lördag 23 december 2017

Third Culture Kids

Ja det är faktiskt den perfekta definitionen av mina döttrar. 

Growing up among worlds är precis vad de har gjort. 

På tusen olika sätt. 


eller 

Barn som Brukar Badar Brunt Badkar på Bali

är också en bra beskrivning. 



Mina Third Culture Kids på choklad-spa




Emilia - min äldsta dotter. 

En annorlunda jul på dan före dopparedan

 då döttrarna befinner sig på Bali och jag är hemma och skriver klart min andra stora forskningsuppsats denna termin och därmed har jag skrivit två x 15 hp = 30 hp i uppsatser. Det är absolut inget jag kan rekommendera någon sane person to do och speciellt inte om man jobbar heltid samtidigt. Men jag hade helt enkelt inget val och nu är det gjort. Uttrycket Just Do it har varit mycket vanligt förekommande i mitt liv under det här året och därför kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket annat från året som gått. 2017. Året då jag typ pluggade ihjäl mig. Jag tror att man klarar det man måste och för att klara av det hela har jag bara släppt taget och följt med...haha...och nu äntligen ser det ut som om jag har nått slutdestinationen. 


Att skriva akademiska texter på svenska känns ovant och konstigt för mig som 
bara har skrivit uppsatser av denna kaliber på engelska tidigare. 

Vi får väl se vad man har att säga av mitt ordval, men det känns som om att det blev många engelska uttryck som redan sitter i mitt huvud som blev översatta till en dålig svenska 
som säkert låter både stel och gammaldags. Pretentiöst värre! 


Nu är jag trött men återhämtningen finns i naturen och i den tysta ensamheten. 



Morgonpromenad





En eftermiddagstur på spark med min fina älskade mamma. 

Ha en fin kväll!

torsdag 21 december 2017

Jobba, jobba, jobba...

in i det sista. 

När jag gick i skolan brukade vi sluta runt den 18:e eller 19:e december men nuförtiden skall vi jobba tills typ en minut innan julafton. Jag tror jag skippar jul i år faktiskt. Hoppar över den bara. 
Tänk att få sitta i lugn och ro framför TV:n och äta en hel chokladask Aladdin 
och dricka en flaska Apotekarns julmust. 
Det alternativet känns onekligen otroligt lockande just nu. 

Så har jag aldrig känt förut. 


- 10 grader


Hundpromenad vid Orsasjön. 


Solen går bara upp och hälsar innan den vänder om och går ned igen. 




Och så får jag livstecken från döttrarna, som nu tydligen är framme på Bali. 


Flickorna flög med olika plan till Dubai där de strålade samman och flög vidare. 


Vackra födelsedagsblommor. 


Ha en fin torsdag!

onsdag 20 december 2017

48 years old!

Imagine that!

Är man tant nu? 

Är man det så är det ingen fara alls. 

Tant är bra tycker jag. Fint värre. 


Men vilket år. Det har verkligen blåst förbi i rekordfart. 
Massor har hänt men jag kommer inte ihåg så mycket. 
Tur man har en blogg att bläddra tillbaka i. 


Jag blev firad i morse när det var mörkt och i eftermiddags när det var mörkt, 
och därför blev bilderna lite mörka.
Jag fick vackra blommor, bubbel och lite Rörstrandporslin. 




Bästa kombinationen: Prosecco, ostbågar och tulpner.

Ha en underbar kväll! 

Stor kram. 

Skönt...

att det snart är jullov. 

Energitanken är rätt tom nu och det känns som om jag är ute och åker på reserven. 
Men snart är jag ledig i två veckor. Det är bra att vara lärare.

På väg till jobbet på morgonen


Midsommarstången bredvid julgranen i byns knutpunkt. 
Typsik Dalaby i mitt Dalaliv


och väl framme vid skolan ser jag denna vackra soluppgång. 


Hemma rensar jag i hyllorna. 
Jag har en massa kurslitteratur kvar från mina studier vid 
University of Maryland. 

Jag är väldigt well-rounded. Indeed. :-) 
För här finns ju lite av varje. 
Det blir så när man är intresserad av så mycket. 

Man fick visst lov att läsa några höga matte kurser och statistik för att få en examen i psykologi. 
Vilken skräck för mig som lider av något som experter kallar math-anxiety. Haha, det hela slutade i alla fall med att jag fick läsa fler matte kurser än jag i min vildaste fantasi någonsin kunde föreställa mig bara för att bygga upp mina kunskaper i matematik till en riktig toppnivå för att sedan klara en super-svår statistikkurs. Ja, det var verkligen bara att ta tjuren vid hornen och JUST DO IT! 
Jag tror att det faktiskt är en av mina största lärdomar i livet om att man klarar det man måste klara bara man lägger manken till och jobbar hårt. Jag växte verkligen som person av det. 

On peux ce c'on veux!
som min gamla franska lärare sa. 
Ja det ligger onekligen någonting i det. 


Här kliver döttrarna på tåget och påbörjar resan till Bali. 
Bor man på mindre ort i Dalarna måste man träligt nog alltid åka 
tåg eller bil i 30 mil innan man ens är framme på Arlanda flygplats. 
Suck så jobbigt! Det vänjer vi oss aldrig med. 

Ha en underbar onsdag! 

tisdag 19 december 2017

Jag skulle vilja blogga lite om...


  • Den höjda pensionsåldern
  • Den akuta lärarbristen som tydligen är större än vad Skolverket trott. Ops! 
  • Om att passa på att köpa fler aktier i H&M nu när de är billiga
  • Om sexuella trakasserier på skolan
  • Om superbra böcker som jag har slukat och som jag vill rekommendera

Men...

Eftersom jag pluggar 150% denna termin, alltså 45 poäng, och jobbar heltid så känner jag mig lite tids-pressad just nu. Jag har två stora arbeten till som skall klaras av och de involverar en kopiös mängd text att skriva. Det är så på den här nivån. Det känns i alla fall underbart att jag är klar med min stora magisteruppsats. Nu när jag räknar ihop mina högskolepoäng nu kan jag konstatera att jag har en enorm mängd. 

Så jag återkommer!


I morgon åker mina world travellers extraordinaire till döttrarna mot Bali för att fira jul. 

Ha en fin tisdag! 

måndag 18 december 2017

Outside my comfort zone

Ja det har jag ju faktiskt varit på många sätt sedan jag flyttade hem till Sverige och gick från gift hemmafru till frånskild heltidsarbetande (och heltidspluggande) mamma. Från glam till damm. Att leva livet baklänges. Det finns tyvärr inga manualer författade på vetenskaplig grund för sådana omställningar så man får ständigt prova sig fram. Men medan min erfarenhet är den att även om man många gånger snubblar och faller handlöst så klarar man faktiskt  av det mesta på ett ganska bra sätt ändå. Bara man får vara frisk så löser sig allt till slut. Det tackar jag Gud för. Och sedan är det attityden, den är nästan helt avgörande. Just Do it! Inget gnäll!

Nu till en helt annan comfort zone men på det lite ytligare planet ...Färger på nagellack där jag alltid hållt mig till säkra klassiska varianter. Det skall vara enkelt, elegant och stilrent för att jag skall tycka om det. Men jag har lärt mig att får jag bara en lång startsträcka där jag får gå runt ett tag och observera något på andra tillräckligt länge så kan även jag vänja mig vid något nytt på den fronten. Nu provar jag denna djupröda nyans från MAVALA. #27 Munich heter den. Den kan nog bli bra för den matchar ju julen i allra högsta grad :-) Den är röd men väldigt nedtonad. Gillas!






På julafton skall jag ha en röd italiensk kashmir klänning från Benetton på mig, 
och kolla, nagellacken matchar klänningen helt perfekt. Det är exakt samma färg.
Helt av slumpen. Det tänkte jag inte på när jag köpte nagellacken. Tur! 

Men är det där verkligen mina rynkiga händer?
Jag får skylla på det kalla och torra klimatet. 




Utsikten från min skrivar-fåtölj. 
Snö och - 17 grader kallt ute. 
Brrr! 

söndag 17 december 2017

Dalaliv

Massor av snö i min Dalaskog. 

Det ser faktiskt ut som ett riktigt julkort ute berättade 
mamma för släktingarna i Grekland i går. 

 








Ha en underbar söndag! 

lördag 16 december 2017

Vilken otur!

På fredag morgon när jag är på väg till jobbet börjar oljelampan på bilens instrumentpanel helt plötsligt att lysa, och eftersom jag är på väg till mina föräldrar i en by utanför Mora för att släppa av Lando (som alltid är hos mormor och morfar på dagarna då jag jobbar) ringer jag upp min pappa och frågar om han möjligtvis har motorolja hemma i garaget. Jo, det har han nog säger han, och eftersom jag har FÖRÄLDRAR i VÄRLDSKLASS står han förstås med öppen carport och vinkar in mig och bilen i garaget när jag rullar in på föräldrarnas gård. Min kära far fyller på olja medan jag släpper in Lando i huset och jag hinner tänka vad enormt välsignad jag är som har sådana underbara och hjälpsamma föräldrar innan jag åker mot jobbet.

Men, plötsligt ser jag att varningslampan inte har slocknat och innan jag kliver ur bilen på jobbet tar jag fram manualen och konstaterar att det var trots allt inte oljelampan som lyste. Jag har tagit fel och det var istället motorlampan som lyste. När jag kommer hem från jobbet åker pappa och jag till Mekonomen som ligger i grannbyn och där kopplar man upp min VW Golf till en dator och så får vi veta att min bil inte har en kamrem utan en kedja som fyller samma funktion och nu har den kedjan blivit uttöjd och behöver således bytas ut. Jag tänker att det är lika bra att boka en tid och få ett pris på stört för att åtgärda problemet....Och jag svimmar nästan när jag får veta att reparationen kommer att kosta 
26 700 kronor! Nästan en hel månadslön! Fy fasiken!

Som ensamstående mamma sitter man inte automatiskt på en hel massa kontanter i reserv att lägga i bilreparationer så här en vecka före julafton och bara några dagar innan båda döttrarna reser till Bali. På tal om resa så är den planerade resan till USA och mina vänners retirement ceremony  bara att glömma nu. Bil kommer först för en bil måste jag ju ha. Hade jag bott i Stockholm, mitt inne i stan, hade jag inte varit lika beroende av en bil. Jag hade åkt kommunalt, men här på mindre ort i Dalarna, ute på vischan måste ALLA ha bil för annars blir det svårt som bara den att ta sig någonstans överhuvudtaget.

Men jag klagar inte, för det är faktiskt inte hur man har det utan hur man tar det som är avgörande. I natt har jag legat vaken och funderat för det är ju faktiskt så ibland att när natten är som mörkast ser man ljuset allra bäst, och det var precis så det blev i natt. Plötsligt föll alla bitar på plats och nu har jag en plan, en riktigt bra sådan. Allt kommer att lösa sig. Det gör det alltid. Attitude is key!

Tidigt i morse skjutsade jag yngsta dottern till tåget för hon skulle åka till Stockholm och gå på hundmässa med sin klass från jordbruksgymnasiet där hon går. Jag har skrivit om det förut många gånger men Bella går på den mest fantastiska av skolor. Jag är otroligt glad för hennes skull då det passar henne som handsken. Hon går naturvetenskaplig linje med en Naturbruksinriktning, alltså så skaffar hon sig en rejäl gymnasieutbildning som öppnar alla möjliga dörrar inför framtiden samtidigt som hon är omgiven av djur och har sin egen häst på plats i skolans stall. Ett alldeles förträffligt arrangemang om man frågar den här mamman. Vi är verkligen välsignade och jag tackar Gud för att jag har två underbara döttrar som är drivna, intresserade, och intelligenta varelser med framtidsplaner. För sanningen är faktiskt den att det faktiskt finns en skrämmande stor mängd håglösa ungdomar. Det är sorgligt men ack så sant. Ungdomar som hoppar av skolan och rakt in i ett livslångt utanförskap, i värsta fall. Det är nog inte lätt att vara ung nu när allt är så hårt och komplicerat. 


Ja, och på tal om framtiden.....

Vad händer med H&M? Haveri & Misstroende? Jag som har ett ganska stort aktieinnehav där....Men jag skall ha is i magen och hoppas att det rättar till sig. Men som konsument skulle jag vilja påpeka att en av dersa största brister är att det nästan alltid tar slut på storleken snabbt som attans på det man vill ha. Kolla får ni se! Gå in och välj det snyggaste plagget ni kan hitta och det är nästan helt garanterat slutsålt i M/L storleken. Det tar slut helt enkelt! Samma gäller deras specialkollektioner av kända designers, ja det är ju nästintill ett skämt för det tar ju slut direkt. Vilket Amerikanskt företag skulle göra så? Inget! Där skulle man se till att man hade massor att sälja. Skärpning H&M!

fredag 15 december 2017

All I want for Christmas...

är den här mysiga morgonrocken. 

Jag har önskat mig den av döttrarna :-) 


Och dessa vackra örhängen skulle heller inte sitta fel.
De är från Lily&Rose. 

Tänk att det är fredag redan. 
Jag hinner inte med nu. 
Livet snurrar på i en rasande fart. 

torsdag 14 december 2017

Dagen som gick

Här i Dalarna har vi så mycket snö och det är så vackert och härligt. 

Precis så här skall det ju vara när det är jul. 



Eftermiddagsmys efter jobbet med tända ljus, lussekatter och te.
Ja och sedan blev det ett par episoder av The Crown som jag är helt besatt av just nu. 


Min forskningsuppsats är färdig. Jag har putsat och putsat och nu är den inlämnad till min thesis advisor för ett godkännande och sedan skall den försvaras i januari. Jag känner mig nästan overkligt lättad över att vara färdig. Jag kör ju 250% den här terminen. Jobbar 100% och pluggar 150%. Vad har man för val egentligen när man som jag lever livet baklänges. Först var jag hemmafru och hemmamamma i tjugo år och sedan tog jag mig an karriär och fortsatt akademisk utbildning. Just do it! Är vad som gäller här kan jag meddela. Inget gnäll. Inget ligga på sofflocket Det är bara att kämpa på.


Vad bli det för mat? 

Kassler, mozzarella, och tomater i ugn. 

När jag hade stekt kasslern för att rå lite färg och smak så hällde jag på vatten i stekpannan som bildade ett kassler spad. Det vispade jag sedan ihop till en liten sås som jag hällde över kasslern innan jag stoppade in formen i ugnen. Det blev supergott! 




 Kväll i stugan. 


Ha en underbar torsdag. 

I morgon är det fredag igen! 
Vad är det som händer med veckorna egentligen?