Du som kan, lev dina vill.

 Tillbaka i ekorrhjulet igen...

 

Höstlovet för oss lärare innebar en ledig torsdag och fredag efter tre så kallade K-dagar (arbetsdagar), och trots ledigheten hade jag svårt att varva ned. Den ro jag hade behövt infann sig aldrig.

Den höga arbetsbelastningen och galna tempot den här terminen har gjort att jag inte ens har hunnit tänka på att ha någon slags nedräkning inför lovet som jag ju alltid brukar ha. Plötsligt var det där och nu har det blåst förbi som alla andra dagar i livet tenderar att göra nuförtiden.

Häromdagen möttes jag av orden Du som kan, lev dina vill. Men vilken fantastisk uppmaning, tänkte jag. Sådana enkla ord men med den djupaste av mening. På riktigt alltså. Lev dina vill, för det är det inte alla som kan. 

I fredags fick jag veta att mamman till en av mina elever har gått bort efter en två år lång kamp mot bröstcancer. En ung mamma på 37 år, som inte ens var mitt i livet, med tre unga barn, varav det yngsta bara tre år gammalt. Så fruktansvärt! Så otroligt tragiskt.

Mammor ska inte behöva dö ifrån så unga barn. Vilken panik jag skulle ha känt om jag hade behövt dö ifrån mina små barn. Jag minns att jag var rädd för att dö när flickorna var yngre, just för att jag oroade mig över hur de skulle ha det utan sin mamma. Jag ville ju vara där och ge omvårdnad och se till att de fick kärlek, trygghet och stöttning i livet. Nu är jag inte så rädd för döden längre, men visst vill man väl ändå leva så länge det bara går, för livet är underbart och värdefullt. En gåva.

Vi är nog många som tar saker och ting i livet för givet, som god hälsa till exempel. Vidare fastnar vi lätt i ett vardagsliv som vi underskattar eftersom det ibland kan innebära lite väl mycket rutin, lite av en transportsträcka, där vi slentrianmässigt uträttar det vi måste medan vi ser framemot helger, lov, och semestrar, där vi kan leva och göra som vi vill. Eller så går vi och suktar efter den ultimata friheten då vi äntligen får äga våra liv och leva våra vill, om vi är bland de lyckligt lottade som får leva och vara friska: Pensionen.

Medan många rättar in sig i livets led och gång och accepterar att det är så här det ser ut så kan jag känna mig inte så lite upproriskt lagd gentemot detta livsupplägg. Det kan ju inte vara meningen att livet ska se ut så här. Då syftar jag på livet i ekorrhjulet. Aldrig. För tänk om vi sitter fast i våra måsten så länge att vi inte sedan har möjlighet att leva våra vill. Nej, det gäller att ställa om livet så att man kan leva som man vill medan man kan. 

Jag måste bli bättre på det här med att leva mina vill och det är ju själva anledningen bakom resan mot Avfart Frihet. Förr i tiden var jag expert på att leva mina vill och jag hade som motto att bara göra sådant som jag tycker är roligt, och det gjorde jag också. Men nu är det som om jag har dragits in i ekorrhjulets vardag av rutiner och måsten. Jag har kommit av mig på något sätt och känner mig sliten och gnällig. Grå, blek, trist och trött.

Ja, resan mot Avfart Frihet, hur går det med den? Jag har i alla fall kommit så pass långt att jag har räknat fram ett preliminärt datum. Jag har bestämt både år och månad då jag kommer att försöka kliva av ekorrhjulet och sedan bara ägna mig åt att leva mina vill, medan jag kan. 

Månaden är augusti, eftersom jag har betalt sommarlov vore det dumt att sluta i juni, men själva året kommer jag inte att skriva här i bloggen, däremot står det skrivet med riktigt stora siffror i min vackra gröna bok där jag beställer och planerar mitt liv och det kommer att bli så bra, klockrent. Jag visualiserar fram det datumet. Hoppas, hoppas, hoppas att allt klaffar. För jag tror inte att jag vill jobba som lärare i så många år till.

Jag tycker att den svenska skolan överlag har blivit en galen värld på många sätt och vis, och det är min känsla att vi är på väg i fel riktning. Det är tufft att vara ung idag och hur skall den svenska välfärden mäkta med att fungera med alla nedskärningar, och hur skall folk som jobbar i den orka? Jag har skrivit om det förut men jag upplever det som om att allt skall effektiviseras och kosta så lite som möjligt samtidigt som kraven blir högre och högre.

Jag kan ärligt säga att den enda anledningen till att jag fortfarande lönearbetar är för att jag behöver pengarna, och det är en jobbig insikt, jag som älskar att vara lärare. Orken fattas. Jag känner mig redan helt utmattad och vi har inte ens kommit fram till jullovet ännu. 

Allt fler lärare väljer att sluta att jobba som lärare och byter yrke och det har oftast inget att göra med att de inte vill vara lärare utan om själva arbetssituationen i våra svenska skolor. Skolan speglar samhället, så har det alltid varit historiskt sett, och titta på Sverige som det ser ut nu. Vi håller på att bli sämst i Europa inom många områden. 

När jag frågar eleverna i mina klasser om vad de vill bli när de blir stora så vill absolut ingen, inte en endaste elev, bli lärare. När jag gick i skolan hade jag flera klasskamrater som ville bli lärare och som blev det också. Vi är faktiskt ett helt gäng med medelålders damer från min bekantskapskrets bland skolkamrater som är lärare, inklusive två av mina kvinnliga kusiner på min pappas sida.

Efter en dag på jobbet kan jag vara så mentalt trött att jag har ont i kroppen. Hade jag haft möjlighet hade jag slutat jobba omedelbart, och jag vet att det är tyvärr många med mej som känner så. Men snart så...Det viktigaste är att man har en plan för när man vet att något är tidsbegränsat så orkar man. Man vet att det finns ett slut en dag. En målgång. En avfart mot friheten att leva sina vill medan man kan.

Ja, det var lite vardagstankar om livet just nu. Det kan låta negativt men det är nog så att jag skriver av mig för att få bort mitt inre gnäll och styra tankarna i en positiv riktning, för det finns så mycket att vara tacksam över och så mycket att se fram emot. Vi lever, vi är friska, vi har det bra. 

Man måste komma ihåg att man styr själv och då gäller det att ta tag i livet och rikta det mot sådant man mår bra av, i alla fall de delar som man absolut kan påverka. Det gäller att ha ett trevligt liv utanför jobbat så att man kan fokusera på det och låta tankarna befinna sig där när arbetssituationen känns för tung. 

Vi skapar vår egen verklighet med våra tankar. Det är ju hur vi tänker om livet som avgör hur vi upplever det. Så enkelt är det. Alltså är det avgörande för vårt mående hur vi tänker. 

När jag bodde i San Diego gick jag till en Life Coach som lärde mig att rätta ut en livsavgörande och rejäl tankevurpa som många av oss gör och det insikten har sedan varit starkt avgörande för både måendet och för hur jag upplever livet. 

Felet många av oss gör är följande: Något händer i våra liv som gör att vi mår dåligt, och därmed skyller vi vår sinnesstämning och mående på det inträffade. I och med det blir vi alltså maktlösa offer av det rådande världsläget, livets händelser, det inträffade och av andras beteenden gentemot oss. Men detta är inte sant utan bara en tankevurpa! 

Sanningen är den att det är hur vi tänker om det som händer i våra liv som i sin tur styr hur vi mår. Något händer och det är hur jag väljer att tänka om det inträffade som sedan avgör om jag mår bra eller dåligt, eller inte reagerar alls. I den här kedjan är jag inget offer för livets händelser eller andras beteenden gentemot mig. Det är nämligen jag som är herre över mina tankar och väljer hur jag skall tänka över det inträffade och därmed hur jag kommer att må. Alltså vilken helt livsavgörande insikt! 

Händer det något hemskt så är det förstås helt naturligt att initialt bli ledsen eller upprörd eller till och med arg. Men sedan är det viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och ta tag i hur man tänker om det man råkat ut för eller den situationen man befinner sig i. Man tar tag i sina tankar och styr dem i en annan riktning vilket gör att man återtar makten över sitt mående och inte längre är ett offer för livets omständigheter. Detta är dock något man ständigt måste påminna sig om. Ta tag i dina tankar om livets skeenden!! Men vet man hur man gör så skapar det under. Du styr ditt liv med dina tankar. Du skapar din verklighet med dina tankar. Dina tankar om ditt liv och om din omgivning avgör hur du upplever ditt liv.

 

Under helgen besökte vi kyrkogården.

 

Vi var också på ljusmässa i Orsa Kyrka där namnen av församlingens avlidna lästes upp. 

Mamma och pappa följde också med. 

Det var så overkligt att höra min morbrors namn och hockeytränarens brors namn läsas upp. 

Jag har fortfarande inte förstått på riktigt att de är borta.  

Det var en fin ljusmässa med mycket vacker musik och reflektion.

 

Många hade tänt ljus på graven där Bengt, Jörgen och Nancy ligger begravda. 

Det värmde hjärtat. 

Älskade - Saknade - Aldrig glömda.

Vi tände också ljus på graven där min svåger Tony ligger begravd tillsammans med sin yngre bror Mats. Mats  omkom i en drunkningsolycka när den kanot han paddlade tillsammans med en jämnårig kompis drogs ned genom dammluckorna i en av dammarna längs med Ore älv. En sådan fruktansvärt ruskig olycka. Jag tänker ofta på pojkarnas mamma som har fått begrava båda sina söner alldeles för tidigt i livet. Det är sådant som sätter livet i perspektiv. Man ska f*n inte gnälla över något egentligen.

Vad händer på gården? 

Massor....

Köket är på gång och här händer det saker! 

Alltså jag älskar mitt gröna bondgårdskök.

Vi har beslutat att ha kvar de gamla platssnickrade överskåpen i massivt trä och eftersom den nya köksinredningen som vi har beställt och som består av kökets alla underskåp går i grönt så får överskåpen ett par lager färg i exakt samma färgkod. 

Överskåpen är nu grundmålade.

 

Här skall vi ha kyl/frys kombo till höger och skåp till vänster. 

Från början var det här ett litet tvättrum med tvättställ som man gick in i via öppningen till vänster. Min morbror gjorde om det till ett skåpparti med plats för kylskåp och städskåp någon gång på 1980-talet. Tittar man riktigt noga i den högra öppningen så ser man uttaget för den gamla vägglampan som satt ovanför tvättstället.

 

Det här kommer att bli så bra. 

 Braskaminen är beställd och på ingående.

Sotaren kom och trycktestade den gamla skorstenen från 1860-talet och tyvärr så är den inte tät. Men lösningen blev att dra en slang från murstocken där braskaminen skall sitta och upp genom skorstenen.  Yes, just do it, och nu är slangen på plats. 

Vi fick lov att ta upp ett nytt hål i höjd med den nya braskaminen då det gamla hålet in i murstocken satt för lågt. Nu är det gamla hålet igenmurat och skall bara spacklas lite och målas så försvinner spåren efter det. 

I lördags åkte vi till byggaffären och köpte gipsskivor till badrumsväggarna till badrummet på uppevåningen. Sedan blev det till att mäta och såga och spika fast gipsskivorna. 

Vi skall lägga in nya våtrumsmattor i badrummet och det kommer att bli ett nytt och fräscht badrum med nytt tvättställ och ny dusch. Vi håller också på att sätta in en ny golvbrunn. 

Bilderna nedan visar badrummet innan gipsning. Här pågår även rörmokeri på avancerad nivå och vi har plockat bort inte mindre än två varmvattenberedare som satt uppmonterade i taket. Nu drar vi in varmvattnet direkt från systemet bredvid jordvärmepumpen istället. Så smidigt.

Vi kommer att ha vita väggar och grå-mönstrad våtrumsmatta på golvet.

Det kommer att bli ljust och krispigt.

När vi var på byggaffären snubblade jag över ett tillfälligt parti ekgolv i tre-stav på grav REA. 

Den inbitna bargain-hunter som jag är så slog jag till. 

Nu blir det riktigt ek-golv i stora sovrummet på övervåningen. 

Tänk vad jag spenderar mina pengar på nuförtiden: 

Gipsskivor, målarfärg, tapeter, panel, lister och golv. 

Förr köpte jag kläder och skor och dyra hudprodukter. 

Men livet är förunderligt och föränderligt och man får andra prioriteringar.

Toa-prepp. 

På lilla toaletten nere skall vi ha denna ljuvliga tapet från Sandberg på väggarna. 

Nedtill blir det panelskivor i den grönfärg som finns i tapeten.

 

I söndags kom Emilia och Philip och målade panelskivorna som skall vara på väggen. 

Det skall på ett till lager med målarfärg, men så bra det blir.

Jag ägnade tid åt att storstäda det gamla härbret på gården. Jag tvättade tak och väggar och dammsög, putsade fönstren och skurade trägolvet. Det här är ett urgammalt härbre där man från början förvarade mat men det har blivit ombyggt till en gäststuga med el och det är precis det vi kommer att använda det till i framtiden.

Ett kliniskt rent härbre.

Taket är målat i en grön-grå färg sedan tidigare och både Emilia och jag är helt inne på att vi kommer att måla de obehandlade furu-väggarna i en mjuk vit färg så småningom. Vad tycker ni? Skulle det vara snyggt med vitmålade väggar?

Alltså ja...

Nu skall det stuvas in lite möbler här i väntan på att själva huset skall bli färdigrenoverat.

 

Bella har hand om målningen i tvättstugan som ligger i en separat timmerlänga bredvid huset. 

 

Hon har målat väggarna i en fin lavendelfärg och taket och snickerierna blir vita.  

 

Det kommer att bli så fint.

Nu blir det en hundpromenad i det kalla och råa och gråa novembervädret. Det kan vara vädret som påverkar humöret och som gör mig lite extra trött och missnöjd just nu. Ja, så är det nog. Ju äldre jag blir desto svårare känner jag att jag har att klara av mörker och kyla. Det måste vi råda bot på. Mysa under en varm filt, tända levande ljus, dricka te och läsa en bra bok eller kika på en spännande serie. Eller kanske ta sig en liten tripp till en vacker ö med plumeria, bougainvillea, avokado och citrusfrukter.  

Sammanfattningsvis: 

Du som kan, lev dina vill! 

Och ta för guds skull tag i dina tankar om det som händer i ditt liv.  

Du skapar din verklighet genom dina tankar. 

I djup tacksamhet och glädje.

Varm Kram

 

Hur orkar man renovera hus?

 Good Morning Lovlies! 

Oj vad mycket vi har fått gjort på gården under helgen. 

Spikat upp takpanelen i hallen. 

Satt in en högre och bredare dörr till toan i hallen nere.

Tvättat alla fönstren på nedervåningen både på insidan och utsidan. Fönstren hade nog inte blivit tvättade på många, många år, men nu är de skinande rena. Det är knappt så man ser glaset. På utsidan fick jag stå på en stege. Vi hade tänkt att anlita en städfirma till fönstren, men med tanke på att vi renoverar med en strikt budget så ska vi försöka göra allt vi kan själva. Pengarna behövs till annat helt enkelt. 

Vi hann också med att börja plocka ur och städa härbret på gården, vilken är ett måste innan snön kommer eftersom vi kommer att behöva ställa in lite möbler och annat där när vi flyttar om ett par månader. 

Nästa helg skall vi spika taklister och foder runt dörrar. Fodren runt dörrarna skall vara av lite bredare variant eftersom jag vill att det skall se ut som de som redan finns och som är från sekelskiftet. Nästa helg skall vi också såga till pärlspont som skall sitta i lilla toan i hallen nere. Sedan skall jag börja måla den grön så att den matchar den vackra tapeten som skall sitta på väggarna ovanför pärlsponten. Det kommer att bli så fint. 

 

Den gröna färgen som jag skall måla golvlisterna och pärlsponten med.  

Det kommer att bli så fint mot tapeten. 

Grenarna i tapeten skiftar i brunt, guld och mässing.

Hur orkar vi? 

Lite då och då får vi frågan hur vi orkar renovera hus, och jag måste erkänna att ibland undrar jag vad vi har gett oss in på. Jag hade ju aldrig i min vildaste fantasi ens kunnat föreställa mig detta, att jag i min ålder och vid det här stadiet i livet skulle ta mig ann renoveringen av en gammal eftersatt släktgård. 

Tvärtom hade jag ställt in hela mig på ett enkelt och minimalistiskt liv i en funkistvåa i centrum. Leva mer med mindre. Jag längtade efter enkelhet och efter att bara kunna packa en väska, låsa dörren och resa iväg. Ja, jag till och med renoverade lägenheten till ett perfekt skick med fina Morris-tapeter i hallen och allt. Livet är så föränderligt och så förunderligt. Ja, hur orkar vi kan man undra?

Vi orkar. Jag har märkt att arbetet med huset och gården är rena rama avkopplingen och rekreationen i jämförelse med jobbet. Det är liksom som om att man får rensa skallen och tänka på något helt annat än elever och undervisning och stressen och skolan. 

Under veckorna är jag helt slut efter jobbet. Jag har alldeles för mycket på jobbet. För många och för stora elevgrupper och så lite mer undervisningstid än vad man skall ha på det. Dessutom är jag klassansvarig. Jag kan vara så mentalt trött när jag går hem från jobbet att jag har fysisk värk i kroppen. 

Men jag har märkt att när jag får fokusera om och vara skapande och kreativ i sinnet samt att få jobba med kroppen under helgerna så inträder ett mycket avslappnande lugn och då blåser stressen bort. Dessutom är det ju så roligt att hålla på och att göra fint när det vi gör är till oss själva. Vi skall ju flytta till gården så småningom och då är det ju bara så kul att få göra i ordning på ett bra sätt. 

Lägg sedan till det där extra lagret av känslan av att få göra i ordning och ta över en släktgård. Mammas barndomshem. Huset där mormor och morfar bodde, och förstås min fina morbror. Det är ju enormt. Att få ta vid, renovera, göra fint och föra släktgården vidare i familjen är en obeskrivbar fin känsla. Bomull för själen. Ett rent och vackert nöje.  

Att renovera huset gör jag med stor glädje och sinnesro. Det är den exakta motsatsen till allt det i mitt liv som orsakar stress just nu, och vem vet, kanske räddaren i nöden som kommer att göra att jag inte bränner ut mig och går in i den berömda väggen igen. Det är min teori. Ja, jag tror faktiskt att det är så. 

 

Men nu är det måndag igen och den här veckan blir det lite extra långa dagar på grund av att vi har utvecklingssamtal med alla elever. Jag slutar 17:30 i kväll till exempel.

Ha en riktigt fin vecka! 

Varm Kram

Vi spikar innertak

 Good Morning Lovlies

I vanlig ordning är vi på gården och jobbar på allt vi orkar och kan. 

I helgen spikar vi in takpanelen i hallen och det blir så fint.

På 1950-talet renoverades huset och då var det inne att spika masonit överallt, inklusive spika över all tak och väggpanel från sekelskiftet samt spika över alla vackra spegeldörrar med masonitskivor och sedan måla i glansig färg. Ja, och den glansiga färgen i grön-bruna och gula toner målades sedan i nästan hela huset. 

I hallen sitter denna glansigt målade 50-tals masonit på väggarna, och i taket. Även dörren till lilla skrubben under trappen är en överspikad och glans-målad spegeldörr. Den dörren planerar jag att så småningom att ta mig an. Jag kommer att sprätta bort masoniten och ta fram dörrens spegel. Men det får vänta ett tag.

Om vi hade tagit bort masonit-taket i hallen så hade vi säkert hittat den gamla takpanelen som spikades in när huset byggdes under masoniten, men eftersom vi inte vet vilket skick det är i så valde vi istället att spika in ny takpanel. 

Precis som med golvet i köket och hallen som fick bli nytt eftersom jag inte vågade chansa på hur golvet skulle se ut en si så där tre lager nedåt. Nej tack, jag ville inte stå i jorden i torpargrunden och vara tvungen att lägga in helt nya golvplankor. Det räcker som det är med graden av renovering av på detta mycket eftersatta hus.

Lite före-bilder från hallen som är uppdelad i två delar, en ytterhall och innerhall.

Här har vi spikat in den första raden av takpanelen.

Efter noggrant mätande har vi insett att inget är riktigt rakt i det här huset, men det är väl så med äldre hus som är byggt i olika etapper och sedan så rör ju gamla hus på sig också. Ja, man får faktiskt bara skratta lite och förlika sig med att det absolut inte kan bli helt perfekt. Dessutom märkte vi att masoniten sviktar på mitten. Ja, ja...det får bli som det blir och det får bli bra och duga så med tanke på att vi gör det själva.

Färdigspikat tak i innerhallen.

Det som fattas upptill är taklister. 

De skall vi spika in nästa helg.

Färdigspikat tak i ytterhallen. 

Det blev så fint och så bra.

Jag tycker att det är så tillfredsställande att känna att vi kan själva. 

Tänk bara vilken armträning jag fick i går. 

I axlarna också. Det känner jag nu på morgonen. 

Vem behöver gymkort när man kan renovera hus? 

Det är kroppsarbete på högsta nivå.

Jag är lyriskt lycklig över hur bra det blev med färgsättningen i vardagsrummet. 

Tapeten i lilla delen matchar väggfärgen i stora delen av vardagsrummet helt perfekt.

Så snyggt att det skulle kunna vara ett rum i ett helt nybyggt hus. 

 

Om man tittar riktigt noga på dekorlisten där borta vid den vita breda plankan så ser man att listen sitter lite lägre på den målade sidan av rummet än vad den gör på den tapetserade delen av rummet. Anledningen är att golvet i den stora delen är nästan en centimeter lägre. Men vi beslutade oss ändå för att listen skulle sitta på 40 cm höjd överallt trots detta. Hade vi justerat upp listen så hade den varit bredare i det stora rummet och det hade bara sett konstigt ut. Nu är det en rolig liten detalj som ett exempel på att inget i huset är riktigt rakt eller i våg.

 

Både tapeten och färgen är så krispiga mot de vita snickerierna. 

Nu skall jag hoppa upp ur sängen. 

Efter hundpromenaden åker vi upp till gården och jobbar vidare. 

Riktigt kyligt, mulet och ruggigt höstväder ute. 

Ha en riktigt fin söndag! 

Varm Kram
 

Jamen, då var det fredag igen då!

 

Good Morning Lovlies! 

Jag tycker att det händer så mycket hemskt i världen just nu. 

Så mycket våld och så många konflikter. 

Till och med här på mindre ort i Dalarna har vi drabbats av en nattlig brottsvåg och nu är polisen mer synlig och skall röra sig i samhället olika tider på dygnet och framför allt på kvällar och nätter. Men det här är vi sannerligen inte vana vid, vi som bor och lever i våra privilegierade, bekväma, trygga och tillrättalagda medelklassbubblor. Det känns så ruskigt. 

Jag tänker också på det här med att det är farligt att vara svensk i världen just nu, att det finns en hotbild mot oss svenskar. Jag såg att både SWEA och den Svenska Ambassaden gick ut och varnade svenskar i USA att vara uppmärksamma. Jag fick sådana meddelanden på min telefon och via sociala media. Sverige är under attack av odemokratiska makter. Av människor som hatar vårt demokratiska och fria samhälle, våra grundlagar, och som är beredd att mörda svenskar just på grund av det. SJUKT!

Helt plötsligt är det farligt att vara svensk. Svensk som har varit det bästa och tryggaste att vara under alla mina levnadsår. Det mest neutrala som fanns. Vem vill göra en svensk illa liksom? Ingen! Men nu är det andra tider då verkligheten har kommit ikapp, och vi svenskar är så ovana med det eftersom vi levt så trygga och skyddade och skonade i ett par hundra år. 

Som amerikan är jag ju van att det finns en hotbild, och speciellt om man är en amerikansk militärfamilj ute i världen. Vi fick anti-terrorist information och träning för att kunna skydda oss och veta vad som gäller. Vad man skall se upp med och tänka på.  

Situational awareness finns djupt inpräntat i mig. Sådant som min svenska hjärna nästan hade svårt att ta på allvar just då. Men jag är glad att jag har fått lära mig vad man skall vara försiktig med och hur man skall tänka. Därför reagerar jag på att vi svenskar blir uppmanade att fortsätta att leva precis som vanligt. Hotet är förhöjt, men gör som ni brukar. Det rimmar illa i mina öron.

Det här som händer mellan Israel och Hamas är också overkligt fruktansvärt. Bakom finns en lång och komplex historia i vad som är grunden till själva konflikten, och för den som vill ha gedigen förklaring i ämnet så vill jag rekommendera att man läser boken Exodus skriven av Leon Uris. Av allt jag har läst om det hela så tycker jag att just den boken är överlägsen i ämnet. Läs den, ni som vill veta historien bakom konflikten. För det är svårt att greppa faktiskt.

Fredag igen...

Bilder från en eftermiddagspromenad i våra vackra och trygga omgivningar. 

Vi lever i en bubbla. 

Vi är välsignade. 

Jag är djupt tacksam.

 Orsasjön har tusen ansikten.

 Vad händer på gården?

Tapeten i kammaren innanför köket är nu äntligen på plats. 

Linnea Garden Green från Sandberg. 

Den här tapeten har jag varit förälskad i en längre tid och nu har den äntligen hittat sig en perfekt plats i mitt liv. Jag är så otroligt glad över att den nu sitter som smäck på väggarna i det rum som är som klippt och skuren för just den här tapeten. A match made in heaven! Lycka! Tänk att man kan vara så lycklig över en tapet.

 

Bilderna är tagna på kvällen och ljuset är inte det bästa, men under helgen skall jag fota i olika ljus så att tapeten kommer mer till sin rätta. Så varning för blogginlägg med en massa bilder på tapeter framöver.

 

Kammaren som förr i tiden var sitt eget lilla rum är nu en del av vardagsrummet eftersom min morbror tog bort väggen mellan kammaren och salen för många år sedan.

I stora delen av vardagsrummet, som förr kallades salen, har färgen nu kommit upp på väggarna. Vi valde en färg som går igen i tapeten och den heter AD-81 Shi-take. Det blev så fint och färgen är så krispig mot de vita snickerierna och det vita taket. Klockrent är ordet.

Jag är så nöjd över hur bra det blir med valet av tapeter och färger i huset. 

Jag anser mig själv en riktig amatör men följer hjärtat och gör det som känns rätt.  

Det känns faktiskt som om att jag har någon eller några som guidar mig vid min sida, för allt faller på plats och blir så bra till slut, även sådant som från början föreföll sig vara katastrofer löser sig. Tack gode Gud! Jag ber till högra makter varje dag, om hjälp och skydd och om omsorg av detta gamla hus. 

För huset är gammalt, äldre än vi trodde från början. Det är byggt i mitten på 1800-talet och inte vid sekelskiftet som vi har gått och trott.

Vi har tagit bort all el i köket, vardagsrummet och hallen och nya kopplingar, sladdar och uttag skall dras. Tills dess är det svårt att få till ett bra ljus om man nu råkar vilja fota väggarna på kvållskvisten efter jobbet, bara för att man inte kan låta bli :-)

I helgen skall jag göra en ritning till elektrikern som visar var jag vill ha alla eluttag och strömbrytare för taklampor, så nu gäller det att tänka till rejält. Var i köket skall jag stå och vispa grädde? Den tanken slog mig igår. Jamen sådant måste man fundera över, och kom ihåg uttag vid alla fönster så man kan ha smålampor och adventsljusstakar.

I dag efter jobbet skall vi åka och köpa takpanel som vi kommer att spika in i hallen och badrummet uppe under helgen. Det blir nog också någon vända till soptippen och så skall vi tömma härbret. Helgens planer är spikade so to speak. No phun intended :-)

Vad gjorde jag ens på helgerna förr i tiden innan jag började renovera en gammal gård? 

Jag minns faktiskt inte. 

Nu kör vi fredag.

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram