Att få komma iväg lite

Hemma i Dalarna råder det full vinter, och det är ju rätt bra med tanke på att det i denna vecka körs en massa Vasalopp: Kortvasan, Tjejvasan, Stafettvasan, öppetspår, och så till slut nästa söndag det riktiga Vasaloppet. Under veckan kommer ca. 50 000 människor att befinna sig i skidspåren mellan Sälen och Mora, och om man tänker att Mora vanligtvis har en folkmängd på ca. 25 000 innevånare så lämnar jag det öppet för alla och envar att själva föreställa sig trafiken, människorna, köerna...

Ja, FULLBOKAT är ordet och då känns det faktiskt skönt att fä komma iväg lite och därför tyckte mamma och jag att just denna tid var perfekt för en liten tripp till solen och havet. 

Vidare har det varit rätt mycket på jobbet som gjort att jag känt mig rejält uttömd, trött och sliten, så tillfälle för lite återhämtning kommer faktiskt som en gudagåva just nu. 

Hemma i Dalarna. 

Vi hade turen att det gick att flyga från Dala Airport i Borlänge, ca. 1,5 timmes bilväg hemmifrån, och det var ju vansinnigt praktiskt med tanke på att vi annars vanligtvis måste ta oss ända till Arlanda innan vi kan åka vidare ut i världen. 

På avresedagen hade stora delar av Sverige haft ett riktigt busväder och banan fick plogas ett antal gånger innan flygplanet kunde landa. Sedan fick vi veta att på grund av lågtrycket och mycket kraftig motvind så kunde man inte tanka fullt innan avresan och därför fick vi lov att gå ned i Madrid och tanka innan vi kunde ta oss vidare på resan. 

Nu är vi framme och njuter för fullt. Fler bilder kommer senare. 

Ha en fin kväll! 

Vardagslyx!

Blodpudding stod på lunch menyn i skolan idag, och vem gillar det egentligen? 

Varför serveras överhuvudtaget sådan mat i skolan? Ingen äter ju, och absolut inte denna yngre generation som inte ens får sådan mat hemma nuförtiden. 

Kanske är det för att spara pengar?

Och man kan ju tänka vad alla våra utländska elever tänker när de frågar
vad det är och man säger:
-It is blood pudding :-) 

Jag vände dock påväg till matsalen efter att ha fått spontana matrecensioner från de elever jag mötte och istället passade jag på att bjuda ut äldsta dottern Emilia på en snabblunch på Waynes istället. 

Tur att hon hade ett hål i schemat. 

Jag åt en underbart god ljummen halloumi sallad...och vissa fick efterrätt :-) 

Bild från Emilia.

Ha en fin måndag! 

Vad kommer utbrändhet ifrån?

"Sure burnout comes from not taking care of yourself and burning the candle at both ends, but, more often, burnout comes from one or a combination of the following: 1. Lack of connection to purpose in what one’s working on, resulting in boredom, disinterest, and apathy 2. Lack of connection to people; not feeling seen or cared for, and not having a shared sense of purpose 3. Lack of celebration, appreciation, and acknowledgment for wins (little or big) 4. Lack of safety for vulnerability, creative expression, and authenticity 5. Lack of a reboot and recovery between projects or trips 6. Lack of empowerment and accountability, and not being and feeling well used 7. Lack of intention, presence, and therefore boundaries." 

-Anese Cavanaugh, Contagious Culture

And by the way...

Don't shoot the messenger! 

Så himla snygga

sommarskor! 

Michaela Forni för Flattered

Skorna börjar säljas i April och kommer i flera färger men dessa två är mina favoriter:

Så snygga i rosa, men färgen begränsar...

 Beiget är supersnyggt till mycket och bl. a.
till vita byxor, vita kjolar, vita shorts och vita klänningar.

Jag vet inte hur klacken ser ut, men hoppas att det är en ganska låg kilklack.

Supersöta toppar från H&M 199 kr.

Jag är svårt svag för kläder med kvinnliga detaljer som volanger i ärmsluten till exempel.

Adorable!

Dags att jobba

Då är det dags att återgå till jobbet efter två hela dagar i sängen. 

Det var ett enormt kraftigt virus jag råkade ut för eftersom det gjorde mig matt, yr och helt slut i flera dagar. Jag googlade faktiskt på inkubationstiden för vinterkräksjukan och den är två dagar vilket betyder att om man ligger och kräks lördag-söndag så smittas man i regel fram till och med tisdag, och i och med det tyckte jag att det var totalt legitimt att vara hemma från jobbet i två dagar, trots e-mail i måndags från jobbet där jag fick frågan "Kommer du imorgon?". Jag vet inte om det bara är jag och om det sitter i mitt huvud, men jag har känt mig oerhört stressad de få gånger jag varit hemma från jobbet på grund av en kraftig förkylning, influensa, eller vinterkräksjuka då jag känt att man förväntas dyka upp på jobbet redan nästa dag och definitivt kolla sina mail i sjuksängen. Detta i sin tur har gjort att jag i princip aldrig stannar hemma när jag känner mig krasslig och har som princip att gå till jobbet så länge jag kan stå framför en klass en hel dag, samtidigt som jag tycker att detta absolut inte är schyst mot andra då det man bär på ofta smittar. Men detta är ju absolut inget som arbetsgivaren har uttalat utan sådant som jag känner, så det kan ju vara ren inbillning. Dessvärre tror jag att många svenska kvinnor i hela Sverige känner som jag och det är en av de många bakomliggande orsakerna till att folk går in i väggen och bränner ut sig. Vi skall alltid vara på topp. Vi skall alltid prestera. Vi skall alltid vara duktiga.  

Japp, iväg till jobbet! 

Ny dag. Nya tag! 

Ha en toppen onsdag. 

Kram

När man åker till storstan med massor av planer

men insjuknar i vinterkräksjukan istället. 

Japp, där kom den, den fruktade vinterkräksjukan. Den kom smygandes på lördag förmiddag i Stockholm när jag stod i biljettkön på Slottsboden för att köpa biljett till utställningen där man visar de kungliga brudklänningarna. Jag kände mig kallsvettig, svag och yr och fick lov att gå ur den långa kön och ut i friska luften, och sedan blev det en hel massa turer mellan sängen och toaletten resten av dagen och kvällen och det var ju bara att konstatera att lunchen var bortkastade pengar samt att tågresan hem till Dalarna nästa dag skulle kräva en enorm kraftsamling för att klara av. Hua! 

Blek, yr och så där matt som man bara kan känna sig då man gjort sig av med alla befintliga kroppsvätskor och lite till, lunkade jag på söndagseftermiddagen då mot Centralstationen och kom plötsligt på att NK har både detox och ayurveda te i sin tebod som säkert är jättebra att dricka när man just tömt kroppen på precis allt man har. Så jag traskade förbi NK saluhall och plockade upp dessa underbara teblandningar innan jag satte mig på tåget och sov hela vägen upp till Dalarna. 

Så det blev varken lägenhet, utställning eller andra trevligheter, men det blev i alla fall lite te. 

P.S. Om någon som läser detta planerar att besöka utställningen på slottet så vill jag starkt rekommendera att köpa biljetterna på internet istället för på plats då biljettkön sträckte sig genom tre hela rum och ända ut på gården utanför Slottsboden. 

När man skall ta sig en liten titt

på några trevliga bostadsrätter, ja då får man minsann kliva på tåget mot människobyn, för det är nämligen i vår vackra kungliga huvudstad som visningarna äger rum och i två av mina favoritområden: Östermalm och Gärdet (eller är det samma sak? ni som vet :-). Jag skall även passa på att se utställningen av de kungliga brudklänningarna på Stockholms Slott samt gå på en mycket trevlig tillställning på lördag kväll. Det blir också med all säkerhet en titt in på underbara Laura Ashley, Svenskt Tenn samt Oscar och Clothilde. Jag skall alltså syresätta mig med lite nya intryck, människor och puls så pass att jag klarar mig tills det bär iväg nästa gång...Vilket blir till Las Meloneras, Gran Canaria med mamma om ett par veckor. Ja, så nu sitter jag alltså på tåget mot Stockholm. Härligt!

Den här bilden kom upp när jag googlade Östermalm, så vackert!
 Jag älskar närheten till vattnet.

På slottet ställer man nu ut kungliga brudklänningar, och för mig som är en riktig royalist är denna utställning förstås en must see. 

År 2006, då vi bodde i Tampa, Florida, besökte jag en alldeles makalös fantastisk utställning i St. Petersburg, som ligger lite söder om Tampa, där man ställde ut Prinsessan Dianas kläder innan de utauktionerades i New York och alla pengar gick till välgörenhet. Känslan att se alla dessa kläder i verkligeheten som Lady Diana hade burit och som man mer är väl kände igen från alla bilder av henne i media var helt magisk. Obeskrivbar!

(Bilder från google)

Tulpaner & Porslin

Tänk att något så enkelt kan göra mig så glad! 

Det är bara såååå fint att titta på. 

Riktiga färgklickar. 

Jag blev så inspirerad av min tulpan-bricka från Svenskt Tenn att det 

fick bli en mixad fredagsbukett, inköpt på en torsdag, för omväxlings skull. 

Ginger jar 

från Miljögården. 

Krispigt!

Ha en fin torsdagskväll! 

USA

Just nu är jag så enormt tacksam över att vi kan bo i Sverige och speciellt då jag läser att många av mina svenska vänner i USA känner en stor oro och en viss panik inför vad som komma skall, och jag förstår deras oro fullt ut måste jag tyvärr säga. 

Går vi bakåt i tiden eller vad är det som händer? 

När jag bodde i USA sist så var det ju första gången jag inte befann mig i ett sammanhang där den amerikanska militären bestod av min vardag och ingick i huvuddelen av allt vi gjorde. Läs, jag bodde inte längre på en militär bas, var inte längre gift med en man som jobbade på NSA eller annan hemlig lokal under något ananasfält, och hela min umgängeskrets bestod inte längre av högutbildade pålästa människor med security clearance av högsta sort och som serverades en redig intelligence brief gällande det internationella läget till frukostkaffet i avlyssningssäkra rum varje morgon. Ja, vi hade till och med vänner som hade avlyssningssäkrat sina hemmakontor i det privata boendet, utifall att de fick lov att jobba hemifrån. Med andra ord hade jag en bild av att amerikaner hade huvudet på skaft, var intelligenta, beresta, intressanta samt väl insatta i vad som hände i världens alla hörn. 

Och oj vilken chock det blev när jag helt plötsligt skulle existera ute i verkligheten bland gemene man och insåg att alldeles för många inte var ett dugg insatta i varken världsläget eller det egna nationella läget och därmed inte besatt den kunskap som man tycker ingår i allmänbildning ur ett västerländskt perspektiv. Hade jag totalt överskattat amerikaner? Hade jag dragit slutsatser om dessa människor baserat på den kategori av amerikaner som jag "vuxit upp med" i USA? Ja, helt solklart! 

Ja, och så har nu amerikanerna fått rösta och jag tycker faktiskt att den president de valt fram speglar hur alldeles för många av dem är själva, då jag faktiskt känner alldeles för många amerikaner som har exakt likadana åsikter och värderingar som Mr. President himself, på riktigt alltså, så jag är ju inte ett dugg förvånad att så många röstade fram en person som nu ger dem en röst och uttalar vad de tycker. 

Massmedia som rapporterade under presidentvalet visade sig vara lika out-of-touch med verkligheten som den sittande regeringen var, eftersom de hela tiden fick oss att tro att Trump skulle förlora valet. 

What I want Wednesday!

Fina vardagskläder från Esprit. 

Ljuvlig blus! 

Härlig rosafärg

Gillar den lite bredare linningen med två knappar
och supersnygga bakfickor. 

Men jag har ju köpstopp....suck!

Lönesamtal & Har jag blivit helsvensk nu?

I Sverige lever vi ju med Jantelagen som kortfattat innebär att du inte ska tro att du är något, och därmed är det förbjudet att skryta. I USA är det helt OK att säga väldigt bra saker om sig själv och går man på anställningsintervju, lönesamtal eller är ute efter en befordran, ja då förväntas man skryta och tala om hur kompetent man är och vilket fantastiskt jobb man gör. För vem skulle vilja anställa, befordra, eller ge löneökning till en total medelmåtta liksom? Ingen amerikansk arbetsgivare i alla fall. Men nu är vi i Sverige och då kan det bli knepigt värre om man är ute efter ett specifikt jobb, en befordran eller högre lön, med tanke på att det kan anses fult att framhäva sig själv i positiv anda (läs skryta). Ja, och hur gör man då? Man håller ödmjukt tillbaka, tar bort ca. hälften av all erfarenhet och alla utbildningar som står listade på  CVn och hoppas innerligt att man skall få det man är ute efter på helt andra meriter.

I morse hade jag lönesamtal med min chef och jag kunde inte låta bli att tänka på vad annorlunda sådana samtal är här i Sverige mot hur det är på en amerikansk arbetsplats. Det går så mjukt till och man kommer liksom överens med chefen i samtal kring sin egen person, medan man i USA skulle ha lagt fram starka argument och nästan sålt in sig själv på en högre lönenivå eller befordran. Första gången jag hade lönesamtal för några år sedan var jag nog i det amerikanskaste laget och poäng satte därmed mig själv toppen högt, något jag nästan skrattar åt nu med eftertanke. Men idag gick jag från lönesamtalet och tänkte på vilken förändrad människa jag har blivit som absolut inte på något endaste sätt ens försökte skryta det minsta pytte-lilla med vare sig kompetens eller prestation. Men ändå kändes det rätt bra och som om min rektor verkligen ändå har koll och vet vem jag är och vad jag uträttar dagligen, får man hoppas i alla fall.

Har jag blivit helsvensk nu? Nej, jag tror inte det, men jag har nog anpassat mig under åren samtidigt som jag absolut inte tillhör dem som är ute efter att klättra karriärs mässigt utan mer vill ha ett jobb som känns roligt, intressant, och utvecklande. Vilket mitt nuvarande jobb verkligen är :-) Men skulle jag få välja helt själv skulle jag bli hemmafru på heltid och det är kanske därför jag känner mig så lugn och helt utan pretentioner. Jag svettas inte över små saker helt enkelt. Jag kan alltid gå hem och läsa och klä om möbler på heltid :-)

Är jag helsvensk nu?

Nej, jag tror inte det.

Haha...Jag blir aldrig helsvensk så länge jag tycker att livet som hemmafru lockar...i alla lägen. 

Ordning i garderoben

Nu skall jag ta mig i kragen och äntligen se till att jag får lite överskådlig ordning och reda i garderoben. Jag har så många vackra cardigans, tröjor, t-shirts, väskor, skärp och schalar som jag aldrig ser då de ligger i stackar bakom varandra och därmed aldrig syns till, och eftersom det heter out-of-sight-out-of-mind eller syns dom inte finns dom inte måste de nu fram i dagsljus och ligga på hyllor som är grunda och inte djupa, och utan högar framför och bakom, alltså i single file som det heter på engelska så att man ser allt. Jag har funderat och funderat hur detta skall gå till och så helt plötsligt fick jag en lysande ide: 

Ikeas Billy bokhylla med glasdörrar! 

Hemklickat och påväg hit till mindre ort i Dalarna :-)  

Till alla svenska kvinnor som drömmer om en så kallad walk-in closet vill jag passa på att säga: 

Helt värdelöst! 

Jag har ju under 20 år levt som amerikanska i amerikanska hus där walk-in closets föresten hör till vanligheterna och absolut inte räknas som något lyxigt inslag. Jag har haft enorma walk-in closets och den i vårt hus i Tampa Florida var kopiöst stor, nästan som ett helt rum. Men kläder som hänger i ett rum och ligger på öppna hyllor i ett rum blir dammiga och förstörda! Japp, helt sant! Precis som saker i vilket rum som helst och därmed föredrar jag nu, efter alla dessa år med sådana där fina stora walk-in closets som svenska kvinnor suktar efter, rediga garderobssystem, från golv till tak med skjutdörrar. 

När man försöker

äta lite LCHF.

Jag försöker undvika allt socker, både synligt och osynligt, vilket förstås betyder att jag absolut inte äter sötsaker men även har slutat med allt bröd, ris, pasta, potatis, frukt, och alla grönsaker som inte växer ovan jord. Det går jätte bra faktiskt och jag äter lax, kyckling, kalkon, räkor och älgkött med sallader och grönsaker och blir därmed proppmätt. Nötkött äter jag också men inte så ofta, vidare går det bra med ostar, grädde, majonäs (Hellmans som inte innehåller socker) och fransk dijonsenap så det går att laga en massa smarriga rätter helt utan socker, men det krävs lite planering. Vidare var det viktigt att sanera kylskåp och skafferi från allt socker av alla varianter så att man inte faller offer för frestelser. Något jag har märkt är att sötsuget har försvunnit helt och hållet och jag kan till exempel sitta vid ett fikabord där alla äter semlor och inte ens vara sugen. Underbar känsla! Vidare känner jag mig mycket lättare i kroppen och kläderna sitter lösare sedan jag börjat med LCHF mat. 

Jag tror att det här är första gången jag skriver om vikt i min blogg och för mig har valet att äta LCHF först och främst med hälsan att göra, men jag vill också försöka bli av med en massa extra kilon som jag dragit på mig de senaste åren för att äntligen kunna känna mig nöjd och bekväm med min kropp. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli supersmal, vilket jag heller inte strävar efter, men jag har tänkt mig att försöka bli av med ca. 15 kilo för att komma i alla kläder i min garderob samt slippa bada i vassen i sommar igen, för det är faktiskt inte roligt. Tyvärr har jag märkt att det vid 47-års ålder är super lätt att lägga på sig extra kilon och jätte svårt att bli av med dem, så för min del MÅSTE jag lägga om kosten och motionera, inte lätt för mig som älskar sociala sammanhang där oftast god mat och dryck förekommer, och som fullkomligt avskyr att träna och gå på gym.

Frukosten i morse: 

Scrambled eggs with tomatoes, feta cheese and avocado - Mums! 

Efter frukosten väntade en promenad på 7 km. 

Nyhetsmorgon

Medan resten av familjen sover så passar jag på att läsa ikapp...

Eftersom det svenska livet är så stressigt på grund av det ständiga och eländiga springet i ekorrhjulet så hinner jag sällan läsa mina morgontidningar grundligt innan jag går till jobbet vilket gör att jag har en hel hög att ploga igenom när helgen kommer. 

Morgonkaffe + Nyheter i sängen = Lyx!  

Ha en fin lördag!

What to wear to work

Jag har har inte många pet peeves men här är några:

Elaka människor.

Människor som uppför sig illa.

Människor som klär sig opassande. 

Vad gäller kläder så sätter de tonen på yrket och signalerar inte bara respekt för ämbetet utan även gentemot klienter, kunder, patienter, brukare, och elever, och därmed tycker jag att man som en vuxen människa i yrkeslivet skall ha stenkoll på vad som passar eller inte passar på just den arbetsplatsen man jobbar på. Själv är jag allergisk mot vuxna människor som kommer till jobbet i trasiga kläder till exempel. Ja, det är tråkigt för det är inte professionellt. Vill man prompt ha jeans med revor på eller klä sig som om man delade garderob med sina tonåringar så tycker jag att man kan göra det på fritiden. Men det passar absolut inte på jobbet. I Sverige är det där med work dress code inte så speciellt uttalat men normala människor kollar väl lite på hur man klär sig på den nya arbetsplatsen och ligger väl sedan i nivå med det, medan det i USA kan finnas uttalade dress codes som man får ta del av när man blir anställd. När jag jobbade som lärare i den amerikanska skolan fick vi lärare till exempel inte bära t-shirts med tryck på eller ha jeans på oss, och jösses så professionellt klädda alla var på jobbet, och det satte även tonen på klimatet på många sätt. Allt kändes så professionellt och folk uppträdde professionellt, ungefär på samma sätt som i ett yrke där man sätter på sig en uniform, man blir ämbetet och uppför sig sedan som det i allt man gör. Ja, det är svårt att förklara för någon som aldrig befunnit sig i ett sådant sammanhang. 

Åh, det här skulle jag trivas i, minus klackarna. Den tiden är förbi, 

så jag skulle ersätta dem med ett par klassiska ballerinas. 

Denna outfit är typiskt mig, minus halsbandet. 

Stilrent, klassiskt, elegant och så lite färg i tillvaron :-) 

Sån't här finns i min garderob. 

Det här är en helt OK kombination att ha i Sverige tycker jag och man kan ha en snygg skjorta eller blus under kavajen i kort eller lång ärm, eller en snygg enfärgad t-shirt av hög kvalitet och fin passform. Men denna kombination skulle inte vara OK på många amerikanska arbetsplatser, och då är det ju förstås jeansen man får byta ut. 

Jag tycker att det är jättekul med kläder och kommer kanske i framtiden att visa egna 

What to Wear to Work bilder på mina egna work outfits. 

Men först måste jag skaffa en längre spegel :-) 

Ha en fin dag! 

Nu är det fredag! 

Att bo på mindre ort

i Dalarna,

 må så vara orten Mora som har Vasaloppet, Moraknivar, Morakranar, egen flygplats och Anders Zorn, men Svenska Dagbladets söndagsbilaga kan man absolut INTE få i brevlådan på söndagar. 

Jag har under en lång tid reklamerat till Svenska Dagbladet att söndagstidningen som jag betalar för och som därför ingår i min prenumeration att jag skall få i brevlådan på söndagar inte kommer på söndagar utan uteblir för att sedan dimpa ner på måndagar med måndagstidningen, vilket i min värld är totalt oacceptabelt av två anledningar: 

1. Söndagstidningen är den absolut bästa tidningen på hela veckan och den vill jag läsa med mitt morgonkaffe i sängen på söndag morgon! 

2. Jag betalar för att få söndagstidningen på söndagar! 

I måndags hade det lokala tidningsbudet som kör ut tidningarna här i Mora tydligen tröttnat på att få påbackning av SVD varje söndag och därmed skrivit ett litet handskrivet meddelande till mig på söndagstidningen som jag fick i måndags: 

INGEN SÖNDAGSUTKÖRNING HÄR. 

SÖNDAGSTIDNINGEN KOMMER PÅ MÅNDAGAR. 

Eftersom SVD inte meddelat mig om detta så undrar jag om de ens vet om att deras kunder som betalar för söndagstidningen i Mora inte får den på söndagar. 

Inte okej! 

Yesterday's paper, telling yesterday's news.....

Kan det vara så att det är så få människor här på mindre ort som intresserar sig för seriösa nyheter att det inte ens lönar sig att ha en anställd som kör ut tidningen på söndagar? 

Ja, det är mycket möjligt. 

Man nöjer sig med byskvallret. 

När en elev dör

I går dog en av våra elever på skolan. En trevlig, glad, snäll och omtänksam solstråle som var allas vän och som var en sådan där elev som alla lärare önskar sig i klassrummet. På bussen på väg till skolan på tisdags morgon hade han säckat ihop och ambulans tillkallades. Men trots att buss chaffören gjorde hjärt och lung räddning i väntan på att ambulanspersonalen skulle ta över och sjukvårdspersonal gjorde allt de kunde för att få igång hjärtat gick hans liv inte att rädda och han dog bara 17 år gammal. Idag hade vi minnes ceremoni på skolan och hans kompisar höll tal och beskrev honom som en bror, en snäll och god människa som var snäll mot alla oavsett vilket land de kom från. En ängel som kom till jorden en kort stund för att lära oss alla andra något viktigt om livet. 

Efter minnesstunden placerades ett bord med foton, blommor och en kondoleans bok att skriva i hos oss då han var en av våra elever. En av den finsate, klokaste, godaste sorten. 

En elev man alltid kommer att minnas och sakna. Allt känns så overkligt och så många unga människor på skolan har gråtit så många tårar idag, 

och det som är konstigast av allt är att livet går vidare...

Dagarna blir till veckor, veckorna blir till månader, och månader blir till år och vi lever vidare men inte han. Mitt hjärta, mina tankar, och min djupa sympati är med hans familj i denna ofattbart svåra stund. 

En flagga hissad på halv stång på en skolgård är svårt att se. 

Denna text av Lars Winnerbäck lästes upp under minnesstunden

När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går o nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
och gör vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då

När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
Och sitter på ute serveringen där vi satt igen

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

Så finns du kvar
Här finns du kvar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Så finns du kvar
Så finns du kvar

När vinterisen ligger klar
Så finns du kvar
Så finns du kvar
Kom ihåg mig då

Som besatt

Just nu lever jag i en annan tid, en annan värld och befinner mig i SÄPOS korridorer under tiden runt Palme-mordet, och det är ju förstås vansinnigt spännande. 

Jag håller nämligen på med den sista boken i Leif GW Perssons triologi där följande böcker ingår: 

En annan tid, ett annat liv 

Mellan sommarens längtan och vinterns sköld

Faller Fritt som i en Dröm

Dessa böcker fullkomligt genomsyras av Leif GWs egen uppfattning om vem som mördade Olof Palme då han här har gjort sin egen teori till en mycket spännande och skickligt skriven kriminalroman, i form av tre böcker, smockfulla av verkliga detaljer, och när man har läst ut böckerna är man lika övertygad som Leif GW Persson själv om att det verkligen är någon inom SÄPO som ligger bakom mordet. Inte SÄPO generellt. Nej, nej, det här handlar inte om sådant som man där kände till alls utom kanske två personer där den ena möjliggör mordet och den andra utför det, och en tid efter avpolliteras den första personen av mördaren så han blir ensam kvar med sin hemlighet. Ja, faktiskt så tror jag att det ligger en hel det, för hade fler än en vetat om det så hade det kommit ur nu...Och Christer Pettersson är det då absolut inte. Sätt er in i detaljerna så får ni se! Omständigheterna...Så många brister i hur det hela hanterades timmarna och dagarna efter mordet och där håller jag helt med Leif GW att det kan inte vara en slump.

Sedemera är jag svårt förtjust i språket i Leif GWs böcker.
Vilka fantastiska ord och uttryck!
Vill prata så! Vill skriva så! :-) 

Om man inte orkar eller har tid att läsa böckerna kan man lyssna på dem på till exempel Bookbeat.com när man är ute och går eller tränar eller kör bil till exempel.
Rekommenderas varmt! 

När det går lite uppåt

För en tid sedan upptäckte jag att H&M har en collection som heter Premium Quality, och den är verkligen full av gobitar av jättefin kvalitet men inte till ett svindyrt pris, som ju så ofta är fallet med kläder av bättre sortering. Jag har själv hittat många plagg och även jättefina och sköna skor av 100% läder och 100% mocca för runt femhundringen. Vidare gillar jag att våra svenska prinsessor ofta bär H&M, både direkt från butik och specialbeställt som nu senast Victorias Nobelklänning, och därmed flaggar för svenskt.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig att köpa på mig lite aktier i H&M och nu idag läser jag att det går så bra för just den aktien som tydligen gått upp flera procent på en vecka. Toppen! Det känns verkligen kul :-)

Victoria i H&M på Nobelpris utdelningen 2016

Norska Mette-Marit och Victoria i likadana H&M klänningar

Hahaha...och titta!
Prinsessan Mary av Danmark hade också köpt precis en sådan på H&M
Underbart!

Mary i kjol från H&M och Sofia i blus från H&M

Mary i en helt underbar H&M klänning

Victoria i kjol från H&M på kungens 70-årsdag.

Kort klänning från H&M

Kjolen fanns att köpa färdig på H&M 

men toppen syddes antagligen upp (av H&M?)

Vilka fantastiska reklampelare för H&M!

The dream team liksom :-)

(Alla bilder från google)