De små stunderna i livet

 Jag tar en kaffe i eftermiddagssolen och försöker att bara existera i nuet. 

Andas och känner in. 

Solen värmer ansiktet och fåglarna kvittrar och vipps flyter tankarna iväg. 

Alldeles för ofta befinner jag mig i det förflutna eller i framtiden. 

Varför är det så? 

Jag måste träna mig på mindfulness, men jag vet inte riktigt hur. 

En kvinna på mitt förra jobb gick en kurs och hon sa att det förändrade hennes liv. 

Under mitt 47-åriga liv har jag levt många olika liv, kanske fler än de flesta. 

Jag har också varit med om enormt mycket och råkat ut för massor, kanske mer än de mesta. 

Det påverkar förstås, på alla plan, och ju mer man vet ju svårare kan det bli ibland. 

Kväll i stugan och vi tänder ljus och tänker på alla människor som drabbades av ondskan i Stockholm igår. Jag bodde i USA när terrordåden inträffade där och jag kunde se röken från Pentagon och jag såg planen flyga in i The World Trade Center live i TV till mitt morgonkaffe eftersom nyheterna sände därifrån då de trodde att ett litet commuter plan hade flugit in i byggnaden av misstag, och så helt plötsligt kom ett till stort plan, och då förstod vi alla att det var med flit. Jag ställde mig upp och skrek. Över tusen människor dog den dagen. I Sverige trodde vi att vi var immuna. Vi trodde fel.