Hejhopp!
Nu har vardagen i rullat igång igen på allvar och idag har vi lärare avverkat den första arbetsdagen efter jullovet. Eleverna kommer först på onsdag men tills dess blir det en massa möten och förhoppningsvis även lite egen arbetstid till att planera upp min undervisning inför vårterminen.
Det var ovant att kliva upp så tidigt i morse och ge sig ut i kylan. Det har varit över 20 grader kallt här i flera dagar nu och det är absolut inte självklart att bilarna startar. För första gången kände jag mig inte alls så motiverad att börja jobba igen. Det är så mycket annat jag vill hinna göra i livet än att sälja majoriteten av min vakna tid för pengar. Nej, åren går och det börjar nästan kännas lite bråttom nu. Att få kliva av ekorrhjulet alltså och göra annat än lönejobba på dagarna. Sysselsätta sig med livet som man själv vill leva det.
När jag var i San Diego så påmindes jag verkligen om hur livet som fri kan se ut. Nästan alla mina amerikanska väninnor är hemmafruar och de har all tid i världen att ta hand om sig själv och sina familjer. De har tid att ta hand om sin hälsa och sina hem. De har tid att planera och laga god och nyttig mat, de har tid att läsa, skriva och tänka. De har tid att träna och syssla med en massa trevliga aktiviteter. Jag önskar att jag hade det precis så. Tid att ta hand om mig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör nu. Det här läsåret har jag känt att jag bara orkar jobba och när det är sagt och gjort finns det inte så mycket energi till resten av allt det där jag vill göra i livet, vilket gör att jag tänker extra mycket på att jag snart vill sluta jobba för att istället leva mer.
Vad händer annars då?
Jo, på gården går det framåt. Nu har vi hantverkare där som skall göra det sista med elen och rörmokeri. Sedan är det lite mer tapetsering och målning på gång uppöver trappen och på verandan på övervåningen. Vi hoppas att det skall bli klart senast nästa vecka.
Nu har vi fått in kökskaklet och det blev så bra.
När jag tog de här bilderna hade vi inte fått dit silikonet nedtill ännu men nu är även det åtgärdat.
Handtagen till köksskåpen och lådorna blir i antik koppar.
Det passar så bra i ett gammalt bondkök.
Inget är faktiskt så värst välplanerat eller så vidare genomtänkt från början. Istället följer jag hjärtat i alla val och bestämmer mig ofta för något som jag ser på två sekunder, om det känns rätt. Jag kan också ha tänkt ut något helt annat men så får jag syn på ett bättre alternativ och då blir det det. Hittills har det konceptet fungerat hur bra som helst. Perfektionisterna som finns i mitt liv tycker förstås att jag är helgalen ibland. Men jag bara skrattar och så väljer jag ännu en vågad mönstrad tapet med härliga färger som jag tycker passar i ett gammalt hus byggt i mitten på 1800-talet på en bondgård i Dalarna.
Huset skall vara gulligt och varmt och ombonat. Ett hus med hjärta, som jag har skrivit om förut.
Vi väntar fortfarande på luckorna till överskåpen samt alla handtagen till skåp och lådor.
Men nu när det är kaklat och klart kan vi sätta dit kranen och ta in den rostfria spisen med varmluftsugnen som har stått ute i garaget och väntat sedan Black Friday rean.
Jag är så supernöjd med kaklet.
Jag tittar ut genom fönstret där vi bor nu och inser att jag kommer att sakna att se och höra kyrkklockan från huset. Det är så mysigt att se ut genom köksfönstret, där den här bilden är tagen, och se kyrkan. På nyårsaftonen hörde vi den ringa in det nya året på det vackraste av sätt med rejäl klock-klang. Så stämningsfullt.
