Ja, men visst stämmer det! Människor kan sörja ihjäl sig! Äldre par som är goda livskamrater dör ofta kort efter varandra och häromkvällen tittade jag på en dokumentär om ett föräldrarpar vars enda barn blivit mördat och som båda dog inom tre år efter händelsen, av sorg enligt deras vänner. Vidare kan man ju också konstatera att det finns massor av människor som utsätts för stress eller trauma som blir jätte dåliga, ja så pass att de får svårt att fungera i det dagliga livet och måste vara sjukskrivna. Been there, done that... med blödande utslag på hela kroppen, låg kortisolhalt och ständig yrsel av grövsta sort.
Enligt experten som talade i podcasten tar det ca. tre och ett halvt år att komma över och börja friskna till efter sorg och trauma, och jag nickade instämmande till allt jag hörde där jag stod och svettades.
Experten talade om the toxicity of grief and trauma, ja, och jag kände som sagt igen det och tycker absolut att det där med att det tar i genomsnitt tre och ett halvt år att återhämta sig och bli av giftet i kroppen och komma tillbaka till livet stämmer klockrent. Begreppet sorgeår tycker jag därmed är helt befängt eftersom jag har egen erfarenhet av att det tar mycket längre än ett ynka fjuttigt år att komma över svåra och traumatiserande situationer i livet.
När jag jobbade på ett företag som heter Siljan Turism blev jag utsatt för fruktansvärda trakasserier av en kvinnlig mellanchef baserad på avundsjuka och lögner från en kollega och före detta vän. Jag chockades djupt av den ondska, de elakheter, och det maskineri av lögner och förtal toppat med ett fruktansvärt ledarskap (det värsta jag någonsin skådat) av en kvinnlig VD som valde att inte ens lyfta fingret eller agera för att ta tag i en situation där en anställd mådde dåligt och kände sig illa behandlad. Jag trodde inte att det fanns sådana ljugande och manipulerande människor som min före detta kollega och sådana elaka människor som mellanchefen. Men kanske för att jag levt bland några av världens bästa ledare inom den amerikanska militären blev jag mest chockad över det bristande ledarskapet i VDn som helt vände mig ryggen och inte tog sitt ansvar som högsta chefen. Makalös inkompetens! Ja, och detta ledde till stress, sjukdom och trauma för min egen del.
Tills för ca. ett år sedan skulle jag inte ens kunna skriva det ovanstående stycket om vad som hände mig på Siljan Turism utan att bli illamående av ilska och bitterhet, men nu ca. tre och ett halvt år senare är det hela bara en av många episoder i mitt liv, ett konstaterande att detta inträffat. Jag kommer aldrig någonsin att glömma vad som hände men jag har, trots att jag är chockad och djupt besviken över hur medmänniskor kan behandla en annan människa, för min egen skull förlåtit alla involverade. De inblandade kommer aldrig någonsin att vara en del av mitt liv igen. Jag ser dem ibland och konstaterar att det är dem men jag känner inget längre. De är som luft för mig. En grupp för sig. De har verkligen lärt mig hur jag aldrig vill vara som människa och jag är stolt över att jag aldrig kommer att vara som dom! Aldrig kall och inkompetent som VDn, aldrig elak som mellanchefen, och aldrig manipulerande, avundsjuk och lögnaktig som kollegan. ALDRIG.
Håller fullständigt med JFK!
Ha en fin dag!
