Det är så otroligt vackert runt omkring mig.
Dalarna, midsommar, blomsterängar, skogen, sjön...
Vilken prakt!
Åttio steg från huset ligger denna vackra gamla båt.
I vårt kök.
Lando och jag kom hem från morgonpromenaden med dessa vackra midsommarbuketter.
Naturens under med det nästintill heliga som ligger i allt det vackra och sköra bjuder in till reflektioner kring livet, som faktiskt liknar naturen på många sätt och framförallt med sina stadier av förändringar. Jo, för tänk hur det är...inget är konstant och inget varar för evigt. För min egen del har det senaste året inneburit en rad utmaningar (som jag faktiskt inte har delat med mig om här i bloggen) som jag förstås helst hade varit utan men som också gett mig insikter och kunskap inte minst inom några områden där jag måste erkänna att jag hyst skamligt stora fördomar och med det sagt så förstår jag nu med tillbakablick anledningen till att jag skulle gå igenom det som hänt. Det är så jag ser på livet för jag anser att ingen tid är bortkastad och inga år är förlorade år, då allt vi är med om och får erfara får oss att växa, gör oss till dem vi är och berikar oss med nya lärdomar och insikter, både vad gäller livets svårigheter och glädjeämnen, motgång och framgång, svek och trohet. Under årets gång, sedan förra midsommar har jag även ännu en gång repeterat ett stort misstag och vandrar därmed runt på de vackra blomsterängarna och undrar hur i helskotta detta kunde ske. Hur tänkte jag här? Det jag kom fram till är att när jag insåg första gången att det hela var ett enormt misstag så föreföll sig det hela så otroligt ofattbart, ja nästan overkligt, att man nästan inte kunde tro att det var sant...ja, och därmed så fick jag lov att repetera samma parodi, encore une fois, för att verkligen tro på innerst inne att det faktiskt är sant, och att det chockerande nog kan vara så, vilket jag vägrade inse till 100%, första gången. Det är ju som om att jag faktiskt fick lov att undersöka det hela en gång till för att vara på den säkra sidan, och med det så sitter det nu i sten. Gå inte den vägen igen, för det där är en hopplös bana som jag inte kan hjälpa, ändra, eller göra något åt, och då är det bara att vända det hela ryggen, precis som förra gången, men den här gången skall jag inte titta tillbaka. Nej, inte ens kasta en endaste blick över axeln, för man skall aldrig gå i gamla fotspår, och speciellt sådana som bara leder till besvikelser och tråkigheter.
Jag läste någonstans att framgång är att gå från ett misslyckande till ett annat med oförminskad entusiasm, och det citatet måste ju vara skrivet med mig i åtanke, det ligger stor och sann igenkänningsfaktor i det för så ser mitt liv ut just nu känns det som, och sådan är jag. Om något inte fungerar eller känns rätt så lägger jag om, ändrar riktning och gör något annat, med oförminskad entusiasm, förstås...
Jag avslutar med ett av mina favoritcitat:
"Det är inte hur du har det utan hur du tar det"
Har man en positiv grundinställning till sin existens och inser att det vi går igenom bara är en del av livet så tror jag man kan ta sig igenom en hel del faktiskt.
Kram
&
