Helt makalöst att folk tar sig tid att lyssna på skitsnack.
Helt makalöst att folk ofta sedan sväljer detta skitsnack utan att ifrågasätta.
Helt makalöst att folk inte undrar vad skitsnackarna säger om dem så fort de lämnat rummet.
Helt makalöst att folk inte förstår att skitsnack oftast har sin grundar i avundsjuka eller rädsla.
Tänk efter nu, vem brukar det snackas mest skit om?
Jo, mest baktalade blir människor som i andras ögon är framgångsrika, duktiga på jobbet, företagsamma, kompetenta, omtyckta av kunder, elever, patienter eller andra som de jobbar utåt med. Vidare bara hälls det hinkvis med skit över folk som ser bra ut, har det fint hemma, klär sig snyggt, har en ny bil, ny båt, snygg och trevlig partner, reser mycket, bygger hus eller bara råkar äga en dyr väska, för att inte tala om folk som andra tror har pengar eller som tjänar bra. Det stavas alltså avundsjuka hela vägen rakt igenom och man måste vara både otroligt korkad och helt blind eller totalt naiv för att inte förstå denna enkla ekvation.
En annan kategori människor som ofta blir baktalade är sådana som är lite annorlunda än de flesta andra på orten: Tänk bara på huvudpersonerna i filmerna
Änglagård,
Masjävlar, och
Så som i Himmelen. Unika, kreativa, vackra, underbara, gnistrande och annorlunda själar som lever livet på sitt eget vis och som ortsborna nästan tar kol på bara för att de inte är som alla andra i byn. De utgör ett hot mot den existerande hierarkin helt enkelt. "Så har vi alltid gjort och så har vi aldrig gjort. Tro inte att du är nå'n. Du ska inte komma här och komma". Rädsla ligger i grunden här, då folk är rädda för sådant de inte känner igen och därmed inte vet hur de skall förhålla sig till. Ja, då är det säkraste kortet att fördöma dessa människor. Hugga ner dem i ett försök att förminska och tillintetgöra.
I Sverige skall alla vara lika och därför är vi duktiga på att höja golven i samhället, men utan att samtidigt också höja taken. Konsekvensen blir att de små patetiska skitsnackarna bekvämt kan stå kvar och får plats medan de utsatta helt enkelt blir ihjälklämda om de inte flyttar på sig då det är omöjligt att kunna existera i en sådan liten och begränsad tillvaro som skitsnackarna befinner sig i.
What I know for sure...
Livet är en som en boomerang där allt man kastar ut kommer tillbaka. Skitsnackarna får därmed förr eller senare stå i sin egen i skit av olika varianter och sanningen vinner alltid till slut.