torsdag 8 oktober 2020

Problem med kommentarsfältet

Först av allt, tusen tack för alla fina kommentarer till mina två sista inlägg. Jag uppskattar det verkligen från djupet av mitt hjärta. 

Det var en jobbig (men tyvärr alltför vanligt förekommande) situation att befinna sig i och kanske ett tungt ämne att blogga om. 

Jag är väl medveten om att de flesta bloggare i min lista bara bloggar om positiva händelser men eftersom min blogg också är min dagbok så vill jag att den skall reflektera livet som det är, en ständig berg och dalbana mellan glädje och sorg, vackert och fult, skratt och gråt. 

Jag har inget att sticka under stol, det är jag för gammal för nu. Livet består inte bara av solskenshistorier och jag bryr mig inte om att visa upp en perfekt polerad yta längre. Livet är på riktigt. Shit happens, and this too shall pass...


Nu till saken som detta inlägg skulle handla om: 

Jag är inte så vidare glad över Bloggers nya och uppdaterade version. Nej, absolut inte. Orsaken är att jag har problem att formatera eftersom text, bilder och länkar hoppar runt och nu har jag även blivit varse om att kommentarsfältet krånglar. Läsare lämnar kommentarer som jag inte ser. De dyker helt enkelt inte upp hos mig och det är så trist. Vad gör man liksom? 

Jag har blivit kontaktad av tre läsare som har kommenterat ett antal gånger på min blogg men deras kommentarer kommer aldrig fram till mig. Vissa, ett fåtal, kommer fram men andra inte. Jag tar inte bort några, det ska ni veta. Så ser ni inte eran kommentar så har jag helt enkelt inte fått upp den här hos mig. 

Så kära läsare som också kommenterar, jag är jätteledsen och hoppas att det löser sig snart. Stor kram till er och vet hur mycket jag uppskattar att ni läser och kommenterar. Ge inte upp! 

Lite blider från förra helgen : 

I lördags var vi upp på fäboden norr om Orsa en sväng. Där är det nu höstat i stugan. 



En av mina absoluta favoritplatser. 




I lördags var vi även och gjorde vinter på gravarna. Det blev så varmt och ombonat med ljung från ICA Maxi och gran från min Dalaskog.  


Ha en riktigt fin torsdag! 

Varm Kram

tisdag 6 oktober 2020

När man äntligen kan andas ut


Nu är det över. Så jäklans skönt! I utredningen där jag som den namngivna visselblåsaren råkade ut för repressalier och blev anmäld fick jag idag veta att jag absolut inte har gjort något fel och att jag har agerat helt rätt och precis som jag är ålagd att göra i en sådan situation som det handlade om. By the book! 

Efter att ha känt obehag och oro runt situationen kan jag nu äntligen borsta av mig skiten som kastats på mig, ställa mig upp och gå där ifrån med huvudet högt. Jag har inget att oroa mig över. Spänningarna släpper och nu känner jag mig bara trött, så otroligt trött men samtidigt så enormt lättad att ha fått veta att jag har agerat helt rätt. 

Efter det här har jag absolut full förståelse för folk som låter bli att slå larm och som låter bli att påtala fel och brister. Jag har nu full förståelse för de tystnadskulturer som råder lite här och där. Det personliga priset man kan råka få betala för att vara modig är nämligen på tok för högt för många. Det här frestar på och kan knäcka även den starkaste av oss. 

Samtidigt som jag säger till mig själv att jag aldrig skall vara den som säger något igen, aldrig mer, så vet jag innerst inne att jag är inte sådan. Jag skulle aldrig kunna vara tyst. Skulle samma sak hända igen så skulle jag agera på exakt samma sätt. Tyvärr. 

Jag har det helt enkelt inte i mig att tyst stå där och titta på och utan att ingripa när något oacceptabelt sker. Därmed kommer jag säkert att hamna i hetluften igen i framtiden, för gränslösa människor tycker nämligen inte om när man tydligt talar om för dem var gränsen går, och därför blir det ett sju-helsike till drama runt situationen, och hämnd är inte ovanligt....Jag vet, jag har just råkat ut för det, för my life is better than fiction. 


Orsasjön med de blånande bergen i bakgrunden. 



"For I know the plans I have for you, declares the Lord, plans to prosper you and not to harm you,plans to give you hope and a future." 

~Jeremiah 29:11 

AMEN. 

måndag 5 oktober 2020

Jag behöver något annat att tänka på!

Ja, och så till lite ytligheter att distrahera tankarna med...

Efter att ha blivit den namngivna och utpekade visselblåsaren (trots att vi var flera) i en allvarlig situation så har jag ju nu råkat ut för repressalier (vilket jag uppfattar som inget annat än hämnd). Något jag skrev om HÄR. Jag vet att jag gjorde helt rätt, att jag inte har gjort något fel och jag vet att det jag råkat ut är ett ganska känt fenomen som kallas visselblåsar syndrom, som folk som vågar påtala fel och brister ofta råkar ut för, men det känns ändå väldigt jobbigt och som en spark i magen typ.

Nu skall det hela äntligen upp på bordet och det skall bli en utredning om det som jag anklagats för av sidan som visslan blåstes mot och som nu försöker att undergräva min trovärdighet genom att begå vad jag uppfattar som inget annat än rått karaktärsmord på mig. 

Den utredningen börjar i morgon, tisdag, och det ser jag fram emot (trots att det känns obehagligt) eftersom jag vill ha det hela överstökat för att kunna lägga alla dessa obehagligheter bakom mig en gång för alla. Jag är nämligen så trött på den här historien nu så jag kan spy. 

HIT ME WITH YOUR BEST SHOT! 

My life is better than fiction, det har jag skrivit om många gånger förr. Vill ni träffa världens tråkigaste enstöring som lever världens lugnaste och mest tillbaka dragna liv, men ändå råkar ut för typ allt: Here I am! 

För att få tänka på lite annat så kollade jag in några höstnyheter hos mina favoritmärken. Att vända tankarna mot något helt annat är nämligen den bästa distraktionen för mig. 

Villhöver :-) 

Chokladbrun kappa från Newhouse i ull & kashmir blandning. 

Tur att man fyller år snart. 

Plan B blir väl att skriva till Tomten. 



Helt perfekt outfit att ha på  jobbet, 

också från Newhouse.



Classic, classy, crispy. 

Vit sidenblus: By Malene Birger

Svarta byxor: Designers Remix

Ballerinas: UNISA


Till sådana här klassiska plagg blir det skorna som blir pricken över i:et.

Och avslutningsvis, sist men inte minst: Kavaj och kjol to die for. 

Är man en lantis så är man :-) 



Newhouse, dom kan dom.
 
Men aj, så dyrt! 

Jag måste påminna mig själv om att det är en simpel lärarlön jag lever på nuförtiden :-) 


Goals! 


Ja, tyvärr :-) 

fredag 2 oktober 2020

När det är nödvändigt att förlåta

Ibland i livet är det absolut nödvändigt att förlåta någon även om det som personen har gjort eller gör kan kännas så fruktansvärt och så pass grovt att det känns som om att det hela är oförlåtligt. Aldrig i livet liksom! 

Men vad är det som händer med själen när man går runt och bär på de känslor som uppkommit till följd av det man blivit utsatt för? Vad händer om man går runt en längre tid, kanske i flera år, och är förbannad och besviken och känner sig orättvist och illa behandlad av någon? Vad händer när man bär på undertryckt ilska? 

Jo, det ska jag tala om: Man fräts sönder inifrån. Man blir förgiftad av ilska och bitterhet. Man går runt och mår dåligt och är ledsen och förbannad, och man slösar en enorm mängd av sin livsenergi på att älta sin situation i all oändlighet. Om och om igen som en vev. Först inför nära som orkar lyssna och sedan i sitt eget huvud i sina egna tankar när ingen orkar lyssna längre eftersom de anser det hela utagerat, trots att det är hur levande och aktuellt som helst i de egna tankarna. 

Det är som att ständigt stå och trampa i kladdig gyttja, att konstant vandra i sankmark. Att sjunka ner i kvicksand. Det blir som om att man fastnar i en mardröm. Man lever det man blivit utsatt för. INTE BRA eftersom detta gör att man FÖRBLIR ETT OFFER. 

En del gillar faktiskt att vara ett offer. Varför? Jo, för offerkoftan är bekväm. Det är skönt att vara en kränkt stackare som andra tycker synd om. Så länge man är ett offer har man nämligen ingen makt över sin egen situation och därmed inget ansvar utan kan bara sitta där passiv och vara den utsatta. Man blir paralyserad och det finns inget eget-ansvar. 

Här gäller det att man tar tag i sin egen situation och vägrar vara ett offer, hur illa man än blivit behandlad. Har man blivit illa behandlad så har man ju givetvis varit ett offer eftersom man har blivit utsatt, men det gäller att inte förbli det mentalt. Det gäller att ta det kognitiva kommandot över situationen och reda ut det som har hänt kognitivt: Hur illa andra behandlar mig har inget med mig att göra, hur mycket man än vill tro det. Jag har inte gjort något fel och har inget att vara rädd för eller skämmas över. Jag lägger hela ansvaret för det som har inträffat på utövaren. Det är stunden man inser det som befrielsen kommer och man skyndar sig att slänga av sig den där förskräckligt illasittande offerkoftan och bränner den på bål! 

Det gäller att ta makten över sina egna tankar eftersom det är hur vi tänker i en situation som också skapar känslorna som är kopplade till den situationen. Det är alltså våra tankar som skapar våran verklighet. Därför måste man vara extremt selektiv när det gäller vilka tankar man tillåter sig själv att ha. 

Med detta konstaterat så skall jag sluta svamla och knyta ihop säcken. Att förlåta någon betyder absolut inte att man accepterar den handling som personen har utsatt en för. Det betyder inte heller att man på något sätt förminskar det grova som begåtts, eller att man någonsin kommer att glömma det. Nej, det hela handlar uteslutande om att man accepterar att det som har hänt har hänt och att man inser vikten av att lägga det hela bakom sig och bara blicka framåt för sitt eget mående och alltså helt och hållet för sin egen skull. 

Jag förlåter alltså inte personen i fråga för personens skull utan det är helt i själv-bevarande syfte. Jag måste förlåta eftersom det är det enda sättet att blicka framåt och gå vidare i livet utan att frätas sönder av bitterhet. Jag orkar helt enkelt inte gå runt och tycka illa om någon bara för att de har behandlat mig illa. Det tar för mycket energi. 

Att jag förlåter betyder absolut inte att jag nu istället kommer att tycka om den personen igen, nej verkligen inte. Det betyder bara att den personen inte betyder något för mig längre, inte ett endaste dugg faktiskt. Personen finns inte i min tankeverksamhet och jag tycker varken bra eller tycker illa om personen som jag har förlåtit. Jag känner total likgiltighet inför den här personen. För min egen skull. 

Att förlåta här i den här situationen gör jag alltså helt för min egen skull. Jag önskar att jag var större och generösare än så och även hade förmågan att på ett bibliskt sätt förlåta den andra för den andres skull, men tyvärr är jag inte där ännu. Jag vore en hycklare om jag påstod det. Jag har det inte i mig här, men jag är trygg i vetskapen att det sköter Gud om. Han kompenserar nämligen alltid där jag inte räcker till på grund av att jag bara är människa. Tusen tack för det! 

Att vandra i naturen med Lando är det allra bästa sättet att rensa hjärnan och att komma fram till bra beslut i livet. Yes! Jag beslöt mig för att förlåta och att gå vidare i livet. Det finns faktiskt en väldigt bra anledning till att framrutan är så mycket större än backspegeln. 






torsdag 1 oktober 2020

Nu händer det!


Äntligen, äntligen ska det bli något av den här friggeboden som eleverna på bygg-gymnasiet byggde åt mig för flera år sedan. 

Friggan som hela tiden varit avsedd som gäststuga vid villan i Kråkberg, som jag köpte när vi flyttade hem från Japan, har stått hemma hos mamma och pappa i flera år och tjänat som förråd för mina möbler och andra ägodelar under tiden som vi bodde i Kalifornien sist men också lagrat annat som vanligtvis hör hemma i källare och vind sedan vi flyttat hem. 

Men nu är det alltså dags. Friggan är tömd och häromdagen fick vi den flyttad hem till oss, ett projekt som krävde stora maskiner, följebil och polistillstånd. 

Friggeboden är vinter-isolerad, har ett vackert furugolv och är riggad för taklampa, spottar, och el-uppkoppling med eluttag och strömbrytare. Nu ska vi bara färdigställa insidan och sedan bygga ett däck där vi skall kunna ha en utemöbel mot sjön. Det ska bli så kul att äntligen, äntligen få göra friggeboden till den gäststuga den var menad att vara från början. 


Tur man har en pappa i världsklass som är med och styr och ställer när det gäller. 

Här är friggeboden lastad och redo att lämna Östnor. 


Avlastning. Det var bara att lyfta friggan över häcken. 



Även här har pappa hjälpt till med laserinstrument för att se till att allt är spikrakt, i vinkel och i samma nivåhöjd på millimetern. 




Yes! På utsidan fattas nu sidofönster på var sida av glasdörren, trädäck runt om och spottar ovanför dörren där de små hålen är preppade. Inuti behöver vi bestämma vad vi skall ha på väggarna och sedan skall det inredas. 

Nu skall jag börja titta på tapeter....Man kan gå wild and crazy på den fronten i en sådan här bod. Tänk en sådan där vacker tapet som man kanske inte riktigt vågar sig på att ha inne i huset....Så kul! 

Torsdag redan...och första oktober! 

Ha en fin dag. 

onsdag 30 september 2020

När man har höstat lite hemma...



Jag höstar enkelt hemma genom att tända ljus och smålampor samt byta ut de vita gardinerna mot mina älskade blå-blommiga gardiner som jag har sytt själv av ett jättefint linnetyg från amerikanska Waverly-collection. Oj så mysigt det blir på en gång. 

Jag fullkomligt älskar att handla tyger i USA. Jag kan gå in på Jo-Ann Fabrics och stanna där i timmar. Som jag saknar det. Jag köper alltid mina tyger till minst 50% rabatt på originalpriset. 


I dag har jag haft utvecklingssamtal med mina elever och deras föräldrar från kl. 8:00 i morse till 15:30 back to back med bara en halvtimmes lunchrast. 

Jag glömde nämligen att lägga in pauser i det digitala bokningsprogrammet. LoL! En väldigt trevlig men super-intensiv dag. Nu är jag helt spenderad.....


Min mysiga läs- och blogg hörna....Det är här det händer. 



Ja, det är ju blått som gäller i det här huset kan man säga :-) 


Jag älskar levande ljus och min ljus-budget är väl tilltagen under hösten och vintern. 











 Ha en riktigt fin onsdagskväll!