt elegant med hatt tycker jag. Classy liksom. Det är en gravt underskattad accessoar. 

Det glädjer mig verkligen att inse att det nu är inne med hatt igen, främst för att det i och med det nu finns ett större utbud. För jag har ju ändå haft hatt på mig även då det inte varit på modet på ett tag.  Jag är ju inte så vidare modern av mig utan mer för det där med stil. Närmare bestämt min egen stil. 

Den här sol-hatten hittade jag på Other Stories, visst är den lovely!? Jag såg en liknande på otroligt stilsäkra Andrea Brodin som ni ser på bilden nedan. Hon är helt otroligt snygg i sin hatt på den här bilden som jag lånat från hennes Instagramkonto. Jag är så glad att jag har hittat en likadan. Imitation är nämligen the sincerest form of flattery! Ja, och jag imiterar rakt av. Shamelessly! Nu återstår bara att hitta mig en likadan strand att sitta på :-) 

Bild: Andrea Brodins Instagram.

Här är mina amerikanska väninnor i San Diego, alla i hatt på 4th of July. 

Alla tre är över 50. Denisia längst till höger i vitt är 56 år. 

Mer hattar och mer färg åt folket! 

En annan oerhört trevlig sak...

#vardagslycka  

Mina rosenbuskar har äntligen börjat blomma! 

YES! YES! YES! 

Jag måste säga att jag inte var riktigt säker på om det här någonsin skulle inträffa. 

Ha en helt underbar tisdag! 

Varm Kram! 

Summertime and the living is easy...

Good Morning Lovlies! 

Vilken fantastiskt fin dag vi fick i går. Dalarna visade upp sig från sin allra bästa sommarsida. Solen sken och det var väldigt varmt ute. Vi mätte 31 grader på altanen på eftermiddagen. Tur att vi har sjön på andra sidan ängen så att vi får lite svalkande sjöbris emellanåt. 

Lokalt odlade jordgubbar är det föredragna mellanmålet just nu. 

Bästa sorten. Svenska och söta som attans. 

Härlig morgonpromenad med Lando. Även om vi ger oss iväg tidigt så är det varmt. Tur att Lando kan bada flera gånger under vägen. Oreälven är svalkande medan Orsasjön är ljummen. 

Straxt efter lunch åkte jag och Lando upp till mamma och pappa på fäboden norr om Orsa. De har det så mysigt där. Vi fikade på farstukvisten och sedan plockade jag en stor bukett med blommor från ängen på gården. Livskvalitet! 

Min fina mamma i sitt paradis på jorden. 

Vilken skatt jag hittade på ängen. 

Vi som kommer härifrån och bor här tar detta för givet. Men jag vet ju att det är något alldeles unikt att bara kunna ta ett steg utanför dörren och kliva rakt ut i naturen och plocka in livets blombukett. 

Jag känner en enorm och ödmjuk tacksamhet. Jag vet ju att det här är en omöjlighet för de allra flesta människor i världen. Naturen, ja, det är ju det allra bästa med Dalarna i alla fall. Ja, förutom att de jag älskar mest i livet bor här då :-) För det är priceless. 

Så mysigt inne i stugan. 

Efter fikat gick mamma och jag ner till Anita som nu har anlänt fäboden hela vägen från Grekland. Delar av resten av familjen kommer om ett par veckor. Jag har ju en ganska stor familj som bor i Grekland strax utanför Aten. De kommer hit varje sommar eftersom de har en egen stuga på fäboden, strax nedanför mamma och pappas gård. 

Anita flyr Grekland under den allra hetaste tiden där och brukar stanna på fäboden från midsommar till slutet på augusti. Det är tappert gjort av henne att leva så primitivt under så många veckor. Resten av familjen burkar rotera in och ut. Man förstår ju att de även vill hinna med att semestra ute i den grekiska övärlden också, som de brukar göra, och inte bara bland älgar och mygg uppe på en svensk fäbod :-) 

Jag var i Grekland väldigt ofta förr. Delar av mina bardoms sommar spenderades där. Jag har också gått i skola i Aten när jag var i 14-15-års åldern. American Community School i Halandri. Jo, det var ju så att jag fick för mig att jag ville gå på en amerikansk skola och eftersom mina kusiner Tina och Serigo råkade gå på just en sådan i Grekland så var det ett praktiskt val för mig. Bara så kul och en enorm upplevelse. 

Jag var 14 år och gick dit utan BH....Ja, ni som känner till den amerikanska kulturen kan ju bara gissa resten...Det hela slutade med att Miss Matika, tennisläraren, tog mig åt sidan och sa att jag fick lov att ha en BH på mig under t-shirten. Det här var ju på 80-talet och då var det inte vanligt att 14-åringar i Sverige hade BH då, det kom senare. Kommer ni ihåg? Ja, förutom att det var då jag blev med BH så var det också på den skolan som jag blev helt flytande i engelska. 

Sommaren efter gymnasiet flyttade jag sedan till Grekland där jag delade en lägenhet med min äldsta kusin Malott i Ekali lite utanför Kifisia. Men vilken rolig tid. Alltså, jag är så enormt glad att jag har klivit runt i livet med jättekliv och verkligen gjort allt som fallit mig in. 

Efter nästan ett år i Grekland flyttade Malott och jag ner till Johannesburg i Sydafrika, där Anita och hennes man Georgos och resten av kusinerna bodde då eftersom Anitas man var Greklands Generalkonsul där då. Det var också en helt otrolig upplevelse. Vilket liv! Talar jag grekiska? Ja, faktiskt. Lite begränsat och hackigt, men behjälpligt och vardagligt. YES! Duger bra för min del. 

Efter Sydafrika åkte Malott och jag tillbaka till Grekland där vi avslutade med livets sommar där vi seglade med vänner ute bland de grekiska öarna bland delfiner och kristallklart turkost genomskinligt vatten innan jag återvände till Sverige, som en helt annan person, och började jobba som flygvärdinna. 

Jag älskade verkligen att jobba som flygvärdinna. Världens bästa skitjobb brukar jag säga. Ett jobb som alla unga människor skulle få prova på. Som flygvärdinna formas man som man som människa på väldigt många sätt. Man blir smidig, service-minded, flexibel och generös. Totalt lösnings-fokuserad. Man blir en riktig människokännare och lär sig att bemöta och hantera (när det behövs) alla sorters människor. 

Haha...Det var ju också under min tid som flygvärdinna som jag jobbade tillsammans med en pilot, en helt fantastisk människa, som för ett par år sedan visade sig vara min kusin, alltså mina grekiska kusiners bror, eftersom han var deras pappas hemliga son med en annan kvinna. Den helt makalösa historien har jag skrivit om HÄR.  Det hela urartade sig nästan som en episod i TV-programmet Spårlöst. Man blir kontaktad av en gammal flygkollega som man har känt i nästan 30 år och han säger att han tror att min Uncle George i Grekland är hans pappa. Jag höll ju på att svimma. Alltså, MY LIFE IS BETTER THAN FICTION! På gott och ont, och det har jag påpekat många gånger. 

Det var när jag jobbade som flygvärdinna som jag träffade min blivande amerikanske man under Operation Desert Storm i Dubai, alltså under Gulf Kriget. Sedan blev det naturligt så att alla mina resor på fritiden gick västerut och resorna till Grekland blev då glesare och glesare av naturliga själ. 

Nu var det alldeles för länge sedan jag var och hälsade på familjen i Grekland. Nu träffas vi bara när de kommer hit. Jag hade tänkt att åka dit förra året med då kom coronan. Men jag var där på min kusins bröllop som man kan läsa om HÄR och HÄR och HÄR så har jag varit i Grekland med mina gymnasieelever på studieresa tre gånger och då har jag tagit med hela klassen för att besöka min familj norr om Aten. En av de tillfällena kan man läsa om HÄR . 

Svenska Anita som bor i Grekland utanför sin stuga på fäboden. 

Vi satt och pratade ett tag innan jag och Lando packade in oss i bilen och åkte ner från berget. 

Väl hemma igen blev det BBQ-repris från dagen innan. Samma meny, andra gäster. Vi har nämligen hittat ett sådant väldigt gott kött att grilla. Till det blev det sommar-sallad, tzatziki och ugnsrostad nypotatis med rosmarin, olivolja och flingsalt. Som dryck serverades iskallt källvatten. 

Världens finaste par:  Min älskade Emilia och hennes Philip. 

Bella som jobbar på stroke-enheten hade arbetstid till kl. 22 och kunde inte komma. 

Men hon kommer idag efter jobbet och äter rester har hon meddelat :-) 

Sommarlivet är så enkelt. Precis som det ska vara. 

Man liksom bara sätter ihop mat. Det gillar jag. 

Kravlöst. Enkelt. 

Efter maten tog vi en promenad och Lando tog sitt obligatoriska kvällsdopp. 

Så här ljust var det strax efter kl. 21 i går kväll. 

Jag önskar alla en helt underbar måndag. 

Njut av sommaren och var rädda om varandra. 

Varm Kram! 

Happy 4th of July!

Good Morning Lovlies! 

Happy 4th of July 

.....önskar jag er alla med en bild från vårt förra hus 

där jag hade en flagghållare med den amerikanska flaggan uppe. 

Huset sålde jag när jag flyttade tillbaka till USA sist. 

Men vilka härliga dagar vi har! Drömväder med sol och nästan 30 grader varmt. 

Alla måltider intas nu ute. Så lyxigt! 

Sjön är ljummen och skön. 

I går gjorde jag tzatziki på världens godaste gurka som jag fick av min morbror med växthus. 

Mums, mums. Den blev underbar till kvällens grillning. 

 

Middag ute. Vi njuter i fulla drag. 

Alldeles nedanför huset ligger båthamnen. 

Njut av dagen och jag önskar alla en helt underbar söndag. 

Happy 4th of July! 

Varm kram! 

Horse & Hound and countryside life

Good Morning Lovlies! 

Äntligen! I torsdags kom hon, Maggan, hästen som nu är Trollets nya kompis. Bella har haft lite förändringar i stallet under försommaren, vilket gjort att hennes egen häst Trollet blivit ensam. Eftersom hästar inte skall gå ensamma så fick Bella lov att flytta honom till ett annat stall i ett par månader medan hon försökte leta rätt på någon som skulle vilja ha sina hästar i hennes stall och på hennes vackra grönbeten. 

Det är lättare sagt än gjort det och speciellt eftersom hästägare verkar utgöra en rätt knepig skara människor, om jag skall uttrycka mig diplomatiskt. Därmed får man lov att vara försiktig gällande vilka man släpper in i sitt stall, så att man inte släpper in satan och hans morsa. 

Jamen visst finns det väldigt många normala, trevliga och down to earth hästägare, men de andra...jösses amanda! Vissa är ju snudd på inte riktigt kloka. Andra rent elaka. Vilka stridiga egon. Snacka om drama-lama-queens. Nej, några sådana ville Bella absolut inte ha i sitt stall.  Jag förstår att hon var försiktig. Eller vad säger ni hästmänniskor ute där? 

Det hela gick så långt att hon seriöst började fundera på att köpa en häst till, men löste sig då hon hittade Maggan i en annons där man sökte fodervärd och en eventuell försäljning längre fram. Bella nappade direkt, samtidigt som en av mina fina elever som slutade 9an nyss nu flyttade in i stallet med sin häst. Allt löser sig till slut. Maggan kom från Leksand i torsdags och Bella fick en superfin och trevlig stallkollega i min gamla elev. Lycka hela vägen rakt igenom. Och så smart av Bella att få dit ett eget sällskap till Trollet som kommer att vara där no matter what och därmed blir helt oberoende av andra. I Like! 

Jag var på plats när Maggan och Trollet träffades första gången och det blev ett riktigt härligt möte. Vid ett tillfälle blev det även en riktig Lady & Lufsen situation då de åt av det höga gröna gräset och råkade få tag på samma strå. Gulligt! Så underbart! Vi stod och tittade länge, länge innan vi vandrade upp till stallet där Bella bjöd Maggans ägare samt min elev och hennes föräldrar på go-fika. 

 Maggan är en Dalkulla från Leksand. 

Trollet

Maggan & Trollet - Det här kommer att bli bra. Riktigt bra. 

Och så har vi ju Lando...Min älskade badhund :-) 

Ja, vi lever ett riktigt lantliv här på mindre ort i Dalarna. 

I går åkte jag förbi min morbror, som odlar ekologiskt, och fick med mig några gurkor hem. 

I dag blir det alltså hem-odlad gurka i både sommarsalladen och till tzazikin. 

Ha en underbar lördag. 

Varm Kram! 

När man blir bjuden till sitt förra liv...

Det händer att jag ibland blir bjuden till mitt förra liv med ett fint formellt inbjudningskort och allt. Ja, jag tänker faktiskt på den tiden i livet som mitt förra liv. Mycket för att det hela ibland känns som en overklig dröm. Ett liv som är totalt motsatt mot det liv jag lever i dag här på mindre ort i Dalarna. Så annorlunda att jag ibland kan undra om det verkligen har hänt. Ett unikt liv där jag befann mig i en privilegierad situation, utan att riktigt förstå det fullt ut just då. 

Som militärfamilj har vi levt ett mycket omväxlande och spännande liv, där vi har bott och rest över hela världen. Jag hade också under största delarna av den tiden haft fördelen att få vara både hemmafru och därmed mamma på heltid. Jag behövde aldrig springa i ekorrhjulet, jag behövde aldrig stå ut med osorterade människor på en arbetsplats eller knepiga chefer. Aldrig behöva bli utsatt för något. Jag var helt fri och kunde njuta av det absolut gottaste i livet och dessutom på några av världens vackraste platser och med många otroligt intressanta och spännande möten. 

Det som slår mig är att nu är vi alla äldre och de flesta av våra bekanta har nu pensionerat sig från den amerikanska flottan, eller sitter nu på skyhöga ledarpositioner. Högst i rank av alla, typ. Men även de börjar nu att tacka för sig. Precis som våra vänner som nu skickade en fin inbjudan tillbaka till mitt förra liv om bara för en dag. Men vilka fantastiska karriärer, och vilken enorm och osjälvisk service till vårt land. Tusen tack för det! 

Många lämnar tyvärr också nu militären på grund av att den nya Biden-administrationen håller på att demoralisera och förstöra den samt för att de (den sittande administrationen) nu har implementerat diverse program och policies som är totalt B.S. och som upplevs som ett slag i ansiktet av medlemmarna av den amerikanska militären, som enligt min mening faktiskt är en av de mest färgblinda och patriotiska organisationer i världen. Jag fick ett brev senast i går från USA som handlade om just detta. Mitt hjärta blöder. Jag blir bara så ledsen. 

Enligt källor på insidan så får militärer till exempel nu sina sociala mediakonton genomgångna och bevakade, och inte för att hindra att någon läcker information utan för att se till att ingen uttrycker fel åsikter. Man uppmanas även att rapportera varandra, precis som i Tyskland under andra världskriget, och det hela är totalt oacceptabelt och en högst ovärdig behandling av våra män och kvinnor i uniform som offrar sina liv för sitt land. Jag lider med dem. Det är verkligen fruktansvärt. En stor sorg. 

Samma sak händer med poliskåren i USA. De blir dismantled och defunded (nedrustad och av med pengar) av den sittande Biden-administrationen. Samtidigt som kriminaliteten och våldet ökar i många delar av USA så utsätts medlemmar av polisen för hat, hot, sanktioner, budgetnedskärningar och andra åtgärder som är så ovärdiga så att man knappt tror sina öron. Situationen för poliserna idag är bedrövlig. Shame! 

Jag är glad att jag var en del av den amerikanska flottan på den goda tiden och inte med det som händer nu. Det är svårt att förstå om man inte har så stor kännedom om militären. Som militärfamilj lever man verkligen ett navy-life fullt ut då yrket innebär en hel livsstil. Det blir en familjeaffär då hela familjen är en del av ämbetet 24 timmar om dygnet alla dagar på året. 

Men nu tillbaka till mina vänner som alltså tackade för sig i går och som nu går vidare ut i det civila livet....

Ett stort grattis och ett enormt TACK till Kim & Brian Brown och deras två nu vuxna barn som nu går i pension efter över 30 år i den amerikanska flottan. 

Vi lärde känna varandra i Italien där vi bodde och var stationerade tillsammans på The Sixth Fleet Staff som höll till på The USS LaSalle i Gaeta. Så synda att jag inte hade möjlighet att vara med på deras stora dag i går. FAIR WINDS & FOLLOWING SEAS to The Brown family. 

Ha en riktigt fin fredag! 

Bikini-kropp och att klä sig passande för sin ålder

Good morning lovlies!

I bikini på en strand i Malindi, Kenya - Det var då det :-) 

Bikini-kropp är ett ångestladdat ord tycker jag, och det är väl också därför det går så lång tid mellan varven då jag köper en ny bikini. Min mörkblåa med vita prickar, som jag har matchande sarong till, fyller 10 år i sommar. Ja, den var inte vacker redan förra sommaren kan jag tala om men eftersom jag ändå bara skulle doppa mig i vassen i Orsasjön eller ligga hemma i trädgården, på grund av pandemin, så tyckte jag inte att det var aktuellt att leta rätt på någon ny just då. 

Men nu går det inte längre. Nu måste jag ha en ny bikini och gav mig därmed ut på nätet på jakt efter något passande. En bikini är ju faktiskt ett så kallat bruks-plagg, ungefär på samma sätt som träningskläder är. Vill man bada i sjön så lär man ha en på sig, eller hur? 

Jag må vara en riktig Zorn-kulla från Mora i Dalarna, men badar naken det gör jag inte. Det sätter mitt amerikanska jag tvärstopp för. I USA visar man sig nämligen aldrig naken. Inte i omklädningsrum på gym eller i skolan, och inte i slutet sällskap. I princip aldrig, men tänk innan jag fattade det. Det är nämligen en sådan sak man lär sig med tiden i USA, men innan dess.... Ja, det skrattar man åt nu. Det är en sådan sak som ska med på listan över kulturella skillnader som man måste lära sig. 

Jag kommer speciellt ihåg när Emilia var typ ett och ett halvt år och vi var på barnkalas där det helt plötsligt skulle badas (vi har ingen baddräkt) och jag gjorde som alla svenska mammor skulle ha gjort, lät ungen bada naken. Hon ägde inte ens en baddräkt då. Vad hände? Jo, de amerikanska mammorna fullkomligt rusade fram och erbjöd sig att låna ut en liten baddräkt åt Emilia. Jag tackade glatt NEJ, det behövs inte, och fattade absolut inte att min dotters nakenhet gjorde alla i sällskapet mycket obekväma. Nu fattar jag att det var ett riktigt klamp i klaveret. Nej, i Amerika badar man inte naken, inte ens när man är ett litet barn under två år.  

Nu behöver jag alltså en ny bikini....

Den här bikinin från Panos Emporio ligger i min varukorg och bara väntar på att det skall bli SALE eftersom jag i min resa mot Avfart Frihet undviker att köpa något till ordinarie pris, och dessutom brukar det nästan alltid vara SALE under helgerna. 

Sverige har äntligen blivit lite som USA på den punkten nu, men det tog väldigt många år måste jag säga. I USA kan man alltid gå till Macy's och Nordstrom på helgerna och fynda sådant som sedan redan på måndagen är tillbaka på ordinarie fullpris igen. Det var också en sådan där sak som tog ett tag att inse. 

Hallonröd bikini - Panos Emporio

Älskar färgen. 

Jag är också seriös spekulant på denna bikini och matchande strandklänning från ESPRIT. Älskar färgen, formen och mönstret samt att det finns en strandklänning till.  

Jag är mycket förtjust i strandplagg eftersom jag aldrig vandrar runt i bikini. Den badar och solar jag i men skall jag röra på mig eller typ sätta mig och ta något att äta eller dricka så åker sarongen, kaftanen eller strandklänningen omedelbart på. 

Strandklänning från ESPRIT.

Jag har upptäckt något nytt - Strandkläder med solskyddsfaktor. Men vilken bra uppfinning! Vissa platser har ju förbud mot solskyddskrämer nu, om man skall bada i havet, Hawaii till exempel, eftersom man har kommit på att fiskarna och annat vattenliv tar sådan enorm skada av det. Då är det ju toppen med strandkläder som har till exempel SPF 50 som den här läckra strandklänningen från TALBOTS i USA. 

Strandklänning med brodyr och SPF 50 - Cabana Collection, Talbots U.S.A 

Färgerna på strandklänningen blir inte rättvisa på bilderna ovan 

eftersom jag har världens sämsta selfie-spegel. 

Det här med kläder överhuvudtaget, till kroppar som är över 50 år, kan kännas lite svårt ibland och speciellt om man som jag är lite rund i kanterna och inte jätte vältränad. Är det någon mer än jag i den åldern och plus som har upptäckt att allt på kroppen liksom skiftar plats eller börja hänga, eller både och om man har otur? 

Man måste verkligen tänka ett par extra varv när man klär sig om man vill hålla stilen och se bra ut. 

Att klä sig passande för sin ålder. Och då menar jag inte på något visst sätt utan bara så att man känner sig bekväm och samtidigt rätt klädd och med stil. Det där med stil är viktigt, vilket bland annat i min bok betyder att det inte skall verka som om att man försöker se ut som sin 20-åriga dotter. 

Jag personligen gillar till exempel inte för korta kjolar och klänningar. Jag är 51 år, och det syns, och därmed vill jag inte ha plagg som slutar på halva låret. Det är inte snyggt på mig tycker jag och därför vill jag ha en längd som slutar mitt på knät eller precis under. Det är elegant och passande i min bok. 

Men det finns några väldigt vältränade kvinnor i min ålder som can pull that off, alltså är supersnygga i korta klänningar och kjolar och shorts. Min äldre syster till exempel, som är gymintruktör, och så har vi KalasLotta i USA som är otroligt vältränad. Båda har ben som tonåringar och ser bra ut i allt kort. Det gör inte jag och det är jag väl medveten om. 

Samma sak vad gäller cleavage, vad heter det ens på svenska? I alla fall så gillade jag det när jag var yngre, eftersom jag är ganska bystig, men nu tycker jag absolut inte om att ha kläder som ger mig ett cleavage. Jag tycker inte att det passar mig som är över 50 och därför är det något jag försöker undvika, trots att det händer ibland ändå, mest av misstag. Alltså det är svårt det där. Förr pushade jag upp dem och nu pressar jag ned dem. LoL! 

Tänker ni på det här med att klä sig passande för sin ålder? 

Går ni någonsin in i en provhytt med ett plagg, som jag gör, och inser att det där var jag, men för tio år sedan, och går sedan skrattandes och hänger tillbaka plagget och hoppas att ingen såg mig? Hur tänkte jag där, typ!? Pinsamt.

Men det hela har väl att göra med att jag lider av omvänd kroppsdysmorfi- Seriöst! Jag tror nämligen att jag är mycket yngre och smalare och vackrare än vad jag är i verkligheten och blir lika förvånad varje gång jag går förbi spegeln. Var det där verkligen jag? Eller mormor, är det du? LoL! 

Det här handlar inte om att man ska klä sig tantigt bara för att man är över 50, nej det handlar om att klä sig på rätt sätt efter sin kropp och ålder så att man känner sig bekväm och säker i sitt klädval och samtidigt göra det med STIL. 

En hel vetenskap alltså :-) 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram