Första arbetsveckan avklarad

 Godmorgon i stugan...

Tänk att det här skulle bli en blogg som skulle komma att handla så mycket om en gammal gård på mindre ort i Dalarna och där jag skulle komma att skriva det ena inlägget efter det andra om frukt och bär och renovering av boningshus och städning ekonomibyggnader osv. Men eftersom det är en del av det som händer i mitt liv just nu så får det ju förstås också en självklar plats i den här bloggen som ju handlar om vardagen i mitt liv.

 

Att ha en hel gård med så stora ytor kräver en rejäl arbetsinsats och den tycks vara oändlig. 

Jag känner en enorm respekt och stor medkänsla för min morbror som har bott här ensam i så många år. Det är så många situationer på gården där man behöver fyra händer och inte bara två.  

 

 Utsikt från balkongen på övervåningen.

Trädgården i förgrunden och hagen i bakgrunden. 

Vi klipper gräset på gårdsplanen och i trädgården samt i första delen av hagen. 

Gruppen med buskar precis bakom hammocken skall vi gräva bort i höst för den är snårig, vildvuxen och otillgänglig.  Vi vill ha en stor gräsplan i trädgården inramad av bärbuskar längs sidorna, för så var det förr i tiden, och jag tror att trädgården blir finare och mer lättskött på så sätt.

Kvällsbild på hagen 

Här gick mormors och morfars hästar och kor på bete.

Vi har så mycket bär på buskarna och fryser in massor. 

Mamma hjälper mig att plocka och det är guld värt. 

Jag är så tacksam.

Det är mycket rönnbär på rönnen mitt på gården och det är så vackert. 

Det betyder tydligen att det inte skall bli så mycket snö i vinter. 

Bra, för jag är absolut ingen vintermänniska. 

Mig hittar ni då aldrig på en resa till fjällen, vare sig på vintern eller på sommaren.

Rönnen mitt på gården är lika röd som den gamla Nuffield-traktorn. 

Det matchar fint tycker jag :-)

Vi har lagat den gamla traktorn från 1957 men sedan blev det mycket fix med att få skopan på plats igen, och till sist klarade vi det. Det krävdes lite extra tankeverksamhet, ordentligt med muskelkraft, exakt precision och ett stort järnspett. Men nu sitter den fast, som smäck. 

Morgonljuset in i kammaren med bladspel från träden mot tapeten känns gudomligt.

Nytt den här veckan var att jag började jobba igen efter ett sommarlov som gick alldeles för snabbt förbi, som all tid tenderar att göra nuförtiden. Precis när jag äntligen hade börjat kunna sova lite längre på mornarna var det då dags att stiga upp tidigt igen för att göra sig i ordning och åka till jobbet. 

Nu är första jobbveckan avklarad!

Det kändes jättekul att få träffa alla mina fina kollegor på skolan igen, både gamla och nya. Vi är ett riktigt bra och glatt gäng tycker jag, och det är alltid roligt att åka till jobbet när det är så. Guld! 

Första veckan avslutade vi i går eftermiddag genom att ro kyrkbåt på Orsasjön precis nedanför vårt gamla hus. Det var underbart vackert ute på sjön och vi var ett gäng riktigt duktiga roddare minsann. 

När jag först kom till båthuset blev jag tvungen att få fälla några tårar av sorg och saknad eftersom det var den platsen där Lando och jag brukade bada vid bryggan och sedan gå på skogspromenaden längs vägen in mot skogen bakom båthuset. Alltså, det var Landos och mina ställen och igår var första gången där utan Lando. Sorgen och saknaden finns kvar. Den är djup och oändlig. Det är så tomt utan Lando. 

And off to work I go...

Jag är nu den äldsta läraren på våran högstadieskola har vi konstaterat den här veckan. 

Men det gör absolut inget. Jag tycker om att vara tant. Det är fint det.

Bästa jobbväskan som är gjord av gamla kaffepaket har jag fått för många år sedan av min fina vän Ingalill, som är en av mina stora förebilder i livet, både som människa och som lärare. Väskan är så rolig samtidigt som den är väldigt slitstark och praktisk. Det ligger ju också verkligen i tiden att återbruka all slags material nu, som till exempel gamla kaffepaket. Jag har även sett denna typ av väska gjord av ostbågepåsar. Härligt!

 

På måndag kommer eleverna. 

Jag är redo att kicka igång läsår 24-25.

Fin målning på Lando har jag fått av en elev i 7:an.

Nu skall jag hoppa ur sängen och ta en lång skogspromenad med Emilia. 

Ha en riktigt fin lördag. 

Varm kram

Plötsligt händer det

 Hon lägger sig i hammocken och känner hur lugnet infinner sig...

För första gången på hela sommaren.

 Livet ändå...

Gården, trädgården, äpplen och bär. 

Så välsignat.

I allt arbete så springer man lätt bara förbi allt det här. 

Man glömmer bort att stanna upp, se allt det vackra och känna tacksamhet.

"Don't sit under the apple tree with anyone else but me... ♫"

 Mormors gamla trädgårdsbänk.

Så vacker. 

Det här är en grön gård på många sätt och vis.

 

Oj vilket äppel-år är det är i år.

Det kommer att bli äppelmos och äppelpaj och kanske till och med lite äppelmust.

Gammelstugan. 

Den skulle vi ju ha rensat och städat ur nu under sommaren men det kommer vi inte att hinna. 

Men ingen fara...

Vi har ju hela hösten på oss och vi hoppas på en riktigt lång och fin sådan.

 

Så mycket bär på buskarna i trädgården. 

Jag får hjälp av mamma att plocka. 

Tack älskade mamma!

💗💗💗

 

 Vi har också fått en massa hallon på buskarna.

Vi hinner knappt med att plocka och så kommer det nya hela tiden. 

Vi fryser in och så proppar vi i oss så mycket vi kan.

En fika på altanen och så har jag planer på att läsa om en bok som jag köpte när vi var i Kalifornien 2018. 

Det var svenska Annika i Kalifornien, som har bloggen Hänt i Veckan, som rekommenderade den till mig för några år sedan men nu känns väldigt aktuell igen.

Hillbilly Elegy 

av J. D. Vance.

 Mycket ögonöppnade läsning om ett USA som många inte ens tror existerar.

En bok som gör att man inser att man absolut inte har något att gnälla på eller klaga över. 

Orkar man inte läsa finns boken nu som film på NETFLIX.

På tal om att man inte har något att gnälla över...

 

Man behöver bara ta en snabb titt in på sitt eget Instagram konto för att bli påmind om att livet är allt bra fint och trevligt ändå, och det är de där små stunderna i livet, som när man äter en måltid på altanen med nära och kära en vacker sommarkväll. Det här är ett par bilder från lite tidigare i somras. Härligt.

 

Den här fina bilden på Bengt har jag också på Instagram.

En hund full av kärlek och livsglädje. 

Vi människor har så enormt mycket att lära från våra fyrbenta vänner. 

I dag är det onsdag och en halv vecka kvar på sommarlov 2024. 

 

Tiden springer iväg. 

 

Även om jag tycker om att vara ledig så jag fram emot hösten och allt den för med sig. 

Ha en riktigt fin dag! 

 

Varm Kram

Kungen av skrot

 ...bodde nog här innan oss. 

Yes, han var nog en skrotsamlare min morbror, grabben i graven bredvid, Bengt. 

Jag har en hel gård med uthus. 

 

Ett lider med höskulle, stall, sadelkammare, ladugård, svinstia, hönshus och en stor lada. 

 

Jag har också en bilverkstad, eftersom min morbror hade egen firma.

I hagen finns ytterligare ett lider, och det kallas för röd-lidret.

 

Tyvärr är uthusen rejält eftersatta vad gäller underhåll, och fulla med skrot. 

Vi rensar och städar och skall försöka få ordning på alla byggnader. 

Det innebär enormt mycket kroppsarbete med tunga lyft. 

 

Vi är konstant dammiga och smutsiga och det är fysiskt trötta kroppar som somnar på kvällarna innan huvudet ens nuddar kudden. Jag sätter på en podd i hörlurarna som jag ska lyssna på, men så kommer jag inte ihåg något mer än de få inledande minutrarna. Resten av podden sover jag som en sten. LoL! 

 

Visste ni att man kan sälja skrot?

Det här blir andra containern som vi fyller med järnskrot från gården. 

Vi har redan skickat iväg över ett och ett halvt ton skrot tidigare i somras. 

Hur kan man ens ha så mycket järnskrot hemma?

Vi har precis rensat två av de stora utrymmena i uthuset. 

Ladan och lidret. 

 

Här kommer lite bilder från de båda uthusen.

Ladan i uthuslängan...

Här inne förvaras gårdens traktor med kärra samt den gamla vedkapen.

Det blev ingen förebild men det gör inget. 

Fullt med skrot och skräp var det i alla fall.

Efter flera timmars arbete såg det ut så här. 

Gårdens vedkap med två klingor.

 

Där har bjälken gått sönder, man ser sprickan i den grova timmerstocken.

 Vi kommer att få lov att stötta upp den underifrån lodrätt med en grov stock. 

 

Öppnar man upp dörrarna på andra sidan ut mot hagen så finner man en gammal ramp. 

Den var väl till för att man skulle kunna komma under olik åkdon för underhåll och lagning.

 

 Lidret och höskullen...

Där uppe till vänster ligger höskullen. 

Plankorna i lidret är nog lite glesa för att hålla höet luftigt.

 Det här är den enda före-bilden, men tänk att typ hela lidret såg ut så här.

Här hade det nog inte blivit städat på flera årtionden.

 

Så här såg det ut efter flera timmars arbete. 

 

Hua! Vi hade ett tjockt lager med damm på kroppen när vi var klara. 

 

Här uppe är höskullen. 

 

Något riktigt tråkigt...

 

Ränn-dalarna på båda sidorna av taket på lidret läcker, och det har de nog gjort ett bra tag misstänker vi eftersom det står hinkar uppe på höskullen (man ser en som skymtar i grönt där uppe) som min morbror måste ha ställt dit för att fånga upp vattnet som läckte in. Tyvärr har de ju säkert varit överfulla i flera år, för det har iallafall blivit rejäla vattenskador på timret, samt nedanför på golvet och där kommer vi att få byta ut golvplankorna helt enkelt. Vi har inget annat val. 

 

Vi hade en takfirma här för ett par dagar sedan som kom för att titta och lämna offert. Vi har också fått offert av den firman som bytte taket på boningshuset. Arbetet kommer att gå på nästan 200 000 kronor om vi vill byta ut taket och det är inga roliga pengar att lägga på gamla uthus. Vi kanske börjar med att försöka få dit nya ränn-dalar och avvaktar med att byta ut hela taket. Tak är en svin-dyr historia.

 

Golv som har ruttnat sönder eftersom det har regnat in. 

Här blir det nya golvplankor.

 

Här ser man hur det är öppet rakt upp i taket där ränn-dalen är trasig. 

Varje gång det regnar kommer det in vatten här. 

 

Då gråter jag en skvätt. 

Fuktskador är ju bland det värsta som kan drabba hus och byggnader.

 

 

 

 

Målet den här sommaren har varit att rensa och städa alla hörn av den här gården, inklusive alla uthus. Då har vi inte inkluderat trädgård och växter i den planen, för allt sådant får bero till nästa sommar. Man kan inte göra allt, det orkar man inte, och det har jag verkligen känt av.

 

Det enda stället som jag har planterat och gjort lite fint på är utanför ladugården, för det är det första man ser när man kör in på gården. 

 

Så här fint blommar det under ladugårdsfönstren.

 

I dag är det lördag och vi skall nog grilla uppe på fäboden. 

Ha en riktigt fin dag. 

Varm Kram