När man jobbar hemifrån...

Med risk att låta tjatig så skriver jag ännu en gång de orden. Distansundervisning, fjärrundervisning, jobba hemifrån,  och så tänker jag att det här läget vi befinner oss i nu är något alldeles unikt, något historien kommer att skriva om och titta tillbaka på. Det tåls att dokumenteras. 

Pandemiåren 2020-2021, kommer det att kallas så? Och vem av oss trodde egentligen att det här skulle pågå fortfarande? Visst trodde man att det skulle vara över nu? Men det verkar ju bara ha blivit värre med flera smittade och nu även i de lägre åldrarna. Här i Dalarna har man utlyst stabsläge på sjukhusen. 

Skolan beslutade ju till slut att skicka hem ALLA elever eftersom så många var sjuka och köra ren fjärrundervisning istället för att göra som vi gjorde efter jullovet då klasserna fick turas om att vara på skolan varannan dag. Om jag skall vara ärlig så kändes det nästan som placebo då vi lärare ändå träffade alla elever som roterade in och ut samt att elevgrupper kom i kontakt med varandra eftersom vi hade hela klasser på plats i trånga lokaler. 

Nej, i min värld ska man endera ha alla på plats eller inte alls. Jag ifrågasätter starkt alla mellanlägen eftersom jag öppnar min klassrumsdörr och där står 30 elever i en trång korridor som packade sillar och väntar på att få komma in i klassrummet som även det är så trångt att det inte går att sära på bänkarna mer än typ 20 cm. Jag förstår inte hur det upplägget skulle minska smittspridningen. 

 När jag jobbar hemifrån tar jag hund-promenader mitt på dagen mellan lektionerna. Vi bor typ 80 meter från sjön så stegen bär ju naturligtvis nästan alltid åt det hållet. I går värmde solen och på mitt speciella ställe i lä vid sjökanten där solen ligger på hittade jag årets första Tussilago. Tre små modiga blommor hade vågat sig fram och jag blev glad som ett litet barn. Vilka vackra skapelser med solens färg. Ett verkligt vårtecken. 

Jag sitter vid köksbordet och jobbar medan Lando ligger nära, nära i fåtöljen alldeles bakom. Han har fortfarande problem med skinnet och igår gnagde han sig blodig längs hela svansen. Jag blir enormt stressad av att han inte mår bra och igår blev det åter igen medicinsk shamponering, desinfektionsmedel, kortison och omslag av hela svansen. Stackars Lando, och så vet man att hundar inte gärna visar att de mår dåligt. 

Dagens tulpanbilder. Underbara blommor och så vackert med gult. 

Jag tillhör skaran som även har både ljus och blommor i badrummet :-) 

Ha en riktigt fin onsdag. 

Fjärrundervisning & Tack för alla tips!

Måndag och nu kör vi fjärrundervisning ända fram till påsklovet vilket var ett mycket klokt beslut som fattades av våra skolledare, men inte en minut för tidigt. Vi hade stor frånvaro bland eleverna och i vissa av mina klasser var det färre än halva styrkan på plats. Verkligen dags att dra i nödbromsen och skicka hem eleverna. 

Min teori är att smittan tog fart efter att alla kom tillbaka efter sportlovet och blandades med varandra i sina klasser och grupper igen. Om man skall vara efterklok så skulle vi aldrig ha låtit eleverna komma tillbaka på skolan efter lovet utan vi skulle ha gjort som vi gjorde efter jullovet och drivit fjärrundervisning redan då. 

Nu gick det en till två veckor efter att alla var tillbaka efter sportlovet och så blev flera av eleverna och några av lärarna sjuka. Sedan föll de som käglor en efter en. I grannkommunen stängde man ned skolan redan förra veckan eftersom så många var så sjuka. 

Jag är väldigt glad över det här beslutet som fattades i fredags precis innan jag slutade och skulle gå hem. För det var som att spela rysk roulett. Skulle jag också bli sjuk eller skulle jag klara mig? 

Men idag skall jag alltså sitta uppkopplad på TEAMS, skolans läroplattform, och undervisa alla mina klasser via internet, och det kommer att gå hur bra som helst eftersom vi alla fick in en fin rutin på det efter jullovet. 

Det blev en helgbukett trots allt. Sprang på den på ICA i fredags och kunde inte låta bli. 

När det är regnigt och grått ute så får man tända ljus och mysa inne. 

Jag vill passa på att tipsa om ett jättebra preparat som man kan köpa på hälsokost affärer och som heter Panto-3. Jag har haft så dåliga naglar och så tunt och platt hår hela vintern men nu är det åtgärdat. Naglarna är långa och stenhårda och håret har fått tillbaka sitt glans och fyllighet. Underbart! Jag är så supernöjd. Värt varenda krona! Prova om ni har samma problem som jag. 

Haha...Och sedan är det ju alltid fint när vitaminpaketet matchar både blommorna och duken. Som jag ser nu. Because it's gotta match! :-) Eller hur? LoL! 

Helgfrukostar av bättre sorten - Älskar't! 

Det blir lite brunch-stil på helgerna och det sitter fint då jag aldrig äter frukost på vardagarna. 

'

Tusentack för alla tips i inlägget från förra veckan där jag bad om råd angående vad jag skulle plantera i mitt land längs husväggen i söderläge. Ett land som legat ganska dammigt och öde hittills men där jag nu, efter alla era tips har bestämt att det skall bli rosor och lite annat smått och gott. Lättskött och sådant som återkommer.  

Yes! Jag har ju ganska bruna fingrar faktiskt och då måste man ha något som man inte har ihjäl i första taget utan som nästan sköter sig själv. Tur att jag kom på att jag har en hel bok om rosor. Den skall jag läsa nu. Jag ser att de har bilder på nästan alla rosor som finns listade i bokstavsordning och efter kategori. Toppen, toppen! 

Sjöutsikten över Orsasjön i söndags. 

Grey on grey heter den färgen visst. 

Nu kör vi fyra dagar till och sedan går vi på Påsklov. 

Så skönt det skall bli. 

Ha en riktigt fin måndag! 

För det är ingen vanlig dag...

 ...ty det är Landos födelsedag. 

Hurra! Hurra! Hurra!

Grattis Lando på din 10-års dag! 

I dag kom Bella och han blev firad med ostbågar, gosedjur och två stora paket 

Dentalstix som han älskar. 

Världens bästa Lando som förstår allt jag säger, som tror han är människa och som älskar att spela fotboll. 

Han tar sig en simtur varje dag om det finns öppet vatten och Orsasjön eller Stilla Havet går lika bar. 

En gång gick han rakt in på en gårdsloppis, stal en fotboll och sprang hem i full fart. 

Min konstanta kompanjon och följeslagare. Alltid vid min sida. Alltid vakande. 

Han har utsett mig till sin människa här i livet men håller också alltid ihop flocken med sin vallar-instinkt. 

#badassdogonduty

Underbara, underbara hund. 

Han är galen i ostbågar och tokig i Gustavskorv. 

För tio år sedan kom du till oss och blev en del av familjen. 

Den goaste valpen i världshistorien. 

Livets Hund. 

Du ville inte lämna gården och satte dig ned i protest vid postlådan, 

men följde alltid med mig ut med soporna. 

Född i Sverige men en världsresenär som även har bott i Kalifornien med oss. 

Grattis finaste Lando!

Vad vore livet utan dig! 

#mylifeasadog

Det här är galet!

Alltså det här är galet! Tiden går så snabbt och det skriver jag ofta här, jag vet. Jag undrar om det är samma för andra, att det bara rasslar till liksom. Nu är det alltså redan fredag igen...

Vad annat så här en fredag? 

Sverige har nu högst smittotal i Västeuropa och detta konstateras samma dag som regeringen meddelar att eleverna på de skolor där man kört distansundervisning nu skall återvända till skolorna. Lärarfacken protesterar, men när har man någonsin lyssnat på lärarna här i Sverige? Inte särskilt ofta i någon fråga. På min skola är alla på plats och vi kör precis som vanligt trots att vi har smitta på skolan bland både elever och lärare. 

I Sverige har majoriteten av grundskolorna haft undervisning på plats precis som vanligt under hela pandemin. Bara vid tillfälle har man lagt om till fjärrundervisning i väldigt begränsade perioder. Upplägget har nästan aldrig inneburit att man har stängt ned någon skola och låtit alla gå hem (utom vid få instanser) utan man har låtit eleverna turas om att vara på skolan klassvis medan man undervisat de som varit hemma via internet. 

Gymnasiet har haft distansundervisning i högre grad, mest för att man räknar att smitta förekommer bland vuxna, och till de räknas även gymnasieelever. Man tänker också att är man över 16 år så klarar man av att vara hemma själv och delta i undervisning via internet på dagarna. 

Nu går man ut och säger att elever mår så dåligt psykosocialt av att inte vara i skolan och att detta är själva orsaken till att undervisning nu skall ske på plats som vanligt, de höga smittotalen till trots Visst, jag håller med om att det optimala för både elever och lärare är att skolan skall fungera precis som vanligt, men nu har vi en pandemi och människors liv och hälsa står på spel. Det är ju galet! 

Man talar alltså om två olika saker men gör det till en sak. Jag tolkar det som om att regeringen anser det viktigare att låta elever vara fysiskt på skolan, på grund av psykosociala faktorer, än att skydda människor från att bli sjuka i en allvarlig sjukdom. Skolan skall vara öppen till varje pris och det blir sedan upp till huvudman, läs de enskilda kommunerna, att fatta alla beslut kring detta. 

Jag väljer att existera i min egen bubbla som jag ofta gör nuförtiden, trots att det går mig emot, när omvärlden ter sig lite galen. Alternativet vore att engagera mig och lägga mig i. Ta debatten, lobba och driva. För jag är ju egentligen en sådan som står upp för eller emot saker. Men nej. Jag sällar mig till det rådande läget som majoriteten av svenskarna gör och bara hänger med, men dock lite på mitt eget vis eftersom jag innerst inne egentligen inte är sådan :-) 

I går tittade jag på presskonferensen från Vita Huset och det var en jobbig upplevelse. 

Presidenten verkade trött och sliten. Dessutom läste han innantill vid flera tillfällen. 

Det har jag aldrig sett någon president vid någon presskonferens göra förut. 

Vidare blandade han ihop fakta, bland annat gällande gränsen. Han sa till exempel att den förra administrationen hade nedmonterat gränsen, men så är ju inte fallet. De monterade upp gränsen, försökte stärka den med att bygga upp skyddande infrastruktur och fick enormt mycket hård kritik för detta. 

Det är den sittande regeringen som nedmonterar gränsen bland annat genom att omedelbart lägga ned det påbörjade arbetet med att stärka den, och det är ju också det som är en av orsakerna till att det nu anländer tusentals illegala invandrare i landet, man hade hört att det skulle gå bättre att ta sig in i landet under den nya regeringen, vilket i sin tur har utlöst ett sådant katastrofläge att FEMA (USAs kris och katastroforgan) nu är på plats. Det här är galet! 

Ännu en gång gäller det att stänga in sig i sin egen lilla bubbla och låta bli att titta helt enkelt. För jag tror inte att hur man än försöker så kan man inte framgångsrikt omvandla USA till ett socialistiskt statligt kontrollerat välfärdsland som ju faktiskt krävs för att hantera en sådan här situation. 

För var skulle man ens börja? Hur skulle man kunna omvandla alla universitet och all sjukvård och andra samhällsbärande privata aktörer till statliga institutioner till exempel? Och hur skulle man övertyga det amerikanska folket att sedan bära den skattebördan som skulle krävas för att finansiera detta? 

Det råder ju redan mass-exodus från delstater som Kalifornien och New York till delstater med lägre eller inga inkomstskatter. Dessutom är det min uppfattning att rätten till personlig frihet samt stoltheten i att kunna ta ett totalt och eget ansvar för sina egna liv på alla plan sitter alldeles för djupt rotade i det amerikanska folket, i alla fall bland de amerikaner som jag har levt med och känner. 

Fortfarande vinter nere vid båthamnen. 

Nu till något helt annat och mycket lättsammare....

Jag såg den här bilden igår på ett Instagram konto som jag följer och då kom jag på att jag köpte exakt samma tyg som kudden är gjord av på Svenskt Tenn för ett par år sedan. 

Jag gör så, jag köper tyger och så får de liksom ligga till sig. Jag har alltid gjort så faktiskt. Jag har rest runt världen och indiscriminately köpt på mig vackra tyger i över trettio år nu, helt övertygad om att de en dag skall komma till användning till något riktigt fint, och för det mesta blir det också så. 

Men nu är det ju det här med kreativiteten, lusten och orken som sinar när jag springer som en galning i ekorrhjulet. Jag har inte ro i kroppen helt enkelt och detta trots att jag vaknade här en morgon och konstaterade att jag nog är både uttråkad och understimulerad (som så många andra i dessa tider) just nu. 

Men nej, kreativiteten kommer bara när jag är helt fri och äger min egen tid. Då klär jag om möbler, syr gardiner, kuddar och överkast samt renoverar möbler minsann. Needless to say så har inget av det skett på väldigt länge nu. Men nu kanske det blir av! Jag vill verkligen ha en sådan där vacker kudde i min vita fåtölj lagom tills dess att jag sätter upp mina ljusa vår och sommargardiner. Vem vet jag kanske passar på att plocka fram symaskinen under påsklovet. 

Det ljuvliga tyget heter Rockbird och kommer från G P & J Baker men är köpt på REA på Svenskt Tenn på övervåningen där de säljer tyger på metervara. Ja, nu skall de äntligen bli en kudde. Jag ser HÄR på Svenskt Tenns hemsida  att en sådan kudde kostar 1500 kronor färdig. Tur man kan sy själv! 

Men idag är det fredag redan och jag behöver inte ens köpa hem en fredagsbukett eftersom den från förra fredagen fortfarande är så makalöst vacker. Jag tycker att det är mycket med tulpaner som det är med själar, ju äldre de blir desto vackrare är de. 

Jag känner också att jag nästan har över-konsumerat på tulpaner de senaste månaderna och skall nog därför köpa något annat till påsken. Eller försöka plocka in lite videung. 

Mina tulpaner. 

Älskar färgen, älskar formen. 

Ha en riktigt fin fredag! 

Uppdatering: 

Klockan är 13.35 och vi fick precis veta av rektorn att vi skall köra distansundervisning hela nästa vecka. 

Toppen, toppen! 

Den bruna tiden i växtzon 6

Hejhopp! Onsdag eftermiddag redan...Solen skiner, isen ligger kvar på Orsasjön och allt annat är bara brunt. Jag brukar kalla det här den bruna tiden, en slags mellantid. 

Jag går och letar efter våren men den vill inte komma fram ännu. På den mindre ort i Dalarna där jag bor har vi växtzon 6 vilket betyder att det är ganska kargt, och det är synd det, för jag älskar blomster. 

Jag har ett alldeles hopplöst land mot en av husväggarna mot söder och där har jag inte en blekaste aning om vad jag skall plantera. Just nu är några av de tulpanlökar som jag lämnade kvar där från förra våren på väg upp men resten av sommaren ligger landet där helt kalt förutom en massa ogräs. 

Själv är jag helt lost när det kommer till plantor men om det finns någon med ett växtintresse och lite kunskap om vad som växer bra i växtzon 6 som läser detta och som har några tips om vad jag möjligtvis skulle kunna plantera i detta avlånga sol-utsatta land så tar jag tacksamt emot alla råd. 

Jag vill helst ha något som blommar och som kommer tillbaka varje år. Jag kanske skall tillägga att landet vätter ut mot grusgången och uppfarten till huset, så det är det första man ser. Jag skulle bli så glad om någon av er har lite tips :-) 

Tur ändå att man kan köpa hem lite fina tulpaner så länge.....

Ha en riktigt fin eftermiddag!

Varm kram. 

Att vara en akademikerjävel, covid på skolan och inga vårtecken.

Godmorgon i stugan! Nu är det måndag igen, precis som alldeles nyss, och det är dags att kliva på ekorrhjulet igen i vanlig ordning. 

Det här med den svenska skolan...

Det är mycket nu. Många elever har testat positiva för covid, och det har även ett par lärarkollegor. Trots detta kör vi på som vanligt i full kapacitet med fysiska lektioner och med alla på plats. Jag hörde mig lite försiktigt för om det kanske var läge att köra distansundervisning ett tag men fick veta att flera fick lov att vara sjuka först och att just nu var det ingen fara. 

Jag håller mig i mitt klassrum och försöker att undvika fikarummet och andra gemensamma utrymmen men jag träffar ändå ca. 200 elever varje vecka och äter fortfarande pedagogisk lunch med mina klasser. Ingen här i Sverige använder munskydd i skolan. 

Jag har egenköpt handsprit i klassrummet som mina elever får använda och jag desinfekterar bänkarna mellan lektionerna. Men det är jag ensam om säger mina elever. Jag förstår inte riktigt upplägget med strategin som Sverige har vad gäller skolorna, men det sägs att de psykosociala fördelarna med att hålla skolan öppen utväger nackdelarna med att folk blir sjuka.

Det här med våren... 

Jag läser bloggar där jag ser en massa vårtecken. Krokus och körsbärsblom. Men inte här, inte på långa vägar, inte ens en endaste liten dammig Tussilago i ett dike. 

Jag är avundsjuk på er som bor där det är vår! Vintern är så lång här och vi har fortfarande fläckar med snö på backen och i går eftermiddag när jag gick med Lando höll jag på att halka omkull på is som ligger på vägen. Men nu har jag börjat nedräkningen till Påsklovet, nio arbetsdagar kvar. 

Det här med att vara en akademikerjävel...

Jag går en VFU-handledare utbildning och pluggar därmed 25% samtidigt som jag jobbar 100%. Att vara VFU-handledare innebär att jag kan ta emot lärarstudenter i utbildning i kapacitet som lärarutbildare. 

Jag tycker att högskolan har ett proffsigt upplägg och det känns verkligen som hela processen med att vara handledare är kvalitets-säkrad i och med den här utbildningen. Men faktumet att jag gör detta samtidigt som jag jobbar heltid som vanligt innebär att jag får läsa flera hundra sidor och skriva inlämningsuppgifter på helgerna. I går satt jag hela dagen och skrev en text som skulle lämnas in i går kväll. 

Jag påbörjade faktiskt utbildningen för första gången för ett par år sedan men då blev den inställd efter två gånger på grund av att tre av fem deltagare hoppade av, men nu kör jag igen, har fullt med kurskamrater från andra skolor och har hälften kvar eftersom kursen slutar i juni. 

Jag är svårt förtjust i all slags kompetensutveckling och även om det är mycket arbete så gillar jag faktiskt att plugga. Det håller mig på tårna, håller hjärnverksamheten i skick samt ger mig inblick i det allra senaste vad gäller forskning inom området. Det gäller att hålla sig ajour! Och tänk att ta emot lärarstudenter. Då får man då alltid veta vad de håller på med på högskolan och vad som är det allra nyaste råden och rönen. Spännande! 

Ja, man är väl en sådan där akademikerjävel (har ni lyssnat på den serien på Tendens på Sveriges Radio Play? Gör det! Jätteintressant) när man nu är uppe i nästan 600 högskolepoäng, och ibland, i mina crazy-moments, känns det som om att jag skulle kunna hoppa på en hel utbildning i något nytt, men sedan går jag förbi spegeln och kommer ihåg hur gammal jag är och att det förresten snart är dags att gå i pension. Men när jag läste psykologi på University of Maryland hade jag en kurskamrat som var 64 år gammal och det var ju helt beundransvärt att ta sig ann ett sådant stort arbete i den åldern. 

Lärarutbildare, det är vad jag skall bli. 

What more?

Jo, Lando verkar lite piggare (han tigger av min mat och det är ett friskhetstecken .-) men det är ett evigt schamponerande, rengörande, smörjande och droppande. Allt för att behandla hans hud. Den 7 april har vi tid hos veterinären igen. 

Min nära anhörig med cancer har nu fått sin kallelse till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för operation och skall dit om en och en halv vecka. Det gick fortare än vad vi trodde men det är väl bara bra. Bort med det bara! 

Jag lever med i det hela men skäms när jag kommer på mig själv med att tänka tanken att det är tur att det inte är min kropp som är drabbad. Men man vet ju aldrig vad som kan hända i livet. Man får tacka Gud så länge man får vara frisk, för hälsan är en förutsättning för så mycket annat här i livet. Alla planer man har i framtiden om allt det där man skall göra sen. 

Men nu är det dags att gå upp och hoppa in i duschen! 

Då kör vi måndag! 

Efter jobbet skall jag sitta uppkopplad på seminarium med Högskolan Dalarna i två timmar. Jag brukar vara ganska trött vid den tiden på dagen, men det kommer att gå bra. 

Ha en riktigt fin dag!

Tulpaner, Biden & veterinärskostnader

Mina blogginlägg är fulla av tulpaner den här tiden på året. 

Jag älskar tulpaner och det gäller att passa på så länge de är i säsong. 

Fredagsbuketten som jag satte på plats tidigt på fredag morgon hade slagit ut så fint när jag kom hem på fredags eftermiddagen. För mig som inte är så bra på blomsorter är det alltid lika spännande att se vilken slags tulpaner jag har köpt. De kommer ju i så många olika varianter nu för tiden. 

Jag brukar inte skriva så mycket om politik här i min blogg men jag måste verkligen få uttrycka att jag tycker så otroligt synd om Joe Biden som ramlade så illa när han skulle gå upp för trappan till Air Force One häromdagen. Biden som är 78 år ramlade inte bara en gång utan tre gånger och sista gången såg det ut som om att han slog sig i huvudet. Detta är nu på förstasidan i alla nyheter världen över nu på morgonen. 

Jag som har sprungit upp och ned i sådana där trappor både i kapacitet som flygvärdinna och flitig resenär kan rapportera att de där trapporna inte är att leka med precis med sina vassa kanter. Man kan nog skada sig rejält om man inte ser upp. Kan inte bara någon säga åt honom att hålla i räcket och att sluta springa i trappor! 

Vidare spekulerar nu bland annat Ryssland, China och Nordkorea huruvida Biden ens håller i sitt eget presidentskap och det visas det ena klippet efter det andra där han verkar ha svårt att hålla ihop sammanhängande meningar. Detta paras sedan ihop med det faktum att Biden inte har haft en endaste presskonferens sedan han blev president, vilket tydligen är mycket ovanligt. 

Det spekuleras att man kanske till och med gömmer honom och håller honom borta från media med flit. Förutom att dessa spekulationer är till stor fördel för USAs antagonister så underminerar de ju USA  gravt vad gäller deras super power styrka och ställning i världen, så tycker jag oerhört synd om Biden. 

Nu vet inte jag vad man säger om allt detta på till exempel CNN och andra nyhetskanaler  i USA, för jag har inte de kanalerna längre, men här i Europa och i resten av världen spekuleras det rätt ihärdigt om presidentens tillstånd. Man blir ju orolig. Det är ju inte så man vill att omvärlden skall uppfatta USA, för det kan ju bli riktigt farligt. 

En annan sak jag blir orolig över är när Lando inte mår riktigt bra. När han var ca. ett och ett halvt år blev han dålig, kunde inte hålla kvar maten och tappade i vikt. 

Efter en lång och mycket dyr utredning kom veretinären fram till att han lider av ett tillstånd som heter Exocrine Pancreatic Insufficiency, vilket på ren svenska betyder att bukspottkörtel inte kan producera de enzymer som krävs för att bryta ned och ta upp näring ur maten. Detta är vanligt förekommande hos speciellt Schäfrar och sedan dess har han fått enzymer i medicin-form i samband med varje måltid som hjälper honom att bryta ner maten. 

En bi-effekt är grav B-vitaminbrist vilket leder till problem med päls och känslig hud. Vi har dock varit mycket lyckligt lottade på den fronten då Lando, som nu är 10 år, har varit välsignad med jättefin päls och minimalt med problem vad gäller huden, tills nu då han börjat klia sig rejält vilket resulterat i sårig hud och inflamation. Veterinären misstänker  även någon slags allergi. Så jobbigt! Stackars Lando. 

I går, fredag skulle Lando vara hos Bella när jag jobbade och vi bestämde att hon skulle ta honom till veterinären. Nu har vi fått hjälp och skall vara på rätt väg mot bättring men det kräver ihärdig behandling av både hud och öron.  Han skall till exempel tvättas med ett speciellt medicinerat schampoo i fyra dagar  och sedan smörjas med Betnovat (starka steroider) och två ggr om dagen skall jag göra rent hans öron och droppa i Betnovat. Stackars Lando! 

Som kronan på verket kommer sedan veterinär räkningen på över 5000 kronor. Det är bara att blunda och betala! Vi har ingen djurförsäkring, det har jag aldrig haft på någon av mina hundar. Men nu är det tydligen för  sent då han redan har ett existerande tillstånd.

I går kväll när vi skulle gå och lägga oss så skakade Lando som ett asplöv. Han hade fått en dubbeldos av ett vaccin hos veterinären så jag tror att det var det han kände av. Jag bäddade in honom i ett varmt och fluffigt täcke och där låg han alldeles stilla en bra stund tills han slutade skaka. 

Lando, min ständige följeslagare. 

I morse vaknade jag vid fem-tiden trots att det är lördag och jag är ledig. Jag gick upp och gjorde kaffe och tände ljus och förundrades en stund av mina tulpaner. Förundran ingår som en hörnesten i en anti-inflammatorisk livsstil. Ni glömmer väl inte att låta er förundras mellan varven? 

Ha en riktigt fin lördag! 

En tur till Akademiska i Uppsala och fortfarande vinter

I går åkte vi fram och tillbaka över dagen till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Vi åkte vid halv åttatiden på morgonen och var hemma igen efter halv sju på kvällen. 

Vi skulle vara där kl. 12.30 och det blev ett tre timmars långt besök där vi fick en massa information om den kommande operationen som min nära anhörig kommer att genomgå på grund av den cancer som upptäcktes för ca. en månad sedan. 

Eftersom det är en typ av cancer som inte kan strålas bort så är operation den enda valmöjligheten och det är vi helt införstådda med. Men det blir en stor operation i många steg som kommer att ta ca. 6 timmar och efter operationen kommer min nära anhörig att få lov att stanna kvar på sjukhuset i Uppsala i 10-14 dagar och då får ingen ens komma och hälsa på. Så brutalt! Operationen skall ske om ca. tre veckor. De kunde inte ge oss ett exakt datum så vi får invänta kallelse. 

Vi blev väldigt väl och fint bemötta av en väldigt bra överläkare och en helt fantastisk sjuksköterska som hade jobbat med den här typen av cancer i 30 år, och de båda kommer att vara min nära anhörigas vårdkontakter under hela tiden nu. Jag tycker att det är att toppenbra koncept det där med vårdkontakten eftersom det känns tryggt att ha samma människor runt sig som lär känna personen och situationen i ett sådant här känsligt läge. Bara så toppen att det fungerar. 

Man blir så slut av en sådan där dag, och jag har även varit overkligt trött hela dagen idag på jobbet. Så mycket information i och en helt ny genre av något som man inte har någon tidigare kunskap om, och ett helt nytt språk med nya ord till och med. Sedan känns det så overkligt för det här med cancer är ju sådant som bara drabbar andra, eller hur? 

Uppsala är en riktigt mysig stad och vi åkte förbi slottet och universitetet och så såg vi Domkyrkan på håll och en massa andra äldre mysiga byggnader. Jag fick riktiga Pelle Svanslös-vibbar. Där var det vår minsann och krokusarna hade kommit upp ur gräsmattorna. Men vi tittade på allt från bilen när vi åkte förbi och jag tog inte en endaste bild på den vackra stan eller någon fin byggnad. Så olikt mig. 

En liten rolig sak hände dock när vi just hade anlänt vid sjukhuset. De senaste dagarna har jag gått i mina Dalaskogar och bett om lite extra divine intervention, alltså lite hjälp från Gud, och ni andra som läser som också ber om sådant ibland vet att de kan komma i de mest triviala av situationer  Jag körde upp vid sjukhuset och såg att alla parkeringsplatser i närheten av där vi skulle gå in var helt knökfulla. Jag hade sett att det skulle ligga ett parkeringsgarage alldeles vid ingången men läste på skylten att det var fullt. Vad nu? Men då såg jag plötsligt en mindre parkeringsplats utomhus ca. 30 meter från ingången till sjukhuset där vi skulle gå in. Jag bad en tyst snabb ramsa till Gud och bad om en parkeringsplats trots att parkeringsplatsen var knökfull så där mitt på dagen, och där voila! Där fanns en lucka där jag blixtsnabbt svängde in. Jamen jösses! Bästa platsen man kunde få. VIP-parkering nästan. Det var bara att tacka upååt som bara den. Tusen tack! Underbart! 

I dag i affären på väg hem hände något liknade. Jag skulle köpa en rulle med ICAs Hamburgare som jag ger till Lando. Jag tog rullen och tänkte: Oj, vad dyrt det har blivit med hamburgare nu då. När jag kom till kassan sa kassörskan förvånat: Oj, hade du en personlig rabatt på 25 kronor för hamburgaren?! Jag blev lika förvånad som kassörskan och glad. När kassörskan scannade hamburgaren så drogs det automatiskt av 25 kronor av priset. Tack för det! Lite divine intervention igen. Jag har massor av sådana där exempel på småsaker som är så välsignade. It is in the details! Det ena efter det andra. 

Det är så skönt att det är så ljust på mornarna nu. De här bilderna tog jag i morse på morgonpromenaden med Lando. Som alla kan se så är det fortfarande full vinter här på mindre ort i Dalarna. Det var till och med folk ute och åkte skridskor på Orsasjön så här tidigt på morgonen. 

 

Nu kan man gå ut till öarna. Jag såg på Hemnet att en av av öarna som har en liten röd stuga med vita knutar är till salu just nu för 950 000 kr. Inte alls dyrt va!? Visningen blir denna vecka och då kan ju spekulanterna gå dit över isen. Smart drag att sälja nu och inte i sommar då man måste skjutsa potentiella köpare med båt fram och tillbaka. 

De här bilderna poppade upp på min Facebook som ett minne från förra året. Jag som är svårt förtjust i både vackra dukningar och min Lando blev lite upplivad och glad av att se detta så jag delar det här. 

Onsdag redan och mitt i veckan. Ja, jösses. 

Ha en fin kväll. 

Var rädda om er.