Uppe med tuppen trots att det är sommarlov.
Jamen så är det, för morgonen är min.
Inget nattsudderi här heller.
Nej kvällar är jag inte ett dugg intresserad av.
Kan ha att göra med att jag är uppe vid halv fem-tiden :-)
Och soluppgångar är mycket vackrare än solnedgångar i min bok.
Tänk vad det blommar här hemma, mina bruna fingrar till trots. Men det går bra så länge jag har växter som i princip sköter sig själv, som den här ljuvligt doftande klätterrosen som är transplanterad direkt från pappas och mammas trädgård i Östnor. Den tar sig så bra och kommer förhoppningsvis att börja klättra upp efter väggen.
Nejlikorna i korgen blommar och blommar.
Färgerna är så vackra i olika rosa nyanser.
I fredags hade vi urnsättning för min fina morbror Bengt.
Det känns fortfarande som en overklighet att han är borta.
Han var en väldigt ung 70-åring.
Djupt reflekterande. Lite bohem.
Han hade mycket humor och värme. Självironi.
Stort hjärta. Såg alla. Behandlade alla precis lika.
Grabben i graven bredvid - i allra högsta grad.
Han är så saknad.
Bengt fick enligt sin egen önskan bli begravd bredvid sin son Jörgen som omkom under FN-tjänstgöring med den svenska FN-styrkan i Bosnien endast 21 år gammal.
Jörgen var Bengts enda barn och han sörjde honom djupt och innerligt under 28 år. En ofattbar sorg och saknad. Vissa dagar var sorgen så djup att det inte ens gick att andas. Att förlora ett barn måste vara det absolut värsta som kan hända en förälder.
Nu vet jag att de är tillsammans igen där uppe i himlen och det känns fint. Jörgens mamma Nancy, som tragiskt gick bort 1994, två år innan Jörgen, endast 43 år gammal ligger också i samma grav. Så sorgligt men så fint till slut. Mamma, pappa, barn. Alla tre tillsammans igen. Men vilken onödig grav. Så unga fina människor. Alla tre levde med hjärtat i allt de gjorde. Vi har mycket att lära av det.
Vi hade finaste prästen Stina med oss på urnsättningen och det blev en riktigt vacker stund.
Vi kom överens om att vi måste börja träffas under lite roligare omständigheter framöver.
Jag blev svårt förtjust i den dikt Stina läste, en dikt där jag kan säga Ja och Amen till varje ord. För visst är det så: Av ljus är jag kommen, av ljus och inte av jord. Av ljus är jag kommen, av Skaparens ande och ord...
Ja, precis så är det. Vi är ljuset och kärleken. Inte något av det där: Av jord är du kommen och jord skall du åter vara BS:et som det så ofta pratades om på begravningar förr. Nej, av ljus är vi komna! Så det så.
Efter urnsättningen bjöd det soliga och 30-gradiga vädret in till hundbad nere vid bryggan.
Oj vad Bellas golden Bengt hoppade och simmade.
Vilken sprudlande hundglädje!
Det smittade av sig på alla.
Precis vad vi behövde.
Det är de har små stunderna som utgör livets guldkorn.
Jag trivs som allra bäst när jag får umgås med mina flickor.
Då är den här mamman så här glad.
