Kan man spara sig fri?

Hur lång tid tar det att spara ihop till en miljon?

Alltså det är sådant som jag sitter och tänker på och räknar ut. Jag har kommit fram till att det tar ca. tre år att spara ihop till en miljon om man är två personer i ett hushåll med relativt normala löner och omkostnader.  

Om man lägger undan ca. 25 000 kronor i månaden i tre år och sätter in dem på ett vanligt sparkonto så har man 900 000 kronor efter tre år. Lägger man undan mer varje månad går det givetvis fortare. Sparar man dessutom i aktier eller fonder under samma tid så kan det gå lite snabbare att skrapa ihop till en miljon och efter tre år så har man definitivt över en miljon och lite till. 

Hur bär man sig då åt för att spara 25 000 kronor varje månad? 

Jo, man lever på en av löningarna och spar hela den andra. Jag baserar alltså min uträkning på två inkomster. Är man ensam kan man istället för att leva på en lön och spara den andra spara halva sin lön men då tar det också lite längre tid. Men å andra sidan, lever man ensam så kan man trimma ner sina utgifter extremt, typ äta fil oftare. 

Man kan väl inte leva på en inkomst heller!!! Protesterar många nu. Jo, det kan man visst det men det hela beror ju förstås på hur mycket man verkligen vill spara ihop till en miljon. Hur stark är den önskan och vad är man beredd att ge upp för att nå sitt mål? Hur mycket är man egentligen beredd att trimma sin livsstil? Det går till exempel att sluta konsumera helt.

Ser man en existens på endast en inkomst som en omöjlighet så tyder det på att man har gått rakt in i och fastnat i vad jag kallar två-inkomst-fällan. Man har alltså byggt upp hela sitt liv och dragit på sig kostnader och utgifter som man behöver två hela inkomster för att klara av att betala. Det är helt normalt, för de flesta av oss är programmerade med att vi skall springa i ekorrhjulet ett helt liv. Vi har accepterat att livet skall gå ut på att äta-jobba-sova-dö, men det också väldigt riskabelt att vara helt beroende av bådas inkomster för att klara av vardagens utgifter. Det finns faktiskt en jättebra bok som just tar upp detta ämne. Den heter The Two Income Trap. 

Den första miljonen är svårast, men när man väl har kommit dit så har jag hört att det är hur lätt som helst att bara fortsätta att spara ihop till två och tre miljoner kronor medan man ändå håller på. Har man pengarna investerade så får man ju dessutom en god knuff och därmed hjälp av jordens åttonde underverk nämligen ränta på ränta. 

Det spelar alltså ingen roll vad man har för inkomst, det som spelar roll är vad man är beredd att göra för att kunna spara ihop så mycket pengar. Man måste till exempel justera sin livsstil och leva efter en budget där man har gett varje krona som kommer in på kontot en uppgift. Något oansvarigt YOLO-beteende går det absolut inte att ägna sig åt. Man måste ta total kontroll över sina utgifter och man måste vara beredd att leva som ingen annan en begränsad tid för att sedan kunna leva som få resten av livet. Skulle ni vara beredda att göra det? På den frågar svarar jag själv: Absolut! 

Varför tänker jag ens på sådant här? 

Jo, det skall jag berätta. Jag kan nämligen inte acceptera att min tid här på jorden går ut på att jag skall springa i ekorrhjulet tills jag blir gammal och trött bara för att kunna betala för vad livet kostar att leva. 

Jag vill inte behöva byta bort min tid och min frihet mot pengar bara för att jag måste. Jag vill äga min egen tid och vara fri att göra vad jag vill med den varje dag. Men för att kunna ha det så måste man också vara ekonomiskt fri, man måste ha en passiv inkomst, alltså en inkomst som inte kommer från att lönejobba, utan en inkomst som generar sig själv varje månad utan att man måste jobba. 

Hur får man då en sådan inkomst? Jo man börjar att spara pengar som man investerar i aktier och aktiefonder. Vem som helst kan göra det och man behöver inte ha en hög inkomst eller på annat sätt vara välbeställd här i livet för att det skall fungera. Visst är det fördelaktigt om man nu råkar vara född med en hel silverservis i munnen till att börja med, men de allra flesta som är ekonomiskt fria startade sin resa utan något annat är viljan att jobba hårt och disciplinerat för att nå sina mål. 

En annan väldigt stor drivkraft bakom min vilja att vara ekonomiskt fri kommer från en fruktansvärd situation som jag befann mig i för några år sedan. Jag jobbade på ett lokalt företag där jag blev utsatt för grov vuxenmobbing och trakasserier av en mellanchef. Hon var dessutom kompis med VDn för företaget som därför inte lyfte ett finger för att hjälpa mig eller få stopp på alla elakheter och kränkande behandling. Fy för den VDn som faktiskt bröt mot arbetsmiljölagen i sitt agerande genom att låta mellanchefen hållas trots att jag bad om hjälp. 

Jag har aldrig i hela mitt liv, varken före eller efter, träffat på en elakare människa. Jag trodde inte ens att det fanns sådana som hon. Jag har nog levt ett ganska skyddat liv. Flera år senare har jag ju förstått att hennes beteende mot mig inte hade ett endaste dugg med mig att göra utan bara var en reflektion av vem hon är som människa. 

Det hela slutade med att jag sa upp mig och gick hem och blev sjuk, riktigt sjuk. Jag råkade ut för en svår utmattningsdepression och händelsen stal faktiskt år av mitt liv i form av dåligt mående och andra biverkningar till exempel utvecklandet av sociala fobier. 

Jag var inte mig själv under en lång tid och mina barn förlorade därför sin mamma som de kände henne, vilket faktiskt nog var det värsta av allt om jag tänker efter så här efteråt. Vidare gjorde jag stora ekonomiska förluster eftersom jag inte jobbade på ett tag och blev rädd för alla arbetsplatser på grund av det jag råkat ut för. Det senare sitter nog i lite fortfarande. 

Jag vill vara ekonomiskt fri. Jag vill ha ett så kallat F**k Off-kapital så att jag aldrig någonsin skall behöva gilla läget eller stå ut med elaka falska och osorterade människor på en ohälsosam arbetsplats. Om någon chef någonsin mobbar mig igen vill jag bara kunna säga upp mig på stört och ställa mig upp och gå därifrån. Det kan man bara om man är ekonomiskt fri. Jag vill alltså aldrig någonsin i hela mitt liv igen behöva stanna i en situation för att jag inte har råd att gå, för att jag behöver pengarna. Nej, aldrig! Den incidenten jag just berättade om är nog min allra största drivkraft faktiskt. Jag vill kunna gå om jag måste. Aldrig tvingas att Gilla Läget. 

Har man varit med om något liknade som det jag varit med om så lovar jag att det är hur lätt som helst att finna både drivet och motivationen till att göra vad som krävs för att bli ekonomiskt fri. 

För kom ihåg att Freedom is not Free. 

Ha en helt underbar onsdag!