Ta inget för givet

 Livet går så snabbt förbi och kan ta slut när som helst. 

I fredags begravde vi min fina lärarkollega Eva i Orsa Kyrka. 

Hon fick bara 61 år här på jorden och lämnade efter make, tre barn och två barnbarn. 

Hon kämpade tappert, modigt och med stor värdighet. 

FUCK CANCER! 

Evas favoritfärg var rosa, och det verkar som om att alla som skickat sina sista hälsningar visste det. 

Själv var jag klädd i svarta byxor och knall-rosa kashmir tröja för Eva. 

Hon var en otroligt piffig, snygg och färgglad kvinna. 

Eva hade själv ordnat med alla detaljer inför sin egen begravning och den gick i kärlekens tecken med vackra ord och genomtänkt fin musik som hade olika budskap till nära och kära. 

Vi fick bland annat lyssna till musik av Kent och Simon and Garfunkel. Den enda psalmen var Amazing Grace och så spelades den vackra, vackra Koppången, som är en av de vackraste melodierna som finns och dessutom från Orsa. Vi fick även lyssna på solosång om kärlek av en ung släkting till Eva. 

Hela begravningsceremonin var så otroligt personlig, vacker och kärleksfull. Jag var djupt rörd. 

Du finns i våra hjärtan Eva. 

Tack för allt. 

Det jag speciellt kommer att minnas Eva för är våra djupa ärliga samtal om livet. Hon var klok som få, vis, rak och sann, men samtidigt totalt icke-dömande och ödmjuk. En väldigt äkta person.

Jag kan inte låta bli att tänka att hon var nog bara här på jorden för andras skull, för själv var hon fullärd i livets alla svåraste lärdomar. Hon hade varit med om mycket och det märktes. 

Om man tänker efter så är det just sådana människor som Gud verkar plocka hem extra tidigt. Ha ni tänkt på det? Vi får bara låna dem en kort stund....Tack för Eva. 

Tänk ändå att mitt i det gråa november-rusket som präglat den senaste tiden så var dagen för Evas begravning strålande vacker och hela kyrkan badade i det magiska vita morgonljuset. Gudomligt! Så Eva. 

Dagen var strålande vacker. 

Ha en riktigt fin söndag. 

Var rädda om varandra, och lev! 

Varm kram

Oj då!

Nu var det visst ett tag sedan jag bloggade. 

Först av allt: Tack till alla som skrev så uppskattande om vårt hem i Tampa, Florida. 

Jamen visst längtar jag tillbaka till solen och värmen och havet, 

och visst finns det mycket nostalgi i minnena och bilderna från vårt hem där. 

Allt har sin tid här i livet säger min mamma, och det är sant. 

Nu är jag i Sverige och springer i det oändliga ekorrhjulet och är mest trött. 

In the cold November Rain, som Guns 'n Roses sjunger om. 

Stövlarna på. Regn och rusk ute. Verkligen konstigt novemberväder här i Dalarna. 

Vad hände med tiden? Alla dessa dagar som bara sprang förbi?! 

Emilia fyllde 23 år, Elliot fyllde 4, och i skolan håller jag fortfarande på med det muntliga nationella provet i engelska med alla mina elever i åk 9. Jag är ju lärare i engelska till alla elever i åk 9 på skolan så det hela tar ett tag. 

Men det är otroligt kul att sitta och lyssna när eleverna sitter två och två och avhandlar olika ämnen i diskussioner på engelska. Jag måste få säga att många är otroligt duktiga på att prata engelska. Jag tror faktiskt inte att det var så på den tiden då jag och mina jämnåriga gick i 9an. 

Den 11 November fyllde Emilia 23 år och vi åt lunch på

 Kök & Plock som ligger på gågatan i Mora. 

Jag åt en helt underbar fiskrätt som var en fröjd för både ögat och smaklökarna. Mums! 

Kök & Plock, ett riktigt mysigt ställe. 

På kvällen gick vi ut och åt igen och sedan blev det morotstårta hemma i köket. 

Det är väldigt tomt på restaurangerna nu och jag är orolig för hur det skall gå för 

alla krögare och personal i dessa tider. 

My Girl! 

Presenter blev det ju också förstås. Hela dagen. 

Jag skrev ett SMS på kvällen och frågade Emi om det var julafton redan :-) 

Under helgen tog vi en liten biltur till huvudstaden för att fira Elliot som fyllde 4 år och familjen Stålberg bjöd på godsaker i världsklass i vanlig ordning. Erik hade lagat  Boeuf Bourguignon och Emilie hade gjort vit choklad mousse till efterrätt. 

På hotellet var det bara vi och så hela det svenska fotbollslandslaget som smög runt med munskydd och var väldigt diskreta och höll avstånden. De är ofta där samtidigt som vi är där eftersom de har hotellet som hemvist när de samlas.

Vi bor alltid på det här hotellet när vi är i Stockholm. Det är så litet och hemtrevligt och ligger helt perfekt till precis ovanför Humlegården. Gångavstånd till allt men ändå lugnt, tryggt och fint läge vid parken. 

På söndag morgon råkade vi gå förbi NK precis när de öppnade upp sin julskyltning. 

Förra året var vi också här och då trängdes en massa människor framför skyltfönstren. 

Nu var det typ 20 personer max som stod utspridda längs trottoaren. 

Alltså, det här hade jag älskat som barn. Djurens julpyntade bo i underjorden. 

Underbart. 

Så mysig skyltning i år. 

På NK var vi nästan helt själva kändes det som. Toppen! 

Jag tänker att Sverige tar efter USA mer och mer vad gäller juldekorationer. 

Jag köpte några vackra kulor i glas att hänga i julgranen samt att ge bort till flickorna. 

Snabblunch på TGIF och där var det bara vi och tre andra sällskap som satt utspridda långt ifrån oss. 

Vi har då aldrig fått sådan bra och supersnabb service där någonsin förr. 

De hade digitala menyer som vi fick ladda ned själva på våra iPhones.

Smart för att minska smittorisken. 

Newport på NK, där vill jag alltid hinna med en sväng när jag är i Stockholm. 

Konstväxter är visst på väg tillbaka på största sätt. 

Den där krukan där till vänster på drinkvagnen skulle inte sitta fel. Så vacker. 

Alltså, alla dessa vackra portar som man passerar i Stockholm. 

Titta på statyn av hunden som sitter högt där uppe till höger. 

Stockholms gator var ganska folktomma och det kändes som om att vi hade de få affärer vi var inne i nästan alldeles för oss själva. 

Vilken tur att jag stod och hängde på låset till Svenskt Tenn på morgonen precis när de öppnade och var person nummer två över tröskeln för de släppte typ in 12 personer i butiken och när vi gick därifrån var det kö ända bort till Dramaten. Märkligt. Men jag fick ändå med mig lite trevliga julklappar hem. 

Ögongodis. Jag som älskar färg. 

Massor av mat och mys och mycket fint att titta på får sammanfatta helgen i ett mycket folktomt Stockholm. 

AW på fredag eftermiddag på Tures i Sturegallerian. 

Älskar't! Sådant här finns absolut inte på mindre ort i Dalarna. 

Det kändes så vuxen-lyxigt att bara få sitta där och njuta. 

En Stockholms-Selfie :-)

Det var guld värt att bara få komma iväg och byta miljö i några timmar. 

Det gäller att tanka energi och nya intryck så här i novembermörkret. 

Torsdag redan.

Ha en riktigt fin dag. 

Vårt hem i Florida

Svenska adventsljusstakar i fönstren. 

Flera grannar kommenterade att de tyckte de var så fina. Kul! 

The front porch med korgstolar från IKEA, 

egenhändigt sydda kuddar och det lilla söta marmorbordet från Italien som jag nu har ute på altanen.

Man vet att man bor i rätt klimat när man kan plantera vita julstjärnor utanför dörren. 

Utsikten från köksfönstret. 

Bordet med den amerikanska flaggan i marmorbitar beställde jag i Italien och släpade med mig hela vägen till Florida. 

Den vita ramen som man ser kallas lanai och är ett myggnät. 

Hela uteplatsen på baksidan är innanför ett spänt uppbyggt myggnät, för annars skulle man bli ihjälbiten av små insekter som man inte ens ser. 

Lanai är mycket vanligt förekommande i Florida. 

Tänk att nästan hela inredningen i vårt Florida-hus gick i rött, gult, guld och grönt. 

Intressant. Nu har jag nästan bara blått. 

Men så vackert det är med mycket rött i inredningen. Så varmt och rikt. Kanske något jag skulle återgå till. Egentligen älskar jag alla färger och speciellt blått, grönt, rött, och gult. Juvel-färgerna kallar min väninna (med det vackraste hemmet jag vet i Virginia Beach) de färgerna. 

Den färgen på parkettgolv är makalöst vackert! 

 

I the front room (hall och matsal) byggde vi in fönstret och fick på så vis till en liten mysig nook att sitta i samt en massa extra hyllor. De blå och guldfärgade kuddarna med sigill och tofsar köpte jag med mig hem från Italien.  

Den rutiga duken i helsiden har jag sytt själv. Älskar den....Bara den gör att jag skulle kunna tänka mig att helt byta färgskala hr hemma. Jag packade nämligen precis upp den duken ur en av lådorna som jag håller på att gå igenom nu. 

The den - Här var tre av väggarna täckta av bokhyllor fulla med böcker. 

Love. Love. Love.

Det dubbla skrivbordet i mahogny hittade vi i en mörk och dammig antikaffär uppe i bergsbyn 

Ronda i Spanien.  

Den blå persiska mattan har jag i vardagsrummet nu. 

Julmysigt i vardagsrummet. 

Till vänster är trappan till övervåningen och till höger bardisken in mot köket. 

Köket. 

I USA kallas detta Breakfast Nook. 

Köksbordet i furu har pappa gjort. 

Överdragen på stolarna har jag sytt. 

Där i hörnet är hallen som leder till gästrum och gästbad. 

Gult och rött! 

Så vackert. 

And it had to match. Even back then :-) 

 

Hallen från köket och in mot gästrummet. 

Gästrum måste man ha när man bor i Florida. 

Det är nämligen så att man får rekord många besökare då :-) 

Gästbadrummet var så praktiskt med sin glasdörr direkt ut mot poolen. 

Här kunde man kliva rakt in utifrån i blöt baddräkt och med blöta fötter. Toppen! 

Clearwater Beach vid Mexikanska gulfen. 

Sanden är som strösocker. 

Ja, beroende på vad som sker i världen så funderar jag starkt på att kanske flytta hit igen om några år. 

Kan Prinsessan Madeleine bo i Florida så kan jag. Eller hur? 

Ha en fin onsdag! 

I dag är det Veterans Day och även Emilias födelsedag. 

Grattis älskade Emilia på din 23-årsdag! 

Emilia föddes 11-11 kl. 11 

på det amerikanska militärsjukhuset i Spanien. 

Ja, hon är familjens spanjorska!