Ojoj...Nytt rekord vad gäller blogguppehåll, och det var inte ens planerat att det skulle bli så. Här kommer därför ett lite längre inlägg med massor av bilder. Det blir så eftersom jag inte har bloggat på så länge.
Jag skyller på en vardagsrutin i gråvädret som ibland kan kännas som att den saknar innehåll värt att skriva om OCH på en vardagsrutin där det faktiskt finns ett märkligt innehåll som jag verkligen skulle vilja skriva om, för att få det ur systemet, och som verkligen är värt att ta upp, då det utgör ett problem, men som jag väjer att inte nämna nu på grund av att jag inte bloggar anonymt.
Jag ligger lite lågt med situationen men jag kan bara konstatera att det hela verkligen påminner mig om varför man skall satsa på att vara helt ekonomiskt fri då det kan vara väldigt påfrestande att tvingas ha att göra med en väldigt osorterade människa som enligt min mening agerar både ovänligt och gränslöst.
Bara så trist, men tyvärr enligt min erfarenhet ett rätt ständigt återkommande tema bland grupper av kvinnor och speciellt när det finns typer med behov att helt utan något som helst mandat bossa och gapa och styra över andra på ett högst oacceptabelt sätt. Nej, sådant skall man vara helt fri att bara kunna
walk away from helt enkelt, och jag måste erkänna att det får mig att vilja gasa på ännu hårdare och köra på så snabbt det bara går
mot avfart frihet.
Syftet med resan mot friheten, som kan grumlas ibland på grund en massa annat som kommer emellan,
blir liksom så glasklart och tydligt i sådana här situationer och i och med det så skärper jag fokuset på vägen mot målet.
Man skall vara helt oberoende. Helt fri, och man skall aldrig någonsin behöva utsätta sig själv för en massa BULL SHIT bara för att man inte har något annat val än att bara bita ihop och stå ut.
Men det jag kan säga är att jag är så trött, så trött, så trött på sådant här. Kopiöst trött på en viss sorts människor som tycks finnas lite var stans här på mindre ort i Dalarna, och säkert lite överallt. Men problem uppstår i och med att svenskar generellt är så fega och konflikts-rädda och inte säger ifrån utan låter personerna härja fritt och gränslöst. Man går undan bara och hoppas att det skall försvinna av sig själv.
Men så plötsligt kommer en no-nonsense människa som jag, och med kanske mer cilvil kurage än vad mindre ort i Dalarna är vana vid, och bara säger ifrån, för det är det ju självklart att göra i min värld när någon agerar oacceptabelt. Men det är då det kan det bli bråk eftersom den där sortens människor som jag beskriver är vana att få härja fritt och gränslöst och utan att någonsin bli tillsagda och så har det säkert varit i många år i det här fallet misstänker jag. Säger någon ifrån blir de jätte arga och börjar skrika och härja. Det har jag sett på nära håll förut faktiskt. Nej, det blir inte snyggt.
Jag förvånar mig själv med att fundera på att avstå denna gång faktiskt, alltså låta bli att sätta ned foten och hantera det genom att inte hantera det alls,
för det är den svenska modellen har jag upptäckt. Om man bara sköter sitt i sin bubbla och inte låtsas om att problemet finns så är det inget problem längre, eller hur? Jag provar den varianten nu i alla fall och kanske återkommer längre fram om jag kokar över och ändrar mig.
Men som det är nu så orkar jag inte befinna mig mitt i en storm, för det är så det kommer att bli.
Den som säger ifrån blir nämligen nästan alltid också en del av problemet. Tyvärr så är det så.
Sorry att jag är så kryptiskt nu, men ämnet finns med på listan över sådant som jag absolut skall ta upp och skriva om en dag, jag lovar. Men summa summarum...Man skall vara helt fri och oberoende. Fri att aldrig behöva stå ut med något och aldrig behöva bita ihop. Aldrig någonsin behöva gilla läget.
Nu till något positivt....
Lunch på Zorngården.
Det här stället får ni inte missa om ni kommer till Mora.
Det är alltså hemma i stallet hos konstnären Anders Zorn och hans fru Emma.
Vad har jag annars gjort då? Jo, jag har umgåtts med döttrarna, både lokalt och i vår vackra huvudstad. Båda döttrarna fick biljetter till Magnus Uggla på Göta Lejon i julklapp och det var vi på i lördags. Bara så bra och så supertrevligt. Vi myste runt i stan...
Phil's Burger på Birger Jarlsgatan har super goda burgare. Jag brukar äta deras tryffelburgare. Den är underbart god.
Tänk att vi hittade snödroppar alldeles utanför hotellet.
Saluhallen är ett riktigt favoritställe.
Så mysigt med alla människor som bara sitter där och njuter en lördag mitt på dagen.
Vi tittade förstås in på Svenskt Tenn. Jag älskar alla färger.
På Eataly på Bibliteksgatan åt jag pasta med tryffel. Mums, mums, mums...
Jag åt tryffel för första gången när vi bodde i Italien och jag har varit svårt förtjust sedan dess.
Tänk så fint de har fått till det på Eataly.
Taket och kristallkoronorna...Men så vackert!
Nu har vi tankat på med lite storstadsenergi som vi kan leva på ett tag.
Det behövdes verkligen.
Nu blir det en kortvecka och sedan går vi på Sportlov.
Vi har absolut ingen snö i Mora och ändå ska Vasaloppet visst gå av stapeln som planerat.
Det skall bli spännande att se hur det skall gå till.
Jag tror att det tillverkas konstsnö dygnet runt, för det skall ju räcka till nio mil.
Ha en riktigt fin tisdag!
