Ljusinsläpp, och sådant man vänjer sig vid.

 God eftermiddag i stugan...

 Ljusinsläppet i det här huset är magiskt och bär med sig barndomsnostalgi. 

För ljuset letade sig in på precis samma sätt när jag var liten och mormor bodde här. 

En hemma-hos-mormor-när-jag-var-liten-känsla infinner sig. 

Den är len och kärleksfull och bor i det här ljuset och i det här huset.

 

Den blå-rutiga ullmattan ligger fortfarande på golvet. 

 

Jag tycker mycket om den. 

Vi hade den i det förra köket och här skulle den bara vara en tillfällig lösning tills jag hittar en matta i kökets färger, men nu har jag vant mig vid den och tycker att det är ganska klatschigt att den är i en helt annan färg. På tal om att vänja sig vid något....

Det fattas fortfarande dragluckor till sned-skåpen ovanför diskbänken, men nu har jag vant mig vid öppna hyllor och har ingen brådska med att beställa luckorna. Men det skall bli av lite längre fram. 

Nu dansar vi ut julen. Det blir ganska så kortfattat denna gång eftersom jag inte hade tagit fram så mycket juldekoration på grund av att vi åkte bort strax innan jul och jag ville hålla det enkelt. Men några av mina Rolf Berg tomtar fick i alla fall pryda julen. I dag packar jag ned dem och bär ut dem till förrådet där de får vila upp sig inför nästa jul.

Andra blomningen på mina amaryllisar som jag köpte billigt på ICA Maxi till första advent. 

 

De är helt otroligt vackra. På den ena kommer det sex stora blommor. Makalöst! 

Jag förundras.

Rena rama amaryllis-crescendot. 

En riktigt pampig avslutning på julsäsongen.

Snön har bäddat in gården i ett fluffigt vitt och gnistrande täcke.

Vissa av oss passar på att leka lite i snön. 

Äldsta dottern delade med sig av dessa härliga bilder från gårdagen. 

I den här delen av Sverige har vi snöskoter-buren ungdom :-)

 

Min Emilia. 

Ha en riktigt fin söndagseftermiddag. 

Varm Kram

Första veckan avklarad, och en halvmeter snö.

 Good Morning Lovlies...

Första veckan tillbaka i vardagen är alldeles strax slut. 

Nu kliver vi in i fredagen och sedan en skön helg på det. 

Det var väldigt ovant att vara tillbaka på jobbet efter att ha varit ledig i drygt tre veckor. Jag dippade rejält efter lunch på tisdagen, som var första jobbdagen. Min kropp och knopp som är alldeles för vana vid hemmets lugna vrå får lov att ställa om sig. Nu blir det massor av människor, hög ljudnivå och ett rasande tempo istället för en kopp te och en bra bok i lugn och ro framför den sprakande brasan i vardagsrummet. Yes. Livets kontraster.

 

Här i Dalarna har vi fått nästan en halvmeter snö den här veckan. 

Det är lite mysigt faktiskt. 

Ska det nu ändå vara vinter och kallt så kan det lika gärna vara snö också. 

Jag är ju absolut ingen vintermänniska och skulle aldrig i livet boka en vecka i fjällen.

Men snön lyser upp i vintermörkret. 

 

 Utsikt från övervåningen. 

Gammelstugan på gården i den äldsta huslängan. 

Tänk att här bodde mina förfäder innan det huset som jag bor i nu byggdes i slutet av 1860-talet. Tänk att man byggde nytt hus 10 meter från det gamla huset och sedan bara flyttade in i det nya och låste igen det gamla. Nu står det som ett litet familje-museum från förr i tiden.

 

Väldigt vackert när man tittar ut genom fönstren i vardagsrummet.  

Under helgen ska jag blocka bort tomtarna och julgranen. 

Ljusstakarna och stjärnan kanske får stanna kvar ett tag till. 

De lyser upp så vackert nu i vintermörkret.

And off to work I go...

Ha en riktigt fin fredag. 

Varm Kram

Nu rundar vi av jullovet och kliver in i vardagen...

 ...och det tycker jag är skönt. 

Tänk va!

Det trodde jag väl aldrig att jag skulle tycka men det skall bli härligt att få sparka igång 2025 på riktigt. Ta tag i vardagen och verkligheten och allt vad den kommer att innebära i år.

Jag tror det blir bra på alla sätt och vis att komma tillbaka till lite vardagsrutiner igen. Idag tjuvstartade vi faktisk vardagen och tog oss till gymmet där vi körde ett pass. Det kändes att vi inte hade varit där på ett tag, sedan början av december, då jag först råkade ut för en dunderförkylning och sedan en repris på den efter bara någon vecka som frisk. Ja jösses så träligt med halsont och feber och hosta som saboterade träningsrutinen.

Enligt gym-ägaren, som är en riktig body-builder, bryter man ned musklerna när man tränar och då ökar mottagligheten för olika former av virus. Därav fenomenet med att man lätt kan bli sjuk precis då man tycker att man har kommit igång så bra. Det är tydligen inte alls ovanligt, och har hänt mig mer än en gång nu och det är alltid en lika lång startsträcka att komma tillbaka till gym-rutinen igen. Men det är bara att kämpa på.

Det blev så mycket januari direkt när jag tog bort julduken och ställde fram rosa tulpaner på bordet. 

Har ni tänkt på vad roligt det är att plocka fram julen men vad skönt det är att ta bort den sedan? 

Bort med de röda juleljusen och fram med de gröna som matchar tapeten :-)

Nu ser jag fram emot tulpanernas tid och sedan semlor och takdropp. 

Snart så. 

Innan vi vet ordet av så är det sportlov och sedan påsklov.

Hockeytränarens dotter med familj hade firat nyår uppe i Sälen och kom förbi oss på vägen hem. 

De anlände lördag förmiddag och åkte vidare hem till Stockholm i går morse.

Vi hann med både lunch, middag och söndagsfrukost tillsammans här hemma och det var så mysigt att hinna ses och umgås lite fastän de bara var på genomresa. 

Det blev en riktigt ljus och luftig januari-dukning till middagen. Linneduken med servetter i samma tyg kommer från Mora Väveri i Östnor, ett gammalt litet familjeföretag som tyvärr inte finns längre. Jag är så glad att jag har några riktigt vackra dukar därifrån, bl.a. den stora röda julduken.

Family

"Midvinternattens köld är hård.

Stjärnorna gnistra och glimma...."

Vi har haft några riktigt kalla dagar och nätter. 

Den lägsta temperaturen mätte vi till -28 C. Brrrr. 

Jag var bara så rädd att vattnet skulle frysa igen, men vi klarade oss.

Stjärnklart över gården.

Aurora borealis.

Häromkvällen fick vi uppleva norrsken med grönblåa ljusfenomen som dansade över hustaken. 

Jag lyckades inte fånga det så bra på bild, men om man tittar riktigt noga så ser man.

 Bellas hundar Bengt och Mila har hängt med oss hela julen. 

Det är bomull för den här hundmammans själ ska jag tala om. 

Det här var första julen utan Lando. Så sorgligt.

 Vi har haft en jättevacker vit jul och det är ju alltid mysigt.

Innanför det där fönstret där lampan lyser har vi gårdens tvättstuga.

 

I går hade vi besök av skogens konung, två gånger.

Älgarna trivs bra på den här gården.

 

Älgen åt lite på rönnen och sedan lunkade den hem till grannen.

 Ibland blir man påmind om att vi verkligen bor på landsbygden nära vildmarken.

Januari-kök.

 

 

Nu går vi mot ljusare tider. 

 

Det märks redan. 

Trappen matchar köket så fint.

Jag är så glad att vi bestämde oss för att måla trappen i samma gröna färgskala som köket. 

Det blev i en nyans mörkare, men i samma skala. Så fint.

Nu blommar båda amaryllisarna igen. 

Långa och vackra. 

De får kanske bli snittblommor av den här omgången.

I morgon börjar vårterminen 2025. 

Vi lärare har två K-dagar och eleverna kommer på torsdag. 

Nu kör vi! 

Jag önskar alla en fin arbetsvecka tillbaka i vardagen. 

Varm Kram

Att ha fått fylla 55 år

Det är med djup och innerlig tacksamhet som jag konstaterar att jag har fått leva i 55 år. 

Livet är som ett lotteri och jag tar ingenting för givet lägre. 

Jag är djupt rörd och tackar livet som välsignar mig i varje steg jag tar. 

Alldeles för många som jag känner har fått lämna jordelivet alldeles för tidigt på sistone. En av våra bekanta inom bloggvärlden till exempel, Anna Wahlstam från Kalmar som från början hade bloggen Ekenäs Liv och senare bloggade under eget namn och drev en pod, gick tragiskt bort i november efter två långa kamper med cancer. Jag blev så otroligt ledsen och illa berörd när jag fick veta det. Hon fick bara 51 år på jorden, och det kan jag inte låta bli att tänka på. Det sätter livet i perspektiv. Det är otroligt många som drabbas av cancer nu. Har ni tänkt på det? Många unga friska människor.

Vi hade aldrig träffats, Anna Wahlstam och jag, men ni vet hur det är i bloggvärlden. Man är bloggvänner här och man känner en fin gemenskap som formas när man följer varandras liv i ord och bild genom åren, ungefär som med förr i tidens brevvänner, fast bättre.  

Jag är säker på att Anna Wahlstam är saknad av många. Något jag reagerade på är att efter hennes bortgång så är alla hennes sociala media kanaler borttagna. Som bortblåsta. Hon som skrev så många tänkvärda inlägg och delade med sig av massor som även hjälpte andra. Undrar om hon ville ha det så eller om någon i familjen tog det beslutet? 

Har ni gett instruktioner till era efterlevande angående hur de skall hantera era sociala medier efter er bortgång? Har ni gett dem direktiv samt inloggningsuppgifterna till alla era sociala media konton? Det kanske är något man skall tänka på.

55 åringen.

Det kändes så härligt att få fira födelsedagen i solen och värmen. 

Vi skålade med en riktigt fräsch och god sangria gjord på cava.

Som en dam i 55-årsåldern känner jag att jag befinner mig på en bra plats i livet. Jag känner mig lugn, harmonisk, tacksam, välsignad och balanserad. Livets lärdomar har sjunkit in och det är nog som det sägs, att efter 50 så finns det inte längre plats för en massa drama och bull shit i livet. Jag tar inte in det helt enkelt och bara avlägsnar mig själv från alla situationer och människor som jag upplever som respektlösa. Jag bara stänger av och finns inte längre kvar i sådana situationer. Jag värnar om min egen frid, och nu är det lugnt och skönt i livet trots att det går i en rasande fart ibland och att det finns mycket som skall göras. 

En annan stor grej är att den FOMO (Fear of missing out) som jag kände i yngre dagar gradvis genom åren har förvandlats till total JOMO (Joy of missing out). Som en extrovert introvert, läs utåtriktad enstöring, så njuter jag av att dra mig undan och leva lite som ensamvarg. Jag gillar också att vara helt anonym bland en massa andra människor, som jag är när jag strosar runt i Stockholm till exempel, eftersom det innebär en total kravlöshet.

 

Bästa födelsedagspresenten var en 80 minuter lång superlyxig ansiktsbehandling på hotellets fina spa. Behandlingen heter Anti-Age och innehöll bl.a. en gudomligt härlig ansiksmassage. Note to self: Den skall jag absolut göra igen nästa gång jag kommer hit.

 

Kvinnan som utförde behandlingen var i 60-års åldern Hon hade stor erfarenhet och var mycket kunnig i ämnet hudvård. Hon driver en egen hudvårdsfirma privat när hon inte jobbar på hotellets spa. Hade jag bott på orten så hade jag absolut blivit kund hos henne. Så fint att få bli ompysslad av en sådan proffsig person.

Tusen tack livet för att jag har fått fylla 55 år. 

Nu kliver jag ödmjukt in i mitt 56:e levnadsår.

Varm Kram