tisdag 25 februari 2020

Min summa

Det här inlägget blev jag inspirerad att skriva efter att ha läst DETTA BLOGGINLÄGG (klicka) hos Louise som författar den intressanta bloggen En Häst är ingen Spargrisoch som precis som jag strävar efter att bli ekonomiskt fri och att kunna leva på en passiv inkomst istället för att springa i ekorrhjulet med alla andra. 

Att vara ekonomiskt fri är ett främmande koncept för många och de allra flesta tror nog inte ens att det är möjligt om man inte är född rik, har vunnit på Lotto eller Triss eller har ärvt en massa pengar. Men det är det faktiskt.

I USA har Chris Hogan nyligen kommit ut med en bok som heter Everyday Millionaires som bygger på en vetenskaplig studie där man har studerat livsvanorna av flera tusen dollar- miljonärer. I den studien har man bland annat kommit fram till att de flesta är helt vanliga människor samt att nästan ingen har ärvt eller vunnit pengarna. Vidare gick nästan ingen på ett prestigefyllt universitet och de flesta hade medelmåttiga betyg.

Vad dessa människor har gemensamt är att de konstant levt på mindre än de tjänat, undvikit alla typer av lån, utom bolån, samt investerat pengar i fonder och aktier. Det intressantaste för mig med studien är att de flesta som blivit miljonärer på egen hand har följande yrken: Lärare, ingenjörer och revisorer!! De är alltså inte kända skådespelare eller idrottsmän och de lever inga lyxliv i sus och dus.  


Haha, undrar varför just dessa yrkeskategorier är så ivriga och ihärdiga att skynda sig att bli miljonärer? Kan det vara yrket måntro? Vill man ut snabbare än attans? LoL!

Det är alltså helt möjligt för vem som helst med en helt normal inkomst att bli ekonomiskt fri.  Om lärare kan bli det så kan vem som helst! För tro mig, lärare är inte högavlönade precis! Man behöver bara vara villig att inte leva som alla andra i en materialisitisk värld som är som besatt av konsumtion.

Man måste våga vägra vara normal. Normal är pank och normal är belånad och normal är att leva löning till löning. Alla kan. Det är helt upp till en själv vad man är beredd att avstå från för att ta sig dit. Desto mer man kan avvara desto snabbare når man målet.

Med detta i åtanke är det nästan tragiskt när man ser människor som ställer in sina liv på så sätt att det äter upp hela inkomsten och sedan höjer sina levnadskostnader i takt med varje löneökning. Ja, då sitter man där, fast i ekorrhjulet resten av livet med en massa omkostnader, lån och konsumtion som gör att man måste jobba månad efter månad, år efter år ända fram till pensionen för att kunna betala för sina dyra liv. 

Om man istället bestämmer sig för att skära ned på sina omkostnader så mycket det bara går, ställer in sig på att leva som ingen annan under en begränsad tid nu för att sedan kunna leva som få resten av livet, samt att hela tiden leva på mycket mindre än man tjänar och efter en exakt budget där man i förväg bestämt vart varenda krona skall ta vägen innan lönen ens kommit in på kontot så kan man spara massor av pengar som man sedan investerar i aktier och fonder. 

Dessa aktier och fonder ger sedan utdelning varje år och den avkastningen fortsätter man sedan att investera tillsammans med alla pengar som blir över på lönen när allt är betalt varje månad. Fortsätter man sedan så i några år så kan man ganska snabbt bygga en så kallade penning-maskin eller frihets-maskin som genererar en passiv inkomst som täcker ens levnadskostnader.

När man är där, när det investerade kapitalet ger en utdelning som täcker boende, mat, driftskostnader, abonnemang, eventuella försäkringar och transport så är man ekonomiskt fri och behöver inte yrkesarbeta för en inkomst längre. Man behöver alltså inte byta bort sin egen tid mot pengar och äger därmed sin tid 100%. Man är FRI. 

När vardagen känns lite extra trälig fantiserar jag om hur det kommer att kännas att vara helt fri och att äga min egen tid. Jag sätter mig också ned och räknar på olika summor och scenarier och räknar på vad som krävs för att komma upp i en viss summa samt hur mycket jag verkligen behöver för att täcka mina levnadskostnader och kanske lite till för att kunna sätta lite guldkant på tillvaron.

Det är bara så upplyftande och inspirerande att göra detta och jag blir bara så mycket mer taggad varje gång jag gör det. Men jag måste erkänna att den där guldkanten inte alls känns så nödvändig vissa dagar. Då önskar jag mig bara frihet, no matter what, och då räcker det med en summa som täcker endast levnadskostnaderna. Strunt i guldkant!

Louise har skrivit upp sina summor i sitt blogginlägg, gå in och titta om ni är intresserade. Hon har även loggat in på minpension.se och kollat hur mycket pengar hon får i pension vid 65 års ålder om hon slutar att yrkesarbeta vid 55 år. Hon har därmed räknat ut hur mycket investerat kapital hon måste ha för att generera den passiva inkomst hon behöver för att täcka sina levnadskostnader. Vi har alla olika summor beroende på enskilda omständigheter. 

Det intressanta är att jag gjorde exakt det samma häromdagen och blev så förvånad när jag såg att jag bara får ca. 1000 kronor mindre i månaden i pension när jag är 66 år gammal (då jag planerar att börja plocka ut mina pensionspengar) om jag slutar att jobba vid 55 års ålder än om jag fortsätter att jobba tills jag är 66 år.

OBS! Jag kommer alltså inte att ta ut några pensionspengar från det Allmänna Pensionssystemet förrän jag fyller 66 år. Så byta min tid mot pengar, alltså yrkesarbeta, i tio år extra skulle alltså bara innebära ca. dryga 1000 kronor mer i månaden för mig som pensionär.

Jag får en väldigt låg pension genom det Allmänna Pensionssystemet eftersom jag började jobba i Sverige när jag var 40 år gammal och innan dess hade jag bara jobbat i Sverige några år som tonåring samt i tidiga 20-års åldern innan jag flyttade till USA.

Så utan mina egna investeringar skulle jag alltså ha ett liv som så kallad fattig-pensionär att vänta på ålderns höst och därför har det ju i mitt fall varit extra viktigt att ta ett eget ansvar över min situation och se till att jag har ett alldeles eget kapital att leva på när jag kliver av ekorrhjulet och senare i livet. Det tycker jag att alla borde göra föresten eftersom jag inte tror att det svenska allmänna pensions systemet kommer att kunna leverera som förr i framtiden, med tanke på vart Sverige är på väg.

Min summa, den kommer jag inte att skriva om här av den anledning att jag inte bloggar anonymt som de flesta andra gör som har samma mål som jag. Min blogg får därmed handla om en mer personlig sida av vardagslivet påväg mot Avfart Frihet, så det blir en lite annan vinkel på bloggandet än vad de flesta anonyma FIRE-bloggarna har. Utan summor, grafer, excelblad och kontouttdrag från depåer.

I bland önskar jag att jag bloggade anonymt men när jag började blogga för tio år sedan så handlade min blogg bara om vårt vardagsliv och inte alls om min resa mot avfart frihet. Den resan påbörjades en bra bit senare och efter några händelser som gjorde att jag bestämde mig för att aldrig någonsin behöva vara beroende av någon eller något för att kunna leva ett bra liv med min familj och vara lycklig. Så länge man är i beroendeställning så har man nämligen inte hela makten över sitt liv.

Jag har alltså varit med om saker som gjort att jag vill kunna vara helt fri och göra vad jag vill och bestämma över mitt eget liv. Aldrig behöva dansa efter någon annans pipa. Aldrig behöva vara PK eller existera i någon tystnadskultur. Jag vill vara unfuckwithable helt enkelt! Japp.

Klicka också gärna in HÄR och läs Frihetsmaskinens blogginlägg om hur Pengamaskinen vuxit till över 2,5 miljoner. Verkligen intressant och inspirerande inlägg för den som är sugen på ekonomisk frihet.
I dag är det tisdag och jag har Sportlov!

Lucky me. 

Ha en underbar dag. 


Solnedgång över sjön nedanför vårt hus. 


8 kommentarer:

  1. Tack Anneli för ett inspirerande inlägg. Jag strävar också efter att bli unfuckwithable ekonomiskt och även för mig pendlar summan jag behöver och tiden i arbetslivet med inställningen till livet och arbetslivet. Just nu tycker jag verkligen om måndagar då jag går till jobbet och möter mina elever, men för mig är det den fysiska och mentala orken som tar slut för fort och därför arbetar jag deltid sedan några år. Min tanke är att ta från pengamaskinen fram till 67 års ålder och därför räknar jag med att den kommer att minska till dess att jag tar ut pensionspengarna. Frågan är hur mycket jag ska låta den krympa mot noll och utifrån det hur lång tid jag behöver innan jag anser mig fri från tvånget att arbeta. Har jag kvar känslan för arbetet jag har just nu kan jag mycket väl tänka mig att arbeta deltid/ vikariera en tid efter att jag tänkt mig att avsluta min anställning. I dagsläget räknar jag med att göra exit vid ca 58 års ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tusen tack för din kommentar! Åh, jag blir så glad om jag inspirerar. Vet du att jag känner exakt som du. Det är absolut inget fel på måndagar och jag gruvar mig aldrig för att åka till jobbet eller möta mina fina elever. Nej, precis som du nämner är det orken just nu. Mest den mentala för jag är vanligtvis helt slut när jag kommer hem. Men sedan ser jag också att klimatet i den svenska skolan ändras till det sämre, som en naturlig spegel av samhället och det vet jag inte hur länge jag vill vara med om. Det kan bli kämpigt.

      På en tidigare arbetsplats, inte inom skolan, var jag utsatt för arbetsplatsmobbing och det blev the trigger som fick mig att vilja bli helt oberoende, att aldrig behöva gilla läget eller stå ut med osorterade arbetskamrater eller elaka chefer. Det var liksom då jag bestämde mig. Det var en fruktansvärd tid då jag for otroligt illa. Jag trodde inte ens att människor kunde vara så elaka. Fanns inte i min vildaste fantasi att vuxna skulle kunna bete sig så.

      Väldigt smart drag att kliva av tidigare och leva av penningamaskinen fram tills en bra ålder att plocka ut pensionen på. Hur mycket du törs ta ut beror på hur mycket du har. Mitt mål är att främst leva på avkastningarna så längt det bara är måjligt och utan att röra kapitalet. Men där har alla lite olika situationer. Har du en bra pension att vänta eller en partner med bra inkomst kanske du kan tanka den rejält, men annars skulle jag vara försiktig och försöka leva i frihet men på så lite som möjligt fram tills 67.

      Absolut tycker jag att du skall satsa på att vikariera eller på att jobba deltid efter din exit. Jag har inte mindre än tre pensionerade lärarkollegor just nu som jobbar 60% och trivs bra med det och speciellt eftersom de jobbar tisdag, onsdag och torsdag och har helg fredag till och med måndag. Inte illa.

      Ännu en gång, tack för din kommentar!

      Ha en fin dag,

      Mvh,
      Anneli

      Radera
  2. Jag kollade också upp min pension för ett tag sedan för att se vad jag skulle få ut och insåg som du att det blir nästan ingen skillnad på pensionen om jag slutar jobba vid 65, 55 eller tidigare. Det är först om jag jobbar till jag är upp mot 70 som det börjar hända något. Nu tänker jag inte jobba så länge utan ser eventuell pension som en bonus.

    Otroligt fina bilder, så ser det inte ut här i södra Sverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej,
      Jamen visst är det intressant att fylla i olika scenarier i simulatorn på minpension.se och jösses så förvånad jag blev att det skiljer så lite pengar om man slutar jobba vid 55 istället för vid 65. Nej, jag har heller inga planer på att vare sig jobba längre eller använda pensionen som min huvudinkomstkälla.

      Jag ser att ni har mycket vatten i söder.Är ni drabbade av översvämningar?

      Ha en fin kväll!

      Mvh,

      Anneli

      Radera
  3. Hoppas du når FIRE tidigare än du tror! Gäller bara att köpa bra bolag när allt kraschar ner 70% och blir en pandemi från corona världen över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Man får se det som REA och passa på.
      Ha en fin dag!
      Mvh,
      Anneli

      Radera
  4. Hej Anneli, och tack! Vad glad jag blir över att du hänvisade till mitt inlägg! Det känns skönt att ha sin uträkning "färdig", men jag inser nu (med hjälp av bloggkollegor) att jag nog räknat lite högt med 4,5 miljoner. Egentligen räcker nog 3-3,5 miljoner, men jag tycker det är bättre att räkna för högt än för lågt - man vet aldrig vad som händer på vägen! (Just nu Corona, men det kommer nog blåsa över ganska snabbt:-)).

    Nu kör vi!

    Kram Louise

    Ps: Och du, appropå ditt senare inlägg : Det är aaaaaldrig försent för FIRE (RE).

    SvaraRadera
  5. Hej Louise,
    Men vad skönt att upptäcka att man räknat lite högt istället för tvärtom. Visst är det kul med bloggkollegor som engagerar sig och hejar på och stöttar och delar information och kunskap. Jag tror att vi får se det här med Corona som en tillfällig REA då det gäller att passa på att fylla på. Marknaden har alltid gått upp och ned och följt världshändelser.

    Haha...Jag hoppas verkligen inte att jag hinner bli pensionär innan jag skall pensionera mig tidigt :-) LoL! I bland tror jag att jag är yngre än vad jag är....

    Ha en fin dg!

    Kram, Anneli

    SvaraRadera

Thank you for visiting.

Have a lovely day!