Den självläkande människan

Dagarna som går: 

Jag vet inte hur det har blivit så här men tiden förefaller sig rusa på i snabbare takt än någonsin. Jag tror att vi människor lever i ett galet tempo. Bara en sådan sak som jag råkade höra på radion en dag, att vi nu får dubbelt så mycket gjort på våra arbetsplatser i jämförelse med för 40-50 år sedan, mest tack vara digitaliseringen, men att vi ändå trots detta fortfarande håller kvar vid 40 timmars arbetstid. Mycket vill ha mer, och allt skruvas bara upp, kraven blir högre och högre och allt skall gå snabbare och snabbare. Inte undra på att människor blir utmattade i skaror. Det nya tempot kan inte vara ett hållbart och hälsosamt upplägg. Inte för någon. Vi som springer i ekorrhjulet och säljer majoriteten av vår vakna tid i livet för pengar känner detta mer än någonsin. Till och med mina yngre kollegor på jobbet är trötta.

Stress gör oss sjuka: 

Vi lever i ett prestations-samhälle där det ständigt skall levereras och presteras och sedan utvärderas och utvecklas. Visst är utveckling bra men när är det nog? Och när är man good enough? Undrar man tyst för sig själv så att ingen hör, eftersom det är en sådan omodern och opopulär inställning. Visst finns det områden där utveckling är livsnödvändig som till exempel inom medicinsk forskning som kan rädda liv, men inom vissa områden skulle man väl kunna sakta ner lite och istället fokusera på människan, djuren och naturen. 

Helt otippat, enligt mig själv, så har ju även jag drabbats av stress. Den har gjort mig rejält sjuk ett par gånger genom åren sedan jag flyttade hem till Sverige och klev på ekorrhjulet. På sistone har symtomen varit eksem och utslag på olika ställen på kroppen. Värst har det varit runt ögonen nu i över en månad.  Jo, jag har kontaktat sjukvården i ett försök att få träffat läkare men blivit bortmotad båda gångerna. 

Om att bli bortmotad från sjukvården:

Först var det svårt att ens komma i kontakt med vårdcentralen för tidsbokning. Alternativet att de ringer upp en viss tid fanns inte ens med under över en veckas tid när jag ringde under deras öppettider. Man fick istället ett meddelande om att de hade tagit emot så många samtal redan att de nu inte kunde hantera fler just den dagen. Japp, så illa ställt var det. Jag funderade faktiskt på att åka och sätta mig på akuten ett tag. Området runt båda ögonen var knallröda och stack och sved och brann och kliade om vartannat. Jag hade svårt att sova på nätterna och vaknade med igenmurade ögon. Det var bedrövligt. Jag trodde att jag skulle behöva stanna hemma från jobbet faktiskt.

I slutet på vecka två såg jag till att slå numret till vårdcentralens tidsbokning exakt samma sekund som de öppnade för dagen och det resulterade i att jag blev uppringd av en kvinna senare samma eftermiddag. Jag förklarade mina symptom och hur det kändes. Kvinnan uppmanade mig att googla på ett specifikt ögontillstånd samt att smörja in området med babyolja. Vidare informerade hon mig om att hon själv hade jobbat på ögonavdelningen på ett sjukhus och att tillståndet jag hade nog kunde vara permanent. När jag sa att jag ville träffa en läkare så sa hon att jag skulle försöka med babyoljan runt ögonen i minst en vecka fört och om det inte hjälpte så skulle jag ringa tillbaka. Helt galet. Jag fick alltså ingen läkartid. Inte en chans. Jag blev bortmotad. Uppmanad att lösa det hela med en huskur. Helt otroligt! 

Efter ett par dagar med glänsande babyolja runt ögonen blev tillståndet värre. Det kändes som om jag hade eld på ögonlocken. Jag gjorde då om samma procedur och hängde på tråden när tidsbokningen öppnade. Denna gång blev jag uppringd av en annan kvinna från vårdcentralen på eftermiddagen. Inte heller detta försök att få träffa en läkare gav resultat. Istället så hade hon tittat i min journal och sett att jag råkat ut för detta tidigare. Jo, precis, i samband med att jag brände ut mig. Lösningen blev att hon kontaktade en läkare som la in ett recept på samma medicin som jag fick vid tillfället för några år sedan, men utan att denna gång få träffa en läkare. 

(Jag fick senare veta av en insatt person att det råder sådan brist på läkare på vårdcentralen i Mora att bara det mest akuta får släppas fram. Vi andra får nöja oss med babyolja :-).

Nu går jag på kortisonsalva som jag stryker på runt ögonen morgon och kväll. Samma salva som jag fått tidigare. Nu har det hela lagt sig lite och slutat att bränna och sticka. Det är solklart att man nu i den svenska sjukvården koncentrerar sig på att släcka eldar. Men inte nödvändigtvis de runt mina ögon. 

 Fokus är på akut sjukdom och på kroniska tillstånd. Allt annat, och inte minst förebyggande vård som tycks obefintlig, har fått kliva åt sidan. Det har vi inte vare sig pengar eller personal för längre i Sverige faktiskt. Trots ett av världens högsta skattetryck. Vi svenskar måste därmed ta ett helt och fullt ansvar för att kurera och läka oss själva. Främst av allt så måste vi hålla oss friska. Vi måste göra allt i vår makt för att inte bli sjuka i något.

Sjukvården och skolan skall drivas av staten!

Både sjukvården och skolan skall vara statliga. Det här upplägget med regioner för sjukvården och kommunen som huvudman för skolan funkar inte. Det är under all kritik eftersom det skapar ojämlikhet eftersom både tillgången till sjukvården och kvaliteten på skolan är beroende av var i Sverige man bor vilket är totalt oacceptabelt i ett så etablerat välfärdsland som Sverige. Ett totalt misslyckats koncept. Fråga vilken lärare som helst och jag kan garantera att de vill ha staten som huvudman istället för kommunen alla dagar i veckan året runt. Detta skulle även höja statusen på läraryrket och kanske därmed lönen. 

Jag läste en mycket bra debattartikel i Svenska Dagbladet denna vecka (2022-10-15) med titeln Lärarnas Profession Måste Återupprättas som jag bara satt och nickade mig igenom. Vi måste göra läraryrket till ett mer attraktivt yrke annars kommer kunskapsnivån hos våra svenska ungdomar sjunka till ännu lägre nivåer. På vissa håll i landet är bristen på legitimerade lärare så stor att man kan behöva stänga ner skolor. Situationen är liknande inom vården där många lämnar yrket på grund av dåliga villkor så som låga löner, för hög arbetsbörda och omänskliga upplägg gällande arbetstider och skift.

Den självläkande människan:

Med allt jag skriver om ovan i åtanke så är jag full inställd på att vara en självläkande människa. Detta innebär att ta ett totalt och eget ansvar för min egen hälsa och att göra allt som står i min makt för att hålla mig frisk, och om jag blir sjuk vara beredd på att läka mig själv. 

Jag har i princip helt slutat med socker och håller en så kallad ketogen kost sedan länge. Det mår jag mycket bra av. Socker är farligt för hälsan. Socker ligger bakom flera av våra allra vanligaste kroniska folksjukdomar. Alla kolhydrater räknar jag in som socker. Jag äter inte potatis till exempel, och allt som innehåller mjöl är totalt uteslutet. 

Jag äter inte heller frukt eftersom frukt är smockfullt med socker i form av fruktos. Istället äter jag bär såsom hallon, blåbär och jordgubbar samt ovanjordsgrönsaker (förutom majs eller ärtor). Min kost består av protein, fett och grönsaker. Jag äter riktig och ren mat, ingen fejkmat (läs tillverkad, bakad eller processad mat). 

Vidare kör jag periodisk fasta hela veckorna. Detta innebär att jag äter lunch och tidig middag. Sedan går det ca. 16-18 timmar då jag inte äter något utan bara dricker vatten. Inget fika för min del alltså. På helgerna äter vi frukost på ägg, bacon, avocado och bär, och därmed brukar det inte bli någon periodisk fasta då. Men ibland äter vi tidig middag och sedan sen frukost nästa dag och då hinner kroppen och cellerna få många vilotimmar utan mat. 

Det gäller att äta mat som läker kroppen, se till att få god sömn, motionera och ta hand om sig själv på alla sätt och vis. Yoga och meditation skall också vara toppen, men dit har jag inte kommit ännu. De står definitivt på listan med allt jag skulle vilja ha med i mitt liv. Min största fiende är stressen och den vet jag inte riktigt hur jag skall få bukt med så länge jag springer i ekorrhjulet.

Vad gör ni för att ta ett eget ansvar för hälsan och vad gör ni för att självläka? Det skulle bara vara så intressant att få ta del av vad andra gör. 

 

Förra veckan var det - 4 C grader här och jag fick plocka fram mössa och fingervantar.

 

 Nu hör de till standardutrustningen på mina morgonpromenader. 

 

Våra promenader går längs ån, utmed älven och runt sjön. 

Vatten är som en livsådra på något vis.

Att bo nära vatten är viktigt för mig. 

Var jag än bor behöver jag ha en glimt av vattnet.

Så vackert när morgonröken stiger upp ur sjön.

Vi avslutar veckan med lite fredagsmys. 

Good Night Sweethearts! 

Varm Kram

Don't worry darling

 

I fredags kväll gick mamma, Emilia och jag på bio och såg filmen Don't worry darling på Röda Kvarn i Orsa.  Röda Kvarn är en av Sveriges äldsta biografer och mamma berättade att när hon gick på bio där när hon var liten så kostade en biobiljett 25 öre. 

Bella skulle också egentligen ha följt med men hon blev erbjuden ett nattpass på Mora Lasarett och valde att tjäna lite extra pengar istället för fredagsnöjen. Vuxen poäng på det.

Salongen ser ut som en riktig biograf skall se ut med sina röda sammetsklädda stolar och matchande ridå.

Kvällspromenad.

Minusgrader på morgonen.

 Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

Materialism skapar ohälsa

Kommer 2022 att bli mitt allra sämsta bloggår hittills?  

Det är mycket möjligt. 

 Sämsta bloggåret hittills:

Min blogg är ett av mina stora intressen. Att få blogga, skriva av mig och samtidigt dokumentera livets händelser och tankar om det som sker i ord och bild, samt att läsa andras trevliga och intressanta blogginlägg är bara så roligt, och just nu längtar jag efter att ha ro och tid att verkligen kunna få göra det.  

Jag har så många uppslag i huvudet, så många åsikter och reflektioner, främst om vad som händer i samhället i Sverige och i världen men också i mitt liv. Tankar om livet och planer i alla möjliga kategorier. De hänger där i luften och jag riktigt längtar efter att någon gång få sätta mig ner i lugn och ro och bara skriva av mig. Ja, det ser jag verkligen fram emot. Men jag tampas med inre stress och brist på energi, och jag kommer att få lov att lägga om jobbsituationen lite för att inte glida in i utbrändheten igen. Det är ju tyvärr så mycket lättare att hamna där en gång till om det inträffat förr. Det har både läkare och en KBT-terapuet förklarat för mig. Ja, jag köper det.

Förra onsdagen hade jag medarbetarsamtal med min chef, och några jättebra förändringar som kommer att göra min arbetssituation så mycket bättre är på ingång. Jag har svårt att sätta ord på hur lättad jag känner mig faktiskt, men toppen kommer det att bli, så mycket kan jag säga. 

Summa summarum: Kampen om att orka med vardagens upplägg i ekorrhjulet har kommit emellan mig och bloggandet. Trist.

Det där med utbrändhet:  

Jag har alltid förundrats över hur folk orkar egentligen, framförallt under alla de åren jag själv slapp. För mig tedde sig upplägget omänskligt samtidigt som jag förstod att de allra flesta inte verkade se sig ha några andra val.

Båda gångerna då jag har drabbats av utbrändhet har jag vänt mig till naturen för att bli frisk igen, och det hjälper faktiskt. I morse på TV4 nyheterna talade en naturpsykolog om att det nu är vetenskapligt bevisat i en studie från Sveriges Lantbruks Universitet att naturen har en helande effekt på människor med trauma eller utbrändhet, och säkert många andra tillstånd. I knew it! Skogen blev min plats. Jag gick från att ha varit en utåtriktad trevlighetsmadam till en folkskygg skogsmulle, och det var som bomull för själen. Det var en helig och spirituell upplevelse. Plötsligt såg jag naturen med helt andra ögon i all sin prakt-glans.

Dofter och intryck från naturen lugnar. Ja, det är faktiskt något unikt med moder jord och om att gå back-to-basic, fly det materialistiska samhället och alla orimliga krav och galna människor och djupt in i mina Dalaskogar. Vandra på tallhedar, runt sjön och längs älven, i alla årstider och väder. Oslagbart. Naturen är ju det mest naturliga och kravlösa vi har: Skogen är gudomlig och samtidigt helt prestigelös. Där finns skaparen och ursprungskraften, och när man är redo så känner man det.

I samband med min utbrändhet drabbades jag även av sociala fobier, vilket jag skrivit om tidigare, och speciellt första gången efter det att jag också blivit utsatt för arbetsplatsmobbing på en arbetsplats. Jag mobbades av en mellanchef och högsta chefen gjorde ingenting åt saken, hon visste om vad jag upplevde men valde att bara titta på. Jag tappade tillit till folk, kände mig otrygg, och orkade bara träffa mina allra närmaste. 

Till slut fick jag nog av vuxna kvinnor som mobbar och sa upp mig på dagen från det jobbet, gick hem och blev riktigt sjuk i utmattningsdepression. Nu efteråt, när jag ser situationen i backspegeln och med klarare ögon, så förstår jag att jag absolut skulle därifrån. Det där var inte människor som jag skulle vistas med och inte heller sysslor som jag skulle utföra eller en bransch som jag var menad att verka i längre, inte en sekund till. Det förstår jag nu så här efteråt fullt ut.

Så här kan det se ut vid sjön under en av mina morgonpromenader nu.

När man kan plocka in fredagsbuketten från trädgården där årets sista rosor nu precis blommat ut.

Jag plockade även in en bukett med Kärleksört från trädgården.

Lando - Always by my side. 

Han fyller 12 år i mars.

Nystädat hus. 

Blommor och ljus. 

Jag är så nöjd.

Det är de där små detaljerna i livet som gör det.....

Materialism skapar ohälsa: 

När jag inte kan sova på nätterna, vilket händer, så lyssnar jag på olika poddar. Jag har med stor förtjusning hittat podden Hälsorevolutionen där biologen och vetenskapsjournalisten Maria Borelius tar upp otroligt intressanta ämnen inom hälsa och välmående med olika experter inom området som gäster. Alltså bara så intressant. Vissa episoder har jag lyssnat om på flera gånger. Den senaste episoden handlade om FEJKMATEN vi äter och det som diskuterades är helt i linje med mina egna åsikter där. Sedan har vi episoden med Dr. Sanna Ehdin som jag varmt kan rekommendera att man lyssnar på. Hon pratar i ämnet vattenfasta men också om hur hela vårt sätt att leva i det moderna samhället läs: ständigt springande i ekorrhjulet i jakt på materialistiskt välstånd skapar ohälsa, både fysisk och psykisk. Det kan jag absolut skriva under på. 

Vi har gått i fällan! Vi jobbar för att tjäna pengar för att konsumera en massa materialism som vi egentligen inte alls behöver och som sedan gör att vi måste fortsätta att jobba till vi blir gamla och trötta och slitna för att kunna köpa tak över huvudet som är stort nog att förvara all denna konsumtion. Så absurt. Dr. Sanna Ehdin bodde i en lyxig våning i Stockholm omgiven av dyra saker och konst. Nu har hon sålt, slängt eller skänkt bort det mesta och lever med få ägodelar som digital nomad i ett mindre boende på en strand i Australien. Snacka om goals!

Mitt mål vad gäller mina ägodelar är att rensa och bara behålla sådant jag verkligen älskar och som betyder något för mig. Jag vill inte behöva ha en massa utrymmen som behöver underhållas bara för att jag skall kunna husera ägodelar som jag håller kvar vid men inte använder. 

Jag har också ställt mig själv frågan: Vad behöver man för utrymme i livet? Ja, det där är ju olika från person till person, men jag som vill äga mindre och leva mer behöver typ ett kök, ett badrum, ett vardagsrum, ett sovrum och någon typ av uteplats. Nästa steg i tankeprocessen går ut på att bara äga de saker som får plats på de ytorna. För min del betyder det att jag behöver skala ner rejält. En mycket spännande process och nyttig övning som går ut på att jag bara skall äga sådant som verkligen betyder något. Processen är i full gång och jag har förvånat mig själv genom att släppa taget om både prylar och kläder som jag aldrig skulle kunna tänka mig att skiljas med förut.

 

Så här såg naturen ut hos mig förra veckan...

Men tänk att det är fredag igen! Helt galet vad snabbt tiden går. 

Ha en riktigt fin dag!

Varm Kram

Ekorrhjulet snurrar på

 

Men onsdag redan! 

Helgen bara sprang förbi och idag är det mitt i veckan igen. 

Mittwoch som onsdag så fyndigt heter på tyska. 

Vad händer här då? 

Jo, hösten kliver på med stora steg och naturen är så vacker just nu med sina skiftande färger. Även sjön tar en helt annan form och färg när höst-glansen speglar i dess klara vatten. Magiskt. Hösten påminner mig också om livets gång. Allt som har blommat skall vissna. Allt som föds skall senare dö och så blir det om och om igen. Det är väl därför jag känner lite av ett nostalgiskt vemod om hösten. Eftermiddags solens sken på höstens konstverk är lika oslagbart vackert som själva livet. Jag förundras. 

Här kommer några bilder från helgens promenader med Lando.

 

What else?

Emilia och Philip är i full färd med att renovera sin nya bostadsrätt och här är färgerna som de valt ut. Nu skall det målas, läggas in nytt ekgolv samt sättas upp nya lister. Det kommer att bli så krispigt och snyggt. 

Den här mamman fortsätter att rensa och plockar ut plagg ur garderober och prylar ur skåp och lådor som skall skänkas till den lokala återbruksbutiken. Jag är fortfarande helt såld på att försöka skala ned på antalet plagg och prylar som jag äger för att ge plats, tid och energi till att leva mer genom att äga mindre. Det är ett enklare liv jag är ute efter och jag vill inte behöva ha stora utrymmen som kräver underhåll bara för att ha plats för saker. 

Det hela går inte så snabbt men några prylar och plagg hamnar i alla fall i ge-bort-högen varje dag.  Det känns bra att släppa taget och känns också lite som en lindrigare variant av en så kallad dö-städning. Det har säkert att göra med att döden kommit så nära i somras med så relativt unga människor som gått bort. 

Om man dör skall det vara enkelt för nära och kära att ta rätt på ens ägodelar, kläder och papper. Det känns liksom oförskämt att lämna en stor mängd saker att rodda i. Man kan ju i alla fall underlätta tänker jag, genom att rensa, sortera och städa. Därmed underlättar man ju också processen för sig själv. Ja, ungefär som äldre människor som lämnar sina stora hus och flyttar in i mindre boenden. Vad är värt att ha kvar? Vad vill man verkligen omge sig med? Vilka saker har mening i ens liv? Vilka plagg är det jag aldrig använder? Ja, typ så. En nyttig övning.

 

Bellas Golden Retriver valp Bengt växer och blir bara sötare för var dag som går.

Det var ju nära ögat där för några veckor sedan då han fick opereras akut för tarmvred. 

Men nu är stygnen på magen bortplockade och det är full fart igen.

 

 

 I lördags gjorde mamma och jag vinter på gravarna. 

Det blev vackert och enkelt med ljung och tallris.

 

 I dag ska jag på medarbetarsamtal. 

Jag önskar alla en riktigt fin onsdag. 

Varm Kram