fredag 26 juli 2024

Du begär för mycket av sommaren...

...Sommaren begär inget av dig!

 

 

Jag gick in i den här sommaren med tankar om att nu skall vi få tid att göra allt som vi inte har hunnit med hittills på den här gården. Att-göra listan i mitt huvud var hur lång som helst och vi tog tag i den med full kraft redan den första dagen på semestern, och det blev inte riktigt bra...

För egentligen var det återhämtning och vila som jag behövde efter en tuff vår med sorg och lite svajig hälsa, och framför allt eftersom jag har varit så nära att gå in i den berömda väggen under det senaste läsåret. Men det hade jag visst glömt bort eller förträngt. Hur tänkte jag där?! Ja det kan man ju fråga sig.

 Jag begärde alldeles för mycket av den här sommaren...

 ...och hade inte alls tänkt på att sommaren inte begärde något av mig.

 Precis så. 

Jag är nog inte gjord för en hel gård (eller så är jag för gammal) och speciellt inte en som behöver så mycket akutvård och omvårdnad. Allt på gården är ju rejält eftersatt, som jag har skrivit om förut. Både byggnaderna och omgivningarna. Ända sedan jag tog över gården har vi fått släcka eldar inom alla områden och det har skapat ett ständigt stresspåslag. 

Jag har gått runt och hållit andan när det ena efter det andra har hänt som krävt omedelbara insatser och förstås stora kostnader kopplade till det, även om vi gör så mycket själva. 

Jag klagar inte, jag bara beskriver hur verkligheten ser ut. Det är inte en dans på rosor att ta över en gammal släktgård, men jag vet att det kommer att bli bra inom sin tid. Men vi har inte gett det tid, istället har vi nog tagit i lite för hårt och gjort för mycket på alldeles för kort tid, utan att stanna upp och vila. Nu är jag helt slut och känner knappast att jag har fått vara ledig alls i sommar. Varje dag har vi vaknat och sagt: Vad ska vi göra idag? Köra några lass till soptippen? Rensa lidret? Städa ladan? Plocka skrot i hagen? 

Att blogga har det inte funnits ro till. Att någon ens tittar in här fortfarande är ett under, Inte heller har jag legat i hammocken en endaste gång och lyssnat på Sommar i P1 som jag hade sett fram emot. Det känns som om att allt det som jag längtat efter och verkligen tycker om att göra har blivit bortprioriterat och bara det gör att jag känner mig stressad. 

Jag måste ta tag i tankarna och försöka hitta lugnet och det gör jag i det här inlägget genom att blicka tillbaka lite på hur sommaren började. Kanske kan det ändra känslan som jag har lite. Det kanske har varit ganska så bra ändå, ja so here we go....

Hur började sommaren?  


I början av sommaren plockade jag liljekonvaljer i trädgården.

De växte så många runt gammelstugan på gården.
 
Det blev en fin liten bukett på köksbordet.


 Vi firade Mors Dag på den nybyggda verandan...


 Altanen blev riktigt bra. 

Här trivs vi, de få gånger man har tid att sätta ned rumpan här.

 Tårtkalas med gården i bakgrunden. 

Den vita bänken som min farfar snickrat har nu fått flytta hem till min mormors gård.



Vi bytte ytterdörr på huset...

 

Husets gamla ytterdörr var från 1950 och även om den absolut skulle gå att måla upp och göra fin igen så fungerar den inte längre i praktiken för oss vintertid. I vintras blev det isbildning på insidan av dörren nedtill och vi insåg då att en ny dörr är något vi måste prioritera, en dörr som håller kylan ute och värmen inne.


 Nu har vi bytt dörr och vi är så nöjda och glada över resultatet.


 En stor anledning till att det blev så bra var förstås att vi fick hjälp av min pappa, han som kan allt.


 


 Bästa pappa i full färd med att ta bort den gamla dörr-ramen.

 

Här ser man den liggande panelen från sekelskiftet som finns under eternitplattorna som spikades på under 1950-talet då det var modernt. Drömmen är att ta fram den gamla träpanelen och måla upp huset igen som det var förr. Tyvärr måste mycket annat prioriteras innan det blir aktuellt.


Pappa är väldigt noggrann och har alltid vattenpasset nära till hands.

Vad gör 80-åringar på sin fritid? 

Renoverar gamla hus.






 
Dörren och foder på plats.  

Den nya dörren är högre än den gamla och därför måste vi också flytta upp lampan.

Det är så mycket som behöver göras i huset, i uthusen och på gården. Jag har äntligen putsat fönstren på övervåningen eftersom jag bara hann med fönstren nere innan midsommar, och på tal om övervåningen så har jag haft i huvudet att det är nu i sommar som vi äntligen ska hinna ta tag i det stora sovrummet på övervåningen och göra i ordning det så vi kan flytta upp och inte behöva sova nere i vardagsrummet som vi har gjort hittills. 

Hela den proceduren kommer också att inkludera att ordna med garderober eftersom stora sovrummet just nu är en enda stor walk-in-closet. Hus som är byggda i mitten på 1800-talet och sedan uppdaterade 1910 och i början på 1950-talet har helt enkelt inte garderobsutrymme för den mängd kläder som så många av oss har gått och dragit på oss nuförtiden.

Jag känner att det är läge för ytterligare ett rensnings-varv på klädfronten. De är ju något som jag måste göra i omgångar. Livet ändras och kroppen ändras. Allt har sin tid, som min mamma brukar säga. Problemet är att jag äger en massa så kallade klädklenoder, vackra unika plagg av hög kvalitet och klassiska snitt, som jag är otroligt förtjust i och de måste absolut få bli kvar. 

Jag har kläder från mitt förra liv, mitt nuvarande liv och för mitt framtida liv. Det ni :-) Med mitt nuvarande liv som det mest oglamorösa och där det mest behövs plagg som tål renovering, rensning, trädgårdsarbete, vedkapning och hundpromenader i mina Dalaskogar. Läs bekväma och stadiga skor, fleecetröjor, arbetsbyxor och toppar som det inte gör något om det hamnar lite målarfärg på. Ja, och så något anständigt att ha på sig på jobbet också förstås. 

Jag har tagit många skogspromenader med Bellas Bengt...

Tacksam för mina vackra omgivningar och jag tankar livsenergi i mina Dalaskogar. 


Vi lånar Bengt när Bella jobbar och han älskar att bada. 
 
Bengt har också fyllt 2 år och det har vi firat. 





Tur att badplatsen ligger på gångavstånd från gården.

Hemmagjord lingonsylt av egna bär, och i höst hoppas jag på att det blir mycket lingon i skogen igen. 

 

Jag plockar in vackra blommor från ängen och säkrar sommarens läsning...


 Det var skolavslutning i Mora Kyrka och jag skickade iväg mina 9:or ut i livet...

 

 Det är så stämningsfullt med skolavslutning i kyrkan.

Mina fina elever i 9C som jag har varit ansvarslärare för. 

Jag kommer att sakna er. 

All lycka till i livet kära ni!



Emilia i mitten med fyra av sina elever som nu slutade åk 8. 

Det är helt fantastiskt roligt att ha sin dotter som kollega. 
 
Jag är så stolt att jag kan spricka. 

 
My Home Town...
Det är så vackert i Mora. 

Man tar det för givet när man är född och uppvuxen här men ser det med helt andra ögon som hemvändare efter många år utomlands och uppskattar det något enormt, även om det känns lite för litet ibland. Det är som allra vackrast och mysigast i centrum vid kyrkan, Zorngården och gågatan tycker jag men butiks-döden smyger sig tyvärr på. 

Jag tänker dock att jag är så otroligt lyckligt lottad över att få bo på en ort dit många åker på semester, och då kan man ju faktiskt känna sig nöjd med en riktigt hemester.


Den årliga sommarlunchen för skolans lärare...

 
Alltså, titta så fint det är här i byn där vi bor. 

Onsdagen innan midsommar var den sista arbetsdagen för oss lärare och vi blev bjudna på sommarlunch på vackra Kungshaga som ligger så fint vid Orsasjön. God mat i vacker miljö. Vi hade det så trevligt och vädret var perfekt.

Lite mingel innan lunchen och så några avtackningar.


Så fint dukat och upplagt.

Arbetsklädd inför den sista dagen på jobbet.

Min vackra väg till jobbet varje dag. Underbar utsikt. Bara en sådan sak. 

Ja, det är så man ler hela vägen till jobbet och hem igen :-)


Vi firade midsommar...

 

 

Bella & Bengt


Vi firade midsommar på gården för första gången och jag bakade flera tårtor. 

Ungdomarna hade också en midsommarfest på kvällen för ca. 24 pers och där blev grillat och tårta.

Mums, mums. 

Vi blev helt proppmätta i vanlig ordning och orkade inte grilla på kvällen som vi hade tänkt oss.
Jag gjorde två stora marängtårtor till flickornas fest och bestämde mig sedan för att göra en helt vanlig traditionell jordgubbstårta till oss här hemma. Det var länge sedan vi hade en sådan och den blev jättegod.
Midsommarfint hemma i köket. 
 
Nystädat - Jag älskar nystädat men märker att det är lite annorlunda med det nu när man bor på en gård och går in och ut hela tiden. Mycket följer med in under skor och på kläder, speciellt nu när vi är i rensar tagen och träffar på mycket damm. Tur att vi har den stora mattan precis innanför dörren som fångar upp mycket. 
 
På tal om matta...Även om jag har tänkt att byta ut min blåvita ullmatta mot en som matchar kökets färgen mer, när jag får råd, så tycker jag faktiskt att den som ligger där nu är en riktigt fin färgklatsch i hur den bryter av i både färg och form. Det ser jag så tydligt varje gång jag tar en bild på köket. På håll utifrån hallen ser det ju helt OK ut faktiskt.


Bella & Bengt & Nikita

Nikita är Bellas barndomsvän som varit med oss i många år nu. 


Girls in their summer clothes...

 


Bild från Emilias Instagram 💙💛💙💛

Blommor som hör midsommar till. 

Prästkragarna plockade jag själv på ängen.

Midsommarfina flickor.


Vi tog in veden...



Enligt gammal tradition skall veden in till midsommar. 

Midsommardagen ägnades således till att plocka in veden i vedboden. 
 
Vedboden ligger i den äldsta huslängan på gården, inbyggd mellan gammelstugan till höger och ekonomibyggnaden till väster. Byggnaderna är från slutet av 1700-talet. Taken där måste också bytas ut.

Jösses vilken träningsvärk jag fick efter att vi kastat in hela vedlasset, i muskler jag inte ens trodde fanns.

Nu har vi så mycket ved att det räcker i två vintrar. 
 
Morfar hade nog varit nöjd. 
 
Förr kunde jag vara glad över ett par nya skor eller en snygg klänning, nu är jag lyrisk över att vedboden är full med ved. Tänk vad prioriteringarna i livet ändras. 
 
Men hejhå vilket arbete det är med egen ved. Fälla träd, såga, klyva och så in i vedboden efter att den har fått torka ute ett bra tag. Ja, och innan dess sprang vi fram och tillbaka och la över och tog bort presenningen i regn och solsken.  På den här gården är det kroppsarbete som gäller. Varje dag.
 

Det var lite om hur det såg ut i början av sommaren. 

Tack för att ni fortfarande kikar in här trots min frånvaro. 

Det värmer hjärtat. 

Varm kram till er alla! 

Hoppas ni har en riktigt fin sommar.



måndag 24 juni 2024

Stanna tiden!

  Good Morning Lovlies!

Något av det finaste vi har här hemma i Dalarna är fäboden som ligger norr om Orsa. 

Ett äkta kulturarv. 

I Dalarna var det väldigt vanligt förut att varje bondgård också hade en tillhörande fäbod, eller summer farm som det så passande heter på engelska. Det här är fäboden som tillhörde gården som min mamma växte upp på, samma gård som jag fick ta över efter min morbror när han gick bort i cancer förra året.

Till fäboden tog man korna och hästarna och andra djur som fanns på gården på somrarna för att avlasta bondgården nere i byn. Här uppe fick djuren beta på vallen och på skogsängarna vaktandes av vallkullorna som inte bara passade djuren utan också mjölkade korna och gjorde grädde, messmör och ost av mjölken. På våran gård här uppe på fäboden finns det också därför en vallstuga där vallkullorna bodde och arbetade under sommaren. 

Här uppe har vi också fäbodgudstjänst varje sommar inne på våran gård och precis utanför vallstugan. En otroligt fin tradition tycker jag. Fäbodens och vallkullornas verksamhet var så pass viktig att kyrkan kom upp till fäboden på sommaren eftersom människorna på fäboden inte hade möjligheten att komma ned till byn och vara med på gudstjänsten där. Det var ju långt och man kunde ju inte lämna djuren själva. 

 

 På väg upp till fäboden som ligger högt vilket gör att man har en fin utsikt.

 

 Så vackert att det inte ens gör sig rättvisa på bild.

 
 En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar...
 
Man vill bara stanna tiden.

 
Som utlandssvenskar var sommar i Sverige något som vi alltid såg fram emot och nästan alla somrar under den tiden som vi bodde utomlands har vi spenderat stora delar av den i Sverige. Det kändes extra viktigt efter det att flickorna föddes att de skulle få uppleva Sverige, prata svenska, umgås med familjen och lära sig svenska traditioner och seder, och här uppe på fäboden har de barndomsminnen med mormor och morfar minsann. Verkligen en plats i våra hjärtan. Vi var verkligen lyckligt lottade som hade möjligheten att få resa till Sverige varje sommar.

 
Ljuvligt vackert.


 

Planen är att i framtiden ha en plats i solen och sedan komma hem till Sverige och bo här på sommaren. Det skulle vara ett perfekt upplägg. The best of both worlds - Ett uttryck som jag verkligen älskar. Livets mest perfekta upplägg om man frågar mig.

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

onsdag 12 juni 2024

Här är gudagott att vara...

 Här står tiden stilla. 

När man kommer hit så kommer man till förr i tiden.  

Fäboden norr om Orsa är unik och så vacker att inga bilder gör den riktig rättvisa. 

Det enda som hörs här uppe är fåglarnas kvitter, annars är det alldeles knäpptyst. 

Någon gång i livet skall jag börja åka hit lite oftare och bra njuta av allt det vackra och av tystnaden. Ta med mig några riktigt bra böcker av sorten som man inte kan lägga ifrån sig utan som man bara fortsätter att läsa och här på ett ställe där det också går för sig att få göra det. Jag skall elda i spisen och ha lättsam mat i kylskåpet. Sitta på trappen en tidig morgon med en kopp kokkaffe i handen. Ta promenader och kanske plocka lite blåbär, smultron och vilda hallon att lägga i filen. Ta en tur i skogen, hitta lingon. Lyssna på tystnaden och på fåglarnas sång och kanske få höra göken gala. Ja, här är gudagott att vara.

Några bilder från tidigare i maj.












 Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

tisdag 11 juni 2024

Men godmorgon bloggen!

Vad jag har saknat dej. 

Man skulle ju nästan kunna tro att jag hade utvandrat från blogg-landia. 

Jag har varken läst bloggar eller skrivit något i min eget på ett bra tag nu. 
 
Så trist. Verkligen. Jag är en riktig slacker.

Det händer för mycket i livet. Allt går i en rasande fart och lämnar mig helt tömd på energi. Det är ett konstaterande, inte en klagan. Jag fotar och har all intention att dokumentera livet och mina tankar därom här i min blogg, men det blir inte så.


Jag jobbar hela veckorna och sedan hela helgerna, eftersom det finns att göra i alla hörn på gården. 

Fokus ligger ju på att göra boningshuset helt beboeligt men vi måste även ägna uppmärksamhet åt gårdens andra byggnader så att inget blir förstört av till exempel läckande tak eller annat väsentligt som inte fungerar som det ska. Vi måste till exempel laga två takrännor, eller ränn-ilor som de kallas eftersom de ligger i taken,  då de läcker som såll in på bland annat höskullen i ladugården. Inte bra. Alltså vem skulle ens ana att det var sådant här som jag skulle lägga all min fritid och massor av pengar på i den här åldern? Jamen, gapskratt så tårarna rinner på det alltså :-) Livet är så föränderligt och så förunderligt.
 
Vidare har vi den stora hagen bakom uthusen, där min morbror verkade ha startat upp någon slags privat sopstation. Där har vi röjt undan allt från gamla oljetunnor, däck, fälgar och plåtar till halvruttna brädor och telefonpålar. Vi har kört allt bråte till den kommunala soptippen och sorterat i kategorier men har även tagit hem en container som vi fyller med järnskrot, och ja, den containern är snart full. Vi kämpar på. Vi lyfter och bär och kånkar. Hej-å-hå. 
 


 

Målet är att rädda släktgården där min familj har bott i över ett par hundra år. Göra i ordning den efter många års förfall där underhållet blivit rejält eftersatt från den dagen som min morbror förlorade sitt enda barn, min kusin som dog endast 21år gammalunder FN-tjänstgöring i Bosnien under Balkankriget. Då stannade livet för min morbror och meningen med allt det här försvann. Helt förståeligt. Det är ingen som klandrar honom. Alla förstår fullt ut varför, men få kan nog sätta sig in i den situationen.

När gården kommit på benen igen så skall jag omedelbart lämna över den till nästa generation som får ta vid och fortsätta där jag slutar. Själv vill jag ha ett enklare liv och en plats i solen. Jag kämpar på med mina ekonomiska mål men det är svårt att hålla linan gällande sparkvot eftersom det kostar skjortan att renovera ett hus och en gård trots att vi gör så mycket vi bara kan själva. Material kostar och vissa saker kan man inte göra själv eftersom det måste vara fackmannamässigt gjort som till exempel el, ventilation, rörmokeri och våtrum, och jag tar absolut inga banklån för att renovera utan betalar kontant. Rotavdraget på 50 000 kronor gjorde jag slut på redan i mars och det svider eftersom vissa större men ack så viktiga projekt därför måste vänta till nästa år.

 
Men det är vackert på gården nu. 

Den bästa tiden på året. Början av sommaren.

 
Syrenen bakom tvättstugan är så vacker. 

Där innanför det där lilla fönstret ligger husets tvättstuga. 
Den har Bella fixat iordning fint. Bilder kommer senare.

 
Vi har syrener även vid gammelstugan och en lång kraftig syrenhäck i trädgården. 

 
Vi satt ute på verandan och konstaterade att hela gården doftade av syren. 
 
Som Diorissimo. 

Ljuvligt!


Den lila syrenhäcken i trädgården bredvid boningshuset. 

Står man uppe på balkongen så kan man plocka syrener därifrån.


 
Jag har försökt mig på att odla i växthuset med hjälp av Emilia. 
 
Växter är nog min sämsta gren. Allt jag rör dör. 
 
Nu lever vi på hoppet och Orsa Kompani lovar ingenting bestämt, som Korpral Gifting sa.

 
Dock växer rabarbern så att det knakar, det gör den alltid, har ni tänkt på det? 
 
Rabarber, det är min typ av växt :-)
 
Varför kunde inte andra växter bara vara lite mer som rabarbern? 

 
Jag plockade in en bukett och snodde ihop en rabarberpaj. 
 
Lyx! 


 
Mums, mums...

Mamma och Eila kom förbi och blev bjudna på nybakad paj med vaniljglass till kaffet. 

Pigga och aktiva och glada damer. Mamma ska fylla 84 och Eila är 90 år.

Underbart.


 
Jag gillar mitt bondkök och stör mig inte alls längre lika mycket på att ullmattan är blå mot det gröna. Det är ju en temporär lösning tills jag har råd att köpa en mer passande ullmatta eftersom alla pengarna just nu måste gå till nya ränn-dalar på ladugården till exempel och då kan man inte springa och köpa stora dyra ullmattor. Men om sanningen skall fram så gillar jag att det poppar en helt annan färg. Blått och grönt är inte så tokigt ihop som man skulle kunna tro faktiskt. Eller så är det jag som har vant mig bara. 

 
Lycka är att kliva över den gamla tröskeln och in i mitt kök en tidig morgon. 
 
Men oj, oj, klockan går och jag måste hopa in i duschen. 
 
Vi har aktiviteter med eleverna denna vecka och jag skall baka kakor med 50 elever nu på förmiddagen. 
 
Det har blivit svårt att klä sig eftersom jag inte känner igen min kropp längre. 
Men mer om det senare. 



På väg till jobbet häromdagen, och jag som är så förtjust i matchande färger vad gäller oufits blev lite full i skratt när jag upptäckte att jag matchade bilnyckeln. 

 Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram