Det blev två jättebra dagar på litteraturinternat med Skolverket på söder i Stockholm.
Internatet handlade om barns och ungdomars läsning, och förstås om underbara böcker.
Förmågan att läsa och vad själva läsupplevelsen i sin tur ger är helt avgörande för livet.
Det är oerhört viktigt att få in barn och ungdomar i böckernas värld.
Vi gick igenom Skolverkets läslistor och hade work shops samt helt fantastiska föreläsningar av författare och dramatiker samt sådana som jobbar heltid med barn-och ungdomsböcker. Vilka spännande dagar och vilka enormt kompetenta och entusiastiska människor det finns inom bokbranschen. Jag drogs med helhjärtat. Det hela var en så kallad tupp-skinns-upplevelse. Otroligt bra!
Jag håller nog fortfarande på att bearbeta helheten av det jag just fick vara med om.
Det håller fortfarande på att sjunka in, och jag tar med mig massor härifrån.
De intressantaste föreläsningarna var de som handlade om hur man motiverar barn och unga att läsa samt om hur skönlitteratur används som terapi, bland annat för barn som har en förälder som sitter i fängelse.
Pär Salin föreläste om hur man får pojkar som aldrig har läst en bok att börja läsa och det är även han som har skrivit bokserien om EPA-traktorkillarna i Säva Träsk: Ingen normal flyttar hit. Den boken har fått en stor mängd unga killar med noll intresse för böcker att börja läsa. Helt otroligt. Den bokserien skall vi absolut köpa in till våran skola.
Boken Ingen normal flyttar hit skulle kunna utspela sig även här på mindre ort i Dalarna, eftersom det finns samma slags miljöer här, och därför tror jag absolut att det skulle vara en bokserie som skulle kunna väcka motivation till att läsa skönlitteratur bland våra ungdomar här.
Det gäller att hitta böcker som elever kan relatera till. Böcker där handlingen liknar deras egna liv.
Här är några av reaktionerna på Pär Sahlins böcker.
Får man ett barn att börja läsa så kan det förändra hela deras liv.
Så mäktigt.
Tack Skolverket för en helt fantastisk upplevelse!
Om man jobbar som lärare så vill jag varmt och innerligt rekommendera er att delta i Skolverkets Litteraturinternat, jag ser att de kommer att erbjudas på många platser runt om i Sverige.
När onsdagens program var slut runt 16-tiden på eftermiddag tog jag tunnelbanan Östermalm där jag mötte upp en väninna som jag inte har träffat på alldeles för länge och oj vilken trevlig kväll vi fick.
Det är så vackert i Stockholm som liksom bara svämmar över av ljuvlig försommargrönska.
Vi gick till supermysiga Villa Dagmar.
Vi blev kvar i nästan fyra timmar och vi hade så otroligt många ämnen att avhandla.
Det är så härligt att ha vänner där man bara plockar upp där man var sist oavsett hur lång tid det har gått sedan man träffades. Jag älskar sådan vänskap. Jag har nog nästan helt uteslutande bara sådana slags vänner. Det kan gå hur lång tid som helst mellan gångerna man ses men man står kvar i vänskapen djupt, lojalt och stabilt. Det finns inga ytligheter och man kan vara sig själv helt och hållet. Precis så är det också med mina vänner runt om i världen. De är som en familj, och ni som har sådana vänner vet precis vad jag menar. Det blir guldstunder när man ses.
Mums, vilken god burrata jag åt.
På väg hem gick jag förbi Sibyllans Tehandel.
Vilket mysigt ställe.
Man kan även köpa deras teblandningar på NK, men det här är ju så mycket mysigare.
The real place liksom :-)
Jag tror att jag har levt ett liv i Stockholm. Kanske på 1940-talet med omnejd.
Nio på kvällen och så här ljust ute.
Härligt.
Idag är det onsdag.
En dag till på jobbet sedan och så tar vi långhelg igen.
7 grader varmt här nu på morgonen.
Hejhopp!
