Sommarlovet 2025 började med ett kallt, blåsigt och regnigt juni.
Ingen var gladare än jag över att vi hade en vecka i Grekland inbokad. På midsommardagen bar det av till den blommande gröna ön Lefkada som ligger på Greklands västkust omgivet av det otroligt vackra turkosfärgade och kristallklara Joniska Havet.
Jag blev lite full i skratt när jag packade upp och konstaterade att jag hade då i alla fall tagit med mig tillräckligt med klänningar på den här resan.
Något jag alltid glömmer bort är att jag skall undvika kläder med röda toner när jag är på solsemestrar. Jag som har så vitt skinn bränner mig lätt och blir nästan alltid röd och då är man inte snygg i plagg som går i röda och rosa toner. Man skall ha grönt, blått, beige, lila och gult istället. Något som tonar ned rödfärgen i solbrännan och inte förstärker den.
Men klänningarna matchade i alla fall fint med omgivningarna :-)
Nerium är vackra, men ack så giftiga.
Visste ni att man använder den i råttgift?
Oleander heter växten på engelska.

Citrus och olivträd och grönskande berg i bakgrunden.
Vilket ställe!
Vi njöt i fulla drag.
Där allra längst upp bodde vi.
Det fanns ingen hiss så det blev bra med trappträning hela veckan.
Vi anlände på kvällen då det var mörkt och fick ingen bra uppfattning om läget men portieren som bar upp våra väskor sa att vi hade fått det bästa rummet på hela hotellet.
Vi trodde förstås att han skojade, eller att det kanske var något som han sa till alla, men nästa morgon när vi slog upp dörrarna till balkongen förstod vi att han hade talat sanning och att vi absolut hade dragit vinstlotten gällande rum och läge.
För kolla bara in detta...
Det här mötte mig när jag slog upp dörrarna till balkongen nästa morgon.
Vi insåg omgående att vi hade fått rummet med balkongen från vilken man har fotat i marknadsföringen för det här hotellet och hela anläggningen. Härifrån hade vi en spektakulär utsikt över hela området och havet, och vilka soluppgångar.
Som inbiten morgonmänniska fick jag avnjuta de vackraste av soluppgångar över det Joniska Havet till morgonkaffet hela veckan, och så här i efterhand kan jag konstatera att det var guldstunderna den här resan.
Att få sitta där en stilla stund och begrunda livet. Känna djup och innerlig tacksamhet över så mycket. Ungefär som när vi är i Stockholm och gör en massa spännande saker som vi bokat in i förväg, men sedan är det är den där lilla spontana kaffestunden med en mandelbakelse på Tösses Bageri som man tar med sig hem i bagaget som bomull för själen. Ja, jag vet inte hur det är med er andra, men jag har för länge sedan konstaterat att det är de där små stunderna i livet som egentligen betyder allra mest och är de man minns sedan. Det som kostar allra minst eller är helt gratis. Tänk hur det är egentligen.

Jag läste ut två böcker under veckan och det kändes så lyxigt.
Först ut var den sjätte boken i Denise Rudbergs läsvärda, välskrivna och otroligt spännande serie Kontrahenterna som utspelar sig i Stockholm under andra världskriget: Vår sjätte attache.
Sommaren 1942 står i full blom medan krigets mörker sänker
sig över Europa. I Sverige är ransoneringen hårdare än någonsin och
regeringens eftergifter gentemot den tyska krigsmakten blir allt fler.
Samtidigt börjar rapporter om nazisternas förbrytelser sippra ut till
omvärlden.
Bok nummer två var Död mans kvinna, andra delen i serien sekelskiftesmorden och fortsättningen på boken Döda kvinnor förlåter inte, av Katarina Wennstam. Bara så bra. Ja, jag tror faktiskt att jag tyckte bättre om andra delen faktisky, men båda är jättebra. Om ni inte har läst dem så gör det.
Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm
på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från
kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar,
läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande
vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om
en ljusare framtid.
Död mans kvinna är en
medryckande historielektion som blottlägger dåtidens skriande
orättvisor, en skildring som är på en gång rått realistisk men också
sagolikt vacker. Katarina
Wennstam skriver passionerat med
sådant driv att man vill läsa fort. Det är så otroligt välgjort.
Drömläge på stranden.
Att få ligga här och läsa böcker.
Jag tänker att det här är ett ställe dit någon kan resan ensam med en trave riktigt bra böcker.
Sola, läsa, bada, dricka en frappe, äta något gott, och så sola, bada och läsa lite till :-)
Perfekt sommarupplägg för en bok-älskare.
Den fina badstranden som hörde till hotellet.
Snyggt, rent, luftigt mellan stolarna och välorganiserat.
Hotellet stod för blåa fina beachhanddukar som man bytte in till nya varje dag.
Man blev också serverad direkt vid solstolen om man ville och kunde beställa dit i princip allt som restaurangen på hotellet erbjöd, och sätta upp notan på rummet. Perfekt!
Här hade jag lätt kunnat stanna hela sommaren.
Idag är det torsdag och här hemma i Dalarna har vi regn och +13C.
Det går bra det med.
Regn är bra för gräsmattan och för allt annat som växer.
💙💦💙💦💙