Första jobbveckan avklarad

 Good Morning Lovlies! 

Jamen, då var första jobbveckan efter sommarlovet 2023 avklarad och det jag kan säga om den är att den har varit väldigt intensiv med många och långa möten i klassrum sittandes i timmar på hårda trästolar, men också intressant och så förstås väldigt roligt att träffa alla fina kollegor igen efter ett långt uppehåll. Vi har även fått lite nya kollegor och det är alltid så kul och spännande. 

Vi avslutade veckan med lite gemensamma trevligheter där vi också blev bjudna på lunch, och det var med ett stort leende på läpparna som jag mycket trött men riktigt glad styrde bilen hem från jobbet i fredags eftermiddag. 

Det är bara att konstatera: Jag har kollegor i världsklass, och det är en rikedom. Lycka. Jag är så tacksam för det. Professionella, fina, gulliga, omtänksamma och ödmjuka människor med hög kompetens. Ett riktigt bra team och dessutom ett mycket glatt gäng. Jag känner mig så otroligt tacksam och välsignad. Jag älskar verkligen mitt jobb. Att vara lärare passar mig och min personlighet som hand-i-handske, även om jag kanske inte är någon typisk lärare. Jag är nog lite mer flygvärdinna och reseledare i klassrummet där eleverna är mina passagerare ombord på kunskapsresan. Japp! 

Efter jobbet i fredags tyckte vi att vi var värda lite gott att äta och dricka.

Det är ovant att jobba igen efter en så lång ledighet som sommaren är och jag har verkligen varit jättetrött på eftermiddagarna och somnat som en sten i soffan helt utslagen tidigt på kvällarna. Jag kan bli så trött att jag får fysiskt ont i kroppen och då är det bara att gå och lägga sig. Det är också jobbigt för mig att vara runt så många människor igen. Det tar på krafterna. Jag gör verkligen slut på hela mitt sociala kapital på jobbet. 

Jag har ju alltid varit en otroligt social och utåtriktad person, en riktig trevlighets-madam som någon brukade kalla mig, men sedan jag brände ut mig för några år sedan och drabbades hårt av utmattningssyndrom så orkar jag inte med människor på samma sätt längre. Att vara social och bland en massa människor en hel dag gör att jag kan krascha av trötthet när jag kommer hem. 

Jag har gått och blivit en introvert-extrovert ensamvarg helt enkelt. Efter en hel dag på jobbet klarar jag inte av några fler sociala situationer eftersom det tar så mycket av min energi. Jag vill bara vara runt mina allra närmaste. Umgås i total kravlöshet där jag kan slappna av och där ingen förväntar sig något av mer av mig. Det här är priset jag får betala, biverkningar, för den utbrändhet som jag har råkat ut för minst två gånger i livet. Nu har jag kommit så långt att jag har förlikat mig med att jag aldrig kommer att få tillbaka samma energinivå som jag hade innan igen, och dessutom har jag ju också blivit äldre, och tröttare. Men det tog sin tid att acceptera. 

Hur ser låsåret 2023 - 2024 ut då? Jo, jag kommer att få undervisa i mina favoritämnen engelska och spanska. Förra året hade jag engelska, spanska och tyska,  men i tyska har vi nu fått en annan lärare, en person som har flyttat hem till Mora igen efter många år i Tyskland, och det är jag så otroligt lättad över. Det kommer att bli så bra det här. 

Detta läsår kommer jag att vara den enda läraren i spanska på skolan och förutom alla som läser spanska i åk 7 till 9 på våran skola så kommer även att ha alla 6:or från Moras olika byskolor i spanska språkval. Hejhopp. 

Vi har också fått en ny läroplattform och den fick vi oss en genomgång av på den andra högstadieskolan i kommunen. Tisdag morgon förra veckan var vi alltså på plats på Morkarlbyhöjdens högstadieskola där vi skulle bekanta oss med den nya plattformen i olika grupper efter en kort genomgång från IT-enheten. 

Min yngsta dotter Bella gick på Morkarlbyhöjden och det var så roligt att se att det porträtt som hon målade av vår hund Lando när hon gick där fortfarande pryder väggen i en av korridorerna på skolan. Jag blev så glad av att se det. 

Så glad jag blev att se att porträttet av Lando fortfarande sitter kvar. 

What I wore to work...

Jamen då var det dags att kliva ur gummistövlarna och fleece-tröjan och att börja klä sig lite anständigt igen då, nu när man skall vistas på en arbetsplats hela dagarna. Läs - Klä sig i riktiga kläder. Ja det gäller att komma på något bra som passar både arbetsplatsen och vädret som är kyligt på morgonen och varmare senare på dagen. Fyra av fem outfits hamnade på bild denna första arbetsvecka. 

#middleagedteacher

Lando tycker inte om att hans matte har börjat jobba igen. 

Tillbaka i jobb-vardagen innebär att vi har en helt annan morgonrutin. Men det som är så underbart bra när man har hund är att man kommer ut på en rejäl och frisk hundpromenad/power walk tidigt varje morgon. Att få börja dagen med frisk luft i lungorna och lite motion är helt oslagbart. 

Redan söndag...

Helgen gick galet snabbt - som all annan tid i livet nu. 

I går var vi på fäboden hela dagen och slog och klippte gräs som vi sedan krattade ihop. 

På fäboden har vi stora ytor att slå och kratta.

Älskade mamma & pappa. 

Det var mycket jobb men vädret var fint och det var skönt med kroppsarbete utomhus. 

Sedan är det ju alltid så mysigt att umgås med mamma och pappa. 

Helgfrukost här hemma...och det är klart att Lando får smaka. 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

Då kliver jag in i ekorrhjulet igen

 Good Morning Lovlies...

De sista dagarna på semestern var riktigt höstlika och det har varit ganska ruggigt ute. Runt 11-14 grader, grå himmel, blåsigt och duggregn. Solen har tittat in en snabbis ibland, vinkat och sedan försvunnit bakom några blåsvarta regnmoln igen.

Jodå, då är det lika bra att börja jobba igen, och det går ju alltid bäst om det inte fortfarande är högsommarväder utanför fönstret när man sitter på alla möten inne i en skola. 

 

 Oj, så många äpplen det kommer i år.

 

Nere i båthamnen ser man tydligt vad mycket vatten det är i sjön nu.

Sommaren har varit konstig med så mycket regn, mygg och inte alls några sköna temperaturer. Vi har knappast suttit ute på altanen alls sedan midsommar, vi som i princip brukar bo där ute hela sommarsäsongen. Vi får hoppas på en riktigt fin höst istället.

 

Nu kan man sitta på bänken och doppa fötterna i Orsasjön om man vill. 

 

 Bryggan och delar av parkeringsplatsen är helt under vatten.

Gummistövlar är vad som gäller på alla hundpromenader nu, 

för på vissa ställen går det inte ens att gå i vanliga skor. 

Det här blev sommarens vanligaste outfit för min del: 

Fleecetröja, gummistövlar och regnjacka.

 

Några bilder från mina hundpromenad....

Det bor absolut en Skogsmulle i mig :-) 

Jag älskar mina Dalaskogar, och att vandra längs sjön, över ån och utmed älven.

Finns det något vackrare än naturen?

En av delarna i en antiinflammatorisk livsstil är förundran. 

Det är just i naturen som jag oftast låter mig förundras.  

Naturen är min kyrka. 

 

 

En sväng upp till gården där det fanns både gurkor och världens sötaste tomater att skörda i växthuset.

De här gurkorna är supergoda att lägga in eller att göra tzatziki av. Mums! 

Pelargonerna på Gammelstugebron blommar fortfarande så otroligt kraftfullt och vackert.

Helgbuketten här hemma blev en liten bukett med återbrukade blommor som fortfarande ser bra ut från olika arrangemang i köket och vardagsrummet. Nu sitter de fint i en liten pokal av tenn.

Då är det måndag igen. 

Nu skall jag kliva ur sängen och in i duschen. 

Sedan blir det en Lando-promenad innan jag styr bilen mot skolan och läsåret 23-24. 

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

Ett gammalt kök och ett läckande tak

 Varning för ful-bilder!

 

Good Morning Lovlies...

 

Jag sitter och plöjer sociala-media konton som handlar om renovering av gamla hus i jakt på tips och inspiration och något som direkt slår mig är hur fint och tillrättalagt allt ser ut, inte alls som på våran gård alltså, där jag undrar vad jag har gett mig in på varje gång jag kliver över tröskeln.

 

På Klockargården är allt gammalt och slitet. Men eftersom familjen har bott där i genarationer så har huset uppdaterats i omgångar, inte alltid så snyggt och inte heller med tanke på att hålla sig i linje med husets tidsmässiga ursprungsstil. Nej, det har väl mest handlat om att byta ut gammalt och slitet mot nytt, och det kan man ju förstå. 

 

I hallen och köket och på lilla toaletten nere ligger korkmattor som var moderna på 1980-talet till exempel, då min morbror ville modernisera lite. Under korkmattorna ligger träplattor som man limmat fast korkmattan på, under träplattan ligger en äldre variant av en korkmatta, kanske från 40-talet. 

 

Under den äldre korkmattan ligger originalgolvet i trä från 1800-talet. Samma originalgolv som så vackert är framtaget i vardagsrummet, kammaren och uppe på verandan. Jag tänkte initialt att ta fram originalgolven i både hallen och köket nere men har backat undan från den tanken. Jag törs inte av två stora anledningar:

•  Jag vet inte vilket skick originalgolvet är i, och jag vill inte riva upp golvplankor från mitten av 1800-talet bara för att byta ut dem. Jag tänker att golvet i hall och kök på en gammal bondgård kan nog ha väldigt mycket slitage.
  

• Under originalgolvet är det torpargrund, och jag känner att originalgolvet, den gamla korkmattan och träskivorna uppe på den är en bra barriär mellan grunden och det golv vi skall gå på i framtiden. Isolering alltså. Därför har jag bestämt att bara riva bort korkmattorna från 1980-talet och lägga nytt golv uppe på träplattan under korkmattan. Det är också lättast då träplattan innebär ett jämt och fint underlag för det nya golvet.
  

Här på bilden nedan ser man det nya golvet som skall vara i köket och hallen. 

 

Igår när det regnade och åskade och blixtrade som värst åkte jag alldeles själv och köpte det nya golvet till köket och hallen, där vi skall ha samma golv. 30 kvadratmeter golv. Jag fick åka ett par vändor eftersom jag lastade direkt i bilen och golvet var så tungt att jag var orolig för fjädringarna och för att däcken skulle ta i karossen. 

 

Kvinnan i affären, som hjälpte mig att lasta in golvet i bilen kom ihåg att jag köpte golvet till funkislägenheten i full snöstorm. Haha, ja, det verkar inte finnas något som extremväder som gör att man blir sugen på nya golv :-)

 

När jag kom till gården backade jag upp så nära farstukvisten jag bara kunde och så bar jag in allt golv i huset. YES! Vem behöver gym-medlemskap liksom? Den här sommaren har jag kånkat och burit och dragit och lyft och sprungit upp och ner i trappor på ett sätt som min kropp inte ens trodde var möjligt. Det kroppsarbete som går in i att tömma, städa och renovera gamla hus kan man inte ens ana om man inte varit med om det själv.

 

 

Det befintliga köket är från 1950-talet med funkis-luckor, Bernadottes Virrvarr bänkskivor och slät diskbänk i rostfritt stål. Vi kommer att behålla alla överskåp eftersom de är platssnickrade på 1950-talet i massivt trä. All köksinredning som vi behåller kommer vi att måla om och alla skåpluckor kommer att få nya handtag. 

 

Alla underskåp och bänkar kommer att bytas ut. En lokal familjeägd firma här i byn, Haiders Snickeri, kommer att bygga nya underskåp som passar in i livet år 2023, men som kommer att vara i stil med resten av köket. Sedan kommer allt att målas i samma ljuvliga lindblomsgröna färg så att man inte ens kommer att se vad som är nytt och vad som är gammalt.

En stor anledning till att vi byter ut underskåpen och bänkar är att de är slita, med tröga lådor och skåp samt att bänkhöjden är på tok för låg. Folk var ju kortare förr i tiden och därmed var standardhöjden på köksbänkar lite lägre. Det här kommer att bli så fint. Haiders Snickeri har platsbyggt både köket i huset där vi bor nu vid sjön och uppe på fäboden. De är lyhörda och har en lång erfarenhet. Det de bygger är riktiga hantverk.

Originalkaklet i köket kommer jag att behålla. Det är stil- och tidsmässigt i linje med huset och jag ser på andra sociala-media konton som handlar om sekelskifteshus att det är just ett sådant här kakel som används om man inte har pärlspont ovanför spis och diskbänk och andra köksbänkar, det ser man också. Men det vågar jag mig inte på.

Vidare törs jag inte börja riva bort kaklet i köket eftersom jag är rädd för att resten av väggen följer med på ett sätt som leder till ett ännu större byggprojekt, som en lokal snickare påpekade. Men kaklet är intakt och efter en rejäl rengöring med YES och bikarbonat så blev det som nytt igen.

 

Kökets originalkakel - Det behåller vi.
 

Nu är kaklet skinande rent. Jag blev så nöjd. 

Jag har också plockat ned köksrelingen och rengjort den. Den blev så fin. 

Grisrosa korkmatta från 1980-talet. 

Dörren till vänster leder ut till hallen och till höger kommer man in i kammar'n, som nu är en del av vardagsrummet efter att väggen mellan rummen togs bort någon gång på 1990-talet. Det gav huset en mycket öppnare planlösning.

 

I lördags drog vi bort korkmattan i köket så att träplattan som det nya golvet ska byggas på kom fram. 

Bild på köket där vi tagit bort spisen. Jag är svårt förtjust i snedskåpen nedtill ovanför diskbänken. De är så mycket hos mormor när man var liten. De blir kvar. 

Vedspisen till vänster var förr i tiden husets värmekälla då den värmde upp både de vattenburna elementen och varmvattnet. Jag minns att min mormor gjorde eld i den det första hon gjorde varje morgon och att det sprakade och knastrade så mysigt. Det stod alltid en fylld vedkorg i hörnet framför det avlånga skåpet till vänster om vedspisen.

Nu finns det jordvärme uppkopplat till huset som står för värmen och varmvattnet, gudskelov, men man kan fortfarande elda i vedspisen och koppla om sa att enbart den värmer upp elementen och varmvattnet i huset. Bra att ha en back-up. Den skall få sig en riktig djuprengöring den med. 

Pannmuren går hela vägen upp på övervåningen eftersom det även fanns ett kök med gjutjärnsspis där uppe. Det här var ju ett hus där man bodde flera generationer samtidigt. I början på fyrtiotalet bodde inte mindre fyra generationer i huset samtidigt.  Min mamma och hennes bror, mormor och morfar, gammelmormor och gammelmorfar samt gammelmormors mor. Jag hittade en bild av dem alla sittandes på gräset i trädgården utanför köksfönstret. Underbart!  Jag är så lycklig över att det fanns en kamera i huset!!!

Fyra generationer bodde i huset samtidigt.

Sittande från vänster: Min vackra mormor Lilly, min mamma, min morfar Erik, min morbror Stig (som omkom i en olycka när han var 17 år). Snett bakom Stig sitter min gammelmorfar Emil och gammelmormor Anna. Bakom står min gammelmormors mor. Hon bodde nere i kammar'n, vars fönster man ser till höger om köksfönstret.

På den tiden checkade man inte in äldre på ålderdomshem utan de bodde kvar hemma med sina nära och kära tills de dog. Så fint! Respekt på det. Nu skall alla in på institution, barn och äldre, och vi tar inte alls hand om varandra längre på samma sätt som förr. För nu skall alla in i ekorrhjulet och generera skattepengar åt staten, i jämlikhetens namn. Men om det kan man skriva ett alldeles eget blogginlägg någon gång. 

Utanför det där köksfönstret med de röda pelargonerna var bilden på familjen i gräset tagen.

Bänken mellan väggarna under fönstret är för låg och har alldeles för opraktiska lådor och skåp.

Här kommer vi att sätta in en högre bänk med djupa utdragslådor.

 

De här skåpet i hörnet skulle jag egentligen vilja ta bort helt och istället ha ett fristående skåp där i form av en riktigt fin möbel, men på grund av rören så måste det sitta ett inbyggt väggskåp där. Vi tog dock bort den gamla underdelen och beställer en ny med bättre och mera praktiska utdragslådor.

Där i vänstra hörnet hittade vi lager på lager med vägg och tapeter. Det sista lagret var timmervägg, eftersom huset i grunden är ett timmerhus. Den väggen var tapetserad med tidningspapper från 1868. 

 Lager på lager med väggar och tapeter och så slutligen, tidningspapper på timmerväggen. 

Tidningen är från 1868. Huset kan alltså vara byggt i mitten på 1800-talet.

 

 

Det här skåppartiet var från början ett tvättrum. Dörren in till tvättrummet var där skåpluckorna är nu och här inne fanns det ett tvättställ. Lampan som satt ovanför tvättstället sitter fortfarande kvar på väggen. I det befintliga hålet skall det stå ett kyl/frys skåp.

I det tomma gapet skall det stå en spis med varmluftsugn. Jag vill aldrig mer ha en induktionshäll eftersom det inte funkar med alla bra kastruller och pannor som jag har, så jag kommer att leta efter en spis med en vanlig traditionell häll.

Överskåpen skall behållas och få lite TLC och nya handtag och förstås målas i samma färg som övriga köksinredningen. Nederdelen skall bli ny, och diskmaskinen skall bli inbyggd och se ut som en skåplucka. Taket skall bli vitt.

Ja, det känns som vi har en plan.

 

Jag trodde då aldrig att jag i det här stadiet i livet skulle börja ägna mig åt renovering av ett hus igen. Nej, huset vid sjön är i tipp-topp och i princip redo att säljas om vi vill det, funkislägenheten mitt i stan är fixad och så fräsch och fin att jag riktigt gick och längtade att få flytta dit och till ett enklare liv...Ett liv med mindre att ta hand om, ett liv där vi bara kunde låsa dörren och åka iväg om vi ville. Jag hade en plan och jag hade verkligen satt den i verket. Konkretiserat den..

Men nu står jag här med en hel gård med ett boningshus från mitten av 1800-talet,  som dessutom har ett läckande tak.  

 

Vi har fått ställa in en hink i en av garderoberna på övervåningen för det droppar vatten. Hockeytränaren fick klättra upp på taket och rätta till ett par tegelpannor och rensa en takränna där det uppstått en vattenansamling. Jag ville bara gråta. Nu har vi ringt en tak-firma som skall komma och titta och ge oss en offert på ett nytt tak. Det blir inget kök innan det finns ett nytt tak på huset. Trist men absolut en nödvändig prioritering. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. 

Två dagar kvar på sommarlovet 2023. 

 

Hösten är ju redan här. Vi har 11 grader och regn.  

Men det är ju i alla fall bra att grundvatten nivåerna fylls på.

 

Olvon bakom friggeboden.

På måndag kliver jag på ekorrhjulet igen. 

 

Men i dag skall jag träffa min fina mamma över en räksmörgås. 

 

Mysigt! 

Ha en fin dag. 

Varm Kram