Hur orkar man renovera hus?

 Good Morning Lovlies! 

Oj vad mycket vi har fått gjort på gården under helgen. 

Spikat upp takpanelen i hallen. 

Satt in en högre och bredare dörr till toan i hallen nere.

Tvättat alla fönstren på nedervåningen både på insidan och utsidan. Fönstren hade nog inte blivit tvättade på många, många år, men nu är de skinande rena. Det är knappt så man ser glaset. På utsidan fick jag stå på en stege. Vi hade tänkt att anlita en städfirma till fönstren, men med tanke på att vi renoverar med en strikt budget så ska vi försöka göra allt vi kan själva. Pengarna behövs till annat helt enkelt. 

Vi hann också med att börja plocka ur och städa härbret på gården, vilken är ett måste innan snön kommer eftersom vi kommer att behöva ställa in lite möbler och annat där när vi flyttar om ett par månader. 

Nästa helg skall vi spika taklister och foder runt dörrar. Fodren runt dörrarna skall vara av lite bredare variant eftersom jag vill att det skall se ut som de som redan finns och som är från sekelskiftet. Nästa helg skall vi också såga till pärlspont som skall sitta i lilla toan i hallen nere. Sedan skall jag börja måla den grön så att den matchar den vackra tapeten som skall sitta på väggarna ovanför pärlsponten. Det kommer att bli så fint. 

 

Den gröna färgen som jag skall måla golvlisterna och pärlsponten med.  

Det kommer att bli så fint mot tapeten. 

Grenarna i tapeten skiftar i brunt, guld och mässing.

Hur orkar vi? 

Lite då och då får vi frågan hur vi orkar renovera hus, och jag måste erkänna att ibland undrar jag vad vi har gett oss in på. Jag hade ju aldrig i min vildaste fantasi ens kunnat föreställa mig detta, att jag i min ålder och vid det här stadiet i livet skulle ta mig ann renoveringen av en gammal eftersatt släktgård. 

Tvärtom hade jag ställt in hela mig på ett enkelt och minimalistiskt liv i en funkistvåa i centrum. Leva mer med mindre. Jag längtade efter enkelhet och efter att bara kunna packa en väska, låsa dörren och resa iväg. Ja, jag till och med renoverade lägenheten till ett perfekt skick med fina Morris-tapeter i hallen och allt. Livet är så föränderligt och så förunderligt. Ja, hur orkar vi kan man undra?

Vi orkar. Jag har märkt att arbetet med huset och gården är rena rama avkopplingen och rekreationen i jämförelse med jobbet. Det är liksom som om att man får rensa skallen och tänka på något helt annat än elever och undervisning och stressen och skolan. 

Under veckorna är jag helt slut efter jobbet. Jag har alldeles för mycket på jobbet. För många och för stora elevgrupper och så lite mer undervisningstid än vad man skall ha på det. Dessutom är jag klassansvarig. Jag kan vara så mentalt trött när jag går hem från jobbet att jag har fysisk värk i kroppen. 

Men jag har märkt att när jag får fokusera om och vara skapande och kreativ i sinnet samt att få jobba med kroppen under helgerna så inträder ett mycket avslappnande lugn och då blåser stressen bort. Dessutom är det ju så roligt att hålla på och att göra fint när det vi gör är till oss själva. Vi skall ju flytta till gården så småningom och då är det ju bara så kul att få göra i ordning på ett bra sätt. 

Lägg sedan till det där extra lagret av känslan av att få göra i ordning och ta över en släktgård. Mammas barndomshem. Huset där mormor och morfar bodde, och förstås min fina morbror. Det är ju enormt. Att få ta vid, renovera, göra fint och föra släktgården vidare i familjen är en obeskrivbar fin känsla. Bomull för själen. Ett rent och vackert nöje.  

Att renovera huset gör jag med stor glädje och sinnesro. Det är den exakta motsatsen till allt det i mitt liv som orsakar stress just nu, och vem vet, kanske räddaren i nöden som kommer att göra att jag inte bränner ut mig och går in i den berömda väggen igen. Det är min teori. Ja, jag tror faktiskt att det är så. 

 

Men nu är det måndag igen och den här veckan blir det lite extra långa dagar på grund av att vi har utvecklingssamtal med alla elever. Jag slutar 17:30 i kväll till exempel.

Ha en riktigt fin vecka! 

Varm Kram

Vi spikar innertak

 Good Morning Lovlies

I vanlig ordning är vi på gården och jobbar på allt vi orkar och kan. 

I helgen spikar vi in takpanelen i hallen och det blir så fint.

På 1950-talet renoverades huset och då var det inne att spika masonit överallt, inklusive spika över all tak och väggpanel från sekelskiftet samt spika över alla vackra spegeldörrar med masonitskivor och sedan måla i glansig färg. Ja, och den glansiga färgen i grön-bruna och gula toner målades sedan i nästan hela huset. 

I hallen sitter denna glansigt målade 50-tals masonit på väggarna, och i taket. Även dörren till lilla skrubben under trappen är en överspikad och glans-målad spegeldörr. Den dörren planerar jag att så småningom att ta mig an. Jag kommer att sprätta bort masoniten och ta fram dörrens spegel. Men det får vänta ett tag.

Om vi hade tagit bort masonit-taket i hallen så hade vi säkert hittat den gamla takpanelen som spikades in när huset byggdes under masoniten, men eftersom vi inte vet vilket skick det är i så valde vi istället att spika in ny takpanel. 

Precis som med golvet i köket och hallen som fick bli nytt eftersom jag inte vågade chansa på hur golvet skulle se ut en si så där tre lager nedåt. Nej tack, jag ville inte stå i jorden i torpargrunden och vara tvungen att lägga in helt nya golvplankor. Det räcker som det är med graden av renovering av på detta mycket eftersatta hus.

Lite före-bilder från hallen som är uppdelad i två delar, en ytterhall och innerhall.

Här har vi spikat in den första raden av takpanelen.

Efter noggrant mätande har vi insett att inget är riktigt rakt i det här huset, men det är väl så med äldre hus som är byggt i olika etapper och sedan så rör ju gamla hus på sig också. Ja, man får faktiskt bara skratta lite och förlika sig med att det absolut inte kan bli helt perfekt. Dessutom märkte vi att masoniten sviktar på mitten. Ja, ja...det får bli som det blir och det får bli bra och duga så med tanke på att vi gör det själva.

Färdigspikat tak i innerhallen.

Det som fattas upptill är taklister. 

De skall vi spika in nästa helg.

Färdigspikat tak i ytterhallen. 

Det blev så fint och så bra.

Jag tycker att det är så tillfredsställande att känna att vi kan själva. 

Tänk bara vilken armträning jag fick i går. 

I axlarna också. Det känner jag nu på morgonen. 

Vem behöver gymkort när man kan renovera hus? 

Det är kroppsarbete på högsta nivå.

Jag är lyriskt lycklig över hur bra det blev med färgsättningen i vardagsrummet. 

Tapeten i lilla delen matchar väggfärgen i stora delen av vardagsrummet helt perfekt.

Så snyggt att det skulle kunna vara ett rum i ett helt nybyggt hus. 

 

Om man tittar riktigt noga på dekorlisten där borta vid den vita breda plankan så ser man att listen sitter lite lägre på den målade sidan av rummet än vad den gör på den tapetserade delen av rummet. Anledningen är att golvet i den stora delen är nästan en centimeter lägre. Men vi beslutade oss ändå för att listen skulle sitta på 40 cm höjd överallt trots detta. Hade vi justerat upp listen så hade den varit bredare i det stora rummet och det hade bara sett konstigt ut. Nu är det en rolig liten detalj som ett exempel på att inget i huset är riktigt rakt eller i våg.

 

Både tapeten och färgen är så krispiga mot de vita snickerierna. 

Nu skall jag hoppa upp ur sängen. 

Efter hundpromenaden åker vi upp till gården och jobbar vidare. 

Riktigt kyligt, mulet och ruggigt höstväder ute. 

Ha en riktigt fin söndag! 

Varm Kram
 

Jamen, då var det fredag igen då!

 

Good Morning Lovlies! 

Jag tycker att det händer så mycket hemskt i världen just nu. 

Så mycket våld och så många konflikter. 

Till och med här på mindre ort i Dalarna har vi drabbats av en nattlig brottsvåg och nu är polisen mer synlig och skall röra sig i samhället olika tider på dygnet och framför allt på kvällar och nätter. Men det här är vi sannerligen inte vana vid, vi som bor och lever i våra privilegierade, bekväma, trygga och tillrättalagda medelklassbubblor. Det känns så ruskigt. 

Jag tänker också på det här med att det är farligt att vara svensk i världen just nu, att det finns en hotbild mot oss svenskar. Jag såg att både SWEA och den Svenska Ambassaden gick ut och varnade svenskar i USA att vara uppmärksamma. Jag fick sådana meddelanden på min telefon och via sociala media. Sverige är under attack av odemokratiska makter. Av människor som hatar vårt demokratiska och fria samhälle, våra grundlagar, och som är beredd att mörda svenskar just på grund av det. SJUKT!

Helt plötsligt är det farligt att vara svensk. Svensk som har varit det bästa och tryggaste att vara under alla mina levnadsår. Det mest neutrala som fanns. Vem vill göra en svensk illa liksom? Ingen! Men nu är det andra tider då verkligheten har kommit ikapp, och vi svenskar är så ovana med det eftersom vi levt så trygga och skyddade och skonade i ett par hundra år. 

Som amerikan är jag ju van att det finns en hotbild, och speciellt om man är en amerikansk militärfamilj ute i världen. Vi fick anti-terrorist information och träning för att kunna skydda oss och veta vad som gäller. Vad man skall se upp med och tänka på.  

Situational awareness finns djupt inpräntat i mig. Sådant som min svenska hjärna nästan hade svårt att ta på allvar just då. Men jag är glad att jag har fått lära mig vad man skall vara försiktig med och hur man skall tänka. Därför reagerar jag på att vi svenskar blir uppmanade att fortsätta att leva precis som vanligt. Hotet är förhöjt, men gör som ni brukar. Det rimmar illa i mina öron.

Det här som händer mellan Israel och Hamas är också overkligt fruktansvärt. Bakom finns en lång och komplex historia i vad som är grunden till själva konflikten, och för den som vill ha gedigen förklaring i ämnet så vill jag rekommendera att man läser boken Exodus skriven av Leon Uris. Av allt jag har läst om det hela så tycker jag att just den boken är överlägsen i ämnet. Läs den, ni som vill veta historien bakom konflikten. För det är svårt att greppa faktiskt.

Fredag igen...

Bilder från en eftermiddagspromenad i våra vackra och trygga omgivningar. 

Vi lever i en bubbla. 

Vi är välsignade. 

Jag är djupt tacksam.

 Orsasjön har tusen ansikten.

 Vad händer på gården?

Tapeten i kammaren innanför köket är nu äntligen på plats. 

Linnea Garden Green från Sandberg. 

Den här tapeten har jag varit förälskad i en längre tid och nu har den äntligen hittat sig en perfekt plats i mitt liv. Jag är så otroligt glad över att den nu sitter som smäck på väggarna i det rum som är som klippt och skuren för just den här tapeten. A match made in heaven! Lycka! Tänk att man kan vara så lycklig över en tapet.

 

Bilderna är tagna på kvällen och ljuset är inte det bästa, men under helgen skall jag fota i olika ljus så att tapeten kommer mer till sin rätta. Så varning för blogginlägg med en massa bilder på tapeter framöver.

 

Kammaren som förr i tiden var sitt eget lilla rum är nu en del av vardagsrummet eftersom min morbror tog bort väggen mellan kammaren och salen för många år sedan.

I stora delen av vardagsrummet, som förr kallades salen, har färgen nu kommit upp på väggarna. Vi valde en färg som går igen i tapeten och den heter AD-81 Shi-take. Det blev så fint och färgen är så krispig mot de vita snickerierna och det vita taket. Klockrent är ordet.

Jag är så nöjd över hur bra det blir med valet av tapeter och färger i huset. 

Jag anser mig själv en riktig amatör men följer hjärtat och gör det som känns rätt.  

Det känns faktiskt som om att jag har någon eller några som guidar mig vid min sida, för allt faller på plats och blir så bra till slut, även sådant som från början föreföll sig vara katastrofer löser sig. Tack gode Gud! Jag ber till högra makter varje dag, om hjälp och skydd och om omsorg av detta gamla hus. 

För huset är gammalt, äldre än vi trodde från början. Det är byggt i mitten på 1800-talet och inte vid sekelskiftet som vi har gått och trott.

Vi har tagit bort all el i köket, vardagsrummet och hallen och nya kopplingar, sladdar och uttag skall dras. Tills dess är det svårt att få till ett bra ljus om man nu råkar vilja fota väggarna på kvållskvisten efter jobbet, bara för att man inte kan låta bli :-)

I helgen skall jag göra en ritning till elektrikern som visar var jag vill ha alla eluttag och strömbrytare för taklampor, så nu gäller det att tänka till rejält. Var i köket skall jag stå och vispa grädde? Den tanken slog mig igår. Jamen sådant måste man fundera över, och kom ihåg uttag vid alla fönster så man kan ha smålampor och adventsljusstakar.

I dag efter jobbet skall vi åka och köpa takpanel som vi kommer att spika in i hallen och badrummet uppe under helgen. Det blir nog också någon vända till soptippen och så skall vi tömma härbret. Helgens planer är spikade so to speak. No phun intended :-)

Vad gjorde jag ens på helgerna förr i tiden innan jag började renovera en gammal gård? 

Jag minns faktiskt inte. 

Nu kör vi fredag.

Ha en riktigt fin dag! 

Varm Kram

 

Högre krav och färre resurser skapar ohälsa

 Good Morning Lovlies!

Lyx är att få ta det lite lugnt på morgonen.

 Tända ljus, dricka kaffe, mysa med Lando och ladda inför en ny arbetsvecka. 

Jag har lite sovmorgon i början av veckan och det är alldeles perfekt. 

Att hinna möta dagsljuset innan jag behöver infinna sig på jobbet är guld värt. 

Det är så viktigt i vårt galna samhälle där tempot är alldeles för högt för alla. 

För vuxna som barn. 

Det är väl inte bara jag som har märkt att ungarna är sönderstressade. 

Icke hållbart leverne kallar jag detta upplägg. 

Var fjärde svensk lider av dålig hälsa på grund av arbetsmiljön rapporterar nyheterna nu på morgonen och värst är det inom våra välfärdsyrken. Kraven från arbetsgivaren blir högre samtidigt som resurserna minskar. Landet med det högsta skattetrycket i världen verkar ha dåligt med slantar, i alla fall när det gäller välfärden. De som bestämmer har väl listat ut att det fungerar väl ändå, i välfärden alltså.

I välfärdsyrken drabbas nämligen människor om de anställda inte gör sitt yttersta varje dag trots sämre förutsättningar. Därför jobbar vi på vi i vården och i skolan och inom äldreomsorgen enligt de nya högre kraven, och omänskliga situationerna med tyngre arbetsbelastning och färre resurser. Vi vill ju inte att våra barn, elever, patienter, brukare och äldre skall drabbas och fara illa, så vi fortsätter att slita.

Jag blir så otroligt illa berörd och tänker att jag vägrar vara delaktig i detta galenskap. Vad är vi ute efter egentligen? Kan vi bara sakta ned på tempot lite och skapa ett mjukare samhälle. Leva med hjärtat och inte hela tiden behöva tänka på lönsamheten. Människor skall alltid komma först, men i vår galna värld handlar allt, precis allt om pengar. Men vad de som bestämmer inte verkar förstå är att kortsiktig dumhet och det som händer nu kommer att kosta så enormt mycket i framtiden om vi inte drar i handbromsen och tänker om lite. Hallå!!

Dags att skingra tankarna med en morgonpromenad...

Andas in krispig höstluft...slappna av, le och njuta av naturen.

Ägna mig åt affirmationer: 

Dear God, 

On this day, surround me with peace, love and happiness. 

Protect me from everything negative. 

with the bright white light of the holy spirit. 

Amen!

 

Följ med mig på min morgonpromenad...

 

Bästa bänken för reflektioner i morgonsolen.

 

En av grannarna har blivit med kuriosa-staty. 

 

 En karl i Orsadräkt med en slipsten under ena armen och en björk under den andra.

 

 

Frosten gnistrar så vackert på höstlöven som rasslar under mina fötter. 

 

Hemma igen och jag förundras över min krysantemum som var vit från början men som nu skiftar i rosa och lila och till och med gult. Och tänk att den överlever våra frostnätter ute på altanen. 

Jag önskar alla en riktigt fin dag! 

Våga vägra stress och orimliga krav. 

I dag skall jag vara som en filbunke på jobbet. 

Ta hand om er. 

Varm kram!