måndag 12 juni 2023

Slutspurten

Good Morning Lovlies!

Jag kikar in lite snabbt denna vackra måndag morgon och kan konstatera att det nu bara återstår fyra arbetsdagar innan även jag får ta sommarlov. Semester ska man egentligen kalla det eftersom vi lärare faktiskt har arbetat in all vår lediga tid, precis som alla andra, i motsatsats till vad många tror. Yes! Så är det.


Jag konstaterar även att det här verkar bli mitt sämsta bloggår - ever. 

Jag är så besviken på att jag varken har tiden eller orken att uppdatera här i den utsträckning som jag önskar. Men jag riktigt längtar hit skall ni veta. Bloggen är mitt fina andrum där jag får uttrycka mig i ord och bild. Låta tankarna bli till ord som sedan utgör den fina digitala dagbok över livet som min blogg har varit sedan jag började blogga 2010. 

Många bloggar som fanns när jag började blogga för över 13 år sedan finns inte längre. Det var nämligen lite inne att blogga, och i princip alla startade sin egen blogg då för på den tiden fanns inte Instagram och andra sociala medier dit många har flyttat nu. Nu finns många forna bloggare bara på Instagram och det tycker jag är trist. Det är inte alls samma typ av sociala media som bloggar är.

Men jag är ingen som följer trender och jag vill absolut inte att min blogg skall sina och tyna bort och dö ut. Nej, jag håller i för glatta livet. Älskar att vara här, men livet har tagit så mycket tid och kraft på sista tiden att jag har fått lov att ligga lite lågt. Jag ser med stor tillförsikt på sommaren. Hoppas att finna tid och ro att uppdatera bloggen med allt som har hänt i vår. Haha...Ja det är en hel del.



Vacker morgon i köket där vi har både morgonsolen och kvällssolen som kikar in från olika håll. 
 
Magiskt! 

 
Bilder från mina promenader. 






Jag lever ett liv fyllt till bredden av promenader. 

Det blir minst två om dagen. 

Jag blir lyriskt tacksam över att få vandra runt i dessa vackra omgivningar.






Nu skall jag hoppa ur sängen och in duschen. 

Sedan väntar slutspurten i ekorrhjulet. 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

onsdag 7 juni 2023

Det här med att duka ett bord

 Hej hopp...och godmorgon i stugan!

 
Det finns få detaljer som sätter tonen för en sammankomst som ett vackert dukat bord. 
 
Som matgäst känner man sig extra välkommen om värdparet lagt ned tid och tanke på att duka fint. 
 
Ungefär som att man klär upp sig lite när man väntar gäster eller är bortbjuden. 

Man är väntad, efterlängtad och välkommen. 
I alla fall alla som jag bjuder är det. 
 
Det är något man har sett fram emot. 
 
Det finns en förväntan om en trevlig stund tillsammans med god mat & dryck. 

Under alla åren utomlands, då vi hade många bjudningar, även i officiell kapacitet. brukade jag ibland köra olika teman på dukningen för att gästerna skulle känna sig extra välkomna. Jag tänkte alltid till lite extra och la ofta till något som hade med gästerna att göra i själva dukningen, och det kunde vara i allt från färgen på blommorna eller motiven på servetthållarna. 
 
Eftersom vi var i den Amerikanska flottan så hade jag till exempel ljusstakar i silver i form av två släp-ankare. Älskade dessa ljusstakar. De var alltid klockrena i sammanhanget. Speciellt med ett gäng gäster från flottan runt middagsbordet. 

Ett tips: Städa och duka alltid kvällen innan bjudningen. Det har jag ALLTID gjort genom tiderna. Som värdinna kan man då fokusera på maten och drycken samt på att fixa till sig själv så att man ser lika festlig ut som bordet. Är huset i ordning och bordet dukat i förväg så blir det mycket mindre stress. Ett riktigt bra tips. Tänk på det nu alla ni som skall ha hela släkten till bords på studenten, examen eller midsommar.

 
Levande ljus och färska blommor är en självklar och alltid återkommande detalj i mina dukningar oavsett tid på dygnet. I min bok är det lika fint med levande ljus till frukost, lunch och middag. Ja, även om det är dagsljus ute.
 
Förr i tiden, där man kunde såga att jag var professionell värdinna i min roll som militärfru, så gjorde jag oftast blomsterarrangemang i oasis för att blommorna inte skulle skymma sikten över till andra sidan bordet.  Så mycket att tänka på om man vill att det skall bli riktigt bra. 

Något jag är otroligt förtjust i är även att ha tygservetter som matchar duken. Så elegant och även helt i tiden då det är så mycket miljövänligare än att använda pappersservetter. 

På de här bilderna använder jag en linneduk med matchande linneservetter med exakt 30 år på nacken från Mora Väveri i byn Östnor. Helt underbart att få duka med duk och servetter från min alldeles egen lilla hemby i Dalarna. Speciellt ute i världen. Ja. även mässing-ljusstakarna på bordet kommer från Östnor och Morells Metallgjuteri mitt emot bonden i byn. Love, love, love...


 
Family
 
Servettringar som passar klippt och skuret till en familjemiddag. 
 
En underbar detalj.  

Vänder man på dem står det Friends på andra sidan vilket gör att de även passar till måltider då man har vänner runt bordet.




 
 
Den lilla hästen i tenn till höger om tallriken är till för att lägga besticken på så att inte duken blir smutsig om man vill lägga ifrån sig kniv och gaffel vid något tillfälle. Passar extra utmärkt till de gånger man har en buffet uppdukat på annan plats i anslutning till bordet och där gästerna lämnar bordet mitt i måltiden för att ta om mat. 
 
Tenn hästarna passar även utmärkt till amerikanska gäster.....En ganska rolig sak som jag upptäckte under alla åren bland amerikaner...Jo, de äter inte alltid med kniv och gaffel som vi europeer så väluppfostrat tenderar att göra. Nej, de börjar med kniv och gaffel, men endast för att skära upp maten. Sedan lägger de ifrån sig kniven och byter hand för gaffeln och äter sedan bara med gaffel. LoL! 
 
Ja, så jag har ju undvikit massor med fläckar på dukar genom att ständigt använda mina tenn-hästar som inslag i dukningen. Tennhästarna är inköpta under en resa till Norge, och jag är ju mycket förtjust i när mina ägodelar har en alldeles egen historia och ett minne med sig. Helst resor.

På tal om saker som har ett minne och en historia med sig: Vinhållaren under vinflaskan är i keramik och är inhandlad på Amalfikusten i Italien under den tiden då vi bodde i Gaeta som ligger på kusten lite söder om Rom.

 
Den här dukningen hade jag på Mors Dag då vi grillade oxfilet som vi åt med pepparsås, ungsbakad färskpotatis, grillad sparris och en fräsch carprese sallad. Mums, mums...Jag bjuder alltid min mamma på mors dag. Pappa med förstås:-) Ja, det blir en tillställning för hela familjen, och då vill man ju duka lite extra fint. 

 
Det bästa med att ha vackra blommor som del av sin dukning är att de står sig vackra i flera dagar och långt efter det att gästerna har gått hem. De blir ett uppskattat inslag i inredningen. De här gula rosorna står sig fortfarande lika vackra på köksbordet nu på morgonen som på mors dag. 
 
Ja, det var ett blogginlägg som handlade om dukning det :-) 
 
Alltså, jag älskar verkligen att duka ett vackert bord. 

Ha en riktigt fin dag! 
 
Idag blir det olika aktiviteter på skolan. 
 
Torsdag och fredag har vi skolavslutning. 
 
Jag som tyckte det var nyss jag satt i samlingssalen med kollegorna och lyssnade på rektorn på skolan i guldskor och sprillans ny lärarkalender för läsåret 22/23. Jösses vad tiden snurrar på.
 
Varm Kram


måndag 5 juni 2023

Häxprocesser

 Good Morning Lovlies...

Några bilder från livet i förra veckan.

Uppe med tuppen och då hinner jag med en riktigt härlig och rejäl promenad med Lando innan jobbet. Ett helt perfekt sätt att börja dagen på. Att få andas in krispig friskluft och att få röra på sig. Dessutom är det bomull för själen att få ta in alla vackra intryck från naturen. Jag känner mig så lyckligt tacksam för allt.

Efter alla åren hemma i Sverige så konstaterar jag att det allra bästa med Sverige är utan tvekan den makalöst fantastiska naturen. Den är helt unik och saknar motstycke. Visst finns det många vackra platser i världen men inget som liknar den svenska naturen och mina Dalaskogar.

 Ute på väldigt tidig morgonpromenad.


 Vi går längs sjön, över ån, in i skogen och utmed älven på våra morgonpromenader. 

Vackra omgivningar med mycket vatten att vandra runt i. 

Det kan jag känna en nästan euforisk glädje och tacksamhet över. 


 

Min liljekonvaljeskog. 

Som en dröm. 

Här luktar det Diorissimo, 

om någon kommer ihåg den parfymen från Dior. 


And off to work I go...

Bekvämt klädd till schemabrytande dagar.


 
 
Under torsdagen stod bakning och konst på schemat. 

Fredagens tema var de häxprocesser som ägde rum här i Sverige och även i Mora på 1600-talet och där ett stort antal människor blev dömda för häxeri och samröre med Satan och brändes på bål. Så ruskigt. 
 
När vi inledde dagen utgick från Instagram upproret i Göteborg som inträffade för några år sedan där falsk ryktesspridning skapade en hatisk, hotfull och mycket farlig situation som gjorde att många råkade illa ut på riktigt. En slags häxprocess i modern tappning. Mer vanligt än man tror och ofta förekommande på sociala media.

Vi avslutade dagen med att besöka platsen precis vid Dalälven där man i augusti 1669 halshögg och brände helt oskyldiga människor på bål här i Mora. Den yngsta kvinnan som dömdes var endast 21 år gammal, men hon förskonades eftersom hon var gravid. 

Minnesstenen vid Dalälven på andra sidan bron från Mora Kyrka.

Namnen på de som dömdes till döden för häxeri. 

Ingen dock från byn Östnor, som jag kommer ifrån. 

Det var ju skönt att inse.





What I wore to work...

 
När det bara är  +6 grader ute på morgonen får man ta fram ullvästen.
 

 Hårsnodd i läder som matchar en del toppar och skor som jag har.

Men åh vilka fina elever jag har!

Det blir tufft att säga adjö till mina fantastiska 9:or.

 
Så fin mugg fröken fick. 
 
Vad rörd man blir. 


Idag är det måndag och en så kallad klämdag då vi är lediga. 

I morgon är det ju Sveriges nationaldag. 

Det blir alltså en fyradagarshelg. 

Nästan overkligt skönt och en försmak till sommarlovet. 

Så gött! 

Ha en riktigt fin dag.

Varm Kram

söndag 4 juni 2023

Den skira grönskan och järnnätter

 

Försommarens skria grönska är så otroligt vacker. 

Jag går bara runt och ler. 

Fast man kan knappt tro att det är försommar eftersom det är så kallt ute. 

Det har varit några riktigt kalla järnnätter här och man får dra på sig fleecetröjan på morgonpromenaden. Efter alla åren i Sverige så har jag ännu inte lärt mig att hantera kylan, och speciellt inte i maj-juni. Men luften är krispig och frisk och sval och skön att andas in. Tacksamhet på det!

Jag har gått och blivit så otroligt förtjust i grönt, jag som har ett hem i nästan bara blått. 

Sakta men säkert fasar jag ut mycket av det blåa i inredningen och plockar fram sådant som går i gröna toner. Den grönrutiga duken är så somrig och söt. Den kommer från hockeytränarens bror som gick bort i våras, även han i cancer och bara 61 år gammal. Kul att ha något enkelt i vardagen som påminner om nära och kära. Tallrikarna i grönt är från Mateus.





 


 

Mårbacka pelargonerna tar sig i köksfönstret. 

Den sötaste lilla buketten är ändå den med liljekonvalj och gullvivor. 

Den har jag plockat på mormors och morfars gård, där min morbror bodde när han levde.

Barndomsnostalgi galore.



 Ha en riktigt fin söndagseftermiddag. 

Varm Kram

lördag 3 juni 2023

Om förundran

 Good Morning Lovlies!


Efter tulpanernas tid kommer pionerna som liksom tulpaner ändrar karaktär dagligen. 

De här pionerna började i vackra rosaröda nyanser och avslutade i mjukt aprikos-gult.

Jag förundras av blommorna samt över hur morgon- och kvällsljuset förstärker magin. 

Det blir hundratals foton :-) 

Att låta sig förundras är riktigt fint för själen.

Jag tänker att jag skulle vilja plantera egna pioner. 

Jag får nog läsa på lite först hur det skall gå till så att det blir bra.

Då var det lördag redan och vi har några extra dagar ledigt efter helgen. 

Sedan är det bara onsdag, torsdag och fredag kvar för eleverna innan 

Sommarlov 2023. 

I dag är vi lite hundvakt åt Bella som jobbar. 

Ha en riktigt fin helg! 

Varm Kram

torsdag 1 juni 2023

Om självcensur och en storlek större

Good Morning Lovlies!


 Igår gjorde vi den sista vanliga skoldagen för läsåret 22-23 då. 

I förrgår skrev jag på betygskatalogerna för niornas slutbetyg samt betygen för eleverna i åk 6 från alla byskolor i kommunen som jag har haft i tyska under läsåret. I går skulle då slutligen betygen för åk 7 och åk 8 vara satta. Yes! Sedan var vi klara då. Eller? 

Nej, nu skall det ordnas med utfyllnads aktiviteter av olika varianter fram till skolavslutningarna i slutet på nästa vecka. Aktiviteter som krävt noggrann planering och avancerad logistik av oss lärare samtidigt som vi har haft vanliga lektioner, rättat prov och inlämningsuppgifter som galningar, samt satt betyg. Allt på en gång liksom :-) Ös på bara. 

Jag vet att jag börjar låta som en skiva som hakat upp sig, men det måste ned på pränt för att komma ur huvudet. Jag måste få skriva av mig. Det har jag gjort ofta i min blogg. Dock har jag märkt att jag börjat ägna mig åt en hel del självcensur de senaste åren. Håller liksom inne med och tonar ned mitt tyckande ibland. Men så ska det ju absolut inte behöva vara faktiskt. Jag har märkt detta fenomen även i andra sammanhang; att jag säger inte så mycket. Jag har tystnat, och många med mig. Klimatet i samhället och i världen har blivit så nu. Man skall helst bara stå tyst och betrakta galenskapen som saturerar vårt samhälle på så många plan. 

Själv kan jag känna ibland att allt det här gäller snart inte mig längre. Jag lever lite i min egen lilla bubbla allt mer och mer och checkar nog ändå ut ur olika sammanhang snart. Kliver av ekorrhjulet och glider iväg och lever mitt alldeles eget liv på mitt sätt. För att värja mig på något sätt. Skydda mig mot galenskapen. Those are not my monkeys, and that is not my circus, liksom. 

Det är bara att konstatera:  

The inmates are running the asylum!

Till något helt annat...

Årets baddräkt är inhandlad och jag gick all in på färg denna säsong. 

Dessutom blev det en storlek större än vad jag har köpt förr. 

Kroppen förändras och baddräkterna blir mindre och mindre känns det som. 

Men här har ni en som minsann inte tänker bada i vassen. 

Jag har nog slarvat ganska rejält med kosten den här våren också, och nu känns det som om att jag är riktigt ur form. Onyttigare än någonsin. Dallrig och flabbig både lite här och där. Hela underarmen vinkar i dagsläget tillbaka till mig när jag vinkar åt någon annan.  

Det hela började nog när min morbror blev riktigt sjuk strax efter jul. Vi vistades vid hans sida och det fanns inte alltid mat i huset på gården.  

Vem orkade tänka till och åka och handla och laga riktig näringsrik mat när en närstående ligger och dör och man har fullt upp med spypåsar och morfin? Ingen av oss visade det sig. Nej, någon snäll granne kom förbi med en vetelängd och då tryckte man i sig den till lunch. Hoppla! Sedan kom någon och satte på kaffet och hade tagit med sig nybakade semlor, ja, gissa vad man åt till middag då? Sedan bad vi någon komma med pizza innan vi svalt ihjäl osv...Ja, och glass fanns det i frysen. Det var som om vi levde på snabbmat och konditorivaror. Men usch! Men just då kändes det så irrelevant. Bara man fick i sig något. 

Jag skrev ett helt inlägg strax efteråt angående vad man kan göra när någon går igenom något svårt som sjukdom, död eller något annat trauma i livet. Eller bara mår dåligt och har ont, fysiskt eller psykiskt. Vi säger ofta: Jag finns här. Låt mig veta om det finns något jag kan göra? Men vet ni vad, de som går igenom något svårt orkar inte hålla på att be om hjälp. Man orkar inte försöka organisera att folk skall komma med mat och sedan känna tacksamhetsskuld. Man låter bli, och det är bara en naturlig anatomi av sorg, lidande, trauma och chock. Man orkar inte. 

Så ÅK DIT BARA! Laga riktig mat, åk hem till personen eller personerna i fråga och leverera in maten innanför dörren bara. Helst en hel gryta eller ugnsform med något som räcker flera gånger. Förvänta dig inte att få kliva in och vara social och begär inte att någon skall orka ta emot besök. Bara kravlöst mata de människor som har det svårt. Förvänta dig inte att de skall ringa och tacka omgående. Det orkar man inte och det är därför många låter bli att ens fråga efter hjälp, den processen är för jobbig. 

Ja, och på vägen ut: Skotta lite snö, sanda och ta med dig vederbörandes hund på en rejäl promenad. Summa summarum: Det skall inte bara vara snack! Gör något konkret. Det är det där praktiska man inte orkar med i svåra stunder. Sådan hjälp är guld värd. Det bästa man kan göra. Så enkelt: Åk dit med mat. 

Men nu är allt över och det är dags för mig att ta tag i hälsan och att försöka komma in på den lite mer nyttigare banan igen. Men äter man socker och kolhydrater så blir suget efter det större och man blir hungrig oftare, och så har man helt plötsligt hamnat i en dålig cirkel. Jag skall försöka få i mig mer protein, grönsaker och bär. Jag vet att om jag bara tar mig in på den banan så är den ganska hållbar. Det gäller att ta tag i den där dåliga karaktären som tenderat att följa minsta motståndets lag vad gäller mat och dryck. Nej. Det får bli slut med det här! Säger hon som åt två tårtbitar på jobbet igår.


Men nu är det torsdag och det är dags att gå till jobbet där vi skall baka och måla med eleverna. 

Idag har jag även beställt fönsterputs och städning av lägenheten. Funkistvåan mitt i stan. Den hade vi ju nästan alldeles glömt bort. Eller hur? Det blev en dammig film på fönstren när gatorna sopades fria från vinterns grus och sand. Städbolaget får samtidigt passa på att göra en grovstädning av badrummet samt av spis och ugn medan de ändå är på plats. Det blir så här när man springer i ekorrhjulet. Man köper tjänster. För man orkar inte själv. Det skall man tänka på när man räknar på vad det kostar att jobba heltid egentligen. Det är faktiskt inte alltid det lönar sig. Så det så. Hörde förresten precis i Svenska Dagbladets podd att svenska kvinnor är de kvinnor i världen som jobbar mest. Jamen, inte undra på att det ser ut som det gör...
 
Ha en riktigt fin dag!
 
Varm Kram