Godmorgon i Stugan...
I fredags blev jag så dålig i någon slags variant av influensahelvete, och hela helgen ägnades sedan åt att vara sjuk. Det är så praktiskt att vara sjuk mot ett veckoslut och över helgen tycker jag, så det brukar bli så. Eller att vara sjuk när jag har lov, eller semester. I alla fall så masade jag mig iväg till jobbet i måndags och har betat av ett par dagar nu och konstaterar att jag är på bättringsvägen. Det sitter något guck kvar i bröstet bara som jag hostar upp och ner.
I skolan är många sjuka. Man hostar och nyser och snorar, både personalen och eleverna. Skulle vi alla gå hem som var lite krassliga så skulle vi lika gärna kunna stänga ner skolan. Nej, istället är vi på plats. Kan man stå upp så går man till jobbet, det är sedan gammalt. Vi jobbar istället alla upp grupp-immuniteten och satsar på att vara friska till jullovet istället. Så det så.
Ja och så har jag ju en massa annat som skall göras så här finns ingen tid för sjukstuga. Huset skall renoveras klart till exempel....
För mig är det här med renoveringen av boningshuset lite som när man skall dra bort ett stort plåster som har suttit där länge och som sitter lite extra hårt över ett ömt område - Det behövs dras bort blixtsnabbt! Inte sega eller dra ut på tiden med att ta lite i taget. Smärtan skall vara så kort som bara möjligt.
Målet är att hela huset skall vara färdigrenoverat innan vi har bort här i ett år, och ska vi klara det så behöver vi skynda på lite.
Det är främst av två anledningar som jag vill skynda på det hela: Ett, jag vill kunna göra annat med min fria tid än att renovera hus. Två: Jag vill återgå till vägen mot Avfart Frihet så snabbt det bara går. Ekonomin har fått sig en rejäl de-tour i samband med att jag tog över släktgården som var så rejält eftersatt i underhåll att det har resulterat i en massa akuta tillbud som förstås har kostat väldigt mycket pengar.
Tillståndet med den här gården får mig att tänka på ett fenomen som man kan se när föräldrar hämtar sina barn efter en lång dag på dagis - Barnen som har uppfört sig exemplariskt hela dagen i barngruppen och tillsammans med dagisfröknarna bryter ihop och ramlar gråtandes ihop i förälderns famn. Ja, precis så. Huset har kämpat och uppfört sig och gjort sitt allra bästa fram tills dagen då jag tog över och det släppte taget, slappnade av och ramlade ihop i mina armar. Precis så.
Trappan i huset är över 100 år gammal.
Här har min mormor och hennes syskon sprungit upp och ner som barn, sedan min mamma och hennes syskon, och ja, innan dess min gammelmormor och hennes syskon. Det är in familje-historisk trappa på många sätt och vis, som med till exempel trösklarna i huset som släkten trampat på och över i generationer. Jag vill bevara så mycket som möjligt i det här huset samtidigt som jag vill renovera det i syfte att göra det fint och bekvämt och praktiskt att bo i för kommande generationer. Det blir en balansgång och huset kan inte vara ett museum över det förflutna om det skall fungera i modern tid.
Yes, och med det i åtanke så kör vi lite TLC - Tender loving care av trappan. Den har nog inte fått någon uppmärksamhet på 100 år och är rejält kantstött och utnött. Nu skall den slipas och spacklas och målas, och den kommer att bli såååå fin.
Vi, flickorna och jag, har funderat många turer fram och tillbaka angående färgen på trappen.
Först tänkte vi ta bakgrundsfärgen i tapeten, en grå-beige-vit historia, men sedan kom vi på att den kommer att bli för ljus och skulle visa varje dammkorn och hundhår samtidigt som det kan finnas en risk för att det mörka som finns under kommer att skina igenom.
Den gamla mörka färgen sitter så djupt och hårt att den inte kommer att kunna slipas bort helt och det skulle därför gå åt stora mängder färg för att se till att täcka den mörka färgen helt, och färg är dyrt. Nej, det blev inte optimalt.
Vi kallade in lite experthjälp och kom snabbt fram till att det skulle bli snyggt att utgå från den gröna färgen som vi har i köket, vilken är NCS S 3005-G-50Y, och sedan gå på samma skala men med ett steg mörkare nyans. Sagt och gjort. Nu har vi bestämt att färgen på trappan blir den jag pekar på och den heter NCS S 4005-G-50Y. Jag tror att det kommer att bli jättebra, och matcha köket. Från köket ser man trappan och från trappan och hallen ser man köket.
Målet är att ha en fin och nymålad grön trappa före jul :-) Tror ni vi hinner?
Nu har vi bara ett problem som skall lösas: Det är ju nämligen så att både sovrummet och husets badrum ligger på husets övervåning. Hur gör folk? Slipar alla trappstegen och sedan spacklar och målar vartannat? Och sedan när de trappstegen är klara och har torkat tar man de andra? Det låter väl som en smart ide, för då kan man ju fortfarande ta sig till övervåningen och ner igen? Är det någon som läser detta som har målat trappan och fortfarande bott kvar i huset under tiden? Eller är det bäst att resa bort, kanske ta en tripp till solen och värmen och ligga och läsa en bra bok under palmerna medan någon annan som inte bor i huset målar om trappan? Ja, vi får väl se vilket det blir. Jag har i alla fall lagt fram förslaget till hockeytränaren. Jamen, LoL !
Taket på uthusen måste tyvärr bytas ut och nu är takfirman på plats.
Här får vi ny takläkt.
Vi försökte verkligen med att lappa och att täcka över och att hitta en tillfällig lösning, men när det regnar in i lidret och på höskullen och in i sadelkammaren och i snickarboden där jordvärmepannan står, och som ju är husets hjärta, så har man inget val. Det är bara att byta tak. Ett jättejobb med en jätteprislapp. Det var bara att ta beslutet, annars hade vi lika gärna kunnat riva uthusen.
På grund av vädret så tar takfirman en sektion i taget, medan de andra täcks över med tjock presenning. Här börjar takplåten att komma på plats. Takplåten som vi hittade ute i ladan när vi städade i somras. Min morbror hade nog en plan om att byta tak på uthusen och hade redan köpt både takplåt och nock-plåt. Vilken tur och vilken fullträff att hitta ett sådant fynd. Att inte behöva köpa det.
Tacksamheten jag känner över detta tak är obeskrivlig.
Ja, så var det ju det här med julen. Tack för alla kloka
kommentarer om den. Man skall inte stressa ihjäl sig och man behöver
inte stå för allt själv. Vi har pratat ihop oss om en avslappnad och
enkel jul. Dricka lite glögg och äta lite gott och så blir det
knytkalas. Alla tar med sig en julrätt. Det känns så bra.
Några
tomtar har i alla fall hittat sig en liten plats i huset, tillsammans
med ljus och hyacinter och ett par amaryllis. Jag är nöjd. Det enda som
återstår nu är att klä granen, men det är det ingen brådska med. Eller
hur?
Så här långt har julen kommit hemma hos oss....
I all enkelhet.
Några gamla röda kuddar på plats i soffan och så är det juligt direkt.
Jag har vita skynken på för att hundarna skall kunna vara här.
Marmorbordet passar inte riktigt in här och skall så småningom bytas ut mot ett mindre träbord, men allt får duga så länge. Jag köper inget nytt till det här huset.
Ha en riktigt fin dag!
Onsdag redan.
Varm Kram
