Helgen som gick

Promenader i magisk höstnatur

Mysig lördagsmiddag med potatisgratäng. 

Ett riktigt hösttecken efter all sötpotatis pommes hela sommaren. 

Och bara så glad att få rå om äldsta dottern. 

Fina, fina, fina Emilia som fyller 20 år snart. 

Vilken kläd-klenod!

Från en av mina favoritaffärer i USA

Whitehouse Blackmarket

De har nästan bara klädklenoder i hela sitt sortiment och det är därför det är så kul att handla där. 

Suck så vackert! 

Ja, typ en sådan klänning som jag skulle ha på mig om jag skulle ut och äta lunch med mina vänner i USA. Men som jag bara skulle bara ha på mig vid ett festligare tillfälle här på mindre ort i Dalarna. 

Jag är ju svårt förtjust i färgglada kläder. Plagg som liksom strålar av glädje. 

Titta får man väl göra fast man har köpstopp :-) 

Nu åker jag

till tågstationen och hämtar hem den här fina ungen, som annars studerar på Lunds Universitet och därmed är rätt så osynlig här på mindre ort i Dalarna. Vad kul det skall bli att få rå om henne.

Emilia

Yngsta dottern har också varit hemma på snabbvisit och i eftermiddags tog vi en mysig fika/sen lunch på Kaffestugan. Bella åt en god och nyttig kycklingsallad men jag som redan hade ätit tidigare unnade mig en riktig smarrig afternoon tea och en bit cheesecake med hallon parfait på havrebotten. Mums, men ack så okynnes.

Ha en underbar fredagskväll! 

Lurad!?

Mycket tänkvärt skrivet av Mia Skäringer om bloggare och instagramare (här om Isabella Löwengrip) som är så kallade Influencers och vars egentliga syfte inte är något annat är än försäljning. Och visst får alla sälja hejvilt för det är ju så ett kapitalistiskt samhälle fungerar och det finns ju överallt, och det är ju bara att gratulera om det funkar, men problemet här är att många läsare (och speciellt unga kvinnor som saknar ett kritiskt förhållningssätt) blir lurade när detta ständiga pushande av varor lindas in i vad läsare skall tro är en vanlig människa som bloggar om sitt liv...och som måste ha en skitstor garderob hemma i sin lägenhet som rymmer shopping för flera tusen i veckan. Haha...Ja men många går på det.

Vad många läsare inte förstår är ju att till exempel bloggarna Isabella Löwengrip, Andrea Brodin, Frida Fahrman och Susanne Histrup med flera bara är reklampelare och deras bloggar är försäljningssajter. Trickset de använder är att de säljer genom sin livsstil. Det här är ju absolut inga äkta bloggar om äkta människors liv på riktigt, som de faktiskt vill få sina läsare att tro. Nej, det blir en slags dold reklam där konsumenten inte är fullt medveten om att det är just reklam och försäljning det hela går ut på. Dessa bloggare är varumärken, inget annat. Jag läser själv flera av deras bloggar med jämna för jag gillar mode och inredning och tips på restauranger och hotell etc. men jag är en medveten konsument. Jag förstår vad det hela handlar om. Jag förstår att det inte är på riktigt. Det gör inte alla och det är där det blir tragiskt. Speciellt när unga vanliga kvinnor med helt vanliga liv och inkomster inte förstår detta och det är ju då det kan bli mycket olyckligt, för det skapar en hets och ett missnöje med den man är och det man har. Det här kan ju ställa till det rejält.

Jag läser till exempel en blogg som finns till vänster i min blogg-lista och som heter Vitae Stilo och det är nästintill en helt renodlad försäljningssajt. Nya kläder, nya glossyboxese, nya matkassar och möbler varje vecka och bloggaren bor i en vanlig lägenhet och var får allt plats? Är det någon som har tänker på det? Men det är inget bekymmer i verkligheten för det är ju bara reklam.

Det är kapitalistiska budskap där dessa bloggande kvinnor ständigt försöker att kränga på andra kvinnor kläder och andra produkter genom att sälja sin livsstil, för de är som sagt försäljare som använder sina läsare som inkomstkällor. Är det rätt eller fel? Är det smart eller är det att luras? Det får var och en avgöra själva.

Själv tycker jag att kända och publika personer har ett offentligt ansvar och därför har jag många gånger undrat varför kvinnor med en sådan enorm plattform av läsare som till exempel de ovannämnda bloggarna har inte tar tillfället i akt att skriva om något riktigt och livsviktigt som att försöka hjälpa till eller att stå upp för något som kan påverka människor och samhället i en positiv riktning. Men som sagt var, det handla ju inte om andra. Det handlar ju bara om att de själva skall tjäna pengar.

Förminska dig aldrig!

För den enda anledningen till att man förminskar sig är för att ta hänsyn till små människor. Den enda anledningen till att man inskränker sig är för att man inte vill göra inskränkta människor illa till mods. Man vill alltså vara snäll mot sådana som tänker, lever och agerar inskränkt. 

Man begränsar alltså sig själv för att passa bättre in i situationer dominerade av begränsade människor. 

Sluta genast med att vara små, inskränkta och begränsade människor till lags. Deras enda stordåd här i livet är nämligen att de dikterat Jante-lagen. Och på vilket sätt har den varit produktiv för mänskligheten i alla tider? 

"Du är aldrig för mycket. Förminska dig aldrig. Dämpa inte ner dig för andras skull. Världen rymmer dig, jag lovar. Men om din omgivning inte låter dig blomma är det dom som behöver bytas ut hur hårt det än låter. Människor som vill dig väl genuint vill lyfta dig och njuter av att se dig växa" ~ Isabella Löwengrip

Vad blir det för mat?

I kväll gjorde jag en stor Shepherd's Pie och det har jag lärt mig i USA. Jag tror att det kan vara en brittisk rätt, men jag hade inte smakat den innan jag hamnade i USA där min amerikanska svärmor brukade laga till och bjuda på rätten. Jag har förstått att alla har sina egna preferenser vad gäller ingredienser och jag använder till exempel inte lammfärs som det står i det brittiska original receptet utan jag använder vanlig köttfärs. 

Shepherd's Pie

Nu kommer mörkret

och snabbt går det. 

Jag skyndar mig ut på kvällspromenaderna men när solen väl börjar försvinna så tar det bara några minuter och så är det nästan mörkt. Men ljuset över sjön är magiskt och skiftar från sekund till sekund. Jag försöker fånga allt det vackra men det fastnar liksom inte på bild. Kallt är det också och vi får redan skrapa bilrutorna på mornarna och i helgen kanske det blir snö. Dags att plocka fram fingervantar, mössor och lite tjockare jackor. 

Vatten och träd : Här i Dalarna finns det väldigt mycket av den varan. Därför är det inte alls så ovanligt att man faktiskt kan stå med vatten till knäna och ändå dö av törst eller att det händer att man inte ser skogen för alla träden.  

"Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där..."

Alltså

den här klänningen! 

Jag såg den på en kollega en dag och den vara bara så underbar. Den är väldigt speciell och man kan absolut inte ha behov att att vara en diskret Fröken Vanlig om man vill ha på sig en sådan klänning. Men den såg samtidigt bekant ut och så kom jag på att jag har ju en precis likadan i garderoben från Anna Field. Den är vacker, lekfull, ovanlig och så är den super-skön i ett tunt stickat material med snygg skärning och fall. Den är också jättefint runt handlederna där det är lite puff. Lycka! 

Den här ensemblen nedan är också en klassisk och snygg kombination. 
#whattowearwhenshoppingisnotanoption

Behovet

av återhämtning är enormt, det känner jag, och speciellt efter att jag har haft en dag med helt nya människor och en ny situation på en ny plats. Det hela är en kvarleva efter det att jag brände ut mig och hamnade i en period av total utmattning för några år sedan. Jag har skrivit om det förut och då har jag ofta berättat om hur den höga energinivån jag hade innan jag brände ut mig absolut inte ens är nära att infinna sig igen.

Jag märker att när jag har varit väldigt social och utåtriktad i flera timmar under en och samma dag så blir jag nästan overkligt trött, slutkörd och tom efteråt och kan då få ett akut behov av att sova ett par timmar direkt när jag kommer hem på eftermiddagen. Alltså, jag blir så mentalt trött att jag får ont i kroppen. Och aktiviteter på kvällarna - Glöm det! Förr sjöng jag i kör och jag har en kollega som har försökt att få med mig i kören igen men jag tackar nej och nej och nej, fastän jag älskar att sjunga i kör. Orsak: Jag kan absolut inte tänka mig att gå någonstans och delta i en gruppaktivitet kl. 19 på kvällen. Det har jag inte ork till, och den själv-insikten tillsammans med förmågan att faktiskt säga nej är livsviktig.

I går åkte jag till en ny skola där jag träffade nya elever och nya lärare som jag kommer att jobba med några timmar i veckan i kapacitet som svenska som andraspråkslärare. Med på plats fanns även ett par nya språkstöd, alltså tolkar som följer de nyanlända barnen under skoldagen i början för att de skall komma in i den svenska skolrutinen och klassen på ett bra sätt. Jag började morgonen kl. 8 med att vara med på lärarnas morgonmöte och alla var så trevliga och välkomnande. Men ingen visste så mycket om upplägget runt de nya eleverna och eftersom ingen rektor var på plats så fick jag som var helt ny ta en roll där jag styrde upp och gjorde ett upplägg som vi tror ska bli bra för de nya eleverna de kommande veckorna. Kul och spännande, men jösses vad slut jag var när jag kom hem. Helt dränerad. Jag låg utslagen på soffan och sov i tre timmar innan jag tog Lando på en lång och välbehövlig promenad i rätt snabb takt i den krispiga och friska höstluften för att vakna till inför kvällen. Men typ så här är det och hade jag inte förstått att detta är en symptom av min utmattning så hade jag faktiskt trott att jag är allvarligt sjuk. Men jag vet vad det är och det är bara att respektera kroppen och själen och lyssna in behoven noga.

När man har en hund som tror att han är människa och som tycker att han också kan passa på att sova lite på soffan eftersom matte gör det :-) 

Ha en fin tisdag!  

Vad fort det går

och så hux-flux var det söndag igen.

Veckorna avlöser varandra i en rasande fart och jag hinner knappast med. I morgon är det måndag igen och en helt ny vecka att ta sig an, men jag trivs ju oerhört bra på nya jobbet och den glädjen spiller över på precis allt. Jag hinner med allt jag ska och allt får utrymme. Inget som behöver bortprioriteras. Trivsel och glädje genererar energi. Härligt! Det är viktigt speciellt eftersom man spenderar en sådan stor del av sin tid på jobbet. Jag känner mig så tacksam som har haft sådan enorm tur. 

Höstens allra vackraste färger. 

När man promenerar i Dalaskogarna möter man faktiskt nästan aldrig någon, det hör till de yttersta ovanligheterna. Man är alltså helt själv. Ensam i skogen och stillheten med sin hund. 

Hemmagjord currysoppa till lunch. När jag lagar mat med curry passar jag även på att hälla i massor av gurkmeja som tydligen skall vara så super-nyttigt men som inte har så mycket smak. Ett gyllene tillfälle att få i sig en ovanlig men väldigt nyttig krydda..

Orsasjön är helt magisk sent på eftermiddagen. Färgerna. Ljuset. Stillheten. 

Ha en fin söndag!

Det finns inga gratisluncher!

I USA får barnen inte äta lunch gratis i skolan som våra barn här i Sverige får göra från dagis ända tills de gått ut gymnasiet. I Sverige tar man gratisluncherna för givet men har man bott i USA så inser man vilken enormt fatastisk förmån det är att våra barn får äta sig mätta i skolan och på skattebetalarnas bekostnad.

I USA är skolluncherna inkomstprövade vilket innebär att barn som kommer från familjer som har råd att betala får betala maten själva medan barn från fattiga familjer får äta gratis. Alltså, fattiga barn får maten gratis. 

Hur går då detta till i praktiken i skolmatsalen? Jo, barnen har lunchkuponger eller ett lunchkort. (Det kan också finnas andra sätt men detta är de alternativ vi varit med om) Lunchkortet laddar föräldrarna på med pengar varje månad och så blippar eleven kortet som betalning vid varje lunch. Har man lunch kuponger lämnar barnet ifrån sig en kupong varje lunch. Fattiga barn som äter gratisluncher har exakt samma kort eller kuponger som staten har betalat för och man ser ingen skillnad på kortet eller kupongen för att inte barnet skall känna sig utpekad som fattig av sina klasskamrater. 

Matsäck är också mycket vanligt i USA, alltså det är minst lika vanligt att barnen har egen mat med sig till skolan som det är att de äter skolans mat. Emi och Bella hade ofta mat med sig, förutom när vi bodde på Coronado nu sist eftersom vi då bodde 3 minuter upp på samma gata som skolan vilket gjorde att flickorna ofta kom hem och åt. Orsaken till att många tar med sig lunch är att maten i amerikanska skolor är ganska dålig och absolut inte framtagen av kommunens kostrådgivare som här i Sverige. Maten kan vara pizza, mac-and -cheese, piroger, hamburgare, och chicken nuggets till exempel medan vissa skolor även kan ha en salladsbar, men det konceptet brukar inte gå hem förrän eleverna är i gymnasieåldern. Men det finns säkert också skolor med jättebra mat och bättre än vad vi har erfarit. 

När många amerikaner skall flytta eller köpa eller bygga hus går de in och tittar på statistiken på antalet gratisluncher, vilket indikerar att området där dessa skolor ligger är socio-ekonomiskt utsatta och skall därför undvikas som pesten om man vill behålla värdet på sin bostad. Detta leder ju till ytterligare segregation av samhällen. 

När jag läste på University of Maryland så kunde lärarstudenter få hela sin utbildning betald av staten, alltså slippa betala flera hundra tusen i tuition, om de skrev på kontrakt att de skulle undervisa i ett socio-ekonomiskt utsatt område i två år efter avslutad utbildning. Ungefär på samma sätt som ungdomar får sina universitetsstudier betalda om de går in i militären i ett visst antal år efter avslutad utbildning. 

Nej, det finns absolut inga gratisluncher i livet, vare sig här i Sverige eller i USA. 

Ha en fin lördag! 

Bilder från fredagens eftermiddagspromenad med Lando

Hemma hos min syster och hennes man där det bjöds på födelsedagsfika. 

Smörgåstårtan var garnerad med krossade ostbågar och det var fantastiskt gott. 

Jösses så otippat! 

Tänk hur olika man kan se på saker

Skolan där jag jobbar ligger i ett så kallat socioekonomiskt utsatt område. Ja, tänk att vi har sådana områden här på mindre ort i Dalarna. Det är knappt jag vill tro det själv men så är det tyvärr, och det drabbar framförallt barnen på många sätt, det har jag sett både här i Sverige och i USA. Det är mycket tragiskt och man blir väldigt ledsen när man tänker på det.

I Florida hade vi byggt hus i ett alldeles nytt område och den enda skolan som fanns var äldre och låg i ett område där många familjer hade låga inkomster samtidigt som det fanns en oproportionerlig mängd barn från fosterfamiljer i skolan. Tyvärr är det ju så i USA att många som tar emot fosterbarn gör det enbart för att tjäna pengar vilket gör att barnen kommer i kläm och ofta lever i misär, då pengarna går till annat än till barnen. Många barn i detta område fick väldigt lite mat hemma och därmed blev skolan det enda ställe där de kunde få äta sig mätta varje dag. Det gick till och med så långt att skolan började servera gratis frukost på morgonen för att se till att alla barn började skoldagen mätta. Hur vet jag nu detta? Jo, för jag jobbade på skolan ett tag och hjälpte till med läsgrupper där jag stöttade elever som hade svårt att läsa.

En dag strax före sommarlovet frågade jag en liten flicka som gick i trean om det inte skulle bli kul nu att få sommarlov varpå hon svarade: Nej. När jag hörde mig för varför hon tyckte så talade hon om att skolan var det enda stället där hon fick mat och när skolan var stängd på sommaren skulle hon få gå hungrig. Det är USA det! Där finns det massor av misär och fattiga hungriga barn vars räddning är maten som serveras i skolan.

För barn från vanliga familjer där man äter frukost, lunch, middag, mellanmål och har fredagsmys och lördagsgodis kan skolmaten vara ungefär som flygmaten, ett tillhörande inslag men inget man väljer att frossa i precis och som man skulle välja bort om det fanns alternativ. Men för barn från mindre förskaffade familjer kan skolmaten vara det bästa de får att äta, och ibland den enda riktiga maten de får och därför är det viktig.

I skolan där jag arbetar nu, alltså den skolan som ligger i ett socioekonomiskt utsatt område, äter jag tillsammans med mina elever varje dag och jag ser med stor glädje att de verkligen uppskattar maten. De är tacksamma och tycker att den är god. I dag stod det en liten pojke framför mig i kön som skulle ta en portion till av soppan som serverades idag och när jag fällde en lättsam och trevlig kommentar till en person i bespisningspersonalen som stod där om att det måste ju betyda att de lagar god mat, fick jag istället för ett glatt tack eller liknande höra vad hon tyckte om barn som tar om.

Jag blev jätte chockad då hon berättade för mig att hon tyckte att barnen på just den här skolan åt alldeles för mycket mat och att hon hade jobbat på många skolor och så här mycket mat hade hon aldrig varit med om att barn åt i skolan förut och det var inte bra tyckte hon. Hon lät mig även veta att hon tyckte att barnen skulle äta mer hemma så att de inte skulle äta så här mycket i skolan för det var helt fel. Jag mumlade fram något om att det här var nog den enda maten många av barnen åt på hela dagen överhuvudtaget, men då fortsatte hon med att säga att det var fel att åta så mycket i skolan. Jag tystnade då jag insåg att diskussionen var lönlös.

Men tänk hur olika man ser på saker beroende på vad man har för insikter här i livet. Jag förstår att barnen äter eftersom många varken har ätit frukost på morgonen eller middag kvällen innan. Hon tyckte, enligt hur jag uppfattade det, att barnen är ovanligt glupska på ett negativt sätt. "-De äter alldeles för mycket....."

Jag är enormt glad och tacksam för den goda skolmaten vi har på skolan och jag tackar Gud för att den finns så att barnen kan få äta ett riktigt mål mat på dagen och bli riktigt mätta, om de nu inte får den mängd eller kvalitet av mat de behöver hemma när de växer och skall utvecklas. Det bjuder jag mer än gärna på som skattebetalare, för om det är något jag gärna vill att skatten skall få gå till så är det att låta alla barn äta sig mätta varje dag.

När det bara rasslar till

och allt det där som man legat vaken klockan tre på nätterna och tänkt på plötsligt faller på plats. 

Jag har oroat mig över en framtida händelse där jag är helt beroende av andras goda vilja, alltså att de ställer upp på något jag måste göra. Jag gillar inte att vara beroende av andra och det är väl just därför jag oroat mig. Tror inte att de skall hjälpa till. Jag tror seriöst att jag blivit skadad av negativa händelser och därför bara förväntar mig att andra inte vill ställa upp. Jag har nämligen råkat ut för några få människor här förut som gjort allt som bara stått i deras makt för att sätta käppar i hjulet och förstöra för mig. Ja, jag vet, det låter ju helt sjukt och det är sjukt när vuxna människor uppför sig så. 

Tyvärr är det så att även om det bara rört sig om några få patetiska illvilliga själar så färgar det alla förväntningar som jag har på alla människor på ett negativt sätt. Det är ju jätte tragiskt om man tänker efter, för  jag vill ju vara positiv och tro att de allra flesta människor är schyssta och hjälpsamma, men jag är väl precis som Lando som blivit på-hoppad av andra hundar...Så fort han ser en hund nu, vilken som helst, går han in i försvarsställning eftersom han tror att alla hundar ska attackera honom. 

Tänk vad några få skitstövlar kan ställa till det och skapa krux i själen. Jag gillar inte att vara beroende av andra eftersom jag inte litar på att de skall vara vänligt inställda, och jag undrar seriöst hur många generösa, varma och snälla människor det kommer att behövas för att läka den misstänksamhet och misstro som ett fåtal elaka och oschyssta människor skapat. Jag insåg just att det är så här jag tänker, för jag blev så enormt förvånad, lättad och glad när allt ordnade sig och de människor jag behövde få samarbeta med i detta projekt sa JA. Yes, of course! Thank God! 

Det hjälper att skriva om det här, för det synliggör tankemönster och gör mig medveten om att jag måste jobba hårt för att få större tillit till andra människor. Världen blir så ensam och kall och hård annars. För har man råkat ut för skit på värsta sårbara sätt så drar man sig undan och ser till att man klara sig själv inom alla områden och sätter sig absolut aldrig i beroendeställning utan man gör sig själv unfuckwithable. 

Ha en fin kväll!

Hösten är min favorit-årstid och jag vill fånga allt det vackra, 

men ingen bild kan riktigt göra naturen rättvisa just nu.

Båthamnen som ligger precis 80 steg från huset - Jag har räknat. 

På promenad. 

Lando hos veterinären idag. Det var inget akut men han har ju ett kroniskt tillstånd där hans bukspott körtel inte fungerar som den ska vilket gör att den inte kan brytan ner och ta upp näring ur maten. Vi måste tillsätta en medicin som heter Creon varje gång han äter och det är enzymer som gör det bukspottkörteln inte klarar av. I dag gjorde vi en liten koll, det ska man göra ibland, och Lando var så snäll och så duktig trots att de rakade en del av bakbenet och tog lite blodprov. Men han gillar inte att vara där, det märks.

Wednesday

afternoon in Sweden