Att få andas in lite livssyre

Det har varit lite mycket nu och därför tyckte jag att det passade bra med att ta en liten paus från allt och tillbringa ett dygn på fäboden, vandra lite i skogarna och umgås med  mamma och Anita, som huserar där uppe den största delen av sommaren. Så jag smet iväg dit upp en sväng.

Det var lite si och så med vädret men vi tog promenader mellan skurarna och sedan myste vi inne i stugan framför brasan. 

Här uppe är det knäpptyst. Man hör bara vindens sus och fågelsång. Jag har skrivit om det förut, men här är det som om att tiden stått stilla, och framför allt är det vackert, så där Dala-vackert som det bara kan vara just här. 

Det är lite som om att vi mäter sommaren efter Anita. När hon kommer från Grekland och flyttar in på fäboden strax innan midsommar börjar den, och när hon åker är det liksom höst. Ja, och nu är hösten på intåg, det känns i luften, och Anita åker snart hem till Grekland där familjen håller på för fullt med att bygga upp sin hästgård igen efter att den brann ned i de bränder som härjade runt Aten förra sommaren. 

Allt brann upp, hela huset och allt i det, men nu berättade Anita att hon hade rört runt i askan och hittat sin Royal Copenhagen servis där. Tänk va! Porslinsskåpet hade brunnit ned till aska men under askan där porslinskåpet hade stått låg den vackra blåvita och klassiska servisen intakt, förutom några delar som gått sönder när skåpet kollapsade. Ja, då vet vi det. Royal Copenhagen-porslinet är brandsäkert. Otroligt!

 Vi tog promenader mellan skurarna.

Hela skogen är full av bär! Ja, vi har blivit välsignade med ett riktigt fin bär-år verkar det som. Lingonen är på tillväxt och inte riktigt färdiga ännu, men man ser dem. Blåbären och vildhallonen däremot är stora och saftiga och finns vart än man vänder sig. 

Ibland kan det vara så att man måste vandra en bit in i skogen och ut på kalhyggen för att hitta riktigt fina och stora blåbär, men nu finns de i mängder, hur mycket som helst längs de skogsvägar vi går på. Helt fantastiskt. I helgen skall vi nog åka upp till fäboden och plocka en hink med blåbär. Ja, underbart! Ni har väl sett vad en ask blåbär kostar på ICA. Guld värt att man kan plocka själv. 

En japansk väninna skrev precis nu till mig och frågade hur mycket det kostade att plocka blåbär i skogen. Det är då man inser att det vi har i Sverige med den fantastiska naturen och så allemansrätten på den är något helt världsunikt som inte finns någon annanstans på jorden.

 

Lingonen är inte riktigt mogna ännu, men kommer i mängder. 

 Alltså, min Dalaskog är proppfull med stora saftiga blåbär!

Vi blev proppmätta på bär under våra promenader. 

Vi åt så mycket blåbär och hallon att vi fick vänta med att äta middag tills lite senare. 

Hallon + Blåbär = Drottningsylt

Stora söta och saftiga skogshallon - Dalalyx!

 

På kvällen myste vi i soffan framför brasan. 

Kvalitetstid med min älskade mamma och bästa Anita. 

Stunder man minns, för det är ju de där små ögonblicken i livet som betyder mest, men det brukar man inte tänka på förrän efteråt.

Så mysigt i stugan när regnet öste ner ute.

 Nästa morgon tittade jag ut genom sovrumsfönstret och såg en vacker höstlik dimma över ängen.

 Sedan blev det en rejäl morgon promenad.

 Vilken imponerande myrstack! 

Tänk logistiken och arbetet bakom den stacken. Otroligt! 

Jag har sagt det förut, men jag är verkligen en low-maintenace-woman: 

Ge mig en myrstack i en Dalaskog och jag blir lyrisk av förundran. 

Vilken organisation!

Så vackert i mina Dalaskogar....

Gamla stenhögar från förr i tiden då bönderna plockade undan sten för att göra plats för åkrar och betesmark. Tänk hur otroligt hårt folk jobbade förr i tiden. Vilket kroppsarbete! Dessa högar ligger både här och där och man kan se spåren av vad vi nu kallar skogsängar. Öppna gläntor i skogen med mjukt vackert skogsgräs. Jag förundras!

Mamma och Anita går med stavar. 

Det är ju lite extra jobbigt faktiskt. 

Har ni provat?

 Naturen här börjar nu dra sig mot hösten, men ännu finns lite av sommaren kvar. 

Sedan väntar typ sju månader med vinter. 

Sommaren är så kort. Som resten av årets helger ungefär. 

Man väntar en hel vecka och så går helgen så snabbt. 

Man väntar ett helt år och så är sommaren över på ett ögonblick.

 Det var verkligen guld värt att få andas in en rejäl dos av livssyre uppe på fäboden. 

I dag skall vi begrava finaste Maria i Mora Kyrka. 

Det kommer att bli tungt. Så overkligt. Jag tänker på Mathilda och My som ska begrava sin mamma idag och hjärtat brister. Jag tänker på Martin som ska begrava sin älskade Maria och sedan hålla ihop resten av livet som ensamstående pappa till sina fina unga döttrar. Jag gruvar mig och går och tar sats med en sorgkänsla i i hela kroppen och tårar i ögonen. 

Ha en fin dag och var rädda om varandra. 

Jag läste några klokord som vi kan ta till oss: 

Ni som fortfarande kan - Lev alla era vill! 

 

Vänta inte. Gör allt det där som ni egentligen vill göra. 

Varm Kram!