Vi springer i ekorrhjulet, renoverar sovrum och plockar äpplen.

 Good Morning Lovlies...

Här sitter jag med mitt morgonkaffe och konstaterar att plötsligt så är det är fredag igen. Ekorrhjulet snurrar på och det går redan fort. Det är mycket på jobbet och dagarna känns intensiva. Jag har ett mycket bättre schema det här läsåret än förra året, men är ändå rätt så slut när jag kommer hem från jobbet och orkar inte med så mycket mer än att jobba på vardagarna. 

Igår eftermiddag när jag var klar med min sista lektion var jag så trött att jag blev sittandes vid min kateder ett tag och då kom en yngre kollega in på en liten pratstund, och hon var lika trött och slut som jag, och vi har ju precis börjat terminen. Hon berättade att hon funderar på att byta jobb, precis som så många andra som har välfärdsyrken där kraven och arbetsbördan kan kännas orimliga och speciellt i relation till lönen.

Läroplanen kräver också mycket mer av ungdomarna nu än vad den gjorde på den tiden då jag gick på högstadiet. Tempot och nivån kan kännas galna ibland och jag förstår att situationen skapar stress och press som kan leda till psykisk ohälsa för elever som inte har rätt stöd eller goda förutsättningar att mäkta med allt, trots att vi lärare gör så gott vi kan för att det skall bli så bra som möjligt för alla. 

Det här läsåret har jag till exempel inte bara baserat mina lektionsplaneringar på kunskapskraven utan även på att vi skall hålla och orka ända fram i mål. Vi får väl se hur det går. Jag undervisar i engelska och spanska och det jag har till min fördel där är att våra svenska ungdomar generellt tenderar att vara väldigt duktiga på engelska samtidigt som man inte nödvändigtvis behöver ha ett godkänt betyg i moderna språk (spanska) för att komma in på gymnasiet. De extra meritpoängen är ju trevliga att ha men inte ett krav. 

Ja, med allt ovan i åtanke så blir det inte många knop här hemma på eftermiddagarna efter jobbet och jag som har något att jämföra med tycker ju förstås att det är ett helt galet upplägg i livet. Allt som skall göras får vänta till helgerna och då blir det ju så att det även blir en massa måsten på de få dagarna man har till återhämtning varje vecka. 

Jag har full förståelse för att yngre kvinnor vill bli så kallade Soft Girls. De har ju sett sina mammor gå in i väggen i drivor och vem kan ha det som ambition? De vill inte bli som sina mammor. Klättra i karriärstegen och samtidigt ha den större delen av ansvaret över familjen och hushållet, för att inte tala om det horribla med att behöva checka in sina alldeles för små barn på institution med för stora barngrupper där personalen är underbemannad. Det här är bara en hälsosam backlash på att samhället har blivit som det har blivit. Ett prestationssamhälle med tillväxtekonomi där målet är mer och mer, fortare och fortare och effektivare.

 

Trappan till övervåningen skall slipas...så småningom. 

Nu har den en gulbrun färg som var vanlig förr i tiden, med en grön färg som tittar fram på lite mer nötta ställen. Trappen har nog varit grön innan den var gulbrun och kan nog ha haft samma grönfärg som köket hade förr i tiden, lite åt det grågröna hållet.

Uppe händer det saker minsann...

Vi är i full färd med att renovera det stora sovrummet uppe. 

Snart har vi alltså då förhoppningsvis ett riktigt sovrum. 

Det kommer att kännas oerhört lyxigt när den dagen kommer. 

En del av vardagsrummet nere har hittills fått tjänstgöra som sovrum och där har vi boat in oss ordentligt vill jag lova. Vi har till och med börjat skoja om att man faktisk nog inte behöver ha större än så. 

Vi skulle lätt kunna bo i två rum och kök, för det är på en sådan yta vi lever på idag. Men man vill ju ändå ha ett riktigt sovrum och så vill jag ju också förstås kunna göra i ordning vardagsrummet som jag vill ha det och så att det får tillbaka funktionen av ett riktigt vardagsrum. Man vill ju också kunna ta hem folk utan att de ska behöva sitta på sängen när de är och hälsar på.

Underarbetet på väggarna tar längst tid. 

Det är också det viktigaste för att det skall bli bra och se riktigt snyggt ut.

Måla spärrfärg, spackla, slipa, spackla lite till, slipa igen och så grundmåla.

Fönstret vetter mot nordväst och därmed kallas det här rummet för norder-rummet. 

Man får in en liten glimt av kvällssolen innan den går ned har jag konstaterat. 

Taket skall målas vitt fastän det redan är vitt. 

Det bli så fint och fräscht att göra så och det gör stor skillnad. 

Så har vi gjort i alla rummen som vi har gjort i ordning hittills och det blir ett rejält lyft.

 Väggarna skall få en jättefin beige färg som heter Shitake. 

Det är samma färg som vi har nere i vardagsrummet. 

Jag är väldigt förtjust i den färgen. Den är klassisk, ljus, elegant och varm.  

Det är så svårt det där med beige-färger och jag har provat många som såg helt OK ut i affären men som absolut gick i grått och såg alldeles för kalla ut så fort vi tittade på dem uppe i sovrummet och i det ljuset som finns där.

Det här sovrummet är jättestort. Exakt lika stort som vardagsrummet nere som ligger precis under.

Vi kommer att lägga klassisk ekparkett på golvet, lika golv som vi hade i huset vid sjön, och det kommer att bli så otroligt fint. Längs den ena långväggen blir det inbyggda garderober. Vi har pappa som konsult och han har så många bra och smarta lösningar på allt. Härligt! Det finns ingen som min pappa. Han kan allt och speciellt inom konstruktion.

I trädgården har äppelträdet, som min mammas morbror Lennart (mormors lillebror) planterat, gett oss livets äppelskörd. Jag har aldrig sett så mycket äpplen och vi plockar och plockar och bjuder hit andra att plocka. Häromdagen gjorde jag en jättegod äppelkaka och så skall det bli massor av äppelmos. Tänk att ha sin alldeles egen hemmagjorda utan en massa onyttiga tillsatser och extra socker.

Äpplena är lika stora som de man köper i affären, och jättegoda. 

Tänk att ha egna. Vilken skatt egentligen.
 

 Det kommer också massor av helt fantastiska tomater i växthuset. 

De är så söta och goda och luktar underbart gott. 

Synd bara att de inte kom samtidigt som gurkorna.

 

I dag är det fredag redan och vi passar Bellas Bengt för hon jobbar dubbla pass på sjukhuset. 

 Ha en riktigt fin dag och trevlig helg sedan. 

Vram kram

Karlstad, det här med alkohol, och spanska.

 God Morgon i Stugan...

 

Det känns som om att vi har varit hemma och jobbat på gården hela sommaren, men vi har ju ändå hunnit med ett par kortare små resor inom Sverige. 

 

I slutet av juli åkte vi ned till Karlstad för att umgås med hockeytränarens son och hans familj som var på plats för den årliga hockeyskolan i Löfbergs Arena. 

Det är väldigt mycket hockey här och hockeytränaren, som själv har varit en mycket aktiv hockeyspelare i yngre år, har en son som ju förstås också spelat hockey och som nu i sin tur är hockeytränare nere i Blekinge med två söner som båda spelar hockey. Ja, så det var alltså hockeytränarens barnbarn som deltog på hockeyskolan i Karlstad, och dit åkte vi för att titta på och hinna umgås lite. 

Jag tänker vilka lyckligt lottade barn som får delta på hockeyskolan i Löfbergs Arena i Karlstad. Det är inte en billig historia och det förde tankarna till hur ojämlikt det är för barn inom olika idrotter eftersom alla absolut inte har råd att låta sina barn delta på olika sätt. Själv har jag ju en dotter som har sysslat med ridning så jag vet att det kan kosta en hel del. Men tänk vad många barn och ungdomar det finns i Sverige ändå som inte kan delta pga att familjen inte har ekonomi för det, och jag tänker då främst på många ensamstående föräldrar som absolut inte har möjlighet att lägga tio-tusentals med kronor på barnens fritidsaktiviteter.

 Jag tycker att det är mysigt i Karlstad. 

En perfekt liten större stad som jag gillar att kalla det. 

Vackra byggnader, gator och torg och grönområden och precis vid Klarälven.

Vi bodde inte i Sven-Ingvars Sviten men den låg i dörren bredvid och vi kikade in där. 

Det såg fint ut och var ett hörnrum med fönster åt två håll och med balkong mot Klarälven.

Gamla Stadshotell är så fina. 

Tänk hur man byggde hus förr. Vilket fasadarbete. 

Jag tittar alltid uppåt.

Morgonpromenad i parken vid Värmlands museum.

Jag tycker att det är så charmigt här och jag är speciellt förtjust i de många ordspråk som står skrivna på byggnaden utanpå museet. Jag har fotat dem förr men det blev inte av den här gången. 

Man läser och ler. Underbart!

Så många vackra hem mitt inne i Karlstad längs Klarälven.

All denna grönska. 

Sverige är ett mycket avlångt land. Det ser man direkt när man reser norr eller söderut.

Tänk att ha en sådan här ingång till sitt hem.

Här bor någon. I ett fantastiskt vackert historiskt hem. Smack mitt inne i stan.

Löfbergs Arena och platsen för Färjestads hockeyskola.

Familjen från Blekinge på plats på läktaren med hunden Easton. 

Vilket passande namn på en hund i just den här hockey-familjen :-)

Hockey i all ära, men jag föredrar hundar och tog Easton på promenad i närområdet.

Easton och jag.

Alltså tänk vilken lycka för dessa tjejer och killar att få spela på den här isen i Färjestadströjor. 

Där i bilden till höger åker han, hockeytränarens barnbarn.

När vi inte var på arenan eller umgicks med lilla familjen så gick vi runt och tittade lite. 

Inget speciellt mål och inga speciella planer - skönt!

Jag köpte inte en pinal men tittade på en massa fint och fick lite inredningsinspiration. 

Jag älskar att matcha lampskärmar med gardiner och kuddar. Det påminner mig om Laura Ashley som var min första stora kärlek inom heminredning på1980-talet. Jag bodde i Johannesburg i Sydafrika och de hade en jättestor Laura Ashley affär i två våningar. Det var som att komma till himlen när jag hade möjlighet att besöka den affären. Laura Ashley var stort på 1980-talet. Tills ganska nyligen fanns det en trevlig Laura Ashley affär på Karlavägen i Stockholm som jag brukade passa på att kika in i när jag var i stan, men nu har den stängt ned. Så trist. De hade alltid sååå mycket fint både inom heminredning, mattor, tyger, tapeter, möbler och kläder.

Det var så länge sedan jag tittade i affärer. 

 

Jag håller ju på för fullt med att göra mig av med saker i syfte att skapa ett enklare liv, men det är ju onekligen kul att kika lite samtidigt som det är skönt att inse att jag inte behöver något och inte heller känner något sug efter att shoppa. 

 

Men kul ändå att råka på djuptallrikar i mönstret Mon Amie från Rörstrand. 

Vilken överraskning. Jag visste inte att det fanns.

 

Vädret var fantastiskt. 

Nästan 30 grader och sol på en klarblå himmel. 

Ja, det heter ju inte sola i Karlstad för intet. 

Vi njöt uppe på hotellets takterass och tog varsin svalkande Aperol Spritz i solen. 

Jag har druckit två sådana i sommar. 

Alkohol har blivit en allt mindre förekommande del av mitt liv. 

 

Jag har nog nästan fasat ut det helt snart. Det kan vara gott med ett glas bubbel eller ett glas iskallt rose vid något enstaka tillfälle men inte mer än så då det inte gör något för mig längre. 

 

Vad har ni för relation till alkohol? Jag ser att det pimplas rätt friskt bland många av oss medelålders kvinnor och hos några ganska stora bloggare. Jag tänker ofta: Hur orkar man? Själv blir jag bara trött och slö och svullen av alkohol och kan få jätteont i huvudet dagen efter bara två glas vin. Nej, det är inte värt det längre.

 

Vana Spa ligger på hotellets tak. 

Så härligt! 

Passar en livsnjutare som mig som hand i handske.

Tassle-me-happy! 

Alltså, på riktigt. Sådant här blir jag glad av. 

Färger och former och tofsar.

 

Vy över Klarälven från takterassen. 

 

Det är något speciellt med ställen vid vattnet ändå. 

Sedan åkte vi hem till verkligheten igen. 

Det är nyttigt att få komma bort och byta miljö emellanåt. 

Är man hemma och är ledig så skall man ju alltid göra något, eller hur? 

Vi har ju tömt gården på tre ton järnskrot i sommar till exempel. 

Jamen jösses! Eller hur?! :-)

Ja, det var ett litet minne från tidigare i somras det. 

Nu skall jag hoppa ur sängen och åka till jobbet. 

Idag skall jag ta emot åk 6 från Moras byskolor som kommer till högstadiet för att läsa moderna språk och jag skall ha inte mindre än 27 elever från åk 6 i spanska. Å vad roligt det ska bli! Tänk att spanska är det populäraste språkvalet bland våra elever. 

 

När jag gick i grundskolan och på gymnasiet så fanns det inte ens spanska som ett alternativ. Vi hade bara franska och tyska att välja på. Jag valde franska på högstadiet och sedan läste jag franska och tyska och latin på gymnasiet där jag gick humanistisk linje. Spanska läste jag först senare på universitetet och så har vi ju bott i Spanien i fyra år. 

Torsdag redan. Ha en riktigt fin sådan. 

Varm Kram

Dags att kliva på ekorrhjulet igen...

 Good Evening Lovlies...

I morgon måndag snurrar ekorrhjulet igång igen på riktigt, för då kommer eleverna och därmed startar läsåret 2024-2025. Det känns bra att få komma igång då det ändå skall göras och det skall bli kul att få träffa alla elever igen, både gamla och nya. 

Jag kommer att jobba heltid det här läsåret och jag skall undervisa alla årskurser i spanska (åk 6-9), samt ha fyra av fem åk 9 klasser i engelska. Alla 9:or som jag skall ha i engelska är nya klasser för mig förutom några av eleverna i varje klass som jag hade i spanska förra året. Det blir en väldigt bra dynamik med fina förutsättningar om man redan känner några elever i sina nya klasser, och att de känner mig på ett positivt sätt vilket sedan gör att de andra eleverna rättar sig efter dem.

Jag är väldigt nöjd med mitt schema det här läsåret. Jämfört med förra året så är det en dröm. Det enda som skulle kunna ha gjort det lite bättre vore att få sluta lite tidigare på fredagar eftersom jag tycker om att kunna hinna med tåget till Stockholm som går vid tvåtiden, de gånger jag vill åka dit. Nu får jag ta ledigt och ordna med vikarie om vi ska iväg och det känns lite träligt. Men jag klagar inte. Jag är glad och nöjd.

Efter en intensiv första jobbvecka förra veckan, med K-dagar för oss lärare, avslutade vi i fredags eftermiddag med att ro kyrkbåt. 

Flera av byarna runt Orsasjön och Siljan har sina egna kyrkbåtar med en lång historia och det är rätt vanligt förekommande att olika organisationer ror kyrkbåt med personalen som del av team-buliding. Vi sitter alla i samma båt och behöver alla hjälpas åt att ro mot samma mål, typ. 

Här kommer några bilder från kyrkbåtsrodden i fredags där vi rodde Orsas kyrkbåt Sturfajt'n och utgick från båthuset och bryggan precis nedanför vårt förra hus, där Lando och jag ofta och gärna höll till.

 

Det var riktigt roligt i kyrkbåten och alla rodde åt samma håll. Vi är ett ganska så samspelt gäng sedan innan så den här uppgiften rodde vi i land på ett exemplariskt sätt. Det kunde inte ha gått bättre. 

Det var så fint ute på vattnet. 

 

Orsasjön låg spegelblank. 

Magiskt.

Det blev två vändor med båten eftersom vi var så många och bara hade en styrman. 

Emilia rodde med båda gångerna och blev belönad med en rejäl träningsvärk dagen efter :-)

Mina fina kollegor och jag i båten redo att ro ut på sjön.

Efter båtturen blev vi bjudna på fika på bron framför den lilla stugan som tillhör roddklubben. 

Ett perfekt avslut på den första arbetsveckan efter sommarlovet 2024.

Det var lite extra känslosamt för mig att vara här nere vid sjön. 

Från den här stranden och bryggan älskade Lando att bada. 

Jag brukade kasta pinnar långt ut i vattnet och hans simmade och hämtade in dem till land.

I helgen har vi tagit det ganska lugnt, med flit.

Det har blivit några långa skogspromenader och så passar vi Bellas hund Bengt eftersom hon jobbar. 

Ha en riktigt fin söndagskväll. 

Varm Kram