Better After

 God kväll i Stugan...

Nu står det ganska stilla vad gäller husrenoveringen. 

Nedervåningen är helt klar förutom några små detaljer och uppe är ett av badrummen och rummet på verandan helt färdiga. På övervåningen har vi ytterligare ett badrum och tre sovrum kvar att renovera. 

Vi måste också ta tag i det där med garderober. Det har då aldrig bott någon människa här med så mycket kläder förut. Även om jag har rensat bland kläderna i flera omgångar så blir det svårt. Det blir mycket kvar för jag har så många klädklenoder. Men jag har faktiskt bytt stil lite i samband med att jag har blivit ganska så personlighetsförändrad. Jag har blivit ännu enklare och ännu mer klassisk i mina klädval än förr så jag skulle egentligen kunna göra mig av med mycket mer. Kläder som inte är så mycket jag längre. 

Att renovera gamla hus är också en ganska så påfrestande process på många sätt och vis och i och med att huset vid sjön blev sålt så förvånande blixtsnabbt efter bara en visning så har vi pressar på med renoveringen av boningshuset på gården bara för att ha någonstans att bo. Nu väljer vi att ta det lite lugnt ett tag. Vi behöver få andas och tänka lite för vi är helt slut. Och pengarna är också ganska så slut.

När man renoverar blixtsnabbt får man ju lov att ta en massa snabba beslut också, och det har jag verkligen gjort. Men nu behöver jag få tänka lite hur det skall bli med sovrummen uppe. Vill jag ha enfärgade väggar eller skall jag slå till på någon riktigt fantastisk tapet igen? 

Det lutar mot att de två större sovrummen nog kommer att få enfärgade väggar och att det lilla sovrummet skall få en riktigt fin tapet. Jag har en tapet från Sandberg och en tapet från William Morris som båda så jättegärna vill hitta sig en plats i mitt liv. 

För att påminna sig själv om hur långt vi har kommit ändå är det bra att titta på lite före och efter bilder.

Här hittade jag några förebilder på köket som man kan jämföra med hur köket ser ut i dag. Vi väntar dock fortfarande på de sneda dragluckorna som skall sitta ovanför diskbänken. 

Huset är byggt på 1860-talet och sedan renoverat i omgångar. En gång runt 1910-talet, och en gång 1950. 

Before...

...and after.

 Before...

 ...and after. 

Ha en riktigt fin kväll. 

Varm Kram

Skamligt med höjd pensionsålder

 Skamligt!

 

Det vi hör och läser om idag är att politikerna är alldeles till sig över att folk nu jobbar längre och går i pension senare och senare i livet. Makthavarna vill fortsätta att höja pensionsåldern och jag såg i en tabell att pensionsåldern för mina båda döttrar kommer att vara 70 år. Alltså de kommer inte att kunna ta ut den allmänna pensionen innan 70 års ålder, och det är ju rena rama vansinnet. 

Ok, vi lever längre, men många lever som multisjuka och med hjälp av sjukvården. Hur ska människor orka och då tänker jag på människor med tunga och slitsamma yrken i första hand men även på alla andra inom alla yrkeskategorier där pressen och stressen och kraven bara blir fler och fler för allt skall vara så effektivt och det hela handlar bara om lönsamhet, inte om människor.

Staten har inte råd med det allmänna pensionssystemet som det ser ut idag om inte pensionsåldern höjs successivt. Ingen kräver ju heller att få veta varför. Sedan skall vi helst leva så kort tid som möjligt som pensionärer innan vi stupar och dör och slutar belasta pensionssystemet. Det är vansinne och det är skamligt! Fy skäms Sverige!

När jag hör om sådana här vansinniga lagändringar så är jag så otroligt lättad över att jag inte är ett dugg beroende av det allmänna pensionssystemet för att kunna gå i pension så småningom. Jag kan välja själv när den dagen kommer. Samtidigt tycker jag så otroligt synd om alla som kommer att drabbas av de höjda pensionsåldrarna och vi påminns ännu en gång varför det är så otroligt viktigt att lära våra unga att börja spara och investera till pensionen omedelbart när de får sina första jobb och sina första löner. 

Jag brukar visa mina elever fenomenet ränta på ränta och i tabeller demonstrera hur otroligt mycket pengar de kommer att ha redan som 40-50-åringar om de bara börjar att spara och investera 2000 kronor i månaden redan när de får sin första lön. Mångmiljonärer och helt ekonomiskt fria att bestämma när de vill gå i pension. Bara så viktigt och vilken otrolig skillnad att slippa vara beroende av det allmänna pensionssystemet. 

 

Något som är viktigt att påpeka, men som ingen politiker nämner, är att i Sverige är åldersdiskriminering vardagsmat, och ingen myndighet eller lag försöker sätta stopp för det.  Ålderism utgör ett enormt hinder på arbetsmarknaden och det kan vilken person som helst över 50, eller kanske redan som 45-åring, som försök att söka sig ett nytt jobb intyga. 

 

Dagens obekväma sanning: Inte många arbetsgivare vill anställa någon över 50 år gammal, och det här blir ju ett jätteproblem för den 45-åring eller 50-åring som kommer att ha 20-25 obligatoriska år kvar i yrkeslivet innan de kan ta ut sin del av den inarbetade allmänna pensionen och som plötsligt finner sig i en situation där de måste hitta sig en ny anställning mitt i livet. Det kanske blir många som får leva i fattigdom på A-Kassa fram till pensionen om de inte kan hitta ett jobb.  

Jag kan också tänka mig att många äldre som inte kommer att orka jobba så länge fysiskt och eller psykiskt kommer att bli sjukskrivna. Då får de leva på sjukpenning fram till den dagen då de kan ta ut den allmänna pensionen, om de inte blir utförsäkrade innan de kommer dit och hamnar på gatan som hemlösa i värsta fall eller får flytta hem till sina vuxna barn och leva på dem i bästa fall. 

 

Jag kan tänka mig att väldigt tragiska och ovärdiga situationer kan uppstå när människor som stolt har slitit och jobbat och gjort rätt för sig i hela sitt liv inte orkar längre samtidigt som de inte uppnått pensionsåldern och därmed inte kommer åt några pengar att leva på. 

Det här med att kunna gå i pension eller inte, medan man fortfarande har orken kvar,  kommer sedan att bli en jättestor klassfråga där de ungdomar som har fått lära sig hemifrån att spara och investera (eller som har haft mig som lärare :-) kommer att kunna ha frihet med egna medel att leva på medan de som inte har fått någon ekonomisk kunskap med sig hemifrån eller som kommer från redan marginaliserade situationer inte kommer att kunna gå i pension förrän de uppnått den höga pensionsåldern som de behöver ha för att få ut sin inarbetade pension. Skamligt Sverige! 

   

 Vad händer annars då?

Förra veckan fick vi ett riktigt bakslag på våren och det blev full vinter igen. Men det händer ju varje år nuförtiden så man ska ju inte bli förvånad. Men tänk att jag som älskar sol och palmer och hav och tropiska blommor bor på ett ställe där det är vinter i över halva året. Vansinne. Jag är så felplacerad. Men det ska jag råda bot på framöver. 

Just nu renoverar jag en gammal släktgård på mindre ort i Dalarna, så jag lär nog bli kvar här i minst ett par år till i alla fall. Vi måste ju få ordning på allt det här så att gården kan gå vidare i många generationer till.  

Nu har vi i alla fall ett sprillans nytt tak på huset och nya hängrännor och stuprör, snöräcken, takstege och kåpa på skorstenen. Jag är så otroligt glad och nöjd. Nu slipper det regna in på övervåningen i sommar i alla fall.

 

Utsikt från övervåningen och ut på gården. 

Yngsta dottern har varit i USA i nästan två veckor och under tiden har vi haft hand om hennes underbara Bengt, en Golden Retriver som skall fylla två år i sommar. Han är helt underbar och precis vad jag behövde för att sluta gråta krokodiltårar efter Lando varje dag. Bengt har varit en enorm tröst och kär distraktion. Som ett plåster på själen för den här ledsna och djupt sörjande hundmamman.

En golden retriver har en helt annan personlighet än en shäferhund, men Bengt är så tillgiven och skall vara nära, nära hela tiden. Det är också så bra att jag får gå en massa hundpromenader varje dag igen. Det behöver jag verkligen. Eftersom jag inte tränar på gym så har de där kilometrarna som jag har gått i hundpromenader med Lando varje dag varit min enda träning. 

 

På promenad med Bengt.

Bengt håller koll ut genom fönstret.

 

Morgonljuset på tapeten i kammaren innanför köket - Ljuvligt. 

Tapeten heter Linnea Garden Green och kommer från Sandberg. 

 

Jag är så glad att den tapeten hittade sig en plats i mitt liv. 

Jag har beundrat den på avstånd i många år.

 

Nu när vi inte bor nere vid sjön längre så har vi fått hitta oss nya promenadvägar. 

Här går vi längs en järnväg som inte längre används och som gränsar till gården. 

Man kan se en skymt av gården där borta till höger i bilder.

Godaste vännen.

 I dag är det fredag. 

Tänk vad veckorna bara rullar på. 

30 skoldagar kvar för eleverna till SOMMARLOV 2024. 

I helgen skall vi hitta på något trevligt.  

Ha en riktigt fin dag. 

Varm kram

Nu får det väl vara nog

Lite tankar så här en torsdags morgon...

Det verkar råda någon slags cancer-pandemi, för de senaste två tre åren har så många människor som jag känner råkat ut för det där cancer-helvetet och alldeles för många av dem har tyvärr förlorat kampen mot denna fruktansvärda sjukdom. Nu får det väl vara nog! Nu orkar vi inte mer!

Bara den senaste månaden har inte mindre än två lärarkollegor gått bort i cancer. En 48-årig tvåbarnsmamma, med ett av sina barn på mellanstadiet, samt en manlig kollega, SO-lärare och historieberättare av rang, som gick i pension i somras med planer om ett pensionärsliv i Portugal. Han  blev bara 64 år gammal och drömmen om Portugal blev bara det, en dröm (Du som kan, lev dina vill. Skjut inte upp livet på morgondagen). Vi minns båda dessa fina själar med glädje och djup värme.

Jag blir så ledsen och förtvivlad och undrar vad som händer. Vad kommer det här ifrån? Så många unga människor som drabbas också och så många barn som blir lämnade utan en förälder. Så grymt och jag blir väldigt illa berörd. Jag tycker att det har dykt upp många fler fall de senaste två-tre åren. Är det någon mer än jag som upplever att det är så, att cancerfallen ökat? Är det en biverkning kan man ju undra?  Det talas ju inte så mycket om några biverkningar trots att det blev enormt många sådana. Ämnet är så enormt tabubelagt och nedtystat och det är väl mest foliehattar som ens törs ta upp saken.

Jag funderar ofta på om det finns något man kan göra för att minska chanserna att drabbas av denna hemska sjukdom och det verkar finnas ett antal råd och rön angående livsstil och kost. Jag tänker att man kan i alla fall försöka att göra så mycket det bara går i förebyggande syfte även om det inte finns några garantier som helst. 

För cancer beror ju på så många olika saker som till exempel exponering av farliga ämnen, strålning, solen, gener (arv), men också livsstilsfaktorer som till exempel vad man stoppar i sig i form av mat och dryck.

Det är livsviktigt att alltid gå på mammografi och cellprov när man blir kallad till det, och är man av det manliga könet så är det viktigt att se till att få ett PSA-prov med jämna mellanrum. Alldeles för många låter bli att gå på dessa rutinkontroller och det kan leda till fruktansvärda konsekvenser. Min manliga kollega gick bort i prostatacancer och min kvinnliga kollega i bröstcancer.

Jag tror också att det finns så mycket mer än bara traditionell läkarmedicin att tillgå i kampen mot cancer. Vidare tror jag att det ligger i läkemedel industrins intresse att hålla alla dessa andra varianter så långt borta från marknaden som möjligt, eftersom alla läkemedelstillverkare är vinstdrivande företag. Det ska man komma ihåg. Friska människor är inte lönsamma för läkemedelsindustrin helt enkelt. 

När min morbror hade långt gången cancer talade vi med hans onkolog om just detta med kost och då fick vi veta att det gjorts studier på råttor, där alla hade cancertumörer. Man delade upp dessa råttor i två grupper varav en grupp fick föda som innehöll kolhydrater (socker) medan den andra gruppen råttor tilldelades föda som var helt utan kolhydrater. 

Hos den första gruppen fortsatte tillväxten av cancer i motsats till den gruppen som inte hade fått kolhydrater (socker) i sin föda. Det här kan möjligtvis vara en indikation på att vissa typer av cancerceller behöver glukos för att överleva, medan friska celler kan överleva helt utan glukos som vi till exempel ser i människor som håller en riktigt strikt ketogen kost eller fastar.

Men varför hör man då aldrig talas om någon läkare som ger cancerpatienter rådet att undvika sockret/kolhydraterna i dieten? Eller ta bort det helt. Får man överhuvudtaget kostråd när man har fått en cancerdiagnos? Nej det får man nog inte. Mat är ju medicin. Allt vi stoppar i kroppen påverkar kroppens processer. Kan vi äta oss sjuka så skall det väl också gå att äta oss till en bättre hälsa. Eller? Men det här är inget man pratar så mycket om inom sjukvården, i alla fall vad jag har fått erfara. Inte ett knyst faktiskt.

Att fasta skall också tydligen vara bra eftersom det gynnar en process som heter autofagi vilket är cellernas egen städpatrull. En städpatrull som städar upp sina egna avfallsprodukter och däribland defekta skadade celler och i den kategorin finns cancercellerna. 

Själv har jag provat periodisk fasta och det är något som jag mår jag riktigt bra av. För min del innebär det att jag inte äter efter kl. 18:00 och sedan äter först vid 11:30 tiden nästa dag igen. Jag fastar alltså i 17 timmar och har sedan ett fönster på dagen mellan 11:30 - 18:00 då jag äter två mål mat. 

Jag är ingen frukostmänniska alls utan klarar mig med kaffe och vatten på morgonen tills det är dags för lunch. En typisk svensk frukost består ju av så mycket socker. Bröd, havregrynsgröt, apelsinjuice, fil, yogurt osv. och då börjar man dagen med en blodsockertopp vilket ju inte är så optimalt vad jag har förstått. 

Frukost äter jag dock på helgerna och då blir det ägg i någon form, ofta en riktigt god äggröra. Till det blir det kanske bacon och avokado, samt blåbär, hallon eller jordgubbar. Mums och sedan är man proppmätt. Protein och fett mättar. Det står man sig på fram till en sen helglunch.

 

Det finns så mycket att läsa gällande kost och livsstil i samband med förebyggandet av cancer, men det känns ändå lite som ett lotteri. Jätte hälsosamma människor insjuknar medan folk som fullkomligt matar kroppen med gifter, ja, till och med injicerar det, lever hur länge som helst. 

Själv gör jag ett försök att leva så nyttigt som möjligt men i balans med filosofin om att livet skall också vara njutbart medan jag nu ändå lever. Jag har aldrig snusat eller rökt och alkohol har jag blivit väldigt restriktiv med. På den fronten blir det bara något glas bubbel vid speciella tillfällen nuförtiden om ens det. 

Det blir absolut inget slentriandrickande av vin till måltider under helgerna som förr i tiden. Nej det funkar absolut inte för mig länge. Min kropp sätter sig på tvären. Vin mår jag dåligt av har jag känt. Jag blir tung i huvudet och trött. Därför dricker jag enbart prosecco, cava eller champagne om jag vill ha en alkoholhaltig dryck. Inget annat. Vidare försöker jag att äta så ren mat som möjligt och undviker processad mat så gott det går. Jag försöker också att undvika kolhydrater i mat och sötsaker.

Hemma, när man lagar mat själv så går det ju hur bra som helst att hålla sig till nyttiga alternativ, men när man är ute och reser eller blir bjuden på mat så kan det ju slinka ned sådant som man vanligtvis inte äter. Det är inget jag stressar upp mig själv över faktiskt, även om jag funderar på att försöka mig på en helt ketogen kost, vilket är ganska lätt eftersom man kan äta så mycket gott ändå när man håller sig till den kosten. För en person som mig själv som verkligen gillar riktig mat är det viktigt. Anti-inflamatorisk kost och Paleo är också tilltalande varianter där man kan äta mycket gott och ändå känna sig nyttig.

 

Det gäller bara att tänka till riktigt ordentligt och att planera alla måltider väl. I skolan är jag schemalagd att äta pedagogisk lunch med eleverna och även om jag tycker att vi har bra skolmat så ser jag att det serveras enormt med mat baserat på snabba kolhydrater. Mycket pannkaka, pasta, och ris. Mat som ligger i såser med mjöl som bas. Tur att skolan också har en riktigt fin och fräsch sallads buffet som man kan äta sig ganska mätt av. 

Ja, tankarna går fram och tillbaka. Det är ju också väldigt svårt att få tag på ren och obesprutad mat, och får man det så är den dyr. Rent kött och ren fisk? Hur får man ens tag på det? Mycket är redan förstört av miljön med annat är förstört med andra kemikalier. Jag tycker att det här med alla råd och rön runt kosten har blivit så komplicerat, samtidigt som hur vi äter och dricker ofta ligger till grund för många av våra vanligaste folksjukdomar. 

 

Ja, det här är sådana tankar som jag går runt och bär på. 

 Hur kan vi leva för att hålla oss så friska som möjligt? 

Vad är det som händer? Varför drabbas så många av cancer nu? 

 

Nu får det väl vara nog!

 

 Idag är det redan torsdag. 

Visst är det härligt att vi går ljusare tider? 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram

My Life as a Dog: Alltid vid min sida.

 I dag har det gått fyra hela veckor sedan den finaste hunden i livet lämnade min sida. 

I fyra veckor har jag överlevt utan min älskade Lando, men tårarna kommer när som helst och var som helst, och så får det lov att vara så länge det behövs, så det så. Det börjar dock sakta men säkert att kännas lite bättre, lite lättare att hantera.

Den där råa och svåra sorgen över Landos sista dagar i livet och hans död har börjat tonat ned sig lite och tårarna som kommer nu handlar mer om djup tacksamhet, saknad och nostalgi över ett helt och fullt hundliv av vackra minnen tillsammans med en helt enastående och fantastisk hund. 

Det slår mig plötsligt och med full kraft att han inte finns i mitt liv längre, men kvar finns alla minnen av fina stunder och en ovillkorlig kärlek från den mest lojala av varelser som någonsin vandrat vid min sida. Vi människor har så mycket att lära oss av våra fyrbenta vänner.

Nu skapas inga nya minnen av och med Lando här på jorden längre och jag får hålla till godo med det som har varit. Jag är enormt tacksam över bloggen och över att jag har så många bilder av honom i den och i andra sociala media kanaler.

Jag vill verkligen minnas och jag har kommit på att ett bra sätt att hedra Lando och hans liv är att göra små blogginlägg om honom med jämna mellanrum med bilder och små berättelser. De inläggen kommer att heta My Life as a Dog, en hashtag som jag ofta använde i samband med bilder av Lando på Instagram. 

So here we go...

 

Jag brukade ha ett skrivbord bakom soffan och där satt jag ofta och jobbade.

Varje gång jag satt där kom Lando och klev upp i soffan och höll mig sällskap.

Alltså den där blicken....Så mycket kärlek i den. 

Tänk att ha en varelse i sitt liv som tittar på en så där. 

Han var min hund och jag var hans människa i livet.

När jag läste in min svenska lärarexamen var Lando alltid vid min sida. 

Fem år tog det att skrapa ihop 300 högskolepoäng, och Lando fanns där hela iden.

Jag läste och skrev och hade seminarier och han var mitt ständiga sällskap i soffan, vid skrivbordet, i sängen, eller liggandes alldeles vid mina fötter på golvet vid köksbordet. Vi tog pauser med långa sköna promenader längs vattnet och i skogen och sedan tillbaka till böckerna och datorn igen.
 

 Lando och jag pluggar till lärare på min säng på ön Coronado i San Diego.

 

 Alltid nära, alltid vid min sida. 

Vilken varelse. Vilken hund. 

Jag saknar dej så min älskade Lando. 

Det blev så enormt tomt utan dej. 

Men jag tackar Gud för att han placerade en sådan varelse i mitt liv när jag behövde det som mest.

Jag behövde aldrig vara rädd och jag var aldrig ensam.   

Nu tyckte Lando att jag minsann klarar mig själv :-) 

Det kommunicerade han i alla fall till djurkommunikatören som jag hade kontakt med dagarna innan han lämnade oss. 

 

Var rädda om varandra. 

Varm Kram

Det finns att göra i varje hörn

 Good Morning Lovlies...

 

När solen tittar fram får man passa på att gå ut och ta sig en liten runda på gården. 

Det är inte den vackraste tiden på året precis då snön börjar smälta och allt det bruna och fula kommer fram. Vi har dessutom haft det väldigt blött vilket har resulterat i att det blivit riktigt lerigt på gården när alla tunga hantverkarfordon kommit och åkt flera gånger om dagen i och med takbytet och lite annat fix. Nu hoppas vi på lite sol och vindar så att det torkar upp igen. Vi ska lägga nytt grus på gården längre fram i vår eftersom det gamla nästan har försvunnit helt. Det är nog väldigt många år sedan det blev grusat här på gården sist. 

Var man än tittar på gården så kan man konstatera att det finns jobb i alla hörn. Så många tak att taka (när jag får råd i framtiden), så mycket att skrapa och måla om, så mycket att rensa och sortera, sly att röja, några träd att fälla, och mycket, mycket mer. 

Vi behöver också ta ett rejält tag i trädgården som är övervuxen av hallon- och svartvinbärsbuskar. Där vill vi placera om några av buskarna, ta bort en hel del samt skapa en grön yta med gräsmatta och eventuellt en pergola där vi kan ha utemöbler och grillen.

 

Vy från hagen och upp mot gården. 

 

Baksidan på uthusen mot hagen. 

Här finns mycket att plocka undan och köra till soptippen. 

 

Taket på huset är alldeles strax klart. 

Det fattas stuprör och en kåpa på skorstenen. 

När det är färdigt ska vi leta rätt på en ny och passande ytterdörr. Jag vill nog ha en med ett fönster i ungefär samma storlek som det fönster som sitter i den befintliga dörren eftersom det blir så fint ljusinsläpp i hallen av det. 

Den befintliga dörren har suttit där sedan början av 1950-talet. Den är fin men skall användas tillsammans med en innerdörr på vintrarna eftersom den är lite väl tunn, och det är vi inte så intresserade av. Nej, det får bli en ny rejäl dörr i passande stil, en som kan hålla vinterkylan ute. Vi kommer också att göra en ny farstukvist.

 

Växthuset i trädgården. 

 

Ett vackert gammalt handtag som sitter på det lilla bilgaraget på gården. 

 

Det är fortfarande snö i hagen. 

 Bengt älskar att leka och att rulla sig i snön.

 

 Precis så här brukade Lando också ligga. 

Det är så mysigt och så bra för mig att få ha Bellas Bengt här under påsklovet, annars går jag bara runt i tårar och sörjer Lando. Bengt är så fin och så snäll och bästa plåstret på sorgen har det visat sig.

 

Det blev också en liten tur upp till fäboden för en mysig fikastund med mamma och pappa som håller till där uppe över påsken. Bengt är svårt förtjust i mormor och morfar. Han brukar vara hos dem ibland när Bella jobbar kvällar och nätter och helger på sjukhuset då hunddagiset är stängt.

 

Så mysigt med eld i braskaminen och riktigt kok-kaffe i koppen.

Ha en fin dag. 

Njut av livet. 

Varm Kram

Att få tänka på något annat...

 Godmorgon i Stugan...

Det gäller att se till att få komma ut lite och tänka på något annat ibland, och att få träffa fina vänner är som bomull för själen, speciellt när livet har känts lite extra tungt. 

Strax innan påsk hann jag med ett par riktigt trevliga träffar med underbara människor, och det gjorde mig så glad och fylld med lite ny livsenergi. Man behöver påminnas om att det finns så mycket annat där ute i livet så att man inte går och gräver ned sig på grund av sorg och sjukskrivning och ett lite väl krassligt allmäntillstånd.

Så trevligt att få till en träff med Pernilla från Mora som var hemma och hälsade på som hastigast från Boston. Det går inte att beskriva med ord vad skönt det är att få prata bort ett par timmar med någon som förstår precis.

Pernilla och jag inne på mysiga Cafe Zorn.

Vackra Mora Kyrka.

 

Ett par dagar senare hann jag med en supertrevlig eftermiddagsfika med mina underbara pensionerade kollegor från både gymnasiet och högstadiet. Vi har sagt att vi skall försöka få till en fikaträff varje månad, men nu drog det ut på tiden sedan sist på grund av att vi har varit krassliga och att vissa har boenden i Spanien. Alltså, bara så kul att träffas och vi har alltid sååå mycket att prata om och att avhandla att vi nästan pratar i munnen på varandra. Högt i tak och många skratt. Vi saknade dock Ingalill som fick lov att ta sig akut till tandläkaren. Nästa gång Ingalill så måste du vara med. 

Summa summarum...Det var verkligen bra att få komma ut bland folk och tänka på något annat en stund.

I dag är det onsdag redan och vi har påsklov i några dagar till. 

För mig handlar hela lovet om återhämtning. 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram