Dagarna går och jag bloggar inte. Jag har en inre stress i kroppen som inte vill släppa. Jag vaknar av hjärtklappning och har eksem på kroppen som jag kliar sönder så de blöder. Eksemen runt ögonen har lagt sig lite och är inte lika flammande röda sedan jag började smörja in dem med kortisonsalva. Eksemen på kroppen behandlas också med kortisonsalva. Det är vad sjukvården har att erbjuda i försök att bota symptomen.
Jag gör försök med mindfullness, skogspromenader och djupandning. Jag inser att jag har så mycket att vara tacksam över. Allt detta till exempel....
Vi vaknade upp till en fantastiskt vacker lördag.
Hela huset fullkomligt badade i ett gudomligt morgonljus.
Samtidigt som det är oroväckande varmt för att vara den här tiden på året så måste jag erkänna att jag njuter av det vackra och varma vädret, och i helgen var det riktigt varmt och skönt.
Vi tog en timmes lång hundpromenad i morgonsolen innan det var dags att gå hem och förbereda eftermiddagens 25-års kalas för Emilia, som skulle äga rum hemma hos oss eftersom Emilia och hennes Philip befinner sig mellan två bostäder för tillfället eftersom deras nya lägenhet är full av flyttkartonger som behöver packas upp.
Min Emilia fyllde 25 år i fredags!
Hipp, hipp hurra!
Jösses vad tiden går. Alldeles nyss var hon så här liten.
Hon föddes den 11/11 strax innan kl. 11, och är dessutom en Veterans Day baby.
I close my eyes, only for a moment and the moment is gone.....
Kalas hemma i köket. Förutom mina flickor och Emilias Philip kom förstås även mamma och pappa samt min syster med familj.
Alla på plats och det värmer hjärtat.
Bella kom också för att fira sin storasyster och lilla valpen Bengt var förstås med.
Bengan växer så det knakar.
Efter maten och tårtan tog vi en promenad bort till Emilias och Philips nya lägenhet, som ligger på gångavstånd från oss och där det renoveras för fullt. Väl på plats installerade morfar en ny kran från FM Mattsson i köket. Ja, jag har ju en pappa i världsklass. Han kan allt! Och speciellt när det handlar om kranar.
Hela familjen på kvällspromenad i den vackra solnedgången.
Livets värdefulla stunder.
Mina människor.
Båthamnen i solnedgång.
Dagen slutade lika vacker som den började.
Vilken fantastisk solnedgång över sjön.
Ungdomarna fortsatte firandet senare på kvällen och den här bilden skickade Emilia till mig på natten när jag hade gått och lagt mig för länge sedan :-) Emilia med tjejgänget i nattlivet. Härligt :-) 25 år är stort!
Men under morgonpromenaden klarnade det upp till en riktigt vacker dag.
Den här fina tavlan har paret hemma. Det är foton från deras olika resor tillsammans.
Emilias morfar dök upp även på söndagen för att justera uppkopplingen av kranen lite.
I söndags var det ju också fars dag och jag är så tacksam för min fina pappa. Den bästa i världen som är så omtänksam om oss alla och som har varit ett ovärderligt stöd för mig och mina flickor genom hela livet men framför allt efter separationen och skilsmässan från flickornas pappa. Morfar har alltid funnits där och satt sina barnbarn först. Jag är så glad och tacksam över att mina flickor har en nära relation och tät kontakt med sin mormor och morfar. De träffas flera gånger i veckan. Helt fantastiskt!
Söndagen avslutades lika vackert som den började. Sjön har verkligen tusen ansikten och utgör ett konstverk för alla som ser det, för det gör ju faktiskt inte alla. Vissa går bara förbi utan att ens ta in det vackra de ser i omgivningen.
Nu är det tisdag redan och vi är i full färd med nationella prov på skolan.
I går satt jag hela dagen och hade NP i engelska med mina 9:or.
Jag konstaterar att det är en månad kvar tills jag får ta jullov.
Ha en riktigt fin dag!
I tacksamhetens tecken.
Varm Kram