YOLO är inte min grej för även om jag kanske levde efter den varianten när jag var yngre så jobbar jag ju nu målmedvetet mot ett liv som ligger några år i framtiden. Ett liv där jag äger min egen tid, ett liv där jag inte behöver byta ut större delen av mitt vakna tid för pengar, som man ju faktiskt gör när man springer på heltid i ekorrhjulet ända fram till ålderns och, om man har otur, krämpornas höst.
När man har sådana mål som jag har, fulla med konkreta planer och kalkyler, så är det jättesvårt att leva fullt närvarande i nuet. Det kan jag erkänna. För även om jag är glad och tacksam för allt jag har och trivs med jobbet, livet och med människorna i det så tänker jag varje dag på hur det kommer att bli sedan. Jag är nämligen svårt förtjust i både mitt framtida jag och mitt framtida liv. Men det är det ju lite fult att erkänna, speciellt bland alla människor som hävdar att de minsann bemästrar konsten att leva i full mindfulness och därmed njuter av varje sekund dag in och dag ut. Detta är ofta också samma människor som påstår att de trivs toppen med att åldras, och inte bara det, de är dessutom fullt nöjda med sina kroppar trotts slapphet, häng, rynkor, gråa hårstrån, utnötta knän och extra kilon som vägrar att ge sig av, trots att man gör allt för att jaga bort dem.
Oj vad jag är avundsjuk på sådana människor. Det är jag den första att erkänna. För så fullkomligt till freds är faktiskt inte jag. Dessutom är jag alldeles för ofta gnällig och missnöjd och går runt och är helt övertygad om att allt kommer att bli bättre längre fram, när jag nått mina mål och därmed kan leva livet exakt som jag vill ha det. För jag want some more...Är det någon som törs erkänna att de känner igen det här?
Men sedan händer det något som gör att man automatiskt tänker om. Och det sker blixtsnabbt. Det är så livet kan ändras. Blixtsnabbt. Något som gör att man inser att man måste skynda sig att leva precis som man vill och njuta av livet och varje ögonblick. Ett uppvaknande...Jag har legat vaken inatt och funderat på att jag måste flytta framtiden till nuet. Det som vi går och planerar längre fram måste få infinna sig tidigare för livet är skört och allt kan ta slut när som helst.
Jag låg alltså där i natt och tittade på den stjärnklara himlen ute och funderade på att det kan ju absolut inte bli frågan om något oansvarigt YOLO-leverne men däremot kan vi tidigarelägga lite mer av det vi hade planerat att göra längre fram. Varför inte? Vid fyratiden somnade jag om med en helt ny plan. När natten är som mörkast ser man ljuset allra bäst sägs det och det stämmer ibland.
Vi måste skynda oss att leva innan vi hamnar i dödsannons- zonen, det har vi varit överens om sedan förr och det har ju varit mitt mål hela tiden och själva anledningen till att jag inte tänker vänta med att gå i pension tills jag är 63 eller 65 eller 67 eller 70. Hela syftet med Avfart Frihet alltså. Men nu har jag insett att det inte ens går att vänta tills jag når Avfart Frihet. Det är nu som gäller. And just like that förändrade nästan alla planer. Det trodde jag aldrig. Men det gäller att vara flexibel, och det har jag då aldrig i hela mitt liv haft några som helst problem med att vara.
Dagens hundpromenad med Lando.
Det blir långrundan nu när jag har blivit en hejare på att gå som man ska igen.
Kvällens middag: Kyckling Caprese.
Det blev underbart gott och hela köket luktade Italien.
