Women's Wardrobe & Säker Stil

 

Tänk att jag har alltid varit lite fundersam över det här med hur jag skall klä mig egentligen. Jag kan absolut inte påstå att jag någonsin varit stilsäker utan jag har alltid trevat mig fram lite i ett försökt att få till något bra. 

 

Jag vet inte om det har att göra med att jag i unga år jobbade i flygvärdinneuniform och aldrig behövde tänka på vad jag skulle ha på mig på jobbet eller om jag präglats av åren i USA och av att leva bland amerikaner som faktiskt inte alls har någon specifik stil på samma sätt som många svenskar och europeer har. Kanske mest det senare. Jag minns i alla fall att jag alltid kände mig så otroligt omodern varje gång jag kom hem till Sverige på besök. Alla svenskor var så trendiga och stilsäkra. Det var inte jag.

1995 köpte jag en jättefin bok som heter Women's Wardrobe (den överst på bilden) för att få lite tips och råd om hur jag skulle kunna klä mig. Jag följde den till punkt och pricka och kan konstatera att stilen från den boken håller än i dag. Plaggen är lika aktuella nu som då. För ett par år sedan fick jag boken Säker Stil i julklapp och den är minst lika trevlig med sina tips och råd om hur man skall tänka runt sin garderob. 

Tips på hur man skulle klä sig 1995.

Det klassiska jumper-settet, gärna i kashmir och så pärlörhängen och ett pärlhalsband till det. 

Ja, suck ja så fint till en pennkjol eller ett par snygga slacks till exempel.

Min amerikanska svärmor sa alltid att "the sweater set is the ultimate sign of good breed", och det tog mig flera år att lista ut vad det egentligen betydde :-) Ordet breed hade jag nämligen alltid förknippat med djur och boskap. Haha, det är sådant som händer när man är ny i ett land, även om man tror sig kunna språket.

Den här stilen kopierade jag exakt rakt av. Så här klädde jag mig i mitten på 90-talet. Jag hade kavajen i mörkblått, svart och rött, men mina kavajer hade guldknappar med emblem. Till det hade jag bruna, svarta eller mörkblå skor från Etienne Agnier. Jag hittade en bra, snygg bekväm modell som jag köpte i alla tre färgerna. Same but different alltså.

Jag hade även två större schalar till att svepa runt kavajerna, en mörkblå och en svart så kallad Silvia-schal med volang. Jag kände mig så flott minns jag när jag draperade schalen runt kavajen och slängde upp en ände av schalen på axeln.

Under kavajen hade en vit t-shirt eller en vit, ljusblå eller ljusrosa skjorta. Jag minns också att jag hade en blårandig och en rödrandig skjorta under mina kavajer, och så rött läppstift till det.

Jag kopierade även dessa tre outfits. Den svarta korta kjolen som jag hade till den randiga tröjan var i mjuk bomulls jersey kommer jag ihåg, och lite lätt klockad. Den svarta kavajen hörde till kostymbyxorna men kunde dressas upp med ett par palazzio pants som de till höger om vi skulle på fest. 

Tänk att alla de här bilderna är från 1995 men kläderna är minst lika gångbara i dag. Alltså jag älskar den där boken. Jag hade inte tittat i den på länge när jag plockade fram den ur bokhyllan igår.

 Fler stiltips anno 1995  - Precis så här ser klassiska kläder ut.

 

Det är lite svårt att klä sig nu för det är frost så jag får skrapa bilrutorna på morgonen och framåt eftermiddagen blir det så varmt i klassrummet, där eftermiddagssolen ligger på, att jag får lov att öppna ett fönster på vid gavel för att inte flyta bort. Man får klä sig i lager. Koftor som går att öppna upp så det blir lite luftigare är perfekta. 

What I wore to work this week...

Puder lila kofta - ICHI 

Svarta kostymbyxor i stretch - Ralph Lauren 

Svarta läder stövletter - Vagabond

 

 

 

V-ringad beige tröja med sprund- Wera 

Favorit jeans - DKNY

Mocka stövletter - Vagabond 

Brun kappa i kashmir/ull blandning - Newhouse

Glasögon - Emporio Armani

And off to work I go......

Kofta - Odd Molly 

 

Vit T-shirt av modal - Vero Moda

Svarta kostymbyxor - Michael Kors

Angående T-shirts: 

T-shirts är ett plagg som jag aldrig skulle använda som huvudplagg. Nej, för mig är en t-shirt ett underplagg, och har man turen att hitta en t-shirt som sitter snyggt och som är i en bra och skön kvalitet så är det lika bra att köpa hem ett antal av exakt den modellen och märke i både vitt och svart. 

 

 

Jag vill tipsa om just en sådan t-shirt, nämligen Vero Modas basic t-shirt i modal (som jag har under båda koftorna här) med båthals och korta ärmar som är ett par cm längre än vad som är vanligt på kortärmade t-shirts. Alltså den t-shiten sitter som smäck och är så fin i halsen. Den går liksom rakt över och är därmed supersnygg under koftor och kavajer. Stilig och klassiskt snygg och dessutom bara så underbart skön. Organiskt bomull.

Angående jeans:

Många har svårt för det här med jeans och speciellt i vuxen ålder. Jag hade jeans när jag var yngre och har nu börjat använda jeans ibland igen. Men under ungefär en si så där femton år bar jag aldrig jeans och ägde inte ens ett par. Varför? Jo för att jag aldrig kunde hitta några som satt bra eller som kändes bekväma. Jag upplevde jeans som tjocka, knöliga, hårda och obekväma. Jag bodde också på ganska varma platser där jeans blev ett alldeles för varmt plagg helt enkelt. 

 

Men sedan plötsligt så hittade jag ett par jeans i ett mycket tunnare och mjukare jeanstyg som kändes sköna och då flyttade jeans åter in i min garderob. Det var Ralph Laurens raka Boyfriend jeans, och jag köpte dem på REA på The Navy Exchange på NATO basen i Neapel, Italien. Så de var inga dyrgriper.

 

Så tipset jag vill ge alla som har svårt för jeans: Skippa det klassiska tjocka jeanstyget och köp jeans i ett tunnare, lättare och mjukare jeanstyg istället och helst några som har lite stretch i också så får ni se. Sådan skillnad! Vidare rekommenderar jag att man undviker jeans med hög midja, sådana som ger magen rum att puta ut alltså. De är så osmickrande. Så kallade mamma jeans, ni vet de där som även var moderna på 80-talet och som vi hade då. Ni vet vad som sägs om mode som kommer tillbaka: Var man med och hade det första gången så behöver man absolut inte vara med på den modeflugan igen. Gå istället för jeans av så kallad mid-rise där linningen sitter precis mitt på magen och därmed håller magen på plats. Perfekt! 

Fredag redan och två veckor och fyra arbetsdagar kvar till påsklovet 2022. 

 

Vi går på lov på skärtorsdagens eftermiddag och är sedan lediga veckan efter påsken. 

Varm Kram

När livet liknar en Country 'n Western song....

Vad händer här då? Vardagen tickar på i en rutin och en halv. Så mycket så att country 'n western sångerskan Lee Anne Rimes låt "Nothing new under the moon, same old dance same old tune..." kommer upp och börjar spela allt högre i huvudet för varje dag som går.

I går blev jag dock riktigt glad då några gamla elever, som nu går på gymnasiet, dök upp i mitt klassrum för att hälsa på. Det händer lite då och då att gamla elever kommer på besök och det är bara så kul att de hittar tillbaka till sin gamla fröken och tittar förbi och berättar om hur livet är nu. Så glädjande.

I går kom alltså Elsa och Rosa som gick i 9an förra året samtidigt som jag skulle till att släppa in nuvarande 9C i klassrummet. Elsa och Rosa stannade och berättade för klassen om hur det är att gå på gymnasiet och svarade på några frågor som eleverna hade om gymnasiet. I love it when that happens! Elever som berättar för elever. Bästa trovärdiga källan. Rosa och Elsa berättade även att de kommer att söka in på Polishögskolan efter gymnasiet. Toppen! 

Vi behöver verkligen fler poliser i Sverige. De kommer att passa perfekt eftersom de är som klippta och skurna för det yrket. Trevliga, lugna, kompetenta och intelligenta tjejer med pondus, sunt förnuft och stor integritet. 

På tal om bristen på poliser så far tankarna iväg mot resten av den svenska välfärden där det är lite väl tunt i leden. Psykiatrin, elevhälsan, förlossningsvården etc. Det är skandal om man verkligen informerar sig och tänker efter. Regeringen har ett kontrakt med det svenska folket, och det som sker nu är inget annat än ett kontraktsbrott. Vi har aldrig betalat så mycket för så lite som nu.

Jag kan bli så irriterad på folk som sitter och säger att vi ska vara så tacksamma och nöjda. Ja, visst har vi det bra, men det duger inte! Vi har ju brister överallt i välfärden. Och vi kan inte sitta här och vara tacksamma och nöjda och jämföra oss med andra länder med helt andra skatte- och välfärdssystem, som vissa gör. För det är som att jämföra äpplen och kakor. Omöjligt. Vi skall enbart titta på vad vi i Sverige betalar in i form av skatter på precis allt och sedan på vad vi får för de pengarna. Sedan kan vi fråga oss om vi ska vara nöjda.

Sverige har det näst högsta skattetrycket i världen och för de enorma summor vi betalar i skatt så skall nivån på välfärden faktiskt vara högre än vad den är nu. Att välfärden ser ut som den gör, underbemannad och underfinansierad finns det inga ursäkter för. Det är som om att någon som betalat för lyxhotell får bo på vandrarhem istället, för samma pris. Inte OK. Vi skall ha mer och bättre för det priset det nu kostar. I dagsläget får vi inte det vi står och betalar för. Vi betalar för guld men får nickel. Regeringen tar sig nämligen friheten att lägga våra skattepengar på helat andra saker än vad som var meningen från början.

Det är helt oacceptabelt att till exempel vården och omsorgen ser ut som den gör med tanke på vilka summor det finns i form av skatteintäkter som man skulle kunna lägga där för att höja kvaliteten. Men regeringen väljer att lägga pengarna på annat. Bidrag till alla svenskar som äger en bil så att de skall ha råd att tanka (en gång) till exempel. Skandal och trams! Nej, sänk skatten på drivmedlet istället.

Jag läste i Svenska Dagbladet häromdagen att Sverige nu är på väg att bli Nordens fattigaste land. Vi har de högsta skatterna och de högsta priserna på i princip allt, samtidigt som vi har de lägsta lönerna och de lägsta pensionerna i Norden, efter skatt. Sug på den.

Som vit, välutbildad, privilegierad kvinna av medelklass så skulle jag kunna sitta här och skriva att jag är så nöjd och att vi har det så bra här i Sverige, och rynka på näsan åt den som klagar och kalla dem otacksamma som så många andra av min sort gör, rynkar på näsan alltså. Vi har ett så fint land och allt funkar så bra, typ. Ja, för dig och mig ja. Men jag är medelålders, frisk, har ett bra och tryggt jobb, bor i villa på landet och har en stabil ekonomi som ger mig både frihet och valmöjligheter i livet, och så är det säkert för dig också.  

Men så är det inte för alla svenskar. Och det gynnar inte dem ett endaste dugg att vi som sitter i våra vackra, bekväma och trygga medelklassbubblor är fortsatt nöjda och tacksamma över välfärden i Sverige. Vi kan ju bara gå och köpa oss lite privat sjukvård om det nu skulle krisa och om vi nu skulle behöva det. Det gjorde jag i höstas. Det var dyrt, men jag hade råd att betala. 

För några år sedan mådde jag inte alls så bra. Jag var nyskild, hade blivit mobbad på en arbetsplats och sedan hamnat i utmattningssyndrom på det. Ja, även då liknade livet verkligen texten i en country and western sång, men av en helt annan kaliber. 

Det fanns ingen chans att få hjälp av någon inom psykiatrin genom sjukvården och jag fick ett brev hem att väntetiden dit var över sex månader, trots vårdgarantin på tre månader. Vad gjorde jag då? Jo, jag gick till en jätteduktig KBT- terapeut på en privat klinik och betalade alldeles själv ur egen ficka. Men det har ju inta alla råd med, och enligt det systemet vi har så ska det ju även finnas resurser till mig, och jag ska inte behöva betala själv. Jag betalar ju skatt till staten för att i utbyte få tillgång till sjukvården.

Tänk de som inte har råd och har barn som mår oerhört dåligt och får veta att väntan för att få komma till BUP är flera månader. Jag känner sådana mammor och pappor. Jag lider med dem varje dag. Tänk på kvinnor som skall föda barn och som inte får plats på BB eftersom det lokala BB har lagt ner och det befintliga, flera mil bort, är underbemannat och överbelagt. 

Tänk på cancerpatienter i vårdköer som är alldeles för långa. Tänk på de barn i skolan som skulle behöva extra stöd men som inte får det för att det varken finns pengar eller personal till det. Ja, jag skulle kunna lista hur mycket som helst. Nej, det här duger inte! I Sverige betalar vi alldeles för höga skatter för att ha BUP-köer, brist på vårdplatser, för få poliser och sinande resurser i skolan.  Eller hur?

 

 Här är det fortfarande vinter, vårdagjämningen till trots. 

 

Mina tulpaner håller på att treva sig upp ur jorden i landet mot söderväggen. Nej, nej, nej.... Det är för tidigt! Vi kommer att få minusgrader och flera decimeter snö i april, så är det alltid. Stanna i jorden ett tag till för Guds skull är ni snälla. Alltså jag blir så nervös.... Kommer tulpanerna att dö nu? Eller klarar de lite minusgrader och någon decimeter snö?

 

Ha en riktigt fin torsdag. 

Varm Kram

 

Usch för det som händer nu

 

 

Men vilken värld vi lever i nu. Overkligt på något sätt. Jag följer med stor skräck vad som händer i Ukraina. Ofattbart att Putin kan bete sig som han gör, han måste ha förlorat förståndet. Han drömmer uppenbarligen om att återskapa det forna Sovjetunionens storglansdagar, och därmed om att återerövra de områden som förut tillhörde Sovjetunionen. Tur att Estland, Lettland och Litauen är med i NATO.

Putin har inte några stora delar av det ryska folket med sig, tvärtom de protesterar i modiga massor, och med all säkerhet så finns det fler än en högt uppsatt rysk militär som kliar sig i hårbotten och undrar vad fasiken Putin håller på med. Han för Ryssland in i fördärvet. Precis som Hitler gjorde med Tyskland. Ofattbart. Det här kan aldrig sluta bra. Putin har förlorat sin position som en seriös världsledare för all framtid. Han är nu en totalitär diktator och ingen kommer att respektera honom efter detta. Det här är slutet. Krigsrätt i Haag nästa. Så måste det bli.

Jag lider med alla helt vanliga människor som får sätta livet till och med de vars liv går i spillror. Jag ser att de tar sina hundar med sig på flykten och tänker att precis så skulle jag också ha gjort, tagit med mig Lando om jag skulle behöva fly en dag. 

Ukraina är ju ett civiliserat samhälle i Europa precis som Sverige är, och därför känns det hela så otroligt overkligt och primitivt av Putin att föra kriga mot ett sådant land och mörda civila inklusive äldre människor, kvinnor och små barn.

Jag tycker absolut att det är dags för Sverige att gå med i NATO nu, och även om jag vet att det finns många lager i den diskussionen så upplever jag att vi står inför en helt ny värld och nya hot nu än någonsin förut och då behöver vi välja sida för vår egen säkerhets skull. Att vara neutral hjälper nämligen inte alltid, titta bara på vad som hände med både Danmark och Norge under andra världskriget. De blev ockuperade, och det hjälpte föga att de var lika neutrala som Sverige.  Finns det en tillräckligt galen ledare som krigar så kan absolut något sådant hända. En sak är då säker, närmar sig Finland NATO så måste även vi göra det. Synd bara att Sveriges sittande socialdemokratiska regering inte vill gå med i NATO.  

Jag hörde precis på TV att en rysk bloggare som bor i Frankrike och som bloggar kritiskt om Putin och hans krigsföring nu är efterlyst av ryssarna och kan ställas inför rätta i Ryssland och riskera 15 års fängelse för att hon kritiserar Putin. Alltså även ryssar som inte ens bor i Ryssland ligger risigt till och kan råka illa ut om de kallar det krig som Putin för mot Ukraina för det krig det verkligen är. Sjukt!

En annan hemsk händelse, morden på två gymnasielärare på en skola i Malmö i går. Skolan ska vara en trygg plats, men tyvärr är det inte så längre. Mord, knivdåd och annat våld har börjat ske på skolor även här i trygga Sverige. Helt ofattbart.

Som lärare själv undrar jag förstås vad som kan har hänt innan en 18-årig elev mördar två av sina lärare med yxa och kniv. Jag vet att det blir vanligare och vanligare att lärare i Sverige nu råkar ut för hot, hat och våld, och som lärare har man väldigt lite att sätta emot.

Skolan har genom historien alltid speglat samhället, alltså det som händer i samhället händer också i skolan, och med tanke på det så är det väl inga konstigheter att det våld vi ser i allt större utsträckning ute i vårt svenska samhälle även nu dyker upp i skolan. Bara så fruktansvärt. 

Ja, jag vet att det här inte blev något positivt feel-good blogginlägg precis, men ibland måste man få dokumentera verkligheten och allt som finns i den även om den består av hemskheter som krig och död. Om inget annat för att få reda ut tankarna runt det som sker i världen just nu.Hur kan det här bara vara möjligt liksom?

Ha en riktigt fin tisdagskväll.

Varm Kram

Casual Friday

...hade vi något som hette när jag jobbade på den amerikanska skolan. Det innebar en mer avslappnad dress-code på fredagar. Man kunde då som lärare ha jeans på sig om man ville, bara de var mörka och hela :-) 

Jag avslutade veckan med två dagar i mina favoritjeans från Donna Karen NY. De har varit riktigt mörka men nu har jag haft dem så länge att de börjat bli lite nötta och urtvättade. Men vilka sköna jeans!

 #styleover50

Blå kofta - Odd Molly

Superskön vit T-shirt - mbyM

Favoritjeans - DKNY

Cognacfärgade boots - Billi Bi

Mörkblå kappa i kashmir/ull blandning - Newhouse

Svart väska - Longchamp

Det här med kappor - Hittar jag en modell som jag älskar så köper jag den i alla färger. Kappan från Newhouse har jag i exakt samma modell i brunt, beige, rött och marinblått. Älskar att  kappan är så klassisk och snyggt skuren

Det här med väskor - Jag är absolut ingen väsk-människa. Fattar inte kvinnor som orkar släpa runt på stora tunga handväskor. Nej, lätt och smidigt skall det vara. Älskar därför mina väskor i bävernylon som varken tar plats eller väger något och som typ går att vika till en liten fyrkant från Longchamp. Sådana har jag haft de senaste 25 åren, och köpt en ny med jämna mellanrum när de blivit för slitna, men det är sällan.

Vit volangblus i supermjuk bomull - Newhouse

Duvblå v-ringad tröja i 100% kashmir - Cashmere Charterclub Luxury

Jeans - DKNY

Boots - Billi Bi  

 Ja, jag är väldigt blå :-) 

 

Hur jag än plockar in andra färger så glider det iväg åt det hållet 

Jag tycker att blått är classy, classic, & crispy.

And off to work I go...

Nu har det blivit många funderingar kring det här med kläder de senaste dagarna, och speciellt runt det här med vad man skall ha på sig på jobbet samt om att använda det man redan har i garderoben. Jag försöker få till ett slags hållbart upplägg där jag både kan spara pengar och skona miljön samtidigt. 

Jag tänker mer och mer på det här med miljön och på hur vi lever egentligen. Vi har alldeles för mycket prylar och alldeles för mycket kläder. Jag fokuserar på att rensa och på att försöka använda sådant jag redan har, i alla kategorier. 

Ha en riktigt fin fredagskväll.

Nu är det tre veckor och fyra dagar kvar till påsklovet. 

Varm Kram!

Jag blev så imponerad

  

 ...av Kemiläraren som kommenterade på mitt inlägg Så där Svensk  och Lagom, som man hittar HÄR. Inlägget handlade om kläder, om hur vi klär oss och om man har koll på sin garderob. 

Jag kan liksom inte släppa Kemilärarens klockrena strategi vad gäller klädbeståndet. Hon har 3 par byxor, 4 kjolar, 5 tjockare tjockare tröjor till vintern, 5 tunnare till sommaren, 3 skjortor, 4 baslinnen, 3 bas T-shirts och två finare linnen. Sedan mixar hon och matchar och varvar dessa kläder. Hemma använder hon sedan mest mjukis- eller träningskläder. 

Jag har gått och tänkt på det där ända sedan jag läste kommentaren. Vilken otroligt disciplinerad, smart och välorganiserad kvinna Kemiläraren måste vara, tänker jag. Jag skulle vilja vara lite mer som henne. Så genialiskt att ha ett sådant organiserat och minimerat och genomtänkt koncept till garderob. Så vill jag vara, tänkte jag alltså, och började därmed genast att tänka på mina egna kläder samt om jag skulle klara detta upplägg. 

Jag kom fram till att det där med 5 tjockare tröjor och 5 tunnare tröjor skulle gå bra. Det är så jag funkar redan. Kanske skulle jag lägga till 3 koftor till det att ha till 3 blusar. 4 baslinnen och 3 bas T-shirts och två finare linnen skulle också gå bra. Det är ju egentligen så, med just det antalet plagg, som jag lever min vardag. 

Jag har så kallade go-to plagg som jag jobbar i, ungefär som jag lagar samma fem maträtter till vardags utan så stor variation för jag vet att det är gott och lätt och endast kräver enkla ingredienser. Precis så är det med de kläder jag tenderar att använda. Lätt och enkelt. Trots att jag har så mycket så blir det en liten begränsad mängd som jag använder mest hela tiden, och därför skulle jag nog klara det.

Tillbaka till det där om jag skulle kunna göra som Kemiläraren, nja, men det fastnar på byxorna. Jag får genast svårt att plocka ur 3 par byxor att hålla mig till och som jag sedan skulle kunna rotera. Jag kommer fram till att det nog skulle gå med 5 par byxor, men då skulle det täcka behovet året runt. Till det hela skulle jag också behöva lägga till 3-5 klänningar, för det är så jag lever. Klänning är så bekvämt och till det kan man ha små koftor på jobbet, eller klä upp med kavaj.

Jamen, visst skulle det gå att göra som Kemiläraren, med några små justeringar. So far so good. Men nu till problemet: Jag skulle aldrig kunna göra mig av med resten i min garderob. Jag rensade ur så många plagg häromdagen och nu är det bara klädklenoder kvar. Alltså mina klädkarameller och de har jag svårt att släppa även om de inte tillhör de kläder jag använder till vardags eller skulle ha på mig på jobbet. 

Men tankefröet är planterat och jag är full av beundran över de som lyckas ha en garderob som är totalt verklighetsgrundad, alltså som bara innehåller sådana plagg som speglar den livsstil och den situation man lever i. 

Kemiläraren, om du läser detta får du jättegärna berätta mer detaljerat om vilken typ av byxor de där 3 par byxorna är. Jag antar att ett par kanske är jeans? Men vilka är de andra två paren?

Är man en helt vanlig människa som jag som bor på landet och som jobbar som lärare så skulle man ju absolut bara behöva ha ett klädbestånd av enkla och praktiska vardagskläder i nedtonade färger. Jomen, visst har jag sådana kläder, och de använder jag flitigt, nästan för flitigt. Men jag har också massor av kläder i garderoben från mitt förra liv, som var mer uppklätt, och så förstås de där kläderna som hänger där och som riktigt sprakar av färg, glädje och förväntan inför mitt framtida liv och mitt framtida jag :-) 

Hemligheten bakom att klara sig på en mycket begränsad garderob är verkligen vara rädd om sina plagg samt om att ägna sig åt klädvård och skovård med stor omsorg. Jag hoppar genast ur mina kläder som jag har jobbat i när jag kommer hem och hänger upp dem fint. Sedan tar jag på mig tights eller sköna yoga-pants och en topp av mjukisvariant. På vintern kan det bli en färgglad tunnare fleecetröja och andra årstider en långärmad T-shirt. Det spar och skyddar de kläder jag använder på jobbet och ute bland folk och på så sätt kan jag ha mina plagg i många år. 

 What I Wore to Work Wednesday

And off to work I go....

 Vit volangblus i bomull - Newhouse

Rosa supermjuk tröja - Vero Moda

Svarta kostymbyxor Petra Jersey Trousers - MQ STOCKH LM

Svarta läderstövletter - Vagabond

En medelålders lärare, två dagar, två outfits.

 

Baskläder under: 

Draperad kortärmad top -  White House Black Market. 

Svarta kostymbyxor i stretch - Ralph Lauren

Beige kofta - Esprit

Brun kappa i kashmir/ull blandning - Newhouse

Mockastövletter - Vagabond

Ha en riktigt fin onsdagskväll! 

Varm Kram!

Renas, städa, spara, gnälla & träna

Good Morning Lovlies!

Måndag redan...

Fredagsbuketten på en måndagsmorgon.

I söndags fick jag äntligen ro i kroppen att sätta mig ner och svara på alla fina och intressanta kommentarer som jag har fått av flera läsare på mina senaste blogginlägg! Tusen tack alla som tar sig tid att kommentera. Ibland hamnar jag efter med att svara. Det är inte OK, men ibland blir det bara så, mycket av den anledning att jag verkligen vill ta till mig och svara ordentligt och det gör jag inte på samma sätt om jag är stressad.

Jag har varit väldigt stressad den sista tiden. Tid som jag hade planerat för återhämtning gick till annat och då sinar mina energidepåer. Jag skapar måsten i mitt eget huvud och jag får prioritera för att orka. Sedan blir jag stressad av själva upptäckten att jag inte riktigt orkar som förr, så det blir en ond cirkel. Det är nog den där gamla utbrändheten som kommer ikapp, mycket för att jag lätt hamnar i samma banor och det skulle jag ju undvika. 

Fokus under helgen har varit på att rensa lite. Jag lyckades plocka ur en massa plagg ur min garderob som jag inte använder längre, och en del plagg som jag aldrig ens har använt. En hel stor Willys papperskasse full, och det känns så otroligt bra. Jag jobbar på att minska ned på det jag äger i jakt på ett enklare liv som tar mindre plats och som inte kräver så mycket underhåll. När jag rensar friar jag inte bara upp plats utan även tid och energi. Det är en bra process. 

I lördags studsade jag ur sängen strax före åtta och redan kvart över nio hade jag dammat, dammsugit och torkat golven i hela huset. Under tiden körde jag också en maskin med tvätt. Jag tänker på det här med ekorrhjulet, som jag ju så ofta gör, man jobbar heltid under veckorna och gör allt man måste, som att städa och tvätta till exempel, under helgerna. När skall man klämma in att leva undrar jag, som ju faktiskt har något att jämföra med?

Har man en hund som hårar, och vill man som jag ha ett rent hem, så måste man dammsuga och torka golven minst en gång i veckan.

Lando - Always by my side. My constant companion.

Bilder från helgens promenader. Orsasjön är fortfarande täckt med is.

Jamen visst är det fint, men jag måste erkänna att ibland tänker jag på detta som a big nothingness, och då får jag lite lätt lappsjuka-panik. Lägg till det att jag egentligen inte alls är en vintermänniska och här är det vinter i sex månader, minst, och de andra sex månaderna är fördelade på lite vår, en blixtsnabb sommar och sedan höst innan sex måndaer av vinter tar över igen.

Den enda anledningen till varför jag bor här på mindre ort i Dalarna är för att jag är härifrån. Annars hade jag aldrig bott här. Jag tillhör inte de som skulle flytta hit. Jag vill bo på varmare breddgrader och egentligen där det finns hav, sol, palmer och vita sandstränder. Där citrus och bougainvillea växer. Där har jag varit förut och dit ska jag igen, men tiden är inte inne ännu. Men jag är lyckligt lottad. Jag har alternativ och kan i princip ha det bästa av båda världar om jag vill. Alla har det inte så, det är jag fullt medveten om. Jag är enormt tacksam för min sits här i livet. 

Jag följer en plan där jag sparar och investerar mot Avfart Frihet.... Våren kommer att handla mycket om att få upp sparkvoten så mycket det bara går igen samtidigt som livet blivit lite dyrare. Jag får dra in på saker och verkligen tänka mig för när jag handlar. Jag skall dokumentera vart vartenda krona går och se var jag eventuellt kan trimma lite. 

Det kan låta tråkigt för vissa men har man mål, som jag, så går det jättebra. Uppskjuten belöning är vad det hela handlar om, men samtidigt så måste man leva och må bra på vägen dit och det är jag ganska bra på vid det här laget. 

Jag kan verkligen njuta av vardagen och av det lilla i livet, trots att jag gnäller rätt rejält mellan varven. För det mesta handlar det bara om att jag behöver få skriva av mig lite och så vips är oftast de negativa tankarna ur huvudet och som bortblåsta.

Fortfarande full vinter här. 

 

Jag påverkas väldigt negativt av vinterns mörker och kyla. Jag blir låg. 

Solen och ljuset gör mig gladare och piggare :-)

I dag skall jag till gymmet. 

 

Jag har nämligen bestämt mig för att börja styrketräna. 

Jag avskyr att träna, för det är ju bara så dötrist.

 

Men jag har inget val om inte hela kroppen skall förvandlas till flabb.  

Det hela handlar för min del därför till 100% om will-power. 

Jag tvingar mig själv att träna trots att jag avskyr det. 

JUST DO IT ✔

 

Det är ett motto jag har levt efter många gånger.  

Det blir så när man tvingas återuppfinna sig själv mitt i livet. 

Då hjälper det föga att gnälla. 

Man gör det man måste. 

Drar igång plan B, till exempel. 

Men nog om det nu.

Ha en riktigt fin måndag. 

 

Fyra veckor och fyra dagar kvar till påsklovet. 

Varm Kram!

Förra veckan

 Förra veckan var det sportlov och då hade vi lilla familjen här från Stockholm på besök.

Vi har så bra gästutrymmen hemma i huset. Kommer någon på besök får de i princip en egen liten gäststuga att disponera, och det är ju toppen. Det är en liten påbyggnad längst bak i huset som ser ut som en liten Dalastuga. 

Man blir faktiskt riktigt förvånad när man upptäcker den, eftersom man tror att huset slutar efter tvättstugan men där kliver man in i ytterligare en hall och sedan finns en dörr in till Dalastugan. Så avskilt och privat och med egen öppen spis och altan ut mot trädgården till baksidan. Perfekt!

Jag ser alltid till att göra i ordning alla gästutrymmen extra mysigt så att alla som kommer verkligen skall känna sig välkomna och efterlängtade. Jag bäddar, lägger fram handdukar och ställer ofta in färska blommor, och kanske frukt och Ramlösa på en bricka. Jag tänker till ordentligt. Det sitter i ryggmärgen, i fingerspetsarna. Jag ser även till att kylskåpet är fyllt och att vi har mat och dryck hemma som vi kan bjuda våra gäster på. Inget skall fattas.

Under åren har vi alltid haft väldigt många gäster. Speciellt när vi bodde i Florida, Spanien och Italien. Då vill alla komma och hälsa på förstås, och det var ju jättekul. Jag hade alltid välkyld dryck och nylagad mat förberedd till alla som kom precis när de anlände. För tänk vad välkommen man känner sig när man kliver in hemma hos någon och omedelbart får ett glas bubbel eller vin eller en kall öl i handen och får vet att maten är strax serverad. Sådan var jag. Alltid. Jag tog också alltid reda på vad alla hade för preferenser på det området så att det skulle bli så lyckat som möjligt. 

Jag har också alltid sett till att alltid ha full koll på gästbadrummen i våra olika hus. Det innebar inte bara att fylla på med toapapper och fluffiga handdukar utan även med tvål, shampoo & balsam, samt extra tandborstar och tandkräm, utifall gästerna hade glömt något. I gästbadrummet fanns självklart även någon söt liten färsk blomma i en liten vas och levande doftljus.

När jag var yngre var det aldrig jobbigt, bara kul, men då var jag ju som sagt var också yngre och behövde inte yrkesarbeta och hade därmed all tid i världen att lägga ner på att planera och förbereda och sedan verkligen ta hand om alla som kom. Jag älskade verkligen att ha huset fyllt med gäster. Bara så kul med mycket folk runt bordet. Jag är ju av naturen oerhört utåtriktad och social. En riktig trevlighetsmadam som någon brukade kalla mig. 

Men vad har hänt nu? Jo, jag tycker förstås fortfarande att det är kul att få besök, och speciellt av mycket nära vänner och familj. Men jag känner mig så trött och har inte samma energi och det gör att jag känner mig otillräcklig, och det i sin tur blir jag stressad av.

Jag orkar helt enkelt inte ligga på samma nivå som förr och det är nog jag själv som har svårast att acceptera det. Jag behöver till exempel min egentid på morgonen med mitt kaffe på sängen för att ladda mina batterier, och sedan, eftersom jag är en riktig morgonmänniska så går jag och lägger mig extremt tidigt. Ibland kan jag vara så trött när klockan är halv åtta att jag har ont i kroppen och absolut måste gå och lägga mig akut. Det blir jag också stressad av för jag vill inte att någon skall bli besviken eller uppleva mig som ogästvänlig.

Jag vet inte vad alla förändringar beror på: Åldern? Förändrade omständigheter som innebär att jag springer på heltid i ekorrhjulet? Att jag har råkat ut för utmattningssyndrom och bränt ut mig två gånger? Eller är det en kombination?  Summa summarum? 

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hur pandemin kanske hade förändrat oss. Jag syftade mycket på det där med att vi vant oss med att inte umgås med allt för många samt att flera av oss inte fysiskt har behövt vistats på arbetsplatsen. Har det gjort att vi ändrat våra sociala mönster så pass att det sitter i nu när alla restriktioner har slopats? 

Svenska Annika i Virginia, USA, som har bloggen LIFE IN THE SUBURB, som man hittar i min blogglista till höger skrev i kommentarsfältet till det inlägget något som jag absolut kan relatera till klockrent. 

Hon skrev att hon numera helst umgås med endast en eller två personer i taget. Alltså i mycket mindre grupp än förr och precis så är jag också. Jag är inte ett dugg sugen på några större sammankomster som jag var förr. Jag trivs också skrämmande bra hemma och i mitt eget sällskap. 

Ska jag vara bland folk, vilket jag fortfarande verkligen gillar så ska det vara som i Stockholm förra helgen, jag skall vara helt anonym i folkmängden. Då kan jag slappna av och njuta. Jag kallar det för kravlös existens, och det är nog det som det verkligen handlar om, kravlösheten. Jag orkar helt enkelt inte med att leva upp till en massa krav och förväntningar längre. Det är nog verkligen så.

Lite semmel-fika väntade lilla familjen när de anlände förra torsdagen. 

Vi hade fått veta att de ätit lunch under vägen upp till Dalarna och då passade det istället utmärkt med kaffe och semla i väntan på middagen som var planerad till några timmar senare.

Kärt besök hade vi här under Sportlovet.
 

 Middag. 

Min Emilia & hennes Philip kom också, och de är supertrevliga. 

Jag tänker ibland att Emilia är precis som jag var förr. 

Sådan mor, sådan dotter, och det blir en avlastning för mig.

Hon är glad, trevlig, social och utåtriktad och konverserar alla vid bordet. 

Ser till att alla har trevligt. 

Underbart!

Mat för många. Det är lite av min specialitet :-) 

 

Vi hade sallader och ett par olika såser också men de kom inte med på bild.

I dag är det fredag redan och nu är det fem veckor kvar till Påsklovet. 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram!

 

Ögongodis

Här hemma frossas det fortfarande i tulpaner. Denna underbara blomma som ändrar utseende hela tiden och med så mycket karaktär. Blomman som är som allra vackrast på slutet. Tulpaner är riktigt ögongodis. 

Annat ögongodis är de färger man kan ha i inredningen. Nu har jag haft mest blått under många år men plockar sakta men säkert fram lite mer gult, grönt och rött ur gömmorna.

Den här stuvbiten tyg fyndade jag på Svenskt Tenn och av den skall jag sy en kudde. 

Linnetyget heter CATLEYA och är designat av Josef Frank. Så fint.

På tal om ögongodis: När vi var på Svenskt Tenn i söndags fick Bella och jag ett varsitt exemplar av Svenskt Tenn Magazine med oss i påsen hem - En tjock härlig publikation fylld med både historia och ögongodis.

I magzinet kan man läsa om Svenskt Tenns historia, samt om deras designers och historierna bakom flera av deras produkter. Intressant och många fina och färgglada bilder att titta på.

 

Jag vill verkligen ha färg omkring mig. De svenska inredningstrenderna de senaste åren har varit rätt så färglösa tycker jag. Alldeles för mycket vitt och grått och nu beige och ljusbrunt. Nej, inte min stil, men så har jag nog aldrig heller följt några trender vad gäller heminredning. Jag har sådant som jag tycker om utan att bry mig om vad som är modernt eller inte.

 

För mig är det viktigare att ett hem är varmt och bekvämt och berättar historien om de som bor där än att det är trendigt och ser ut om hemma hos alla andra. Ja, faktiskt är det ofta så att svenskar har samma saker hemma precis som många liknar varandra gällande klädmodet. Samma snitt och samma stil. Mer så här än i något annat land där jag har varit. Vad kan det bero på? Är det någon som vet? Jag har för mig att andra utlandssvenskar också har observerat detta fenomen.

 

Naturen är alldeles perfekt.

 Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram!